Vaknar upp i ett tokvarmt sovrum och kÀnner tÀcket klistra mot kroppen. MÄste upp! MÄste ut! MÄste bada!

Karet fylls medan jag plockar nÄgra rosor att strössla vattenytan med. Klart man ska fÄ bada i Therese Bugnet nÀr tillfÀllet bjuds.

Kryper ner i det isande kalla vattnet och kÀnner hur jag genast blir mig sjÀlv igen. Fokuserar pÄ att andningen ska bli lugn.

NÀr jag blivit riktigt grundligt nedkyld kliver jag upp, sveper om mig med en handduk och dricker mitt morgonkaffe i solen pÄ farstubron.

Strax efter lunch och jag kÀnner irritationen puttra. SnÀser Ät barnet som frÄgat samma sak en gÄng för mycket. Stryker min svettiga lugg Ät sidan och packar picknickkorgen med hetsiga hÀnder. Sedan in med alla i bilen och sÄ brÀnner vi ivÀg till vÄr bÀsta badsjö.

Barnen rasar ut ur bilen, sparkar av sig skorna och rusar rakt ner i vattnet.

Folke doppar sig först av alla.

Sammetslent badvatten utan en krusning. Sandbotten med stuns och inte ett ljud som hörs – annat Ă€n de ljud vi skapar sjĂ€lva. VĂ„r samlade stingslighet rinner av oss i sjön.

Det hÀr Àr livet! ropar nÄgon.

-Jag ÀÀÀlskar sommarloooov! ropar en annan innan den försvinner i en kullerbytta under ytan.

Vi badar i en halvtimme innan vi gÄr upp och vÀrmer oss.

Äter kalla köttbullar, gĂ„rdagens potatissallad och smĂ„ vintertrĂ€d (blomkĂ„lshuvuden). Badkex till alla, hallonsaft till barnen och en hel kaffetermos till mig.

KvĂ€llen Ă€r het och huset kvavt – kvalmigheten nĂ€stan pĂ„trĂ€ngande.

-Hur ska vi kunna sova nÀr vi inte fÄr nÄgot syre! Mamma snÀlla kan vi ta ett kvÀllsdopp?

Vi rullar ner till sjön för ett snabbt bad.

-Klockan Àr ju över tio sÄ vi ska inte stanna lÀnge, förmanar jag

Men vi vill aldrig gÄ upp. Barnen gör bomben frÄn bryggan femton gÄnger om och jag simmar ut i det silkiga sjövattnet. Flyter pÄ rygg och tittar pÄ molnen.

NÀr jag försÀkrat mig om att alla blivit riktigt kalla Äker vi hem. Jag gör varm choklad och brer smörgÄsar och barnen Àter som att de aldrig sett mat förr.

-Inget bus nu! Rör er lÄngsamt sÄ att ni tar med er kylan till sÀngen, vÀser jag efter barnen nÀr de stormar upp för trappen som en hjord elefanter och nÀstan vÀcker Ulf.