Hurraaa nu är jag ledig till långt in i augusti! Men frukta inte – jag är “ledig” och kommer alltså fortsätta blogga lika mycket som vanligt men förmodligen mer eftersom jag slipper tänka på allt annat jobb jag borde göra. Det är den arbetstid på året som jag trivs som bäst. Blir så kreativ. Vill aldrig ha ledigt från skapandet.

Igår var jag inne i stan och uträttade några jobbärenden. Storpojkarna fick följa med. Efteråt tog vi paus på Klabböle Energicentrum. Jag i skrynklig sommarklänning och bh-band på svaj.

Här sände vi ju Susannes Skafferi för några dagar sedan. Alltså inte exakt i den här rännan (även om det hade varit extremt spännande) utan på Klabböle Energicentrum. Där har jag inte varit sedan mellanstadiet men kom plötsligt ihåg hur kul det var. Så nu när jag ändå behövde hämta några saker jag glömt vid nedriggningen tog jag med mig barnen och farmor.

Den här rännan har jag tydliga barndomsminnen av. Minns att vi sprang här hela klassen. Nu sprang vi igen så att hela konstruktionen svajade.

Älskar att jag känner att jag orkar leka, klättra, springa och hoppa med barnen. För två år sedan hade jag inte sprungit ikapp med Bertil i den här rännan kan jag säga.

Ej heller åkt linbana

Farmor åkte också och barnen sprang ikapp.

Det finns mycket att göra på energicentrum. Åka elbil i snigelfart var en stor favorit.

Liksom alla gungorna

Speglarna

Och det här spelet vi gjorde vårt bästa för att klara tillsammans. En hel del aktiviteter och experiment var däremot ur funktion och det var synd. Hoppas det åtgärdas snarast – det är ju så trevligt att kunna åka hit på sommarlovet och utforska. Fantastiskt att det är gratis dessutom!

Väldigt fint med det gamla kraftverket

Och dess interiör

Bertil utmanade farmor på ett parti schack medan jag la mig på gräsmattan och blundade en stund. Är så fruktansvärt sömnig. Somnar direkt jag sätter mig ner.

Sedan gick vi iväg till klipporna med fikakorg och badkläder

Är så nöjd med hur jag levlat som mamma på den här fronten. Lyckades både få med mig kaffe (med mjölk!), saft (på kylklampar!) melon (färdigskuren i små lådor!) rabarbermazariner samt koppar åt alla och en packe våtservetter.

Ett litet steg för morsor all over the world men ett stort steg för hon som oftast struntar i halva packningen och sedan glömmer den andra halvan hon faktiskt ville ha med.

Vi hoppade på stenarna

Och våghalsarna badade i den kalla älven.

Sedan gjorde jag några fler ärenden och därefter åkte vi hem till byn. Och där tog vi också ett snabbt stopp på byns badplats med hela barnaskaran och deras kompisar.

Sedan behövde jag jobba ytterligare två timmar innan jag äntligen kunde blaska mig under armarna, rolla på lite ny deo och svida om. Vi skulle nämligen på Albins 40-årskalas. Jag tog på mig min blå, glansiga blåsa jag köpte second hand i vintras.

Och jag är så nöjd att jag tvingat upp mina igenväxta hål i öronen så jag kan ha alla roliga smycken igen!

Min kompis Anna Ileby såg denna bild och konstaterade att det här verkligen är min färg. Och hon har rätt. Anna har förresten gjort en sådan där färganalys som jag är så sugen på att göra och hon killgissade att jag kan vara en vinter. Själv har jag alltid trott att jag är en vår eller sommar. Trott ända sedan jag var barn och läste mammas bok “Colour me beautiful” och försökte färganalysera mig själv. Känner mig omskakad i grunden. Är jag alltså en vinter?

*andas i en påse*

Stor baluns blev det i alla fall – med dekorationer och allt. Viktigt klargörande till allmänheten är dock att denna vimpel satts upp för barnet som fyllt år några dagar tidigare. Inte för fyrtioåringen. Sånt har han vuxit ifrån.

Dock inte ballonger, tydligen.

Peppade kalsbarn

Sång för jubilaren

Fika och jämförande av cykelfester i olika byar på den Västerbottniska landsbygden. Hur skiljer sig förhållandena mellan våra cykelfester, deras sparkfester och hur är det egentligen med mängden skvaller på en plats som Holmön jämfört med exempelvis Granö? Ni förstår att det finns mycket att avhandla.

Jag som tänkt att jag inte vågar ha ett eget fyrtioårskalas (för att det är så genant att bjuda in folk för att fira en själv) blev riktigt sugen på att hitta på något liknande när det är dags för mig!

Tur att det är fyra år kvar så att jag hinner bygga upp ångesten inför det riktgt ordentligt.

Födelsedagskram mellan två kindred spirits

Och en glad Klas som körsbäret på glassen.

När klockan närmade sig tio och treåringen började klippa med ögonen var det dags att packa ihop och rulla hemåt igen. Kattungen Stubbe vinkade av oss.