Jag blir så lycklig när jag märker utveckling hos mig själv. Som när jag lyckas lära om ett jobbigt beteende och få nya bättre vanor att bli självklara.
De senaste födelsedagskalasen och den senaste julaftonen märkte jag en väldigt stor skillnad mot förut. Nämligen att jag var färdig i så god tid innan. Jag stod inte i BH när gästerna svängde in på parkeringen eller stekte köttbullar så att det osade i hela köket. Nej jag var färdig och ganska avslappnad.
Och glädjen varje gång jag lyckas lämna barnen på skolan och de har med sig rätt skidor och pjäxor och stavar till gympan. Och rätt läxor och frukt i ryggsäcken. Eller när jag själv packat träningsväskan kvällen innan och kommer till gymmet och ser att jag verkligen har precis rätt uppsättning skor och tights med mig.
För en person som är ordningssam av naturen är detta kanske ingen bedrift. Men för mig är det en väldigt stor sådan. Att inse att jag kan lära om mig. Och att det faktiskt handlar mycket om stiganade ålder och att ha erhållit lite mer life skills. Insikter och strategier för ett bättre liv. Det i sin tur tror jag har påskyndats av att jag efter utmattningen blivit en tidspessimist som hatar att stressa.
Det finns något väldigt tröstande och förlåtande i att förstå att det kanske tar elva jular innan man lärt sig hur man ska ordna jul på ett bra sätt. Det kanske tar fyrtiotre gömda gympapåsar innan man lär sig kom ihåg-strategier för det. Det kanske krävs att man fått svänga förbi förskolan med galonisar åtta gånger innan man lär sig att aldrig åka utan. Och kanske måste man ha ordnat tretton kalas där man själv inte hunnit göra sig fin – för att förstå att man inte kan vänta med smink och finkläder tills allt annat är klart.
Och livserfarenheten gäller ju på alla områden, även mental hälsa. Som att när man känner sig vissen och har ångestkänningar ändå försöka hålla fast i planerna man gjorde upp medan man mådde bra. Även om man inte orkar göra exakt det man hade tänkt sig. Det vill säga: ändå åka på den där middagen man tackat ja till. Men kanske stanna kortare än man tänkt eller tillåta sig att vara tillbakadragen. För oftast hjälper det ens mående mycket mer än att stanna hemma. Dessutom är det stärkande att märka att man ibland kan sätta sig över sina destruktiva instinkter.
Jag som har fria arbetstider kan också lockas att ta en ledig dag om jag mår uselt mentalt. Men oftast hjälper det mitt mående mycket mer att jobba. Jag kanske inte gör de mest krävande arbetsuppgifterna, utan börjar med det som går lätt. Och ganska ofta märker jag att arbetet får mig på andra tankar och i slutet av dagen har jag fått mycket gjort – och mår framförallt mycket bättre än om jag stannat i sängen med min ångest.
Det är så härligt att upptäcka att man utvecklas och får life skills. Att man plötsligt börjar bli duktig på sånt som varit svårt. Och inse att man sällan är usel på saker för att man helt saknar förmåga – utan för att man övat för lite. Och att man kommer få fortsätta öva på att vara vuxen hela livet. Och att man kommer bli bättre.
22 svar
en så väldigt fin tanke som går att använda för mycket. att man ska träna – och kanske fundera på hur man kan lära sig att göra annorlunda – istället för att man ”är dålig” bara.
Åh vad bra du beskriver det. Precis det som jag arbetar med. Både i mitt vardagsliv men också förmedla till mina patienter. Behåll riktningen trots att det inte känns hundra. Kommer nog be mina patienter läsa ditt inlägg. Kram.
Ett sånt här inlägg är peppade och inspirerande på riktigt! Influencande i sin bästa form!
Härlig kommentar!
Underbart tankeskifte! Jag är inte längre usel på att fickparkera utan har bara övat för lite. Bara som ett sant exempel, samma tanke är tillämpbar på en mängd saker i livet!
Tack 🙂
Hurra för detta självklara sätt att ta tag i nutidens komplexa vardagsproblem. Läste nyligen bok där människan klagade över inkompetens som han menade borde lösas med preparat och sånt blir jag trött på
Tack, det var precis vad jag behövde höra idag när jag klankar ner på mig själv.
Trösterikt! Mycket förtjust i det salutogena tänkesättet! Man får kämpa på.
Bra grejer att få på pränt.
Härligt inlägg! Men man blir ju nyfiken på strategierna! Kommer det i ett inlägg längre fram, kanske?😊
Nu är jag ju inte Clara, men ändå. Många som har tidsproblematik tänker ”jag gör det sedan”, men sedan hinner både komma och gå innan det är dags för vad-det-nu-är. Vet man att tidsuppfattningen inte riktigt spelar på ens egen planhalva mår man ofta bra av att förbereda och göra saker och ting med goda marginaler. Baka och lägga i frysen. Städa dagen innan. Ställa fram allt som ska dukas fram dagen innan. Hacka och skära ingredienser om det inte är mat som går att laga innan. Duscha på kvällen/morgonen. Lägga fram kläder dagen innan.
För själva vardagslivet hjälper det verkligen att ha bestämda rutiner för allt som sker kontinuerligt (städning på lördagar, handling på torsdagar, klädvård på tisdagar, relationsvård på måndagar etc.). Det finns så många goda rutiner som kan bli till hjälpsamma vanor om man bara tar något litet åt gången och bygger på sin ”livskunskapspyramid” från botten och upp!
Så bra skrivet, stämmer verkligen.
Oj så trösterikt att läsa!
Jag är nyss sjuttio fyllda, och äntligen har jag insett att man inte ska baka nåt ”litet” samma dag man får gäster….
Det här var verkligen bland det BÄSTA jag läst. Du satte orden på det som många behöver höra!
Det finns hopp för oss uppskjutare också som tagit för vana att klanka ner på oss själva! Vi är under utbildning hela livet
Och för varje ny rutin vi lyckas inplantera i oss blir livet lättare och roligare att leva.
Det är kanske charmigt att leva i konstant kaos men i längden sliter det.
För varje ny vana som Du lyckas få på plats blir livet lättare att leva.
Inskärpning och förfining är vad vi behöver. Hela Livet är ett ständigt lärande.
Nya rutiner kan skapa livsglädje ur vårt kaos.
TACK!
Ville tacka dej för ditt tanksättet av din ”städkvart”. Det har gett mej ett lugn och jag kan acceptera att jag inte behöver ha panik och städa hela huset mm .
Är nöjd med de små ”stödområden” jag gör och orkar med..pga utmattningssymptom.
Du skriver även om att det går att lära om sig ,typ programmera om sig 😀 och det är vad jag håller på med nu. Det kommer ta tid och det får ta tid!
Om man är en sådan person som jag som alltid är på jobbet, plikttrogen, frisk, stark och ska räcka till överallt då plötsligt tar bensinen helt slut, så hände det för mig. Så nu tränar jag på att ta hand om mig själv först och skapa nya rutiner.
/ Ha en fortsatt skön dag!
Det låter klokt ❤️✨ stor kram
Älskar precis allt med det här inlägget! En stor kram till dig, Clara, från en annan som också övar!
Jag är så imponerad över din självinsikt och självkännedom och förmåga att identifiera lämpliga strategier. Jag kanske också kan identifiera förbättringsområden som det så vackert kallas men att komma på lämpliga strategier för mina förbättringar tycker jag är desto svårare. Hur gör ni andra? Vad läser ni för att komma på hur ni skall göra bättre nästa gång?
Wow vad jag behövde detta. Tack!
Tack Clara!
Om vi är hemskt många som finner en förklaring i att vi är dåliga för att vi inte hinner, klarar och strålar så kanske vi borde ställa oss frågan: Är det ens möjligt? Är nu farmor och mormor och ser föräldrar förhålla sig till stressiga arbetsliv, att vilja vara närvarande som föräldrar, odla vänskaper och intressen. Sörjer att vi inte fortsatte på 80-talets ambition med 6-timmars arbetsdag med bibehållen lön och vill att vi hjälps åt i lite större nät. Känner igen mig i att det tar ungefär ett liv innan man lär sig och blir tacksam över att se tillbaka på sina föräldrars och svärföräldrar bidrag till en dräglig vardag för oss på den tiden. Jag tackar dem när jag jag ger vidare till barn och barnbarn. Och jag tackar mina barn och barnbarn för att jag får vara en del med dem. Grannar och vänner har också varit betydelsefulla. Tack bara tack! /Agneta
Men ja! Så skön insikt! Tack!