Åh vilken lång, lång vecka det har varit. Känns som en månade sedan vi hade matlag hos Stina och Emil.

Trots att det bara var i tisdags. Tända ljus och basilika på bordet. Då vet man att det vankas spagetti och köttfärsås och inget gör mig lyckligare.

Bertil och Folke lekte med Klas

Ulf lekte med kuddar. Senja med tuggben.

Samling vid glassen.

När matlaget var slut och vi steg ut på gården var himlen alldeles full av stjärnor. Så vansinnigt vackert!

En höjdpunkt denna vecka var när jag mötte upp min fina vän Malin. Vi gick broarna runt och så fikade vi och surrade och sedan fikade vi lite till. Hade så mycket att prata om att jag var alldeles hes på kvällen.

Umeå, jag älskar dig!

Här är en bättre bild på den dagens outfit, från när jag kommit hem igen. Då hade solen gått i moln. Kappa, kjol, tröja och smycken är köpta begagnade. Halsduken snodde jag av Jakob.

I fredags tog storpojkarna tåget själva till en kompis som flyttat. Så exalterade ungar som hållit på att längta ihjäl sig. Jakob åkte in till stan för en aw och jag var därmed ensam hemma med Ulfen.

Hade köpt ostar och kex som vi kalasade på till middag.

Ulf åt en honungsmelon helt på egen hand. Bra kämpat! Sedan lyckades jag få honom i säng tidigt så att jag fick hela kvällen ifred för att äta godis, dricka te och läsa.

Bara Essa höll mig sällskap.

Så ombonat och mysigt här hemma just nu.

Gillar att byta om till nattlinne och morgonrock så fort jag lagt barnen för kvällen. Då är man redo att gå och sova direkt man blir trött.

Tur jag somnade tidigt för Ulf vaknade sin vana trogen strax efter klockan sex. Jag gjorde eld i vedspisen.

Sedan spisade vi frukost.

Efter frukost tog vi lådcykeln och rastade Essa. Längtar tills isen lägger sig! I år hoppas jag den fryser tidigt så att man hinner åka skridskor innan snön kommer.

Påbyltad unge.

En risk jag inte är beredd att ta.
Ulf halkade på bryggan och börjat gråta, Essa letade rätt på ett dike som luktade lik och rullade sig där i. Så då cyklade vi hem.

Kollade till fåren och gav dem lite mer mat.

Kokade havregrynsgröt till mig och Uffpuff. Sedan satte jag upp håret och tog på mig rouge och körde in till stan. Lämnade lillen hos farmor och åkte för att hämta storpojkarna hos sin kompis ytterligare några mil bort.

Men man är väl inte dum. Jag såg till att fara i god tid så att jag först skulle hinna in på Anettes Byggnadsvård i Olofsfors.

ÄLSKAR att strosa runt där. Anette har ett otrooooligt sortiment. Inte minst av gamla textilier. Letar du vackra tyger är det hit du ska gå.

Hur mycket porslin som helst.

Vill köpa allt på ett bräde, tack! Anette har bara öppet lördagar nu på hösten men det är väl värt en utflykt. Anette har inte bara antikviteter utan det mesta som behövs till byggnadsvård. Linoljefärg, kitt, såpa, penslar, fönstervadd och annat viktigt!

Ta med en fikakorg och strosa runt på det gamla bruket.

Finns gratis inspiration precis överallt.
Sedan var det dags att hämta pojkarna som haft ett underbart dygn. Och så körde vi mot Umeå igen.

Fast först stannade vi på kyrkogården

Och tände ljus på mammas grav.
Jag kan inte acceptera att mina barns mormor ligger i en grav. Att de aldrig fick lära känna henne. Att jag aldrig fick ha min mamma där som stöd när jag själv fick barn. I cancermånaden oktober tänker jag på den satans jävla pisskiten och så får jag lust att mörda någon av ilska och hämnd.
Förlåt för uppriktigheten.

När vi hämtade Uffe följde farmor med oss tillbaka hem. Så fint att jag har henne i alla fall <3
Försökte fånga den magiska skymningen genom mina bubbliga fönster. Gick inget vidare.

Lite bättre gick det att fånga norrskenet när jag pinkade Essa på kvällen.

Söndagen började med ritstund ( och Bertil som fistbumpar farmor). Det målades vargar och vikgubbar medan jag drack kaffe och pillade med lite jobb.
Sedan cyklade jag en sväng med Essa, arbetade i trädgården med att räfsa löv, bar undan fler krukor, ställde bort grillen och ordna med lite annat smått och gott.

Jag avslutade trädgårdsarbetet med att skörda de sista kryddorna ur pallkragarna. Har skördat i omgångar hela sommaren men eftersom det verkar finnas risk för snö närmsta veckan vill jag få in det sista.

Plockade in i buntar och buketter.

Klippte persilja och la i påsar och frös i platta paket.

Resten hängde jag upp att torka i små knippen – nu doftar det underbart i köket. Och några spridda blomster från trädgården fick följa med in och sättas i en väggvas jag fått av en läsare som tyckte den passade bättre hemma hos mig. Människor alltså <3

Och det var den veckan i bilder. Nästa söndag har vi höstlov och det känns så mysigt att tänka på! Nu ska jag bara orka med allt som ska ske fram tills dess.
20 svar
Åh när var norrskenet? Flyttade nyligen till Umeå och att få se norrsken igen är något som jag längtat efter så länge.
Igår 🤗 har varit var och varannan kväll den här hösten! Bäst är att ge sig ut ganska sent när det inte är lika mycket störande ljud från hus och stad!
Så underbara bilder😍😍 blir så rörd av bilden från din mammas grav och sen bilden på Bertil som fistbumpar med sin farmor❤️ Sorg, glädje och tacksamhet..livet
När jag var liten hade vi en schäfer som hette Senja. Hon flyttade till norrland när lillebror kom för det passade henne inte så bra med småbarn. Detta var 25år sen ungefär men ändå så tog hjärtat ett litet extra språng med den bilden på vovven. Vilket sammanträffande. Älskade den hunden väldigt mycket❤️
Tack för uppriktigheten.
Det är så tungt att förlora sin mamma i ung ålder, sorgen och saknaden och ett tomrum som ingen annan person kan fylla. Alla stunder i sitt liv som man hade velat dela och stunder man skulle velat vila sig i tryggheten som just ens mamma kan ge. Känner igen mig i din ilska, varför kunde man inte fått mer tid med en av dem viktigaste människorna i ens liv… Att hitta ett sätt att bära sorgen är inte enkelt, speciellt vissa dagar eller stunder då det svider till extra mycket och blir så tydligt att personen saknas.
Lång vecka, men tänk vad du hunnit uppleva mycket. Och det mesta av det bra grejer, dessutom, iallafall att döma av de fina bilderna 😊
Jag känner så igen mig i den där ilskan, blir extra tydlig i oktober. Det känns helt oacceptabelt att mamma är död och inte här med mina barn. Hon fick vara med och träffa alla tre, men det hjälper inte de där dagarna när jag nästan går sönder för att hon inte är kvar. Tänk som hon kunnat leka. Och stötta mig. Ibland försöker jag göra extra saker, som är bra för mina barn, som någon sorts kompensation för allt de inte får göra med henne. Det är fortfarande lika jobbigt att hon inte längrefinns, men det kan bli fina stunder iallafall. Och att man får vara arg över orättvisan ibland, det är jag helt säker på.
Hoppas ni får ett fint höstlov! ☀️
Du skriver så meningsfullt rakt igenkännande och härligt ! Vilket fint ”hemma-hos-borta reportage och vackra bilder ❣️❣️
Livet är märkligt. Min mamma lever fortfarande och mina barn är vuxna men min första instinktiva känsla när ni skriver om en mamma som är ett stöd när man själv får barn är ett frågetecken. Sedan avund. Min mamma var aldrig barnvakt en enda gång och stödet har snarare varit kritik för att jag skämmer bort dom osv Sorg kan se ut på olika sätt.
Känner också igen mig i de andra perspektiven. Mina barn är barnbarn nr 7 och 8, vi bor väldigt långt ifrån varandra, hon är äldre nu än när de första barnbarnen kom och har själv varit sjuk sista året. Hon ifrågasätter inte men är ointresserad.
Skickar kramar och stöd till oss alla oavsett sorg.
Precis så jag har alltid haft det med min mamma. Ingen trygghet alls, bara förakt och kritik och nedsättning. Är 58 år nu och har lärt mig att hålla distans, men det finns människor som skulle aldrig bli mor, det har jag förstått.
Ja du Clara
Jag har läst det du skrivit under vår och sommar och kan bara hålla med dig.
Jag berättar för barnen vad Mormor hade gjort om jag betedde mig som dom,men så får dom, även presenter och godis oavsett veckodag för det hade Mormor tyckt !
Hör till ett tidigare inlägg egentligen men vill tacka för tipset om ”Fru Marianne” på svt play. Vilka fantastiska fyra avsnitt. Visste inte att boken eller filmatiseringen ens fanns. Cecilia Frode och Per Morberg är otroligt bra i huvudrollerna.
Vad kul att du gillade!
Min mamma förlorade sin mamma i bröstcancer när hon var bara 18 år. Hon har berättat för mig att hon saknar henne mer och mer för varje år. Inte mindre. Det finns så mycket som hon skulle vilja prata med henne om. Ilskan och ”ickeaccepterandet” är fullt förståeligt.
Jävla cancerskit. Jag fyllde just 49 år och är därmed äldre nu än min mamma fick bli. Jag insåg samtidigt att jag nu har levt längre utan henne än med henne. Båda tankarna är helt obegripliga. Hon fick aldrig träffa sina 6 barnbarn heller.
Tack för livet, och tack för dig, Clara. Kommer leva länge på vår dag i höstsolen!
Det är verkligen tungt att förlora en kär förälder alltför tidigt. Sorgen kommer fortfarande över mig ibland. Mina barn vet hur nära min pappa stod mig, han var min främsta supporter och bollplank. Vi hade nära brevväxling ett tag när jag pluggade. Nu är jag så tacksam för breven, mina barn älskar att läsa hans varma och humoristiska brev till mig.
Tackar för alla underbara bilder som piggar upp och ger inspiration nu under hösten❤️
Så fint att se vasen på sin rätta plats! 😊
Angående att du klipper persilja innan du fryser den så är det mycket enklare att frysa hel och sedan när den är fryst gnugga påsen så blir det småbitar, mycket enklare! Stjälkarna fryser jag in hela för att använda när jag kokar kött o dyl. Dill fryser jag in på samma sätt!
❤️