Tog en kvällspromenad runt byn med Stina och när vi gått halvvägs började stora flingor börjat falla från himlen. Vi stannade upp och tittade fascinerat mot gatlyktorna. Åh, det är något visst med den första snön. Spelar ingen roll hur gammal man blivit.

Jag skyndade mig hem och smög upp i pojkarnas rum. De snusade i mörkret och jag tvekade en stund innan jag försiktigt ruskade om dem.

-Vakna! Det snöar!

Sömndruckna raglade de ur sängen, tog på sig glasögon och kikade ut i trädgården. Lyckliga suckar och uppspelta röster.

-Wooow vad det snöar, mamma!