Lovet lider mot sitt slut för oss och OJ vilket sportigt lov det har varit! Förra sportlovet försökte jag återhämta mig efter min operation och saknade röst. Gick försiktiga promenader och väckte långsamt kroppen till liv igen. Sportlovet innan var vi hemma och jobbade – men gjorde några mindre skidutflykter med matlaget. Året dessförinnan var vi hos Jakobs mormor. Det var början på mitt hälsoår och jag stod på längdskidorna, på extremt skakiga ben. Peppade mig själv att försöka åka varje dag på lovet och var så lycklig över att jag fixade det.
Det här sportlovet har vi varit hos gammor igen. Men nu har skidåkningen skett utan att jag behövt peppa mig. Bland annat för att jag har så stora barn som gärna vill ut och åka med mig. Och jag har bestämt mig för att alltid säga ja!
Jag har skidat med barnen. Över sjön och upp på diverse holmar och uddar.
Vi har skidat i skogen i fallande snö. Bertil med sina nya breda turskidor har fått spåra för oss andra.
Jag har gått långa promenader och lyssnat på fågelkvitter eller ljudbok.
Och gått mulna promenader med flistersnö som letat sig in under halsduken.
Jag har skidat ensam över sjön och inte kunnat sluta le mot solen. Vindstilla, knäpptyst och inte en själ i sikte. Efter den långa, mörka vintern har det känts ljuvligt att ladda kroppen med solljus och frisk luft.
Har ägnat mycket tid åt att bara stirra upp mot den blå himmeln som äntligen återfått den knalliga färg den aldrig har i december och januari.
Vi har hyrt gympasalen i byn och lekt loss några timmar. Tagen, hoppa bock, hinderbana och kasta gris.
Jag har gått kvällspromenad med min vän Elina i telefonen. Jag hade ingen pannlampa så jag var glad över att månen lyste vägen.
Jag har åkt varv på varv i byns lilla elljusspår. Med barn och utan barn. Långsamt och snabbt.
Och när jag lagt mig till rätta i soffan för kvällen har barnen kommit och frågat om vi inte ska ut och åka i mörkret? Den dagen åkte ungarna en mil.
Och igår när vi kom hem från resan och jag packat upp väskorna och tvättat några maskiner undrade barnen om jag inte ville fara ut igen? Så då gjorde vi det. Fem kilometer i byns eljusspår.
Idag ska Folke och Jakob åka slalom. Och Bertil ska ut på ett sista sportlovsäventyr med sin farmor och farbror. De ska skida till en stuga i skogen och övernatta där. Men jag och Ulf ska bara vara hemma. Tänker inte ens gå ut. Planerar istället att byta gardiner och draperier på nedervåningen och göra det lite ljusare och vårigare.
Och ikväll kommer matlaget på mellofinal!
41 svar
Men alltså skida till en stuga med övernattning låter som en underbar sportlovsaktivitet..eller aktivitet över huvudtaget! Dessutom med den äldre generationen,!
Visst gör det =) Bertil fick den utflykten i födelsedagspresent och har peppat länge!
låter otroligt härligt. fint att se så mycket lustfylld rörelse – försöker få in det mycket i barnens liv men kan vara lättare sagt än gjort för oss. Men har en strävan, och fint att inspireras av andra!
Jag blir så avundsjuk att jag kan gråta. Har inte blivit ngt sportlov på flera pr här. En 4 åring och tvillingar på 1,5 år gör att det kostar mer än det smakar. Och då pratar jag inte (bara) om pengar. Är så ledsen för att inte få uppleva ens en % av det där som bilderna visar. Gillar snö och vinter men i sthlm blir det ju inte jättemkt av den varan och miljöerna är ändå inte det som jag längtar efter.
Så:då har jag gnällt i ett kommentarsfält :/
Hoppas på att allt är annorlunda om några år och att jag också får knäppa en sån bild som i ovan inlägg.
Allt låter underbart men jag blir tyvärr också så avundsjuk och missunnsam till den grad att jag börjar undra om det verkligen är sunt för mig att öht fortsätta läsa bloggar (Instagram la jag ner för längesen, skapar bara press och stress). Inget ont om bloggen, den är fantastisk och välskriven osv. Bor i södra Sverige och nu när det äntligen fallit snö och allt är precis sådär som på bilderna har jag varken tid eller äger ens ett par skidor. Trots att vi bara bor några kilometer bort från skidspåret. Så nära men ändå så långt borta… om jag verkligen ville skulle jag såklart kunna köpa ett par skidor och ge mig iväg men känner mig helt slutkörd för det mesta av att rodda med allt hemma utöver det vanliga arbetet (hus, småbarn, trädgård) så bara tanken gör det oöverstigligt. Orkar i slutet av dagen som mest bre några mackor som jag äter håglöst framför soffan eftersom jag glömde laga ordentlig mat åt mig själv, igen. Suck.
Tillåt mig att problematisera begreppet ”Ordentlig mat”.
Bröd är tillverkad av säd som genomgått en fermenteringsprocess som tillgängliggör fler näringsämnen än säden oprocessad (=degen har jäst). Äter du pasta eller ris så innehåller det inte lika mycket tillgängliga näringsämnen. Gissar att du har pålägg på mackorna, typ ost eller skinka och något grönt. Osten och skinkan blir inte nyttigare bara för att du värmt eller stekt den. Kanske lite gurka eller något annat grönt ovanpå? Tja, då har du fått lite grönsaker också. Om du riktigt anstränger dig och äter en morot till plus möjligen en frukt så har du en måltid som är mer komplett än många andra måltider. Skulle du råka dricka lite mjölk till mackan så har du dessutom fått i dig en perfekt aminosyrabalans (överskott på aminosyran lysin i mjölken och underskott i brödet balanserar varandra).
Fram för fler enkla macka-måltider och mindre skammande av oss själva för att vi äter mackor! Mackor är också ordentlig mat.
Heja vilken bra kommentar!
TACK för det här!!!!
Bravo!
Glöm inte heller att många influensers har möjlighet att träna, pyssla, inreda, baka mm på arbetstid eftersom det är en del av deras arbete att skapa content till blogg, insta mm. Det måste jag påminna mig om. Det Clara m fl gör på arbetstid är det jag gör på min fritid.
Hej Sofia!
Ibland känner jag precis som du när jag ser alla fantastiska bilder och läser om alla aktiviteter Clara gör med sina barn. MEN sen hejdar jag mig för jag är orättvis mot mig själv när jag jämför mitt sportlov/sommarlov/liv med Clara och blir ledsen över allt vi INTE gör. Jag har liksom du tre småbarn mellan 1 och 4 år. Det går inte att jämföra med Claras barn på 12, 9 och 4, så det ska vi inte heller göra. Vi är i en helt annan fas i livet så var inte ledsen, allt har sin tid. Ge det några år och ni kommer också kunna göra alla roliga aktiviteter med barnen som Clara delar med sig av. Jag känner mig glad att vi har så mycket roligt framför oss när barnen blir äldre och försöker ta tillvara på allt det mysiga som är nu när barnen är små❤️ Stor kram till dig och kämpa på i småbarnskaoset!
Precis så <3 olika faser i livet! Kram
Jag är avundsjuk på södra Sverige så jag kan gråta. Vill ha svart mörk asfalt och regn hellre än all vit snö här i Umeå som aldrig verkar vilja tina bort. Jag avskyr norrlandsvinter med mörker, snö och kyla. Vill ha grådask, regn, blåst och plusgrader. När läge ges ska jag flytta söder över snabbare än tusan.
Hej Camilla!
Vad glad jag blir på nåt vis av ditt inlägg. Glad över att inte vara ensam om känslan. Hatar vinter och skulle också mycket hellre bo söderut med regn och slask och diverse. Tyvärr tillåter inte mitt nuvarande leverne med familj, jobb osv någon flytt, utan jag får vackert bita ihop och överleva vintern. Jag vet inte hur många gånger jag genom livet har fått höra”Jamen flytta då!” . Ja, om det vore praktiskt möjligt hade jag gjort det för länge sedan.
Nu är det bara till att acceptera läget, men jag tänker aldrig gilla det!
Kämpa på, du är inte ensam därute!!
Jag tänker heller aldrig gilla det. Skönt att läsa det du skriver till mig Agneta!
Jag blev också glad på sätt och vis eftersom det så ofta är kommentarer i kommentarsfältet här där man ”hatar Stockholm” för här är så hemskt väder och tråkigt på alla sätt…
Jag personligen trivs här. Tycker det är ganska mysigt med grått och lite slask ibland. Och jag tycker det är lagom med att det ofta är snö några veckor ca på en vinter. Då hinner barnen åka pulka och jag hinner tröttna på snön.
Sen är Stockholm en jättefin stad! Det finns grönområden någorlunda nära var i/utanför Sthlm man än befinner sig. Jag har ett jättefint skogsområde med fina motionsspår, bastu, fin skogslekspark osv. Detta fem minuters promenad hemifrån.
Här har vi också möjligheter till att gå på många olika museum osv vilket vi gör ofta på loven. Alla ställen har sina för-nackdelar. Men jag blir lite ledsen när det ofta ska gnällas på Stockholm som att det skulle vara mycket sämre.
Jag tycker det ser jättefint ut i Västerbotten! Vackra omgivningar osv. Det är inspirerande och ser jättehärligt ut med skidåkning osv. Jag personligen tittar hellre på bilder av snö än befinna mig i den.😁.
Som tur är har mina barn sina sporter så de har på det viset rört sig under sportlovet
Jo, vi flyttade. Från Boden till Gotland. Känslan att i Januari gå ut med soporna i foppatofflor och inne kläder…. underbart. Blir det snö trampar vi en liten gång istället för att behöva skotta… allt smälter bort på ett par dagar, fantastiskt. Den fuktiga luften på vintern som lindrar min torra hud. By by feta hudkrämer som inte länge behövs. Sommar enligt mig mellan Maj och September, dvs två extra månader!
Sedan finns det ju många som gör en omvänd resa och störtnjuter av snö, kyla och miljön som finns i Norr och Västerbotten. Tänk om det är ombytet som är tjusningen? Att få leva i något nytt?
Men ååååååh så ljuvligt. Jag har redan kalkylerat fram hur många fler härliga dar per år jag skulle få i söder och stämmer väl med det du skriver. Min hy och min själ är aldrig så len som när jag är på västkusten. Och håret dessutom, herregud så bra håret mår. Jag vill inte ha ombyte, bara bestående byte 😄
Vi flyttade också, från Norrbotten och Västerbotten till Västergötland. Här får man en underbart lång vår och kan odla ljuvliga växter. Skulle aldrig kunna flytta norrut igen, tycker höstmörkret blir jobbigare och jobbigare för varje år. Dock är vårvintern i norra Norrland fin och perfekt för utflykter.
Näe Camilla det vill du inte.
Västkustvinter är i n g e t att tråna efter! Hälsningar från Halmstad
Jo det vill jag visst. Vad vet du om mig!? Jag älskar västkustvindar, året om. Dock vill jag inte bo i Halmstad.
Välkommen till Tjörn!
Jag skrev det med glimten i ögat men glömde att göra en liten ;-), nej jag vet inget om dej. Jag gillar vind och kust men vintern här är långt ifrån någon favorit, som att leva i en grotta av mörker och dis. Och jag upplever att det påverkar många riktigt negativt. När lite snö faller är glädjen stor. Men smaken är som baken…
Det kommer bättre tider Sofia <3 för två år sedan föredrog jag att inte ha något sportlov utan istället ha Ulf på förskolan och jobba av just den anledningen du beskrev. Det kostade mer än det smakade. Men trots att det känns som att småbarnsåren ALDRIG ska ta slut så kommer det komma en dag när pressen lättar lite. Förr än du anar Kram
Vasaloppet nästa år?
Vilket underbart sportigt och samtidigt lugnt lov. Bästa kombon.
Vi har fått låna en stuga och vi vill nu alla flytta till Västerbotten.
Låter alldeles ljuvligt härligt ju! Vi fick snö under den här veckan. Men idag töar den bort. Så olägligt för min match blev inställd så då hade jag kunnat åka pulka med barnen. Om det inte hade varit så att det bara är fläckvis med snö kvar. Svårt att åka då.
Oj, vad mycket ni gör! Jag vet att man inte ska jämföra med andra utan vara sin egen referensram, men oj så svårt det är ibland. Önskar jag hade ork att göra lika mycket skoj som du gör med dina barn. Efter min utmattning orkar jag inte så värst mycket men idag tog jag barnen till en trampolinpark så de fick hoppa medan jag och en annan mamma satt i cafet och pratade.
Känner igenkänning på att jag också jämför mig. Tänker att jämförande har ökat i och med sociala medier. När man kollar sociala medier kan man på något sätt börja tro att andra gör mer/har det bättre/ har ett bättre liv men vi behöver inse att det är fasaden utåt. Vad som händer bakom fasaden i någon influensers liv det kommer vi aldrig veta men en sak är säker det är inte bara glass och ballonger. Precis som för oss andra.
Kram <3 du gör det jättebra! Tänk på att det i gått åtta år sedan jag blev utmattad - återhämtning tar tid! Det kommer bli bättre.
Bra jobbat med skidåkningen! Att baxa barn, kläder och utrustning till spåret under småbarnsåren är inte lätt. Då gäller det att komma ihåg varför det är så viktigt att ta sig den tiden.
Läser alla kommentarer här, och konstaterar att visst är det lätt att gripas av avundsjuka när man ser bilderna, det gör jag också. Varit utmattad likt många andra, och skulle verkligen inte orka så mycket på en vecka med barnen. Maken och jag jobbade hela sportlovet och barnen hade ganska tråkigt. Att min yngsta blivit ovän med bästisen gjorde inget bättre..På min blogg har jag det sista börjat skriva mer öppet om hur vi har det. Ganska jobbigt, med neuropsykiatriska diagnoser i familjen, och så utmattningen som gör mig skör. Det gör jag mycket för att dela, just för att man ska slippa fastna i att ”alla andra har det bättre”, vilket är otroligt lätt att göra…Så titta in hos mig om du vill läsa något annat i dag, där finns både förtvivlan, kamp sant en och annan ljusglimt😉Därmed inte sagt att det är dumt att posta inlägg som detta, verkligen inte! Det är vackert och fick mig att bestämma mig för att dagens promenad ska bli av, i motsats till alla som inte blivit av
denna vecka…Likt jag avslutade en annan kommentar vill jag skriva: Heja alla, vi är bra som vi är! Och speciellt till er som kämpar för att hålla näsan över vattenytan, orka med dagen och livet; ni är hjältar❤️Och verkligen inte ensamma om att kämpa, även om man lätt får för sig det när det är mörkt. KRAM🤗
Det här kommentarsfältet ❤️ Så himla fint.
Visst är det =) Jag har de bästa läsarna
Jag blir inte avundsjuk, som många skrivit i kommentarerna, utan mer stressad och förvånad och orolig. Det som får mig mest fundersam är de sista raderna:
”Men jag och Ulf ska bara vara hemma. Tänker inte ens gå ut. Planerar istället att byta gardiner och draperier på nedervåningen och göra det lite ljusare och vårigare.
Och ikväll kommer matlaget på mellofinal!”
Här signalerar du med de två första meningarna att du ska ta det lugnt men sedan beskriver du flera aktiviteter:
– byta gardiner
– byta draperier
– fixa middag/snacks till massa folk
– ha hem massa folk
Bara EN av dessa punkter hade räckt för mig efter en aktiv vecka.
Hoppas du får en megalugn söndag med återhämtning. Ta hand om dig!
Nu gör du det klassiska misstaget att blanda ihop något du själv (förmodar jag) tycker är jobbigt med något som någon annan tycker är vilsamt. Att byta gardiner och pyssla vårfint hemma är den bästa avkoppling jag kan tänka mig! Har längtat i veckor efter att få tiden att göra det. Höll på igår halva dagen och njöt varenda sekund. Mellokvällen var knytis så det enda jag gjorde var att blanda till pulverdipp, hälla upp chips och slänga ut kuddar på golvet åt alla barn. Det går faktiskt också på rekreationskontot för mig 🤗
Hade någon däremot bett mig att helgflanera i ett köpcentrum eller trängas i en skidlift hade jag förmodligen dött. Viktigt att komma ihåg att vad vi finner avkopplande är olika.
Idag ska jag unna mig något RIKTIGT härligt nämligen att skura och göra vårfint på verandan så att den kan tas i bruk efter den långa vintern.
Jeg er milevis unna å ha en slik aktiv vinter som Clara, både mentalt og fysisk. Jeg er på en helt annen plass i livet enn Clara, både mtp alder, arbeidsliv, barn, osv
Jeg bor «ti minutter» utenfor Oslo, så vi har masse snø,og likevel en storby noen t-bane-minutter unna.
Jeg er ikke opptatt av alt Clara er opptatt av.
Men.
Jeg ELSKER denne bloggen fordi den gir perspektiv, den gir innblikk i en annen type liv, den gir inspirasjon og ideer og nye/ andre tanker og har faktisk gitt meg « et spark i baken» ved noen anledninger ( og takk for det!), den gir bilder så vakre og stemningsfulle at jeg fryser på ryggen ( sjekk bare måneskinnsbildet i denne posten…sååååå vakkert!), den gir tekster å tenke over/ frydes av/ bli emosjonell over/ imponeres av, den har generøst vist meg veien til andres blogger og instagramprofiler og heiet frem andres røster….
Noen ganger er jeg enig med det som skrives, andre ganger uenig, og noen ganger litt både-og
Noe passer for meg, noe ikke, men gir et annet perspektiv. Jeg hverken kan eller skal kopiere det livet som beskrives her, men jeg kan nyte og ta inn inntrykk og ideer ( litt på samme måte som jeg kan nyte en pianokonsert uten å bli mismodig over ikke selv å kunne spille slik)
Og bloggen, den ER Clara!
Så jeg vil bare si TAKK!
Takk, Clara!
Kram och Tack Elisabeth! Du skriver så många fina och tänkvärda kommentarer och jag blir jätteglad av att du läser och sedan delar dina tankar!
Det här kommentarsfältet är det finaste på hela internet!! ❤️❤️❤️
Kloka inlägg från olika sidor. En sån fröjd att läsa och få höra flera olika synvinklar. Ibland ”oj finns det folk som tycker så?! Vad intressant” om tex Stockholmsvinter-älskarna till ”tack!! Detta hjälpte min stressnivå och dåliga samvete massor!” till smörgås-kommentaren.
Clara du har skapat nåt unikt här inne! Din blogg är den enda jag följer. Tack för att vi får kika in i din vardag dag efter dag, år efter år ❤️❤️ DET är vila för mig!
Tack =) ja jag håller med! Så snällt och stöttande och peppigt. Är så glad för det
Vilket underbart sportlov du haft. Fint att höra!
Det måste vara en fantastisk känsla att orka allt du och ni hunnit med.
Blir så inspirerad.
Tänk att träna upp sig och bli så stark i kroppen.
Det fina är att det inte är någon Quick fix du pratar om utan du har tagit det pö om pö. Sakta byggt upp kropp och själ.
Det ger ju hopp för oss andra.
Att börja i det lilla kan få ett stort och bra resultat i slutet.
Jag har själv orkat mer än vanligt tack vare en fantastisk kunnig massör som har fått bättre ordning på min sedan länge skadade axel och höft. Vilket gjort att jag börjat kunna röra på tex armen utan förfärlig värk på en gång. Det blir ju lättare att träna då problemen åtgärdas innan typ 😄 Fatta vilken skillnad!
Så jag har faktiskt åkt madrass flera gånger med barnen det här lovet.
Man känner sig så peppad, rik, glad, lycklig, välsignad… och så mycket friare!