Söndag betyder oftast att det kommer ett inlägg med bilder från veckan som har gått. Idag är det en oftast-söndag så här har ni lite bilder att försjunka i.

Lagom till första oktober vill jag höstbona mitt hem. Tror mycket på att anpassa hemmet efter årstiden och låta huset stötta upp det man själv behöver som mest just då. Och just nu behöver i alla fall jag värme, färg, trygghet och en varm kram.

Eftersom jag också gått och grunnat på att byta plats på matrum och vardagsrum (som jag gör med jämna mellanrum) så slog jag till på en rockad. Vad gör det om man missat veckans båda träningspass på grund av sjukdom och vabb ifall man kan få denna typ av motion på hemmaplan? Baxade i vanlig ordning alla tunga möbler på egen hand.

Sedan tog jag fram alla murriga gamla textilier jag kunde hitta i mina gömmor. Och så bytte jag gardiner, städade bokhyllan, spikade upp tavlor och genomförde själva rumsbytet med soffa och allt. Det blev SÅ mysigt!

Väderleksrapporten hade utlovat mulet hela veckan men flera gånger har solen överraskat oss.

Det är så fint med löven som står i brand och himlen som är dramatisk och tung.

Renhorn, pälsmössa och gammelmormors sjuttiotalsskjorta. The great north.

Gulliga damerna.

Och den hänförande utsikten.

Och de lååånga eftermiddagsskuggorna.

Det blev inget vanligt matlag på tisdagen den här veckan eftersom värdparet var bortrest. Men det tog vi igen på fredagen. Senja var besatt av sitt ben

Andra var besatta av gulliga gosedjur.

Det gulligaste gosedjuret av dem alla.

Folke hörde efter om tacofärsen var färdig. Krävs ett särskilt öra för den saken.

Och Jakob gjorde någon slags magmassage på Ulf.

Och sedan blev det TACOFREDAG!!!!!

Och Stina viskade en hemlis åt Ulf som han sedan gick runt och viskade till alla i hela huset. Finns det förresten något som kittlas mer än ett viskande barn? För det första viskar de så ljudlöst att man knappt hör ett ljud. För det andra ska de alltid hålla på och stamma jättelänge och blåsa varmluft i nacken och örat på en i onödan och för det tredje hörs det nästan bara smackanden med tungan. ASMR-övergrepp!

Storbarnen fick fredagsmys. Småbarnen fick bygga klossar

Och jag fick fredagsmysa med Klas. Snart somnade både Klas, Ulf och Folke sittande. Man är trött efter en lång vecka.

När alla pojkarna burits i säng hemma tände jag ljus och kokade te och gick runt och njöt av lugnet. Älskar att vara vaken sist och tassa runt.

Strunt i varmkorven – visste ni att stearinljusen på IKEA har höjts från 99 kronor lådan till 149? Fick hjärtstillestånd när jag handlade vinterransonen för några veckor sedan.

Bara brudar vakna så här sent och då jädrar brinner ljusen! Berättade jag förresten att Ulf tände eld på köket förra veckan? Nej, men allt om eld-dramat går att höra i senaste avsnittet av podden.

Så otroligt nöjd med rumsbytet. Det gröna rummet levde upp på ett helt nytt sätt och med de antika mattorna, tunga gardinerna och alla mörka färger känns det precis så varmt som jag vill ha det.

Men när jag somnat med boken i ansiktet för trettonde gången gick jag och la mig istället.

Jag och Essa vaknade först av alla morgonen därpå. Groggy av trötthet.

Men vi var tvungna att stiga upp för att göra matsäck och få iväg Bertil på scoutläger. Eller jag gjorde matsäcken och Essa städade upp efteråt.

Jag släppte ut Essa på morgonpinken

Och försökte gnugga gruset ur ögonen och kvickna till.

Så småningom kom Ulf ner och ville mysa i soffan och rita teckningar till Bolibompa-draken. Inte mig emot!

Jag drog igång ett litet brödbak och efter en stund hakade Ulf på. Grahamsbullar skulle det bli.

Och medan de jäste satte jag igång att steka amerikanska pannkakor till frukost. Det är otrolig hur mycket en ommöblering kan pigga upp. Hade nog inte orkat göra något av detta om jag inte först fått sån energi av att möblera om på nedervåningen.

Tips förresten: om man ska jäsa bröd och vill ge det en extra skjuts i ett kallt kök – häll lite kokande vatten i en kastrull eller skål och ställ degbunken ovanpå, övertäckt med en handduk. Då kommer den igång bättre.

Jäsning nummer två.

Sedan dukade jag för frukost. En fördel med att äta i detta rum är morgonsolen. Man får den mysigaste, ljusaste starten på dagen.

Å vad jag älskar alla mönster ihop. Bara så HEMTREVLIGT!

Essa gillar också den nya ommöbleringen för nu kan hon hålla koll på vägen från köksoffan. Reagera på hästar som skrittar förbi, mammor som joggar med barnvagnar och både älg, räv och ren som kan ses smyga runt knuten när man minst anar det.

Förlåt för bildbomb men det gick inte att låta bli när det blev så trevligt.

Amerikanska pannkakor med lönnsirap och en balja kaffe.

Hamstern satte en pannkaka i vardera kinden. Man vill ju inte riskera att någon stjäl dem från en!

Efter en stund kom Ylva-Karin på besök.

Hon och Ulf är ungefär lika egennyttiga och osamarbetsvilliga som alla treåringar. Så det gäller att hjälpa dem på traven i leken. När jag sa till Ulf på skarpen att man måste dela med sig och turas om svarade han trumpet.

-Men jag är jättebra på att dela med mig och turas om. När jag är ensam.

Och tänk så resonerar jag med mycket här i livet.

Jag mutade med nybakt bröd.

Sedan kom farmor på besök. Uffe och Ylvis bygde lego med henne. Det gick riktigt bra. Det ser så fridfullt ut på bild när barn bygger med lego. Men då betänker man inte oljudet som tränger genom de tjockaste timmerstommar när barn rafsar runt i en legolåda. Mina barn gillar också att bygga lego med Crazy Frog och Cotton eye Joe på repeat.

Eftersom energin jag fick av ommöbleringen verkade outsinlig satte jag igång med projekt städa sovrummet. Byta lakan, hänga täcken på vädring och dammtorka noggrant. När jag var klar kröp jag ner i sängen med chips och bok och läste tills jag somnade ifrån.

När jag vaknade till var det dags att börja med middagen. Jag gjorde falafel i pitabröd, tomatsallad och dressing.

Medan Jakob städade bilen och jag lagade maten, läste farmor för barnen.

Och sedan lekte de kurragömma. Bra gömställe hon hittade, eller hur?

Albin kom förbi för att hämta Ylvis men stannade istället på middag.

Och sedan lämnades storbarnen ensamma hemma på myskväll medan jag, Jakob, Ulf och farmor åkte in till stan. Vi hade kirrat barnvakt för att jag och Jakob skulle gå på dejt. Vi skulle se Per Anderssons Räkhäst. Ni förstår ju att antalet gånger per år vi hittar på något sånt här går att räkna på ena handens fingrar (om man fått tummen och lillfingret amputerade). Men när vi suttit i en fullpackad salong i 20 minuter över utsatt tid fick vi veta att det var inställt. Sånt slöseri med hårtvätt och mascara! Det var bara att åka hem igen.

Och det var den veckan i bilder, det.