Igår strax innan midnatt kikade jag ut genom fönstret och såg månskenet. Och då kunde jag inte vara inne en sekund till utan drog på mig mina täckbyxor och min dunrock och gick ut i vinternatten. Tretton minusgrader och hisnande vackert.

Så overkligt ljust med månskenet över allt det vita.

Man vet knappast om det är natt eller dag.

Gick upp i skogen också och stötte på en räv som smög omkring. Vi blev stående länge och stirrade ut varandra.

Men tack och lov slapp jag träffa björnar. De borde ju sova vid det här laget.

Hej lilla hus under vinternattens himmel. Så tryggt och ombonat. Alla tre pojkar snusade just då i min säng. Hemma sjuka från skolan som de varit hela veckan.

När jag tankat månsken och spanat på stjärnorna var tårna så djupfrysta och fingrarna så stela att jag fick skynda mig in igen. Kröp ner i barnhögen och tinade upp och somnade ovaggad.