Jag tror att guldåldern för influencers är över. Det är egentligen inte lågkonjukturens fel – men den skyndar på en utveckling jag skönjt under en längre tid.

Förr fanns det, för en duktig influencer, annonsörer att välja och vraka mellan. Men nu väljer och vrakar annonsörerna mellan influencers istället. På Youtube, TikTok, i poddvärlden, på FB, på Instagram och i bloggvärlden. Och medan det förut fanns några få stora konton och många små, finns det idag faktiskt väldigt många ganska stora konton. Till exempel har antalet inredningskonton på instagram med omkring 100 000 följare ökat explosionsartat. Något jag noterar eftersom det främst är sådana konton jag själv följer. Samtidigt vittnar många influencers om att det är svårare att få annonsörer, ju större de blir. Eftersom få annonsörer idag vill spendera 60 000 kronor på en enda influencer utan hellre väljer ut 10 mikroinfluencers som för 6000 kr var producerar nästan lika proffsigt innehåll som den stora. Och som kunden sedan får rättigheterna till och kan sprida i sina kanaler.

När jag började sälja annonser på min blogg 2011 var andra influencers inte konkurrenter. När bloggläsandet ökade generellt var det också bra för mig. Man skickade runt trafiken mellan varandra genom att länka, tipsa och reposta. Men idag är man konkurrenter. Konkurrenter om läsarnas uppmärksamhet. För det finns bara en begränsad mängd tid och uppmärksamhet och antalet kreatörer och appar som tävlar om den tiden blir bara fler och fler.

När jag började blogga för sjutton år sedan var vackra bilder en bristvara på internet. Jag blev euforisk när jag någon gång hittade mode- eller inredningsinspiration. Och det var särskilt svårt att hitta fina bilder på andras hem eftersom bra kameror var sällsynt och folk som lärt sig hantera dem var ännu mer ovanligt. Idag har alla en bra kamera i mobilen. Och genom att iaktta hur andra gör kan man snabbt lära sig komposition och redigering. Idag finns ju Pinterest och hela Instagram är en enda orgie i fint. Vad ska man då konkurrera med som influencer? Det måste till något mer!

Jag tror att guldåldern för influencers är över. Men jag tror inte att guldåldern för influencer marketing är förbi. Med det menar jag att enskilda influencers inte längre kommer kunna skära guld med täljkniv på samma sätt. Medan annonsörer fortfarande kommer vilja annonsera. Men nu sprids intäkterna ut på fler olika influencers. Samtidigt som det också krävs mer för att vara en stor influencer idag. Man ska kunna filma, klippa, formulera sig i skrift, ta fina bilder, styla och ljussätta. Och man ska framförallt ha tid att lägga på detta – samtidigt som man har ett så pass vackert/intressant/spännande liv att det är värt att dokumentera. Att vara en stor influencer som en bisyssla kommer snart inte vara möjligt.

I lågkonjuktur med vikande annonsintäkter har jag själv börjat fundera på alternativa affärsmodeller. Jag har aldrig velat ligga bakom betalvägg för min stora drivkraft är ju att nå ut till så många som möjligt. Och många av mina läsare är också positiva till reklam. -Jag står hellre ut med reklam än att behöva betala för att läsa, är en vanlig kommentar. Men om det inte finns intäkter via reklam? Om influencern inte längre kan finansiera sitt arbete med reklam. Vem ska finansiera det då?

Jag har arbetat med det här så pass länge att jag har trogna, stora annonsörer som fortsätter vilja samarbeta. Men inte heller jag är förskonad från lågkonjukturen, som spås hålla på till slutet av 2025. Så jag använder den här tiden till att bygga fler intäktsben. Till att skriva på min bok, jobba med produktutveckling, söka andra former av samarbeten. Men också till att fundera på vad jag egentligen ska ha den här platsen till. Och hur jag ska kunna driva den vidare i ytterligare sjutton år.