Det har varit så mycket senaste veckan. Mycket jobb att ta igen efter sjukdom och vabb och dessutom avslut på några riktigt stora projekt. Så när jag ätit fredagsmiddagen som Jakob och barnen lagat och lagt mig i soffan för att se Pirates of the Caribbean – död mans kista med barnen. Då somnade jag som en sten och vaknade inte förrän filmen var färdig. Jag stapplade sedan upp – laddade en diskmaskin – och kraschade i säng på nytt. Och sov till klockan åtta på morgonen.

Då vaknade jag som en ny människa, till den här utsikten.

Kom ner i köket där det brann i vedspisen. Erinrade mig att det fanns massa småplättar kvar från torsdagens middag som jag kunde duka fram till barnen.

Grädde, plättar och häggbärssylt till frukost. Inget fel på den kosten.

Efter att vi ätit ville barnen spela Minecraft – sällsapsspelsversionen.

Vi hann dock knappt plocka fram innan vi beslöt oss för att istället dra till sjön och testa skridskoisen!

Där mötte vi upp Ada

Och jag fick chansen att teståka mina splitternya röda skridskor. De snyggaste skridskor jag sett! Fann dem på loppis i veckan och högg till utan att tveka. Förutom att vara vrålsnygga med ett rutigt luddigt foder så satt de helt perfekt. Blir så barnsligt lycklig när jag är på jakt efter något särskilt och lyckas hitta det på loppis. När jag har is i magen och plötsligt bara springer på det utan att behöva köpa nytt.
Jag har mest åkt i mammas gamla utslitna konståkningsskridskor senaste åren och de är dessutom för små för mina fötter. Så nu var det verkligen på tiden med nya grillor. Snackar om tur!

Så fint på sjön. Längst där ute såg det ut som att det fortfarande var öppet vatten. Men vi höll oss vid kanten.

Lekte tagen och följa John och övade åttor, öglor, hockeyinbromsningar och att saxa.

Det var SÅÅÅÅÅ kul! De senaste åren när vi åkt har jag varit i så dålig form och haft så uschliga skridskor att jag knappt vågat åka ordentligt. Idag flög jag fram (nåja) och kände mig fri! Eftersom det bara var någon minus ute kunde vi åka länge innan vi blev kalla.

Men till slut fick vi bege oss hem igen, för vi väntade besök.

Bertil bar in ved och gjorde upp en brasa

Och sedan kröp ungarna ner i soffan och tinade fötterna under filten.

Jag har julpyntat lite mer nu till första advent. Inte bara stjärnor utan också hyacinter i små krus, juliga väggbonader och diverse ljusstakar.

Blir så glad av den första hyacintdoften!

Sedan tog otåligt väntande vid.
-När kommer egentligen farmor och faster Josefin och farbror Jens?
Vänta, vänta, vänta….tiden går extra långsamt när gästerna dessutom kommer med lördagsgodiset.

Men så hips vips var de här. Jag värmde glögg och saffransbröd.

Och faster och farbror som är riktiga sällskapsspelare tog ett parti med Bertil och Folke

Medan farmor och Ulf läste sagor.

Jag gick ut och matade fåren och fyllde på vatten och bar ut diverse skräp som samlats på punschverandan. Vill göra julfint där också och det är omöjligt för tillfället.

Många julstjärnor i vårt hus!
När jag kom in igen fortsatte jag julpynta lite. Satte upp juliga hyllband, tog fram adventsstaken och nålade upp fler bonader. Sedan började jag med maten.

Det blev falafel i pitabröd med ugnsbakad feta och honung, plus en god sötsyrlig tomatsallad.

Vi åt tills vi storknade. Sedan satt jag och Folke och övade på att rita människor med korrekta proportioner och verklighetstrogna stortår och sånt där viktigt.
Så småningom åkte gästerna hem och då sa barnen att det kändes som att den här dagen hade varit som ett helt jullov. Och det höll jag precis med om! Exakt så här vill jag spendera helgerna i advent – med nära och kära och göra mysiga saker.
Imorgon ska vi gå i kyrkan, gå på julskyltning och sedan dricka glögg med matlaget. Men nu ska jag stänga datorn och duka iordning lite mysigt inför adventsfrukosten imorgon. Har köpt varsin chokladtomte till barnen som de ska få som en liten present. Adventsfrukostar slamsas inte bort!
39 svar
Sån fin färg på dina skridskor😍 nu har du ju precis köpt men annars är ett tips att köpa begagnade skridskor från nån i en konståkningsklubb. Dom skridskorna är polstrade och jättestadiga och lätta att åka med. Jag själv kostade på mig nya såna från en speciell konståkningsshop, är toppenbra och lätta att åka med.😊
Men vilket bra tips! Visste inte ens att möjligheten fanns!
Det är så bra skridskor och sån skillnad att åka på ’riktiga’ skridskor. Önskar att alla barn (och vuxna) fick lära sig åka på sådana. Det är mycket lättare att stå stadigt i dom plus att dom är varma och sköna, polstrade, och man får inte ont i fötterna, vill aldrig åka på några andra nu⛸️😊 googla efter nån konståkningsklubb i närheten där du bor och ta kontakt med dom. Dom vet var och vem som säljer begagnade eller nya skridskor.
låter som en härlig dag. läste ditt inlägg från första advent 2021 direkt efter detta, så rik du är med ditt stora härliga arkiv av minnen.
Så mysigt, vilken riktig vinterdag! Sådär vill jag också spendera tiden nu fram till jul 😊 fast idag vet jag inte ens om jag orkar ordna advent. Kalas för våran treåring igår och helt slut idag. Ligger och funderar över gårdagen och dåliga samvetet gnager. Vår treåring är rätt blyg och försiktig och jag frågade därför innan om det var okej om vi sjöng för henne. Då sa hon näe. Sen när alla barn satt sig vid barnbordet och jag ska bära in tårtan så sa mormor ”nu sjunger vi” och jag tänker att ja det gör man ju. Så vi sjöng och min treåring börjar såklart gråta 😢 det är så svårt att veta vad som är rätt. Vill inte att hon ska vara utan för att hon är blyg men jag hade ju frågat och hon sa nej. Kalaset blev bra sen, men ändå.. samvetet…
Ja du… Mammahjärtat har ofta dåligt samvete. För att lindra det lite tänker jag så här: I samhället finns det massa sociala konventioner som man behöver kunna. Särskilt för blyga är det bra att kunna ”reglerna” och bli trygg i dem, då måste man inte fundera på dem utan bara följa mallen. Sen är ju vissa regler till för att brytas… Jag tror att man gör sina barn en otjänst om de får slippa vissa saker för att de är blyga, med hänsyn till barn och situation så klart.
Så det var nog bra träning för ditt blyga barn, hon kommer förhoppningsvis att uppvaktas många gånger under livet. Och själv ska du vara stolt över att du har dåligt samvete över det brutna löftet, du vill verkligen ditt barn väl, även om det inte alltid lyckad.
Just att bli sjungen för är väl kanske inte en sådan viktig social regel som man behöver lära sig. Att få vara trygg och ha roligt på sin födelsedag och inte känna stress är väl betydligt viktigare. Däremot tror jag inte att du behöver oroa dig Therese, alla gör tokigt ibland och jag tror det viktiga är att prata om det bara.
Det som är rätt är väl att lyssna på barnets ”näe”. Och då inte sjunga, oavsett vad andra vill. Det har präglat mig negativt att min ”blyghet”, integritet som jag menar att det är, inte alltid godkändes när jag va liten. Signalen det sänder är att man kan/ska låta andra gå över ens gränser. Man ska akta sig för att fråga barn viktiga frågor om man ändå inte tänker ta hänsyn till svaret.
Håller med.
Dessa sociala ritualer och traditioner är liksom inte Moses stentavlor.
Mer trams alltihop! Man kan göra egna traditioner och precis som man vill på sin födelsedag. Ungen hade rätt i att inte behöva bli sjungen för. Trött på alla som ska ta över och mätta sina egna behov. Dessutom utan stil.
Du kan ju prata med henne idag och höra vad hon tyckte om sången och berätta hur du tänkte. Blev det fel för henne, be om ursäkt.🤗 kram
Det är okej. Ingen människa är perfekt. Det kan ibland vara bra att också få möta sånt man är rädd för. Nästa gång hon får frågan minns hon kanske att inget läskigt hände sist och känner sig mer bekväm. Du vill ditt barn väl och är mån om hennes integritet och det kommer hon känna genom livet. Enstaka eventuella klantigheter spelar ingen roll ❤️
Ingen människa är perfekt. Helt sant. Men vissa ”klantigheter” kan sätta djupa spår och få helt motsatt effekt. Jag anser att ”mammahjärtat”, urbota less på det ordet f.ö, ibland måste kunna tåla att inte få stöttning i allt och att negligerande av barn godkänns med begrepp som att ingen är perfekt. ”Blyga” barn ska och behöver väl inte alltid omvändas…!?
I många fall är det BARA föräldrarnas oro om att barnet exempelvis ska bli utan kompisar som spökar. Det finns faktiskt barn som vill vara ifred och vara ensamma. Precis som det finns vuxna som är så.
Fast vadå ”negligerande av barn”? Ibland blir det fel men om man då ser det, känner ånger, pratar om att det blev tokigt och ber om ursäkt och sen gör rätt nästa gång så är sätter det knappast ”djupa spår”.
Jag tycker det låter som du pratar om en annan person än hon som skrev kommentaren, som uppenbart har ambitionen att respektera sin blyga dotter. Varför lägga ytterligare börda på någon som redan ångrar sig? Barn behöver inte att vi gör rätt val varje gång, utan vi kommer långt på att be om förlåtelse när det blev fel. Att förstora upp det och prata om djupa spår och negligering skapar dock inte direkt utrymme för det.
Jag har svarat med en kommentar direkt under till hon som först skrev. Min andra kommentar, som du reagerat på är en mer generell åsikt. Vilket du borde förstå kan jag tycka. På sättet den är skriven.
Exakt såsom du skriver är precis det jag vänder mig emot. Att nåt blivit ”tokigt”, när det ju har blivit fel.
Negligerande av barn tycker jag att det är när någon frågar barn något men inte tar till sig av svaret. Då är det ju ingen idé att fråga.
Att lägga börda på någon är det knappast bara för att jag skriver vad jag tycker. Dessutom anser jag inte att det borde vara ett problem i den händelse jag lagt börda på någon. Någon vuxen nog att skaffa barn, anordna kalas och fråga sitt barn vad den vill men sen inte anamma svaret. Den bördan får i så fall bäras om man valt att kommentera här.
För övrigt kan en enda händelse visst sätta djupa spår. Oavsett bot och bättring nästa gång. Och oavsett hur du bedömer det. För du vet inte, ingen vet, vad som sätter spår hos en annan människa. Det äger bara den personen som upplever spåret.
Min dotter blev jätteledsen av att man sjöng för henne i många år. Vi respekterade det så mycket vi kunde. I skolan tog det upp till tredje klass innan hon vågade bli sjungen för av klassen när hon fyllde år, men då var både hon och läraren stolta över hennes utveckling under lågstadiet i att våga. 🙂
Min 5-åring har de senaste två födelsedagarna varit tydliga med att han inte vill att vi sjunger ja må han leva. Jag frågade då om vi skulle sjunga nåt annat istället och han sa ”Fem fina fåglar”. Vi har klargjort för gästerna att han önskar just denna sång och då har alla varit med på det. Om ditt barn inte vill bli sjungen för så kanske hon vill att ni gör nåt annat?
Åh. Vet du, det är okej! Jag har också begåvats med blyga barn och hamnat i många liknande situationer, särskilt som blyghet ofta kan vara lite ärftligt och därför kan jag ha svårt att ”säga ifrån” i såna lägen. Morföräldrarna här har fortfarande lite svårt att känna in, tror det kan vara lite generationsfråga (?) då de har vuxit upp med att blyghet ska ”tvingas” bort. Har nu lärt mig att man får förbereda även dem (ibland i god tid före)…
Att vara blyg kan vara jobbigt i en tid där mycket handlar om att synas och höras, men jag vill slå ett slag för blygheten! Rent evolutionärt måste det finnas någon mening med att vissa människor är uppmärksamma på sin omgivning, eftertänksamma och ointresserade av att stå i fokus. Alla kan inte vara Fred Astaire, liksom. Grattis till din 3-åring!
Instämmer! Jag tror blyghet är barns skydd mot att utsätta sig för saker de inte ännu är mogna för. Ofta är det ett tecken på eftertänksamhet, vilket är en fin egenskap. Många är blyga som barn men det ”växer bort” med tiden. Att man som vuxen inte är intresserad av att stå i centrum är inte samma sak som att vara blyg.
Så underbar beskrivning av en lördag med familjen en vinterdag på landet! Nästan lite Carl Larssonkänsla! Blir så glad när jag ser hur du vårdar traditioner och agerar med barnen! Vedspis alltså! Det är mysfaktor 2.0! Önskar en riktigt go advent!
❤️
Vill tipsa om ischokladformar i metall att sätta ljusen i när man har träljusstakar. Bra när ljusen börjar vara korta.
Hjälp vad farbror Jens är lik Jakob, det måste ju vara brorsan! Är Josefin systern eller en ingift faster? Hade ju varit mäkta charmigt om tre syskon alla hade förnamn på J 😍
Precis vad jag tänkte! Men också vad Folke är lik Jens!
Glad advent!❤️
Ja det är brorsan! Och Jakobs syster Josefin! Hans andra syster heter Johanna 🤗 många namn på J blir det
Jag förstår mig inte riktigt på det där med att döpa sina barn till namn med samma begynnelsebokstav. Man stöter ju på det lite här och där och jag kan inte låta bli att tänka ”valpkull”… 😆 Inget illa ment alls, jag är bara lite förundrad över fenomenet..
I min familj har alla flickor fem bokstäver och alla pojkar tre bokstäver i förnamnet. Alla familjer har sina traditioner. 🙂
Valpkull! Underbart!!
/Från en som heter e-namn med mina syskon. Dock något jag inte rekommenderar, blir sällan rätt namn när det ska ropas.
Jag undrar om Minecraft spelet. Jag funderar på att köpa det i present till min brorson, när han fyller 11 år. Vad tycker ni om spelet? Tror du att det passar en 11 åring?
Det lät mumsigt! Har du något recept på middagen?
Vilken variant av minecraftspelet har ni? Såg att det fanns olika..
Vilken underbar dag som du dokumenterat❤️
Och så vackert o hemtrevligt du har det!
Fantastiskt att få ta del av 👍❤️
Jag tycker också att det känns som ett helt jullov att bara läsa detta, på bästa tänkbara sätt. Så mycket stämningsfullt, skridskoåkning med perfekta skridskor, matlagning, saffransbröd. Och så en kyrksöndag i… inte backspegeln. I framspegeln…?
Isabella Löwengrip lyfter din barnbakbok med länk till den i sitt inlägg, med ordet fantastisk: https://www.isabellalowengrip.se/2022/11/26/sa-enkel-ar-karleken/
😊
Va kul 🤗
Men vad roligt, exakt såna skridskor ägde jag för kanske 20 år sen! Såg dem som 19-åring i skyltfönstret till Myrorna på Götgatan i Stockholm, och ställde mig på lista för att köpa dem när de skulle plockas bort från skylten efter ett par veckor. Väntade och längtade och till slut fick jag chansen att köpa❤️ Helt perfekta, storlek 41. Tror jag hann åka på dem en gång, sen låg de och skräpade i garderoben i mååånga år innan jag till slut lämnade in dem till second hand igen. Tänk om det är samma som du nu har!☺️🙏
Underbar och inspirerande helgdag!
Får jag bara ge ett försiktigt tips? Jag tror att hjälmen skyddar bättre om dem skjuts fram lite i pannan, så att den sitter rakt. I all välmening!
Jag tycker det är fantastiskt att Clara och barnen har hjälm på sig! För det som är viktigast att skydda är hjärnan om hjälm med galler används är ändå mer fantastiskt men de spelar inte hockey 🏒 Hade gärna sett mer skyddsutrustning som ska användas på is då även de mest erfarna kan råka illa ut. Fantastiska bilder och de röda skridskorna mycket fina, jag kom aldrig överens med konståkningsskridskorna men när jag fick åka på hockeygriller en helt annan känsla. Alltid begagnade men så kul att åka!
Wow. Jag visste inte att Minecraft fanns som sällskapsspel. Min äldsta har precis börjat att intressera sig för Minecraft. Kanske sällskapsspelet är en bra början.
https://blogg.loppi.se/kina/
Härligt med skridskoåkning.
Tant Anna-Lena, nu 71 år, fick mest åka med syskonens för stora ”pojk”skridskor i många år som barn, innan hon fick ”flick”skridskor med taggar. Som hon verkligen inte gillade! Det blev ju en helt annan slags åkning och det var ju så lätt att råka sätta taggarna i isen och sedan ramla hejdlöst.
Nä, det var inte kul.
I vuxen ålder testade hon att åka långfärdsskridskor i stället och det älskade hon. Ända tills hon körde ner i en spricka i isen och skadade axeln.
Så nu är det längdskidor som gäller för hela slanten. Det känns mjukare att ramla i snön…