Att vara i vatten är att vara i mitt rätta element. Simning är till exempel den enda sport jag någonsin varit bra på. Ryggsim och frisim var mina bästa grenar.

Hur trött och sliten jag än känner mig så blir allting bättre om jag bara får bada. Mitt sinnestillstånd förändras i sekunden kroppen försvinner ner under ytan. Har jag begynnande ångest, känner mig låg, håglös eller orolig så brukar det lindras drastiskt med ett bad.

Det här är en av mina favoritplatser i byn. Båtbryggan i Storsjön med de knöliga bergen i bakgrunden.

Här får man nästan alltid vara ifred eftersom den “riktiga” badplatsen ligger på andra sidan byn.

Innan vi fick barn och behövde tänka på deras säkerhet när vi badade brukade jag ofta ligga här på en filt och höra vågorna klucka mot träet.

Vaggandet, kluckandet och den mjuka vinden fungerar fullkomligt hypnotiskt på mig. Försöker stjäla till mig egna stunder här så ofta jag bara har möjlighet.

Och efter en långpromenad runt Storsjön slänger jag träningskläderna och ta ett snabbt nakendopp. Det är så sällan någon passerar här ändå.

Handduk, saft, bok och bomullsklänning. Eventuellt en stickad kofta. Då har man allt man behöver för utflykten.

På sommaren har jag en hemsk gräspollenallergi och då hjälper det att bada, ha huvudet under vattnet och gärna simma nära sjöbotten där det är som kallast. Det svala vattnet lindrar alla symptom. Extra värdefullt har det varit under mina graviditeter då jag inte kunnat ta allergimedicin.

Vattnet har också varit lindringen under alla år jag haft ont. När jag var höggravid med Folke var det en riktig kanonsommar och jag var så varm och hade sån foglossning att jag bara låg i en enorm badring och flöt runt på vattenytan och slumrade.

Tack vattnet för lindringen, läkningen, friheten och glädjen!