NÄgot jag fÄtt uppleva genom Ären men ocksÄ sett hos mÄnga andra influencers. Det Àr vÀnligheten, kÀrleken och omtÀnksamheten som vÀller fram nÀr man dÄligt. Hur en följarskara kan vara en balanserande kraft som peppar den som vÄgar visa sig svag.

Jag tror att det finns en enorm styrka i att dela svĂ„ra upplevelser och att mĂ€rka att man inte Ă€r ensam. Ofta fokuserar dock media pĂ„ de negativa konsekvenserna av sociala medier – och dĂ€rför glöms det hĂ€r fenomenet bort. Men att modigt dela med sig av sin ohĂ€lsa Ă€r ju till exempel vad Therese Lindgren gjort genom Ă„ren, vilket starkt bidragit till att hon blivit sĂ„ stor och Ă€lskad.

Jag har ocksÄ mÄtt dÄligt i perioder och oftast varit transparent med det. Och av de kommentarer som rört det, har har knappt fem kommentarer pÄ hundra varit elaka. De flesta Àr enormt stöttande och snÀlla nÀr man inte mÄr bra.

Jag tÀnker pÄ det som en frÄga om balans. DÀr influencern och lÀsarskaran existerar i nÄgon slags symbios och dÀr följare balanserar upp det som influencern berÀttar om. NÀr det Àr mörkt försöker man att göra det ljusare.

Men baksidan av denna balansakt Ă€r att inte bara det svĂ„ra balanseras – utan ocksĂ„ det som Ă€r bra. Kanske görs det inte medvetet, men det sker likvĂ€l. Den som kommer för högt ska plockas ner igen. Den som lyser för starkt ska dĂ€mpa sig. Och det Ă€r ett utjĂ€mnande som kan kĂ€nnas fruktansvĂ€rt för den som Ă€ntligen kravlat sig upp ur ett hĂ„l. Ska jag ner dit igen? FĂ„r jag inte vara glad?

Det hĂ€r strĂ€van efter balans skapar ocksĂ„ en mĂ€rklig dynamik mellan följare och influencer dĂ€r ju större och mer Ă€lskad nĂ„gon Ă€r – desto mer avskydd och provocerande blir den pĂ„ samma gĂ„ng. Bianca Ingrosso har sannolikt aldrig varit mer Ă€lskad och mer hatad Ă€n hon Ă€r precis just nu.

Egentligen Ă€r det inte konstigt att det blir sĂ„ hĂ€r. Vi mĂ€nniskor verkar i regel ha lĂ€ttare att stötta i motgĂ„ng Ă€n att glĂ€djas i medgĂ„ng. TĂ€nk efter sjĂ€lv: Hur mĂ„nga vĂ€nner har du som du kan ringa och tjoa med nĂ€r du fĂ„tt en ovĂ€ntad löneförhöjning? Till vem i din bekantskapskrets för du vidare ett fint beröm du fĂ„tt höra om dig sjĂ€lv? Till vem kan du berĂ€tta det du gjort som du Ă€r allra mest stolt över – och veta att den personen bara kommer att bli glad för din skull? Inte kĂ€nna konkurrens. Inte genast jĂ€mföra dig med sig sjĂ€lv.

Vem Àr den personen i ditt liv? Ett syskon? En förÀlder? Eller en riktigt, riktigt nÀra vÀn? Finns den personen ens?

Jag vet bara att ju jobbigare jag har det desto finare blir kommentarsfĂ€ltet och i takt med att jag mĂ„r bĂ€ttre sĂ„ hĂ„rdnar det igen. Och det Ă€r ju lite sorgligt förstĂ„s – men det Ă€r en evig tur att det i alla fall inte Ă€r tvĂ€rtom. För dĂ„ skulle jag inte ha orkat hĂ„lla pĂ„ sĂ„ lĂ€nge.