Åh vad jag känner mig nervig idag. Klockan 13 i P1 sänds nämligen mitt Vinter i P1 som jag jobbat med under hela hösten och lagt ner min själ och mitt hjärta i. Är redan lite golvad av responsen jag har fått – för poddversionen har ju legat ute sedan juldagen. Och mängden delningar, kommentarer och DMs som jag fått sedan dess har jag nog aldrig tidigare varit med om.
När jag i augusti fick frågan om att vinterprata visste jag direkt vad det skulle handla om. Jag visste att om jag fick 90 minuter till mitt förfogande att prata till en så bred publik – ja då skulle jag prata om något viktigt. Som jag vet att många lider brist på – eller till och med har glömt bort hur man gör. Nämligen hittar vila och återhämtning i livet. Om hur man kan göra för att arbeta med mörkret och kylan – istället för mot det.
Jag är så glad att jag kunnat jobba så tätt med min vän Erica Dahlgren som verkligen varit en sträng producent som pushat och utmanat mig. På något annat sätt vill jag inte ha det. Hon är den bästa producent man kan önska sig.
Hoppad du ska vilja lyssna. Idag klockan 13.00 i P1 – eller poddversionen (med förkortad musik) här.
91 svar
Tack för ditt fina Vinter i P1!
Så mycket igenkänningsfaktor och en påminnelse hur viktig återhämtningen är.
Jag har nu arbetat i 20 år efter min utmattning, och tror mig veta alla tecken och vilka redskap jag behöver använda. Ändå brottas jag hela tiden med ett dåligt samvete när jag är ”lat”…
Ta hand om dig!
Jag lade undan datorn. Skedade hunden i soffan och lyssnade. Mycket fint program 🎯
Nu lyssnade jag även på Sommarprogrammet… SÅ bra och aktuellt även många år senare :)!
Tack för ditt fina och tänkvärda Vinterprat! 💕 Det kan aldrig pratas för mycket om detta ämne. Känner igen mig i så mycket. Jag städar och fixar också ”i smyg”, ska bara… Jag hamnar lätt i att göra för mycket, det faller sig naturligt för mig. Men vet efter utmattning att jag måste tänka om.
Har tagit åt mig av flera saker du nämnde och pratat om tidigare, t.ex detta att man inte ska passa på hela tiden att få saker gjorda, att snarare passa av (eller som jag tänker; passa på att få vila, snarare än att prestera) att man ska hålla i längden och att även om man kan jobba/prestera på hög nivå så ska man också orka med livet i övrigt. Gör man inte det så är det inte ok, då kommer det inte att fungera för ens hälsa. Dina ord har hjälpt mig mycket att prioritera rätt och ta rätt beslut för hälsan, både i smått och stort. Tack! 💕
Vill gärna dela med mig av ditt fina Vinterprat och undrar om det finns att tillgå i printformat – och kanske t o m i engelsk översättning?
Evastina
https://sverigesradio.se/artikel/clara-lidstroms-vinterprat-i-text
här finns det i print och sedan går det att översätta i google translate =)
Jättebra pratat Clara! Jag gillade stilen med bakgrundsljud och din röst som var väldigt lyssnarvänlig. Som att höra en berättelse!
Tack Clara för ditt Vinterprat. Ditt sätt att uttrycka dig är som poesi som berör.
Andrea 2, jag känner lite samma som du! Men kanske handlar det om att se vad som är rimligt att passa på med och vad man inte ska passa på med..? Jag tänker att passa på att klippa naglar när barnet är nybadat är väldigt rimligt. Men att passa på att hjälpa till med läxan medan pastan kokar – är det bästa tillfället? Eller ska det planeras in en läxstund före matlagningen eller efter middagen?
Jag har tänkt länge att jag borde passa på att gå med sopsorteringen när jag ändå tar en promenad. Det har gjort att jag inte kommer iväg på några promenader för att jag inte orkar hämta sopsorteringen, eller att berget blivit för stort. Om jag istället vet att till helgen behöver jag komma iväg med den, då kanske jag inte planerar in lika mycket annat. Utan räknar med att det kommer att ta en del av min tid.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men kanske just att undvika att ”passa på” genom att tänka att en del saker tar tid och ork, och måste få göra det – så därför ska det planeras in när tid och ork finns. Och de små stunderna medan kaffet rinner ner eller i väntan på bussen får vara just små pauser. Mobilen måste inte plockas upp för att det finns en minut över, och skolpappret behöver inte fyllas i medan pastan kokar. Men så klart går det ju inte att strunta i det för det. Ibland kanske det bästa är att tömma disken medan gröten kokar, för att det blir så mycket enklare sen efter frukosten då. Gör det att jag faktiskt får sitta stilla en stund längre med mitt te får jag ju min lilla paus då. Jag tänker att både små och stora pauser behövs? Typ som huvudmål och mellanmål.. Eller träning och vardagsmotion. Eller småplock och storstädning.
Med det sagt har jag inte lyssnat än, så jag kanske är helt ute och cyklar här.. 🙂
Tack så mycket! Så bra och viktigt. Och så njutbart att lyssna på, din producent har också gjort ett riktigt bra jobb. Jag har inte varit utmattad själv men jag blir tårögd när jag tänker på alla kvinnor (och män) som kämpar men sällan får den uppskattning som de förtjänar. Jag är ledsen att du har behövt gå igenom detta men jag måste erkänna att jag uppskattar din blogg mycket mer nu, med de insikter du fått efter utmattningen. Gott nytt år!
Finns det ett inlägg där du sammanfatta metoderna du nu använder för att inte bränna ut dig? Typ som att pausa innan du svarar på mail. Fler sådana?
Fint. Tack Clara. Och mysigt att bli påmind om din vackra radioröst. Jag skulle gärna lyssna till ljudböcker inlästa av dig.
Tack Clara för ett mycket fint vinterprat. Ämnet berörde mig mycket och det var hög igenkänning.
Dina formuleringar är så fina och din röst så vilsam att lyssna på. Gör gärna mer radio/podd. Nu ska jag spana in din blogg! 🙂
Annica
Så mycket igenkänning och så mycket klokt jag tar med mig! Samma hände mig 2017. En kvinna med ambitioner var ett lätt byte för en organisation i kaos där män med makt gjorde det lätt för sig själva och jag alldeles för sent insåg att det var för sent. Det finns många som mig på kontor runt om i hela landet, som säger ifrån men möts av ”det blir bättre sen”, som får jobb där övertidsersättning är inbakad i månadslön, där vi för att vi är kvinnor måste bevisa så mycket mer och där vi för att vi just är bra problemlösare prackas på allt som måste lösas. Jag vet ingen i den organisationen – varken HR, min manliga kollega som gjorde oönskade närmanden och bemötte nobben med trakasserier, skyddsombudet jag vände mig till för att få stöd, VD eller min närmsta chef – som skäms för hur deras brister fick mig att bli sjuk. Den som skäms är jag! Att jag har svårt att minnas och som skäms för att jag efter sjukskrivning tvingades sluta och jag skäms varje gång jag söker nytt jobb för tänk om någon ska få veta att jag en gång varit sjuk i utmattning. Det skulle innebära att jag aldrig mer får jobba med det jag tycker är roligast. Jag skäms att jag inte orkar som jag gjorde förut och jag skäms att jag pluggar fast jag är över 50. Det är dags att lämna skammen i 2022 och boka in återhämtning i kalendern varje dag och låta 2023 bli året jag lär mig säga NEJ och äntligen tar den där förbaskade kandidatexamen! Tack för ett lysande vinterprat & Gott Nytt År
Vilket fantastiskt, genomtänkt, välarbetat, aktuellt, tänkvärt, njutbart och ögonöppnande vinterprat! Dreamteamet Erika och Clara, dessa två superinspirerande kvinnor. Mina idoler och förebilder ❤ lyssnade på hela programmet liggande i soffan tillsammans med min 8-åring. Kände så starkt hur fint det var att även han fick lyssna på vikten av återhämtning, så att han aldrig hamnar i utmattningens mörker, där jag befinner mig just i detta nu. Ska banka in detta i mina barns huvuden och själv vara en sann förebild som latmask ❤ tack för detta fina program, som jag förstår att det ligger väldigtmånga timmar bakom.
Så bra och inspirerande! Mer vila behövs!
Lyssnade igår. Underbart!
Älskar hur välavvägt det är, tydlig produktion av eninenta Erica och din lugna fasta stämma som bäddar in mig i bomull.
Ämnet är inte på något sätt okänt om man, som jag, följt dig tidigare, men ändå så fint att få det i ljudform efter böcker, instagraminlägg och blogginlägg på samma tema.
Jag tycker du gör dig så väl i både rörligt och skriftliga medier. Så skicklig i din yrkesutövning! Wow och tack!
Jättebra vinterprat. Precis vad jag behövde höra.
Lyssnade igår kväll i badet, det första badet på ett år. Båda två mycket välbehövliga för en stressad fembarnsmamma med eget företag.
Tack för pratet!
Tack för ett så fint vinterprat, Clara. Det träffade mig verkligen mitt i hjärtat och jag har tänkt på det varje dag sedan dess. Hur stressad jag nog har varit under året och först på den senaste tiden har jag börjat sakta in, och passa av. ☺️ Gott nytt år!
Fast inte tusan handlar det bara om att ha råd. Jag har också råd att gå ner i tid men det betyder inte att jag kan jobba i ett långsammare tempo eller att jag får mer tid för mig själv och kan koppla av och ta hand om mig själv.
Nej, jag måste jobba lika hårt om inte hårdare för att hinna med mitt jobb på kortare tid. Och visst får jag kortare dagar men inte tusan betyder det att jag hinner med mig själv mer. Nej, när min arbetsdag är slut måste jag ju skynda mig till förskolan för att hämta och sen kör vi fullt familjeös till läggdags när vi allihop däckar vid nattning.
Och sen börjar vi om…
Så nej, det handlar nog mer om att du råkar ha ett jobb där du kan jobba deltid på lika många timmar som en heltid, alltså jobba mindre intensivt och ta tid för dig själv under arbetstid.
Hade jag kunnat göra det hade jag också orkat utan problem. Men det funkar inte så för oss vanliga.
PS. Ja, detta med föräldraskapet, hämta/lämna förskola… Tänk om man kunde jobba deltid och VILA när man slutat. Istället för att tillfredsställa sina barns behov, barn med npf-diagnoser som kräver lite mycket som patienterna på jobbet. Ofta känns föräldraskap och arbetsliv inte alls kompatibelt.
Förstår vad du menar. Samtidigt som jag tror fler har möjlighet att förändra sin situation än vad de tror. Jag är tillexempel sjuksköterska, en arbetsdag var förut smockfull av vad jag egentligen måste göra. Men om jag inte hann då? Då fick jag rapportera över till kvällssköterskan. Kändes taskigt, kändes fel, men jag var tvungen att tänka på mig. Och hon var tvungen att tänka på sig. Och vi både borde ha skrivit fler avvikelserapporter när det inte gick ihop… För arbetsmiljön på sjukhus är ett organisatoriskt problem, inte mitt problem. Men den samvetsstressen var så brutal att jag slutade, visste att jag skulle bli sjuk annars.
Jobbar på kontor nu. Var förut racer-snabb på att svara på mail. Och direkt fick jag snabba svar. Drunknade i svar. Men om jag väntade lite, så väntade också svaren. Det slutade rasa in så mycket. Jamen du förstår hur jag tänker. I arbetslivet har ens chef ansvar för att hjälpa en att prioritera arbetsuppgifter, om inte allt hinns med. Känns nästintill omöjligt, men egentligen är det ju inte omöjligt att sakta ned. Fast jag tror vi måste göra det kollektivt. Så det inte blir konflikter kollegor emellan.
Hoppas verkligen fler börjar reflektera över tempot i samhället och i arbetslivet.
I would really love to be able to read a translated transcript of this, Clara, into English. Do you know if this would be possible please?
Yes, it’s possible, but unfortunately the translation is probably not so good. But follow this link and you will find the script transcribed- and if you paste it into google translate is possible to read in your own language.
https://sverigesradio.se/artikel/clara-lidstroms-vinterprat-i-text
Utrolig bra vinterprat! Jeg hørte på det på vei hjem fra juleferie og det var akkurat det jeg trengte etter de siste dagene som ble ganske tunge. Jeg har også vært lat hele livet – men har aldri før hørt noen si det samme. Så fint at du delte det! Mitt problem er vel at jeg etter hvert bruker mye av min ”late” tid til å gruble og uroe meg for det som komme skal. Dine funderinger var virkelig inspirerende, ser at det jeg framfor alt trenger mer av er fysisk aktivitet, lesing og avslappende hobbyer som får hjernen vekk fra grubling. Har selv vært utmattet og håper å aldri mer komme tilbake dit. Har fortsatt større behov for hvile enn andre, synes det er et evig arbeid å avgjøre hva som er passe og hva som blir for mye.
Har följt dig länge och också läst din o Ericas bok om utmattning i flera omgångar och det har varit till stor hjälp o tröst i min egen utmattningsresa 🙏
Jag tycker ditt vinterprat var precis som bloggen- genomtänkt o proffsig o med mycket klokskap. Älskar också hur du förpackade det med din röst, din inlevelse och bakgrundsljuden. Du är verkligen ett proffs Clara!
Så fint att du utnyttjade dina minuter till att föra ut detta otroligt viktiga budskap! Det enda jag saknade, i resonemanget kring utmattningens bakomliggande strukturer, var kopplingen till det obetalda hemarbetet… Men jag förstår också att tiden var begränsad.
Stor kram o tack ❤️
Fina Clara! Tack för dina tankeställare. Jag träffade dig 2013 när du pratade med kollega-bloggare i Stockholm på Saltå kvarn. Minns att jag frågade om det inte fanns någon risk för utmattning när man aldrig är ledig och man gör så mycket, även om det är kul. Det var ett rungande nej från alla inblandade och jag kände mig lite dum. Nu är jag själv i en liknande situation som du beskriver i ditt vinterprat, med ett tufft år bakom mig, och börjar inse mer och mer att jag behöver återhämtning. Och inte bara en gnutta här och var utan Varje Dag. Men det har jag väl inte tid med?!
Ska lyssna igen om några dagar när det har sjunkit in lite.
Älskar din blogg, läst den i 14 år och missar aldrig ett inlägg.
Kram!
Är ny läsare av din blogg, så mycket igenkänning! Att vara utmattad är en skumpig resa, ibland lite oklart vart man är på väg. Tur då att man hittar små vägvisare som dig! Gott nytt år till oss alla😊❤️
Lyssnade idag, jättebra! Utöver själva ämnet gillade jag verkligen de där små bakgrundsljuden och musiken.
Eftersom min återhämtning och min partners ofta ser helt olika ut var detta en bra påminnelse om att se det för vad det är.
intressant – jag är oftast tacksam över att inte alls känna igen mig i din eller andras liknande berättelser. Känner tvärtom att jag tackat nej och vägrat så mycket för att freda min tid att min tillvaro nu blivit lite tom. Jag har varit så rädd för att ha för mycket att jag nu har för lite. Har inte 100% ork och när jag inte orkar så orkar jag inte. Jag kan verkligen inte pressa mig. Inser att det är ganska bra.
Jättefint! Så skönt att du tog dig tid så man hann känna in och hitta in i det du berättade. Så målande med doften av snö. Man förstod precis hur det var. Uppskattar verkligen ämnet och tydligheten med alla exempel. Jag minns själv att jag inte visste åt vilket håll jag skulle växla när jag körde bil. Väl talat!
Oj vilket fantastiskt fint vinterprat! Du har en sådan vacker röst som det är en fröjd att lyssna till. Guldkornen jag tar tar med mig från det utmärkta programmet är dina kloka och viktiga tankar kring ”duktiga flickor och prestationsprinsessor samt kloka morfars ”nu tar vi oss några minuter”. Kommer införliva detta med minuter i mitt liv från och med nu!
Tack för ett fint P1 avsnitt och för att du delar med dig av klokheter. En sak jag funderat på och inte får rätsida på är konceptet ”passa av”. Det låter som en så bra inställning, men jag förstår inte hur jag ska kunna göra det och inte halka hopplöst efter i vardagen. Och det rör för mig inte ”duktig-flicka” saker som du talade om tex ”duka fint till middagen” eller ”baka bröd”. Det känns som att jag har prioriterat bort och bort men ändå känner mig jagad av sånt jag vill göra för de jag bryr mig om. Och nu menar jag inte stora måste saker som laga mat, handla, tvätta utan alla små måsten som dyker upp i otal varje dag. Jag är rädd att om jag flera dar i sträck ”passar av” på att tex klippa barnens naglar, stödja med läxor, svara på ansökan om lovfritids, smörja nariga barnvinterhänder, se till att alla vinterkläder torkar på kvällen, etc etc så kommer jag halka hjälplöst efter och att det kommer att gå ut över min familj. Är det nåt jag missar, har Clara/någon goda råd hur man kombinerar passa av med att ta hand om familjen?
Hej Andrea! Jag känner igen mig i känslan av att man prioriterar bort sak efter sak men tiden och orken räcker ändå inte till. Och ibland kan det kännas provocerande att höra från omgivningen att det ”bara” är att prioritera om så kommer det finnas tid för återhämtning. Vi har inga föräldrar som bor i närheten som kan hjälpa till med hämtning, köra till träning osv. utan vi har fått klara av det själva. Men p.ga. psykisk och fysisk sjukdom blev situationen ohållbar och vi är sedan 2,5 år beviljande en kontaktfamilj som barnen är hos var tredje helg. Utan den möjligheten hade vi dukat under. Så vår lösning har blivit att be om hjälp för att få möjlighet att få återhämtning.
Vi har även varit transparanta i vår bekantskapskrets och flera vänner har ställt upp och hjälpt oss på olika sätt. I början var det jobbigt att känna sig i ”tacksamhetsskuld” men jag hoppas att jag någon gång i livet när vår situation ser annorlunda ut kan få räcka ut en hjälpande hand till en medmänniska. Jag tror att vi generellt skulle må bättre om vi visade oss sårbara inför andra och våga be om hjälp.
Jag har ju ingen aning om din familjesituation eller vilka släktningar, vänner och grannar du har. Men jag hoppas att det finns någon som är villig att hjälpa till. Kanske finns det någon granne som kan hjälpa till med läxor? Göra läxor på fritids så endast de läxor där barnen behöver stöttning/förhöras görs hemma? Beställa mat via nätet och be någon i bekantskapskretsen som handla i samma affär köra hem kassarna? Eller något helt annat som skulle underlätta situationen.
Jag brukar även schemalägga en stund i veckan då jag tex. går igenom barnens tider på fritids, fakturor, gå igenom post osv. så jag har avsatt tid för det och slipper vara orolig för att jag glömt något. Barnen kan då tex. kolla på en film eller spela något på paddan.
Önskar dig ett Gott Nytt År!!
Tack Emma, Tabitao och Lilla S för olika perspektiv, jag ska tänka mer på era tankar och råd. Jag har tex inte tänkt på att utan släkt i närheten har vi aldrig back-up i vardagen så som jag ser grannar och vänner som är från stan har. Och har inte tänkt det sitter i min ryggmärg att inte ligga nån till last genom och be om hjälp, fast jag gärna hjälper folk omkring mig. Men i alla fall ska jag fundera på vad som är rimligt att passa på och göra, mitt problem är inte multitasking, mitt problem är mer som nån annan också beskrev i en kommentar att man går som en duracell kanin mellan uppgifter från att väckarklockan ringer till man nattat barnen. Jag funderar på att i några dar lista på papper allt som kommer upp i huvudet om vad jag borde göra, kanske den ändlösa listan av saker inte är så farlig om man ser den skriven? Värt ett försök. Tack ni som tog er tid att svara!
Jag förstår dig! Men jag funderar också på om det inte är en del av poängen nästan? När vi ser över vår arbetsbörda och inser hur orimlig den (kanske) är, så inser vi också att det kommer braka samman (förr eller senare) OM inte vi kan ändra hela grundupplägget där det är vi (kvinnor, oftast) som knyter ihop det med oss själva som insats som Clara så väl beskriver. Älskade det faktumet att Clara ringade in klassproblematiken i sitt vinterprat. Tänker själv mycket även på genusperspektivet, att det just är vi kvinnor som brakar samman. Nu vet jag ingenting om din familjesituation, men i största allmänhet undrar jag för heteroförhållanden var det står skrivet att just vi kvinnor ska passa på o ta hand om våra familjer stup i kvarten och att det ofta känns snudd på fult att ta sig egentid för att göra nåt så ”oproduktivt” som att vila. Att ändra på en sån familjedynamik/sin situation sker förstår verkligen inte i en handvändning och är inte möjligt för alla att genomföra, vilket jag också tyckte Clara lyfte. Därför tycker jag det så viktigt och lyfta den här frågan som en politisk sakfråga och belysa strukturen bakom. Vi är många, alltför många som kämpar med balanserandet.. önskar dig ett vilsammare 2023!
Tack Clara! Efter att ha lyssnat kändes det lättare och ljusare inombords. Jag känner mig inte så ensam. Ditt vinterprat var som att ringa en vän, som sa precis det man behövde höra. Som kanske sagt det förr, men då lyssnade jag inte. Nu gick det in. Rak in, långt in. Tack. Innerligt Tack.
Tack för ett fantastiskt fint och klokt vinterprat! Är en sådan skatt att vi har dig Clara som pratar och skriver så bra och självklart om svåra ämnen. Förra årets nyårslöfte var att planera in olika aktiviteter varje dag efter jobbet vilket ledde till att jag helt tog slut. 2023 skall jag passa av istället och ge mig tid för vila.
Jag tog mig „några minutrar“ i all lugn. Så välgörande, kände igen mig, hörde mig själv svara högt. Jag är glad att kunna lyssn igen istället för att stressa med att försöka komma ihåg alla kloka råd. Tack för att du delar med dig, tack för de fina välvalda orden och ljuden som gör det lätt att få känna efter. Det blev en extra julklapp med stor mening.
Tack för ett jättefint program❤️
Väldigt lika boken Övervintring.
Vilket bra vinterprat! Tycker som någon ovanstående att detta har jag läst om idigsre på din blogg men tycker det definitivt var värt att lyssna på det ändå då det ger en mycket mer nyanserad bild av hur uttmatning fungerar. Jag som tvåbarnsmamma med en 1-åring och en 4-åring hemma fick mig en tankeställare på när jag egentligen vilar? Har förstått att det just det som är utmaningen och jag tar åt mig och ska fundera över det. Mycket bra vinterprat!
Fantastiskt fint, du har en otroligt fin röst som man trollbinds av, tillsammans med en välskriven text som sätter ord men också en tanke på en lösning på den känsla av otillräcklighet som jag tror många med mig känner.
Riktigt, riktigt bra och så tänkvärt. Känner igen mig massor i det där med att passa på, är expert på det. Ska verkligen försöka lära mig av dina erfarenheter. Tack!
Jag sitter helt hänförd och lyssnar. Vill aldrig att det ska ta slut. Din röst och berättelse är makalös och saker du säger så otroligt kloka. Och din morfar sedan, en sådan förebild! Jag är sjukskriven för utmattning nu och detta hjälpte mig otroligt mycket. Har läst din blogg sedan början och mycket kändes bekant, men att höra det genom din berättarröst var så så bra! Kommer lyssna flera gånger. Tack!
Tack, Clara, för ditt mycket fina vinterprogram! Det fick mig verkligen att tänka och fundera över mitt eget sätt att jobba och indela min tid! Kände mig igen på många punkter och tog mycket inspiration av det här och särskilt av det du berättade om din morfar. Tack även för ditt fina blogg som jag läser här i storstaden Berlin nästan varje kväll!
Jättebra program!!!!!!!
Stort tack för ett jättefint och inspirerande och välformulerat program. 🙂
Här kom också en fin recension: https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/q1JkAz/underbara-clara-vinterpratar-om-nar-hon-gick-in-i-vaggen
TACK för att du förgyllde en lång stund av min dag idag! Har följt dig väldigt länge och kände igen en del, men det gjorde mig ingenting utan istället blev det nästan än mer vilsamt av det. Och jag är verkligen inspirerad att få till om inte ett hälsoår så åtminstone en mer genomtänkt vardag under året som kommer. I februari börjar jag jobba igen efter min första föräldraledighet och jag bävar inför den totala arbetsbörda som riskerar att träffa mig i full fart, men med genomtänkta strategier, att passa av istället för på och se till att ta några minuter innan det blir fullständig toakris ska det nog kunna bli bra det med.
God fortsättning och ett riktigt gott nytt år önskar jag dig!
Så viktigt! I höstas kom jag till insikten att ”jag får vila”, jag är vuxen och fri att göra det. Det var som en uppenbarelse för mig. Jag FÅR ligga på soffan en hel förmiddag och kolla på serier utan dåligt samvete. Det är svindlande. Jag FÅR vila, det är okej. Jag grät när det liksom fattade det och poletten ramlade ner, efter 30 år på ständig språng. Du påminner mig och andra om det otroligt viktiga, och faktiskt tillfredställande, som det är att vila om man ger sig själv tillåtelse.
Lyssnade igår medan jag åkte tåg. Fantastiskt bra! Tack för att du delar med dig så frikostigt. Önskar dig ett Gott Nytt År!
Bland det bästa och viktigaste vinterprat jag någonsin hört! Tack för klokskap och inspiration. Här ska skapas mer balans 2023, och jag ska försöka ta efter min pappas gamla vana att ”luta sig i soffan” då och då.
Å, vilket fint beröm. Tack Sylvia. Det låter som en bra plan att ta efter morfar
kram
Hej!
10/10, så otroligt bra på alla sätt!! Tack så mycket.
TACK!
Fantastiskt bra!
Tack!🙏
Det var SÅ bra! Noll bullshit som vanligt. ❤️
Väldigt fint berättat och relevant ämne. Jag blev själv sjukskriven för utmattning den 13 december. Får nya insikter dagligen och du gav mig ytterligare skjuts i vad jag hoppas ska bli ett tillfrisknande. Kommer att smälta din berättelse och lyssna igen. Stort tack!
Krya på dig Majsan – det blir bättre med tiden även om det kanske inte alltid känns så. Stor kram
Tack Clara för dina väl förvaltade 90 minuter. Grät mig igenom större delen, tack för hopp, tröst och din varma klokhet.
Ett helt briljant vinterprat vill jag påstå. Det behövs inget mer.
Åh <3 tack för det. Tårar kan också vara läkande och berätta viktiga saker för oss. Stor kram
Hej Clara! Jag vill bara tacka för ditt Vinter idag. Jag ramlade på det av misstag och har aldrig läst eller hört något du skrivit tidigare, och kände inte till dig. Men ditt Vinter träffade mig rätt i hjärtat, magen och hjärnan. Sällan så hög igenkänningsfaktor! Jag är 52, har 2 barn på 6 och 10 år och barnens pappa bor i England. Bor ocksp med min pappa som snart är 101 år. Jag har ett fantastiskt roligt jobb. Och mina dagar ser ut precis som du beskriver det. Och jag tycker att mina vänner är tjatiga när de kommenterar om mitt jobb och min vardag. Jag hoppas att ditt program ger mig den inspiration/kraft, vad det nu är, för att ändra och skapa den där återhämtningen i vardagen. Tack!
Josefina, vilket lass du drar! Här kommer en virtuell klapp på axeln från mig till dig! ❤️
Tack Josefina för din kommentar. Det låter som ett väldigt tungt lass att dra. Och viktigt – så jag förstår att det inte är så lätt för dig att bara prioritera bort något i mixen. Hoppas du ska få ett vilsammaren 2023 med mer återhämtning och lugn. God fortsättning till dig och familjen
Ett viktigt och väldigt fint vinterprat. Tack ❤️
Jag tyckte om det, men blev lite besviken på att som bloggläsare redan läst i princip allt det du berättade/sade. Vissa av sakerna till och med flera gånger, då du ibland återanvänder gamla blogginlägg på Instagram. Jag förstår att du ville prata om det ämnet, och jag håller med om att det är ett viktigt ämne, men det hade varit mycket intressantare att höra något nytt, om något helt annat.
Nu kändes det som att jag ägnade en timme åt att lyssna på sådant jag redan läst, i hopp om att det kanske även skulle sägas något annat. Vilket det inte gjorde. Men om jag inte varit bloggläsare och hade hört allt första gången så hade jag troligen gett det ett högt betyg. Nu kändes det tyvärr mest bara som gammal skåpmat.
Jag kände också igen mycket från bloggen men oj vad ja behöver det. Glömmer ofta bort att vila och hitta återhämtningen. Clara blir som min vän som ofta påminner om att hitta återhämtningen, klappa lilla mamma på axeln att jag duger och ta sig den där tiden att bara slappa istället för att fixa allt.
Tack Clara för att du påminner mig så ofta, jag lyssnar och tar till mig ❤️
Gammal skåpmat kan också ge näring. 🤗
Jeg kjente også igjen mye – men det er fordi jeg har lest blogginnleggene dine om dette samt boka så mange ganger! Til innmari god hjelp. Takk for alt du har delt!
Tildere som likte Vinterpraten, så anbefales boka i tillegg:)
Fortsatt god jul til deg og dine, Clara!
Jag är också trogen bloggläsare och visst har jag därmed läst mycket om ämnet i bloggen redan. Jag tyckte ändå det var delar i vinterpratet jag inte alls hört om.
I bloggen upplever jag att Clara refererar till utbrändheten, som någon slags bakgrund till varför hon gör som hon gör, men jag har inte fått någon uppfattning om hur själva utbrändheten faktiskt var – att inte klara öppna ytterdörren, en dusch som verkar ta en hel dag, osv. Och även hur allt såg ut innan utbrändheten. Det tyckte jag var jätteintressant att ta del av. Det kanske Clara har skrivit om tidigare, men inget jag känner igen har förekommit under de år jag har läst iallafall.
Även om en del var ”gammal skåpmat” för en trogen läsare tyckte jag det kändes annorlunda att höra det, inte bara läsa. Jag tyckte också det kändes som en fin påminnelse och ett tillfälle att reflektera över mitt eget liv. Jag gillade verkligen hur det också var inbäddat med målande detaljer – den trånga ullkappan, himlens färger osv – det gjorde det vilsamt att lyssna på.
Toppenfint vinterprat tycker jag!
Vad fint att du hängt här på bloggen så flitigt att du känner igen det jag skriver. Det uppskattar jag verkligen! Men jag förstår också att för så trogna läsare som dig kanske vinterpratet inte erbjuder så mycket nytt. Men det är en svår balansgång – för Vinterpratet gjordes inte till mina trogna bloggläsare utan till Sveriges radios stora publik (som är mångdubbelt större än min egen). Till människor som kanske aldrig ens hört talas om mitt namn eller min blogg tidigare. Och då ville jag ägna det utrymmet åt att berätta om det jag själv arbetat som mest med och funderat kring under de här sju åren. Där jag tror att jag har något värdefullt att dela.
kram
Då förstår jag hur du resonerade. Och givetvis är inte alla radiolyssnare bloggläsare. Tack för ditt svar. Kram
Så fint vinterprat. Tack!
Så fint pratat ❤ som en omfamning som stöttar och leder framåt. Tack!
Tack! Det var min förhoppning. Glad att du upplevde det så
Jag smyglyssnade häromdagen och det var så vilsamt och samtidigt inspirerande. Toppenprat 🙏
Jag har redan lyssnat en gång, men idag behöver jag höra det igen!
Du har gjort ett fantastiskt vinterprat!
❤
Ikke noe å være nervøs for. Det var SÅ bra! Du er så klok og flink og kul! Heia deg!
Lyssnade så fort det släpptes – så klokt, omtänksamt o upplysande.
Tack snälla för bra innehåll, o även till Erica!!
Jag har redan lyssnat i förväg! Kunde verkligen inte vänta, så du fick göra mig sällskap på min löptur häromdan. Och vilket sällskap sen! Så välarbetat och klokt och bra! Hatten av!
TACK Cecilia! Det gör mig glad
Det var intressant. Om utbrändhet. Jag – s.k. välutbildad man som minns Armstrong på månen känner väl igen mig. Högskolan jag inte trodde jag skulle klara. Första jobbet då cheferna drev på. Småbarnsåren då vi båda jobbade mycket. Men mest i hur min fru som jobbar som läkare inom vården får kämpa. Wigforss citat känns långt borta då jag tänker på hennes arbetssituation. Själv tycker jag väl, sen barnen flyttat hemifrån att jag har balans, sätter mig ner och lyssnar på en ljudbok med en kopp te efter jobbet varje dag.
Både den kreativa människan, låt vara från gynnad bakgrund som alltid känner att den måste vara på topp, och den ensamstående föräldern som behöver jobba hårt för att få det att gå ihop, alla behöver hitta, och få hjälp med att hitta strategier för hur man skall slappa. En sak tror jag i båda fallen – man måste sätta av tid till det, göra det till en rutin.
Tack för din kommentar! Intressant att höra ett inspel från en man i denna fråga. Det där med ljudbok efter jobbet och en kopp te låter underbart!
God fortsättning
Skiljer det sig mycket på man och kvinna egentligen, vad det gäller att jobba för mycket?
Kvinnor är överrepresenterade vad gäller utmattning.
Kvinnor måste förberedas bättre på den ökade stress som ofta kommer efter barn. Tja alla måste väl vara beredda alltid. Men man vill så mycket med jobb och sedan göra allt rätt med de små liven. Kan tillägga att för kvinnor som jobbar inom typ mat mm kan lätt förbli för överambitiösa och göra alldeles för mycket grejer hemma fast det inte finns tid. Har förr jobbat lite inom barnomsorg och en del mammor (alltid mammor) var totalt uppvarvade för diverse saker som de trodde skulle skada deras barn. Fel mat fel grejer fel fel. Hur lugnar man stressade småbarns föräldrar?
OCKULT BRA vinterprat! Jag grät och skrattade, kände mig sedd och förstådd, stöttad och klok, uppmuntrad och lugn. Du är fantastisk i radio, tack! ❤️
Haha, härligt!
Jag har lyssnat, i bilen, så att min man inte kunde undgå att lyssna tillsammans med mig. 😊
Så bra! Tack!
Vad fint att du lyssnade!