Hur går din inre dialog? Hur pratar du med dig själv? Är du snäll med dig själv eller fylld av förakt och hårda ord? Jag tror att jag alltid haft en ganska snäll inre röst – men aldrig så snäll som nu. För det är först efter min utmattning som jag verkligen blivit uppmärksam på den. Och förstått att jag genom att ändra den kan få hjälpa att återknyta kontakten med mig själv. Liksom sy ihop kroppen med knoppen.
Jag peppar och tröstar och hejar på mig själv hela dagarna. Är min egen hejarklack och nu har det pågått så länge att det sker på automatik. Jag kallar det för att mamma mig själv. Jag har ju ingen mamma i livet som kan lugna och trygga mig längre – och förresten är jag stor nu så jag kan ombesörja det själv. Så jag använder samma uppmuntrande, snälla och betryggande röst mot mig själv som jag använder mot mina barn. Så här kan min inre dialog låta.
-Oj här står jag och skalar morötter till middagen. Igen. Så duktig jag är som ser till att det ska finnas något grönt till maten fast jag lika gärna skulle kunnat strunta i det.
–Kära nån vad jag kämpat idag. Tänk att jag hann få färdigt utkastet jag skulle få in, trots att jag var så trött imorse när jag skulle sätta igång. Så bra kämpat av mig!
-Oj, vad jag är sömnig. Ska verkligen försöka somna tidigt ikväll, så att jag får må bättre imorgon. Jag förtjänar verkligen att få må bra.
-Lilla mamman, ibland är det slitigt att var människa. Ta en stor kopp kaffe i soffan efter förskolelämningen och bara blunda några minuter.
Jag brukar fnittrande återge den här dialogen för min bästis som håller på med samma sak. För det låter ju inte klokt när man säger det högt. Fruktansvärt fånigt till och med. Men tricket är att säga det med omhuldande tonfall. Se sin inre treåring framför sig.
En annan sak jag börjat praktisera när jag får ångestkänningar eller tvärt golvas av oro över någonting – så där att jag knappt kan andas. Det är att vänligt och bestämt säga till mig själv.
-Jag tröstar mig själv. Jag gör mig själv trygg. Medan jag stryker jag mig själv över ansiktet och håret med handflatorna.
Jag önskar bara att någon hade förklarat det här för mig när jag var yngre. Att man kan trösta sig själv. Att man kan mamma sig själv. Att man kan vara vän med sig själv istället för att betrakta sig själv som något slags ök man ska piska på för att få det att fortsätta dra. Man måste inte älska sig själv. Men om man är snäll med sig själv så är chansen att man börjar tycka om sig själv väldigt mycket större. Och då blir hela livet trevligare. Det är ju jobbigt att behöva dra runt på en person man inte ens tycker om.
(Här finns ett annat inlägg jag skrivit på temat om du vill läsa mer)
49 svar
Att vara snäll mot sig själv är så svårt. Det finns ingen som är så dum mot mig som jag själv är. Fint inlägg med kloka tankar som jag tar med mig.
Tack för att du delade med dig av det här. Ska aktivt prova. Låter som en vettig sak som kan funka. 🙂
Blir varm i hela mitt hjärta av ditt inlägg🙏🏻❤️
Det är så aktuellt och speciellt för mig och så många andra kvinnor och givetvis män.
Att kunna trösta och känna kärlek till dig själv. När man säger det högt , att man älskar dig själv. Så blir det en reaktion att ska man verkligen tycka så bra om sig själv???
Ja, verkligen.
Allt börjar och slutar med mig. Men ack en träning och svårt i början, men en vilja till förändring gör att man fortsätter.
Tack för dina mysiga inlägg❤️❤️
Det här är ett av de bästa budskapen du har – stort tack för att du återkommer till ämnet då och då.
Såååå himla viktigt!!!!
Att hacka på sig själv, att var elak och icke-förstående mot sig själv är ju som att leva i ett (psykiskt) misshandelsförhållande, med sig själv. Tack❣
Ja faktiskt! Det var klokt sagt 😊
så sant!
Underbara kloka Clara, så bra skrivet! Du sätter ord på saker som betyder något så tack Clara!
Tack <3
Jag önskar att jag hört att man kan trösta sig själv när jag var liten. Om någon sett Nattryttarna, så har jag vuxit upp så, minus övergreppen då. Jag har bott med mina föräldrar men det känns som att jag aldrig haft några föräldrar! Utåt sett fint, bakom stängda dörrar kaos. Jag hade verkligen behövt trösta mig själv för avsaknaden av trygghet och kärlek. Jag har alltid varit hård mot mig själv, du är ful, fet, vem kan älska dig, du har inget att komma med i sociala situationer, klarar ingenting osv osv, och nu har jag passerat 40… Tack för detta inlägg, jag ska genast börja trösta mig och mig i alla stadier av livet tills nu.
/ N
Åh, det låter orimligt tufft och som något som inget barn skulle behöva uppleva. Tycker det är klokt att försöka förändra den inre dialogen och vara snäll mot sig själv. Och om du inte gjort det redan så skulle jag verkligen vilja slå ett slag för terapi. Man behöver inte rota i det gamla nödvändigtvis – bara få hjälp att må bättre nu. Om du känner att du behöver det. Det har hjälpt mig väldigt mycket i perioder.
Kram
samma här, som ovan nån skrev: psykisk misshandel av sig själv. ja, vi fortsätter denna misshandel med oss hela livet ut om vi inte jobbar med våra trauman. har själv vaknat upp först efter förlusten av min syster när jag var nästan 50 år, men bättre sent än aldrig!
Ser till att jobbar med dig, med ditt inre barn, med dina trauma förutom att ’bara’ trösta dig själv.
Tack för det här inlägget idag 🙏🏻
Det har ar riktigt bra. Men samtidigt fick det har mig att skratta skratta skratta:”betrakta sig själv som något slags ök man ska piska på för att få det att fortsätta dra”. Alltsa sa kan verkligen jag vara bade mot mig sjalv och barnen, speciellt nu nar det ar som mycket som ska goras innan lov!
Bra! Det är sällan någon annan säger det där till en, så man får göra det själv.
alltså så himla fint! Tar till mig detta precis som jag gjorde när du skrev om att ”passa av”. Är mycket snällare med mig själv nu än när jag var yngre – men behöver absolut träna på att vara ännu snällare <3
Lite samma historia här, efter en depression och utmattning tog jag ett aktivt beslut att ändra mitt tilltal till mig själv. Numera kallar jag mig själv älskling eller gumma-vännen, med min mjukaste röst. Oftast tyst inuti mitt huvud, men är jag ensam kan jag också säga det högt. Ex. oj älskling vad du har kämpat hårt idag, du är verkligen strong.
Visst, det kändes konstigt först, men numera är det helt naturligt. Det intressanta är att när jag blivit mjukare med mig själv så har jag också blivit mjukare mot min omgivning. Allt börjar verkligen med en själv.
Ja, så är det verkligen. Man blir mjukare mot andra på samma gång!
Jag för en aldrig sinande dialog med min inre fyraåring, tröstar, hejar och hjälper henne. Man behöver ta vara på sig själv. Önskar, även jag, att någon kunnat ge mig detta verktyg tidigare i livet. Så många tårar och obehag jag sluppit då. Men bättre sent än aldrig sägs det. Och det är sant även om det gör ont att ha lidit förr.
Heja dig Camilla <3
Så, så fint, och bra beskrivet! Tack för det, och god jul❤️
Så sant!! Jag mammar fortfarande mig själv trots att jag är 60 år. Hör du nu får du ta en paus. Du är allt bra duktig du som trots motgång klarade det där svåra. Synd att jag inte kom på det när jag var
Ibland behöver man mamma sig själv. Många gånger i livet har min varit där men ändå inte. hon åkte på semester med vänner framför familjen. En mamma som finns men som aldrig är varit helt närvarande i vårt liv. ett sms nån gång i veckan är allt. Ringer sällan, hälsar inte på sen flera år. Får aldrig hjälp med flytt, avlastning trots att hon har flera barnbarn. Skulle jag vara sjuk vet jag att vi måste klara oss själva vilket kan vara tufft. Hade varit skönt med nån som fanns där ibland som stöttepelare. Känns lite ensamt ibland. Blir avundsjuk på de som har nära relation med sina mammor som alltid finns där för sina barn i vått och torrt. Det är också en sorg. Men samtidigt måste vi vara starka och ta hand om oss lite extra själva när vi inte har en mamma/mormor/farmor som avlastar oss.
Jag förstår att det måste vara en sorg. Att ha en mamma – men ändå inte stödet från en mamma. Tycker du är duktig som kämpar på trots obefintligt emotionellt och praktiskt stöd. Heja dig <3
Kram
Väldigt fint och klokt. Tror jag ska försöka att ta efter det. Och även när det gäller mina yngre versioner av mig själv som annars är så lätt att skämmas över.
Klokt och fint skrivet. 🙏
https://blogg.loppi.se/kina/
Så viktigt! Jag har en bild på mig själv som 7-åring som bakgrundsbild på telefonen efter ett tips från min psykolog. Varje gång jag tar upp telefonen ser jag mitt inre barn och känner kärlek för henne. Det går ju inte att vara arg på mig själv när jag ser vem som bor inuti mig.
Vilket bra tips. Länge hade jag svårt att se bilder på mig som liten. Gjorde för ont, vetskapen om allt hon fått genomlida, hon var så ensam och otrygg. Men så en dag tog jag tid att verkligen se på alla bilder, minnas henne och ta henne till mig, känna henne flytta in i mitt hjärta, nu var hon trygg, hon mådde bra nu. Jag lämnade min barndom, men tog mig själv med. Sen dess har jag hållit henne trygg inom mig, inget ont kan hända henne mera, hon är hos mig. Låter kanske flummigt, men det var livsomvälvande för mig. Tack Clara för inlägg som dessa ❤️
Jag tycker att det låter otroligt vackert och jobbar på att göra samma sak för mig själv.
Tack! Lycka till, du kommer att lyckas en dag när du är redo ❤️
Läste någonstans att man även rent fysiskt ska klappa sig på axeln och berömma sig själv när man gjort något bra. Man behöver inte tro på det för att det ska ge en positiv effekt.
Tack för allt klokt och vackert du förgyller mina dagar och nätter med när jag sitter och vakar hos min kära gamla pappa. Vi är inne på 10 dygnet nu. All kontakt med världen utanför sjukrummet är värdefull. Livet pågår där ute trots allt. Tack alla som påminner mig om det.
Beklagar sorgen Ami. Den där perioden vid ett vak är så svår och tung – och samtidigt viktig. Förstår precis overklighetskänslan som uppstår och hur skönt det kan vara att få blicka utanför sitt eget en stund och påminnas om att världen trots allt pågår och fortsätter.
Stor kram till dig.
Oj, vad jag behöver ta efter här… Jag är jobbsökande, och för varje ”nej tack” från arbetsgivare, börjar jag tänka att jag är värdelös.
Jag tänker att mitt cv är dåligt, att jag är för gammal, att ingen vill ha mig.
Jag ska försöka trösta mig själv och prata med mig själv med en snällare röst.
Jag hejar på dig och hoppas turen snart ska vända <3
Jag höll också på med elaka och nedvärderande kommentarer till mig själv, har mått dåligt psykiskt av och till.
Men kom på till slut att det jag aldrig skulle komma på tanken att säga till nån jag känner ska jag fariken inte säga till mig själv heller!! T ex hur dålig jag är på nåt, hur ful och tjock jag är osv osv. Saker som såklart inte stämmer men om man säger det tillräckligt många gånger till sig själv så blir det en sanning.
Och det funkade för mig, är aldrig otrevlig mot mig själv längre 🤗
🥹❤️
Jag började att gråta när jag läste detta. Sedan sade jag till mig själv att jag var stolt över mig själv som vilade istället för att städa så att jag skulle orka gå på konsert ikväll. Sedan sov jag 30 minuter.
Tack <3
Jaaa ✨❤️ det var duktigt av dig
Så fint. Ska försöka påminna mig om att tänka på samma sätt.
Tack för det här inlägget. Jag ligger här och gråter. Försöker mamma mig själv, men det är svårt. Får motivation att försöka ännu mer.
Mycket bra när man, som du skriver, kan ”mamma” sej själv!
Jag brukar också när jag känner en olustig ångest-känsla försöka stanna upp och fråga mej själv vad beror det på att jag känner så just nu, försöker härleda till om det är ngt i nuet, en händelse som ”triggat” min ångest/panikångest, eller är det något ”gammalt”/tidigare trauman som poppar upp i medvetandet. Jag fick diagnosen ”Komplex Ptsd”/posttraumatisk stress och panikångest för några år sedan, och har med hjälp av Psykodynamisk psykoterapi/”samtalsterapi” börjat må väl och stabilare.🌅🌷
(kan verkligen rekommendera den terapi-formen om det behövs)
Älskar också det här inlägget och det ger mig mer förståelse för hur jag själv är och hur jag tänker om andra. Kanske är detta en av mina styrkor, att jag försöker ha förståelse och vara snäll mot mig själv. Har inte tänkt så ingående på detta men inser att jag ofta försöker ha omsorg i tanken om mig själv och inte klanka ner för hårt. Här har min Gudstro hjälpt mig mycket då jag ofta hör Guds röst i min egen tanke. Typ: ”älskade dotter, jag är stolt över dig”, ”du gjorde ditt bästa och var modig som försökte” eller ”du är en sån fin mamma till dina barn” osv.
Tänker även så om andra, om någon vän berättar något som gått snett eller något de är frustrerade kring och anklagar sig själv. Då ser jag liksom inte endast det utan tänker bara hur älskvärd personen är och att den är för hård mot sig själv. Minns att jag sa till en vän en gång: ”försök vara snäll mot dig själv i tankarna”. 🤍 Förstår att det är svårt men jag har ändå hopp om att det går att förändra. Vi får hjälpa och påminna varandra om det när vi får tillfälle. Till exempel som du gjorde nu genom att skriva om det. 😊 Mycket uppskattat.
Efter att ha läst ditt inlägg känner jag mig genast mer tillfreds med att ha sjukanmält mig även resten av veckan. Bra gjort av mig själv!
Åh, så fin grej!
Bara en nyfiken fråga; är det att du tänker dessa tankarna eller säger du det också högt för dig själv? Funderade själv på vad som var bäst, för att liksom komma ihåg att ”prata” såhär med sig själv. Hur man ändrar mönster man själv kommit in i liksom…
Jag har också börjat försöka tillämpa det här, att prata högt till mig själv och säga snälla saker. Hittills har jag börjat gråta varje gång. Jag tänker att gråten säger så mycket, om hur viktigt och betydelsefullt det är för mig att få de där fina orden, även när det är jag själv som uttalar dem! Jag har alltid varit väldigt snäll och empatisk och sett andras behov, men inte alls gett mig själv samma behandling. Det är magiskt vilken kraft som ligger i ett par helt vanliga snälla meningar!
Ett så tröstande inlägg❣️
Visa ord! Bland det bästa jag läst!
Hoppas att du kommer med ett inlägg fragment om hur du gjort för att lära dig att sätta gränser.
Du är framgångsrik och inflytelserik, men det ser inte ut för en utomstående som att du tappat hjärtat på vägen.
Hur lyckas man att bli respekterad utan att härska genom ondska, ilska, att göra folk rädda? Jag tror att vi har mycket att lära oss genom dig.
När jag läser din text inser jag tyvärr att jag är ganska elak mot mig själv varje dag. Det får verkligen bli ett mål 2023 att faktiskt bli snäll mot mig själv först och främst.