Jag blir så lycklig när jag märker utveckling hos mig själv. Som när jag lyckas lära om ett jobbigt beteende och få nya bättre vanor att bli självklara.

De senaste födelsedagskalasen och den senaste julaftonen märkte jag en väldigt stor skillnad mot förut. Nämligen att jag var färdig i så god tid innan. Jag stod inte i BH när gästerna svängde in på parkeringen eller stekte köttbullar så att det osade i hela köket. Nej jag var färdig och ganska avslappnad.

Och glädjen varje gång jag lyckas lämna barnen på skolan och de har med sig rätt skidor och pjäxor och stavar till gympan. Och rätt läxor och frukt i ryggsäcken. Eller när jag själv packat träningsväskan kvällen innan och kommer till gymmet och ser att jag verkligen har precis rätt uppsättning skor och tights med mig.

För en person som är ordningssam av naturen är detta kanske ingen bedrift. Men för mig är det en väldigt stor sådan. Att inse att jag kan lära om mig. Och att det faktiskt handlar mycket om stiganade ålder och att ha erhållit lite mer life skills. Insikter och strategier för ett bättre liv. Det i sin tur tror jag har påskyndats av att jag efter utmattningen blivit en tidspessimist som hatar att stressa.

Det finns något väldigt tröstande och förlåtande i att förstå att det kanske tar elva jular innan man lärt sig hur man ska ordna jul på ett bra sätt. Det kanske tar fyrtiotre gömda gympapåsar innan man lär sig kom ihåg-strategier för det. Det kanske krävs att man fått svänga förbi förskolan med galonisar åtta gånger innan man lär sig att aldrig åka utan. Och kanske måste man ha ordnat tretton kalas där man själv inte hunnit göra sig fin – för att förstå att man inte kan vänta med smink och finkläder tills allt annat är klart.

Och livserfarenheten gäller ju på alla områden, även mental hälsa. Som att när man känner sig vissen och har ångestkänningar ändå försöka hålla fast i planerna man gjorde upp medan man mådde bra. Även om man inte orkar göra exakt det man hade tänkt sig. Det vill säga: ändå åka på den där middagen man tackat ja till. Men kanske stanna kortare än man tänkt eller tillåta sig att vara tillbakadragen. För oftast hjälper det ens mående mycket mer än att stanna hemma. Dessutom är det stärkande att märka att man ibland kan sätta sig över sina destruktiva instinkter.

Jag som har fria arbetstider kan också lockas att ta en ledig dag om jag mår uselt mentalt. Men oftast hjälper det mitt mående mycket mer att jobba. Jag kanske inte gör de mest krävande arbetsuppgifterna, utan börjar med det som går lätt. Och ganska ofta märker jag att arbetet får mig på andra tankar och i slutet av dagen har jag fått mycket gjort – och mår framförallt mycket bättre än om jag stannat i sängen med min ångest.

Det är så härligt att upptäcka att man utvecklas och får life skills. Att man plötsligt börjar bli duktig på sånt som varit svårt. Och inse att man sällan är usel på saker för att man helt saknar förmåga – utan för att man övat för lite. Och att man kommer få fortsätta öva på att vara vuxen hela livet. Och att man kommer bli bättre.