I veckans Wollin & Clara läser jag Ungdomsbarometen och förfasas över hur konstiga dagens ungdomar är. Vad hände med att bara tänka på vilka killar man ville bli ihop med? Malin tror att jag är en riktig djävul privat som frossar i fast fashion och jag svarar med en kommentar som är både en käftsmäll och en kram på samma gång.
Till slut får vi höra Malins oerhört starka historia om hur det gick till när hon fick in 600 småräkor i sina nedre regioner.
8 svar
Tänker att det inte går att dra någon slutsats över ”dagens ungdom” genom någon gallupundersökning och heller inte genom att titta på några ungdomar i sin bekantskapskrets. Ungdomar är ingen heterogen grupp. Jag var en av de här förnuftiga, realistiska och ansvarsfulla ungdomarna (i mitten på 90-talet), så vi har alltid funnits. Liksom det på min tid fanns drömmare. Att göra sina föräldrar stolta är väl något många vill, även om vi som är vuxna nu inte använder just de orden eller kanske identifierar behovet lika tydligt som ungdomar gör idag. Åtminstone för mig så betydde det mycket vad mina föräldrar tyckte om mina livsval när jag var ungdom och ung vuxen. Dvs att de skulle tycka att jag gjorde bra val. Är det verkligen så unikt?
Sedan åt alla ungdomar idag, strunta i vad folk tycker att ni borde vara. Alla formas av sin tid och ni formas av er. Vuxna har i alla tider förfasat sig över dagens ungdom och undrat varför de inte är som man själv var. Inget nytt under solen.
Ha ha ha. Ni är så förbajjat roliga och smarta.
Är det bara jag som inte hittar podden i Google Podcast-appen? Missar stadig avsnitt när jag inte kan prenumerera eller lyssna där 😕
Inte jag heller. Den verkar inte finnas där 😔
Så bra avsnitt! Jag är inte ”riktig” ungdom längre (är 24 år gammal) men jag kan känna igen de här dragen mycket. Tycker det är få som drömmer om att flytta utomlands, bygga en riktig karriär, överlag är det ingen som riktigt vill maxa.
Jag tror det beror på flera saker, dels en pandemi som sög musten ur unga väldigt mycket. Jag tror att få en sån världslig motgång tidigt i livet gör att man blir negativ till hur saker kan utveckla sig. I Sverige hade vi dessutom inga ”riktiga restriktioner”, vilket jag tror gör att vi inte alls pratar om hur mycket unga faktiskt tog skada av pandemin. Har sett den diskussionen mycket mer utomlands.
Jag tycker också att vuxna, typ personer i 30-40 års åldern, snackar ner vuxenlivet så mycket. Man blir ju nedslagen när alla pratar om hur svårt det är att få barn, och när man väl får dem är så är de horribla. Alla kärleksrelationer slutar i skilsmässa och ingen får sin dröm uppfylld pga patriarkatet eller kapitalismen. Man blir ju inte taggad på att växa upp. Lägg dessutom till diskussionen om kanskemän och sjunkande födelsetal som man läser om på kultursidorna. Jag tror många unga tjejer idag undrar hur de ens ska lyckas hitta någon. Unga män och kvinnor idag står dessutom i Sverige väldigt långt ifrån varandra politiskt, vilket gör att man kanske har svårt att skapa möten. Sen är det klimatfrågan, alla unga vill ju se världen, men får man ens göra det nu? Den klimatvänliga livsstilen som förespråkas av att gå runt i linnekläder och odla sin egen mat är inte något som så många 18-åringar är sugna på.
Tror helt enkelt många känner att det är svårt att få ihop det? Därav låga krav.
Håller med dig – vilka bra tankar och vinklar. Tror iofs inte att min generation (sent 70-tal) heller längtade efter vuxenlivet för det uppfattades nog som ganska tråkigt även då, men det fanns åtminstone inte en apokalyps som väntade runt hörnet och en skakande pandemi i bagaget. Det som jag däremot tycker är verkligt förvånande just nu är det här med att ungdomar idag (enligt ungdomsbarometern) står till höger i politiken! Det har så klart alltid funnits unga människor som är konservativa och högerinriktade, men nog har det legat något i att många har hjärtat till vänster i ungdomen? Enligt vissa är det för att unga människor har en naiv tro på rättvisa… men betyder det här alltså att solidaritet och jämlikhet inte längre finns i ungdomars politiska barnatro och hur hände det? Det är också intressant, tycker jag, att fundera över varför inte den gröna rörelsen är starkare bland ungdomar i Sverige, just med tanke på klimatfrågan.
Tror också som du att som ung kanske det känns svårt att få ihop det. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag tycker själv trots att jag är en medelålders morsa att den här tiden och livet är svårt att få ihop!
PS. ”Värdsligt” betyder trivialt eller inte så viktigt i dagligt tal (egentligen motsatsen till sakralt/andligt).
PS2. Förlåt för oombett språktips ovan.
Tror du har en viktig poäng där. Alla beslut ska vägas på guldvåg och man kan inte ”bara göra”. På gott och ont såklart.
Sen håller jag verkligen med om att många vuxna snackar ner och negativt och det gör de även till andra vuxna. Är själv 38 år och blev förälder för ett år sen och har så fort jag sagt något positivt om mitt barn eller föräldraskapet bara mötts av ”vänta du bara”. Såå otroligt tråkigt och jag fattar inte varför. Men jag har slutat lyssna för jag trivs ju som förälder och vill inte låta någon annan lägga sordin på det.
Jag vill skicka med dig att det mesta blir bättre med åren! Lyssna inte på olyckskorparna, antagligen ligger det något helt annat bakom deras kommentarer.
Tack Sanna! Väldigt fint att höra:)