Idag sitter jag Àntligen pÄ cafe och jobbar igen. Det var en mÄnad sedan sist och vÀldigt vÀlbehövligt. För trots att jag Àr en introvert person som fÄr energi av ensamhet sÄ Àr det inte bra för mig i för stora doser. MÀrker att jag efter att ha varit hemma för mycket fÄr overkliga tankar, huvudet kÀnns snurrigt och alla problem antar orimliga proportioner. Men sÄ fort jag fÄr gÄ ut i verkligheten, andas friskt syre och interagera med mÀnniskor sÄ lÀttar det. DÄ kommer jag ur mitt knÀppa huvud.

Idag vabbar Jakob barnen som börjar piggna pÄ sig och dÄ har jag flytt hemmet för att arbeta pÄ cafe istÀllet. Till nÀsta vecka hoppas jag att hostan bedarrat sÄ att jag kan börja trÀna igen.

IgÄr var jag pÄ körrep i byns bönehus. Vi har ett luciatÄg varje Är och under pandemin har det varit instÀllt. Men nu Àr det igÄng igen och jag kunde inte hindra en tÄr i ögat nÀr vi sjöng stÀmsÄnger över generationsgrÀnserna och alt, sopran, bas och tenor blandades i rummet. Det Àr sÄ fint att fÄ sjunga ihop och det Àr sÄ hÀrligt att fÄ ses igen. Jularna har verkligen inte varit som de brukar utan alla sociala aktiviteter i december.

Den hÀr helgen tÀnkte jag mig pÄ julmarknad, sedan blir det luciatÄg och sÄ kanske lite ljusstöpning med matlaget. Om alla Àr friska nog.