Vaknar upp i ett tokvarmt sovrum och känner täcket klistra mot kroppen. Måste upp! Måste ut! Måste bada!

Karet fylls medan jag plockar några rosor att strössla vattenytan med. Klart man ska få bada i Therese Bugnet när tillfället bjuds.

Kryper ner i det isande kalla vattnet och känner hur jag genast blir mig själv igen. Fokuserar på att andningen ska bli lugn.

När jag blivit riktigt grundligt nedkyld kliver jag upp, sveper om mig med en handduk och dricker mitt morgonkaffe i solen på farstubron.

Strax efter lunch och jag känner irritationen puttra. Snäser åt barnet som frågat samma sak en gång för mycket. Stryker min svettiga lugg åt sidan och packar picknickkorgen med hetsiga händer. Sedan in med alla i bilen och så bränner vi iväg till vår bästa badsjö.

Barnen rasar ut ur bilen, sparkar av sig skorna och rusar rakt ner i vattnet.

Folke doppar sig först av alla.

Sammetslent badvatten utan en krusning. Sandbotten med stuns och inte ett ljud som hörs – annat än de ljud vi skapar själva. Vår samlade stingslighet rinner av oss i sjön.

– Det här är livet! ropar någon.

-Jag ääälskar sommarloooov! ropar en annan innan den försvinner i en kullerbytta under ytan.

Vi badar i en halvtimme innan vi går upp och värmer oss.

Äter kalla köttbullar, gårdagens potatissallad och små vinterträd (blomkålshuvuden). Badkex till alla, hallonsaft till barnen och en hel kaffetermos till mig.

Kvällen är het och huset kvavt – kvalmigheten nästan påträngande.

-Hur ska vi kunna sova när vi inte får något syre! Mamma snälla kan vi ta ett kvällsdopp?

Vi rullar ner till sjön för ett snabbt bad.

-Klockan är ju över tio så vi ska inte stanna länge, förmanar jag

Men vi vill aldrig gå upp. Barnen gör bomben från bryggan femton gånger om och jag simmar ut i det silkiga sjövattnet. Flyter på rygg och tittar på molnen.

När jag försäkrat mig om att alla blivit riktigt kalla åker vi hem. Jag gör varm choklad och brer smörgåsar och barnen äter som att de aldrig sett mat förr.

-Inget bus nu! Rör er långsamt så att ni tar med er kylan till sängen, väser jag efter barnen när de stormar upp för trappen som en hjord elefanter och nästan väcker Ulf.