Lovet lider mot sitt slut för oss och OJ vilket sportigt lov det har varit! Förra sportlovet försökte jag återhämta mig efter min operation och saknade röst. Gick försiktiga promenader och väckte långsamt kroppen till liv igen. Sportlovet innan var vi hemma och jobbade – men gjorde några mindre skidutflykter med matlaget. Året dessförinnan var vi hos Jakobs mormor. Det var början på mitt hälsoår och jag stod på längdskidorna, på extremt skakiga ben. Peppade mig själv att försöka åka varje dag på lovet och var så lycklig över att jag fixade det.

Det här sportlovet har vi varit hos gammor igen. Men nu har skidåkningen skett utan att jag behövt peppa mig. Bland annat för att jag har så stora barn som gärna vill ut och åka med mig. Och jag har bestämt mig för att alltid säga ja!

Jag har skidat med barnen. Över sjön och upp på diverse holmar och uddar.

Vi har skidat i skogen i fallande snö. Bertil med sina nya breda turskidor har fått spåra för oss andra.

Jag har gått långa promenader och lyssnat på fågelkvitter eller ljudbok.

Och gått mulna promenader med flistersnö som letat sig in under halsduken.

Jag har skidat ensam över sjön och inte kunnat sluta le mot solen. Vindstilla, knäpptyst och inte en själ i sikte. Efter den långa, mörka vintern har det känts ljuvligt att ladda kroppen med solljus och frisk luft.

Har ägnat mycket tid åt att bara stirra upp mot den blå himmeln som äntligen återfått den knalliga färg den aldrig har i december och januari.

Vi har hyrt gympasalen i byn och lekt loss några timmar. Tagen, hoppa bock, hinderbana och kasta gris.

Jag har gått kvällspromenad med min vän Elina i telefonen. Jag hade ingen pannlampa så jag var glad över att månen lyste vägen.

Jag har åkt varv på varv i byns lilla elljusspår. Med barn och utan barn. Långsamt och snabbt.

Och när jag lagt mig till rätta i soffan för kvällen har barnen kommit och frågat om vi inte ska ut och åka i mörkret? Den dagen åkte ungarna en mil.

Och igår när vi kom hem från resan och jag packat upp väskorna och tvättat några maskiner undrade barnen om jag inte ville fara ut igen? Så då gjorde vi det. Fem kilometer i byns eljusspår.

Idag ska Folke och Jakob åka slalom. Och Bertil ska ut på ett sista sportlovsäventyr med sin farmor och farbror. De ska skida till en stuga i skogen och övernatta där. Men jag och Ulf ska bara vara hemma. Tänker inte ens gå ut. Planerar istället att byta gardiner och draperier på nedervåningen och göra det lite ljusare och vårigare.

Och ikväll kommer matlaget på mellofinal!