Idag sitter jag äntligen på cafe och jobbar igen. Det var en månad sedan sist och väldigt välbehövligt. För trots att jag är en introvert person som får energi av ensamhet så är det inte bra för mig i för stora doser. Märker att jag efter att ha varit hemma för mycket får overkliga tankar, huvudet känns snurrigt och alla problem antar orimliga proportioner. Men så fort jag får gå ut i verkligheten, andas friskt syre och interagera med människor så lättar det. Då kommer jag ur mitt knäppa huvud.

Idag vabbar Jakob barnen som börjar piggna på sig och då har jag flytt hemmet för att arbeta på cafe istället. Till nästa vecka hoppas jag att hostan bedarrat så att jag kan börja träna igen.

Igår var jag på körrep i byns bönehus. Vi har ett luciatåg varje år och under pandemin har det varit inställt. Men nu är det igång igen och jag kunde inte hindra en tår i ögat när vi sjöng stämsånger över generationsgränserna och alt, sopran, bas och tenor blandades i rummet. Det är så fint att få sjunga ihop och det är så härligt att få ses igen. Jularna har verkligen inte varit som de brukar utan alla sociala aktiviteter i december.

Den här helgen tänkte jag mig på julmarknad, sedan blir det luciatåg och så kanske lite ljusstöpning med matlaget. Om alla är friska nog.