De flesta blogginlägg om träning har jag skrivit när jag precis har tränat. Oftast har jag blivit inspirerad och träningshög och satt mig ner för att skriva om tankarna jag har fått. Undrar hur det skulle låta om jag istället skrev blogginläggen fem minuter innan jag ska träna? Då hade det nog låtit annorlunda.
För det spelar ingen roll hur peppad och motiverad jag är, hur mycket energi jag har och hur redo jag känner mig. Strax innan jag ska träna är det som att all ork rinner ut genom fötterna på mig. Jag känner efter i hela kroppen – har jag inte lite ont i lederna? Vasst i halsen? Visst är mensen på gång? Hela tiden letar jag efter något tecken som ger mig en anledning till att inte ge max, inte ta ut mig utan istället backa och minska belastningen.
NÄR SKA DETTA GÅ ÖVER?! Jag har ändå gjort över hundra pass hos min PT. Borde det inte vid någon tidpunkt bli enkelt?
Men så pratar jag med min man som tränat mycket och regelbundet ända sedan högstadiet. När gick det över för honom? – Det har aldrig gått över, säger Jakob. Och menar att det tjugo år senare känns motigt 90 procent av gångerna han ska träna. Det är ju siffror som kan få en att gråta, men det gör mig konstigt nog upplyft. Aha. Det här förstår jag mig på. Att något är tråkigt och jobbigt men man gör det ändå? Ja, det är ju bara ett annat sätt att beskriva att man är vuxen på.
Ibland frågar folk mig hur jag får något gjort om dagarna när jag är min egen arbetsledare. Men jag har ju jobbat hemifrån och varit min egen chef i tretton års tid! Jag vet att det bara är att sätta igång. Finns inga genvägar. Jag vet också att inspiration till att uträtta någonting aldrig någonsin kommer av att man väntar på den. Nej jag sätter igång och gör och sedan kommer inspirationen.
Varje dag när jag ska öppna datorn finns det ett initialt motstånd. Jag brukar dock locka och pocka mig att ta det i små bitar. –Okej du får skjuta upp administrationen till en annan dag. Men gör bara tio minuter av den först så att du i alla fall betat av något. Och när tio minuter har gått så har det initiala motståndet gett vika och det känns helt okej. Ja, då är jag glad att jag härdade ut. För jag kan inte låta den där rösten som säger nej bestämma allt. Det som känns skönt i stunden känns nämligen oftast mindre bra en stund senare på dagen, när nya mail trillar in och påminner en om vad man borde gjort på den där administrationstiden.
Så all den här kompetensen i mitt jobb borde jag väl rimligtvis kunna kanalisera inför träningen? För jag vet ju att det är på samma sätt. En kort stunds lättnad över att ha sluppit undan något jobbigt efterföljs av en dålig kvarstående känsla i kroppen. Medan kort stunds obehag av att ha satt igång med något jobbigt ger vika inför generellt bra känsla i kroppen som stannar kvar länge efteråt.
Detta ska jag komma ihåg. Komma ihåg att tänka på mig själv som en person som är bra på att sätta igång, jobba på och vara en vuxen som lockar och pockar och till slut säger till mig själv på skarpen när jag försöker skolka. Och att den egenskapen går att applicera på vilket område som helst. Till och med träningen.
42 svar
Jeg er en av de som gleder seg til å trene. For meg var trikset å KUN gjøre lystbetont aktivitet, ikke pushe for hardt og alltid tenke at litt er bedre enn ingenting, da blir det en vane og naturlig del av livet. Har liksom lurt meg selv til å tro at jeg er sprek fordi jeg er en person som trener. Har ingen treningsplan, men:
– Sykler til og fra jobb. Tar bare 15-20 min men hjemturen er oppover så hvis jeg tar i blir jeg sliten og svett. Jeg sparer penger på buss, slipper å tenke på rush og busstider og det tar faktisk kortere tid.
– De dagene jeg bare er hjemme løper jeg gjerne en tur for å få frisk luft og se folk (bor alene). Kanskje sminker jeg meg litt og tar på de fineste treningsklærne mine for å føle meg ekstra fresh. Setter alltid et lavt mål for lengde og når jeg først er i gang orker jeg som regel litt mer.
– Elsker å trene styrke på senter. Blir motivert av at det er flest gutter der (føler meg badass) og å lære nye øvelser, er så mye gøy man kan gjøre! Hvis jeg ikke liker en øvelse dropper jeg den og gjør noe annet. Også gøy å lære seg spesifikke skills som pullups, håndstående osv.
– Danser en gang i uka, det er bare gøy og sosialt, føles ikke som trening.
– Hvis jeg er deppa vet jeg at det alltid funker å trene. Om jeg ikke gidder en lang økt finner jeg en 15 min-video på youtube, tar på ullklær for å bli svett fortest mulig, og etterpå tøyer jeg mens jeg hører på en podcast og tar en lang dusj som avsluttes med kaldt vann. Endorfinboost som fikser all depp!
Takk for ideen/tanken om å sammenligne trening med andre deler av livet som inneholder gjøremål og plikter som ikke frister… Jeg har aldri tenkt på at det er det samme! Jeg har trent i såpass mange år at det mye går av seg selv – jeg er blitt vant til å ikke lytte til stemmen som ikke vil. Men når det gjelder å få unna andre ting i livet… 😉
MKT BRA! Detta ska jag påminna mig om vid administration o andra tradigheter💪💯
Känner verkligen igen mig. Gnäller och surar en bra stund innan. Eller sätter på spännande podd i hörlurar så att jag distraherar mig från att känna efter… men det gäller bara kväll eller eftermiddagsträning som är det jobbigaste tycker jag.
Jag har lagt ner all träning numera. Det är tråkigt men jag hinner helt enkelt inte. Däremot har jag två hundar, får, höns och ett jobb där jag går ohemult mycket tre dagar i veckan. Och när jag går ut hemma bär jag min dotter på 9 kg i sjal. Jag kollar inte steg för jag tycker det är stressande men det blir nog rätt mycket. Jag skulle behöva träna muskler i överkroppen med, men det GÅR bara inte så det får vänta helt enkelt.
haha #IGENKÄNNING. och så jävla skönt när man inser att det liksom ÄR så. det kanske inte behöver vara annorlunda. vissa jävla saker är bra att göra ändå. typ admin och viss träning. och så gör man det och så känns det så jäkla bra.
Jag tränade hårt och mycket förut, men efter många års hårdträning insåg jag att kroppen egentligen inte mådde särskilt bra av det. Det blev för mycket med heltidsjobb, hemmalivet med allt vad det innebär, OCH stenhård träning. Många glömmer att träning är en påfrestning för kroppen – tränar man hårt behöver man äta klokt och vila mer. Med det sagt så tror jag många har lite skev syn och tänker att man ska till gymmet och ”ta ut sig fullständigt” för att det ska räknas, vilket ju är svinjobbigt och något man helst inte vill göra igen. Sen plockar man inte heller bort något annat från sin to-do list trots att man lägger till träning, och så blir det bara stressigt och jobbigt.
Idag är min träning en form av rörlig återhämtning – promenader, yoga och lugn styrketräning. Kroppen mår bättre och det känns inte särskilt motigt att ta en långpromenad i naturen, eller unna sig en timme i yogastudion! Tröskeln är liksom lite lägre jämfört med att ta sig till ett gym och svettas som en gris 🙂
Rörlig återhämtning! Vilket fantastiskt uttryck! Det bär jag med mig.
Nej, det går aldrig över för mig heller. För mig är det enklast att ramla iväg på morgonen, om jag låter hela dagen gå hinner jag hitta på massor av ursäkter för att inte gå till gymmet. Så jag tränar ohemult tidigt. Alltid ensam, ingen annan är galen nog att träna med mig då (men jag är sällan helt ensam på gymmet så fler galningar finns det). Ser på det som att borsta tänderna. Det är jäkligt nice efteråt.
Har dessutom deloadveckor var sjätte vecka då jag drar ner rejält på träningen, tränar bara rörlighet och ingen styrketräning.
Sen har jag träning som är rolig bara och som jag är motiverad till nästan jämt. Klättringen tex.
Alltså vilket nyttigt inlägg och nyttiga kommentarer!! Kommer ännu på en sak. För mig är det långtråkigt med övningar, jag ”ska” göra varje gång när jag tränar. Men att gå full in, det går. Kan gå till potatisåkern och arbeta som fan, njuter mycket att gräva och plantera och svettas i min trädgård och nå något ”riktigt”. På kvällen behöver ingen fråga mig någonting, då ligger jag i sängen helt slutkörd. Det märks liksom inte alls, att det tar på krafter. Jag undrar lite, om det har med härkomst och barndom att göra? Kommer från landet och när min far gick och löp i timmar (det gör han ännu) tyckte alla att han bara ville maxa fritid, inte gör något ordentligt, och att det var någon hobby som tog alltför mycket tid. Om han skulle varit sysselsatt med korna, hönsen eller att laga någon red i timmar, då skulle det har varit en alltför flitig man…
Jag älskar att träna, MEN skulle definitivt känna den där känslan du har av att behöva ta mig till ett gym. Jag tränar olika YouTubevideos i kombination med crosstrainer som vi har hemma 😃 för min del skulle jag nog inte hitta motivation för att träna om jag var tvungen att lämna hemmet eller träna tillsammans med främlingar men hemma är det bara kul.
Åh, önskar att jag kände och agerade så som många verkar göra: man tycker något känns motigt, men man klarar ändå av att genomföra det. För att man är vuxen? Typ. Man vet att livet funkar så. Jag vet inte var jag höll hus när den insikten delades ut – eller troligen var jag där ADD delades ut då.. Kan. Inte. Förmå. Mig – att komma igång med saker som inte intresserar mig. Spelar ingen roll att jag begriper att vissa saker måste man. Känner mig som en obstinat tonåring allt som oftast, och jag gruvar mig för när mina barn blir tonåringar och inte vill göra saker – för jag har inte verktygen för att peppa. När någon berättar för mig om något tråkigt den måste göra så är min första tanke och mitt tips: strunta i det.
Jeg har det på præcis samme måde! Og jeg har så svært ved at motivere mine børn til at gøre ting de ikke har lyst til fordi jeg ikke ved hvad jeg skal sige til dem.
Haha, är påväg mot simhallen för träningspass i crawl. Herrejösses vad många ursäkter jag kommer på atm, och då ska vi inte ens prata om alla ursäkter man har när man står i den (relativt) varma duschen precis innan man går ut i den snorkalla simhallen 😂
Alltså wow! Jag kom precis hem från jobbet och öppnade din blogg för att prokrastinera bort min träning idag men inte ens det gick vägen haha. Meant to be!!! TACK för det här inlägget! Jag borde läsa det varje dag för är precis lika dan fast värre.
Jag hatar att träna och gör det aldrig. Promenerar, men det är knappast ansträngande. Däremot tycker jag om att använda kroppen; packa ett flyttlass är kul, packa ur flyttlasset är också roligt, räfsa löv och bära grenar är skoj etc. Jag vill göra saker på riktigt. Himla synd att jag har ett kontorsjobb och ingen trädgård….
Mycket tänkvärt skrivet! De dagar jag verkligen absolut inte vill träna brukar jag ha ett citat från dig i bakhuvudet: ”Det blir lättare att använda tandtråd och göra rent bakom spisen de dagarna jag har tränat.”
Jag minns när jag försökte mig på att springa 5 km för massa år sedan, på löpband. Jag tyckte det var så sjukt tråkigt i början men jag härdade ut för jag ville visa att jag faktiskt kunde springa 5 km. Efter två veckor tyckte jag det var ROLIGT! Trodde aldrig någonsin att jag kunde tycka det. Men efter det så visade mina överrörliga leder att jag inte alls skulle springa. Sjukgymnastik, byte av träningsform, smärta i höft, sjukgymnastik… Jag älskar simning. Det hade jag kunnat göra varje dag men jag hatar att trängas i simbassängen 🙁 Tänk om man kunde fått ha en träningspool hemma!?
Ska spela innebandy ikväll för första gången på över 10 år och vill jättegärna men vill också ha någon anledning till att inte kunna åka 🙈 Men jag tror ju det kommer kännas precis tvärtom när jag väl är där!
Hehe, håller med fast med inskrivningen ”det kommer gå över dagen du börjar dansa zumba”. 💃 Mina bästa veckodagar är dagarna jag får ge mig iväg på danspass, är generellt gladare bara för jag vet att snart får jag åka dit. Men inser att jag kanske har tur, som längtar efter min träning, när jag läser dessa kommentarer, haha.
Är alltid skönt efteråt !
Haha latmasken vill alltid säga sitt först!
Jag vet allt om det. Men som du säger, att vara vuxen är väl att göra det man ska ändå. Hitta jämvikten mellan lust och plikt.
Det behöver inte vara så dåligt att vara pliktdriven. Och också mår man ofta bättre av det i längden, att inte låta latmasken och bekvämlighetsputte bestämma.
Jag måste erkänna att jag inte alls tycker att det är kul att träna. Så skaffade jag tillsammans med min dotter en häst. Så nu tränar jag inte, men jag rör på mig ungefär 3 timmar varje eller nästan varje dag. Jag lyfter tunga saker, bär tunga saker, skyfflar skit och drar runt på en skottkärra. Jag har ofta träningsvärk, men har inte tränat utan bara varit i stallet och fixat. Jag har aldrig haft så kul medan jag ”tränar” som jag har nu.
DRÖM!!
Synd att det är så jäkla dyrt med häst bara 😉 😀
Det är ett stort svart hål! Vi vågade för att nu har dottern ett fast jobb med bra lön så vi delar på det.
Bra tänk 👍👍👍 Detta resonemang tar jag absolut med mig Tack 😍 Så bra att vända på perspektiven !
Jag har sedan någon månad börjat med hemmaträning på morgonen innan jobbet. Ca 20-30 min, kan va en kvart också, på helgen någon timme. Det är så kul och min inspiration är olika personer på Ig. Ofta dyker det upp härliga rörelser i flödet som jag sparar och testar när jag har mer tid. Köpt 1 kg hantlar nu samt träningsband och gör bl a lugna, effektiva pilatesrörelser med dem. Så gott att jag hittat detta och detta men noll förberedelser utan bara att köra på plats hemma.
Är så olika sånt här. Medan nån behöver lägga fram frukt för att äta den behöver jag hålla mig från att vilja äta ännu ett äpple. Precis som med rörelse. Jag har hur lätt som helst för att komma igång. Men jag tränar absolut inte med andra eller på gym, skulle aldrig falla mig in. Nä, jag tar min halvtrasiga vindjacka o cykelhjälm sen cyklar jag en hurtrunda på 40 min. Väl hemma är det hantlar och styrkeövningar som gäller. Dessa tar 15 min. cirka per dag. Så värdefullt! Och måendet tackar mångfalt för den tid jag lagt.
Jag har alltid känt ett starkt behov av att träna grishårt och röra mig konstant. Jag kan ligga vaken på nätterna och längta till gymmet. Jag kan hålla på med ett pass och redan längta till nästa. Det är som en galen vårflod med energi i kroppen, ständigt och alltid. Jag har aldrig förstått människor som inte orkar vara fysiskt aktiva, för jag kan inte sitta still.
Igår fick jag diagnosen ADHD, med betoning på H. 34 år gammal. Plötsligt förstår jag att det kanske inte är ni andra som är onormala och lata 😛
Så charmigt.
Åh vad jag behövde läsa det här just nu! Har precis klivit av löpmattan efter ett alldeles för långt uppehåll. Jag försöker intala mig själv att fem minuter är bättre än inga minuter. Och att med tiden så kommer de där fem minutrarna inte ens kännas jobbiga, men det kommer förmodligen alltid kännas jobbigt innan jag börjar.
Det kommer gå över dagen du börjar dansa Lindy Hop. Eller kanske inte DEN dagen, men några veckor in i din första Lindy Hop kurs. Jag lovar!
Här finns mer info om Lindy Hop i Umeå ifall du eller någon annan här vill kolla: https://www.swingum.se/
Det är väl inte så konstigt egenetligen… Det är ju fullständigt onaturligt och konstlat att iklädd typ plastkläder gå in på ett gym/annan träningslokal och svettas tillsammans med andra personer som också är iklädda samma sorts kläder. Att man sen behöver röra på sig och få upp pulsen är en annan femma.
Jag tänker tvärtom – fullt naturligt att dra och pusha tunga vikter, hoppa och springa, utmana kroppen och använda alla muskler så som kroppen är gjord för.
Plastiga kläder är ju ett val, finns annat.
På temat måste jag få tipsa om ett av de bästa Ted-talks som finns. Lätt värt att se!
https://youtu.be/arj7oStGLkU
Och du har så rätt!
Det finns inga genvägar.
Jag har tränat hårt i perioder i livet och viss del även med PT och det var kul. Men jag har ingen naturlig längtan att träna och saknar det aldrig. Så jag gjorde nåt man ”inte får” = jag slutade träna. Nej, det är inte bra för min kropp och vikt men det är ok att inte göra allt här i livet. Att vara mamma och heltidsarbetande och skjutsa och hämta och lämna och laga mat från grunden och gud vet allt… ja ibland måste man plocka bort nåt. För mig blev det träningen just nu i livet. Kanske tar jag tag i det igen, kanske inte.
Låtar toppen!!
Jag har också lagt av med träning i längre perioder, dock går jag nästan alltid runt 10 000 steg om dagen. Har ingen bil och gillar att röra på mig. Kan du göra någonting för din kropp och hälsa som i princip saknar trösklar? Springa rakt ut från hemmet? Yoga och lite styrketräning hemma? Ganska ofta är det inte själva trännngen utan runtikringet som gör det övermäktigt. Där funkar man olika. Likaså rådet att hitta något som är KUL. Det sägs nog bara av dem som verkligen tycker träning är KUL, ungefär som jag känner inför en präktig AW eller en weekendresa…;) Gör något som kan bli av, är mitt enkla råd.
Å, jeg kjenner meg igjen! Pga problem med leddene, bør jeg sykle ( på ergometersykkel) minst 5 km hver morgen, samt ta en del styrke-og tøye-øvelser. Men det er jo så himla kjedelig! Og så slitsomt! Og det er SÅ mye mer fristende å ligge LITT til i sengen, høre på mitt favoritt radioprogram, ta morgenkaffen…jeg kan sikkert ta det i kveld, DA har jeg nok mer energi. Og så kommer kvelden, og ikke om jeg ønsker å bli svett og sliten nå, nei, huff, nå er det jo tid for å lese en god bok eller se på TV med min kjære…Så jeg har bare bestemt at, ja, det er noe herk for meg å starte dagen med trening, men må GJØR jeg det, bare. Står opp før gubben våkner, tar på treningsklær, går ned og tråkker i vei. Og er svett og sliten etterpå, men veldig fornøyd med meg selv. Hele dagen.
Voksenpoeng, kalles det.
Tycker att det är otroligt svårt. Jag är ensamförälder och jobba mycket, då är det ekstrasvårt att ha ork. Jag är så otroligt trött i hela kroppen i hela själen… Jag har tränat varje morgon månad december till månad juni. Det kunde jag göra. Men en morgon blev jag så ledsen att jag offrade ”all min tid” till träningen, när jag alltså inte skulle jobba, städa pyttelite (ännu är det det storstök), göra läxor med dottern, åka fram och tillbaka eller gräla med barnets farsan. Då stoppade jag helt och har inte kunnat börja igen. Kanske tog jag för mycket träning varje morgon? Jag vet inte. Men det gäller i varje fall inte bara att motivera sig själv varje dag, det gäller också att ta en titt på orken med ALLT. Allt man ska; och kanske även lite, lite något fint för en själv?
Exakt, det är ju det – motståndet går aldrig över. Hälften av det jobbiga är väl själva grejen ATT man stör sig på att man tycker något är jobbigt, inte den jobbiga uppgiften i sig. Visst är det underbart med små tomtebloss-moments av total inspiration, men ärligt talat så kommer dom ju inte tillräckligt ofta för att det ska bli något av någonting. Helt klart är det min acceptans av faktumet att det inte kan kännas roligt jämt som underlättat mest när det kommer till allt från träning till studier.