1a maj och jag tänker på alla lågavlönade kvinnor inom skola, vård och omsorg som bär upp det här samhället. Ofta pratar man om utmattning som någonting som drabbar prestationsprinsessor som inte lärt sig säga nej. En sjukdom för för duktiga flickor som borde sänka sina ambitioner i karriären. Det är ett så elakt sätt att lägga skulden på individen istället för strukturen.
Sanningen är att vårt land går runt på att framförallt kvinnor arbetar över sin egentliga kapacitet. Inte minst inom skola, vård och omsorg. För kort om personal på för många barn eller sjuka. Men hon förväntas fixa allt, hon klarar biffen! Hon räddar liv och utbildar barn och sköter gamlingar på delade turer. Hon ordnar upp situationen och dessutom till en riktigt kass lön med liten möjlighet att påverka sin arbetssituation. Och när hon kommer hem fortsätter arbetet, för även där är hon huvudansvarig. Både för hushållsarbete, barn och nära relationer.
Vi litar på hennes förmåga, utnyttjar den till max och tar den för given. Tills den dag då hon blir utmattad. Då får hon höra att hon måste lära sig att säga nej. Sluta vara en sån duktig flicka. Sätta gränser kring sig själv. Inte vara en prestationsprinsessa!
Efter lågkonjunkturen som drabbade Sverige under nittiotalet ökade sjukskrivningarna för psykisk ohälsa dramatiskt framförallt bland verksamma inom sjukvård och skola. Det är statistiskt säkerställt att ohälsan hängde ihop med besparingskraven under den här tiden. Ju fler man sparkade och ju mer man skar ner i verksamheten – desto högre psykisk ohälsa bland de som blev kvar. Åtgärder som var tänkta att spara pengar kom tillslut att kosta pengar i form av höga sjukskrivningstal.
Det här är ett svek från samhället och från arbetsgivarna. Sverige är ett av världens rikaste länder. Men vi förmår inte ta hand om de medborgare som bär upp det. Istället delar vi ut stora vinster till de som driver friskolor och generösa skatterabatter till de som redan har det bäst ställt.
Det är sånt jag tänker på när det är första maj.
71 svar
Exakt så Clara! Jag väntar fortfarande på de politiker som inser det faktum att man inte kan spara pengar på vård, skola och omsorg. Det viktigaste vi har måste också få kosta. Hur gör vi den dagen då alla som jobbar inom dessa områden verkligen tröttnat på allvar och väljer att byta yrkesbana. Det är redan för lite personal som ska bära upp en verksamhet. Jag är tacksam över att jag har en chef som verkligen ser sina medarbetare, både sjuksköterskor och undersköterskor och gör allt för att vi som jobbar ska må så bra som möjligt. Det är inte alla som har den turen att få ha det så.
Jag är så glad att du finns.
Jag också!
Väl rutet! Som sjuksköterska och just nu deltidssjukskriven pga tuff hemmasituation där jag bär huvudansvaret känns det väldigt träffande. Du borde vara politiker!
Precis så! 👏👏👏👏👏
Tycker och känner precis som dig.
Alva och Gunnar Myrdals sociala experiment skapade om det svenska samhället. ”Den profylaktiska socialpolitikens direkta uppgift är att framskapa ett bättre människomaterial”. Kvinnor skulle inte längre vara feta och lata haremsdamer. (Citat, alltså.) Idioter och sinnesslöa skulle få hjälp till preventivmedel och abort, det skulle vara rätt sorts människor som skulle få bättre förutsättningar för att vilja skaffa barn. De hade flera fina idéer, men andra som var helt galna. Jag vet inte hur många som egentligen är medvetna om hur stor del av vårt svenska välfärdssamhälle som bygger på paret Myrdals idéer.
Det är inte naturligt någonstans att en kvinna på egen hand ska dubbelarbeta, men detta blev kostnaden av att individen frikopplades från gruppen för att arbeta för Staten istället. Människor behöver en ”by”. Ett gäng med människor i olika åldrar som stöttar och hjälper, hugger in vid tyngre uppgifter och hjälper varandra med barnen på olika sätt. Engagerar sig känslomässigt, lyfter och gratulerar vid goda insatser, men även bannar då någon ställer till med elände. Tanken är att statligt anställda nu ska ha detta ansvar. Denna dag ägnar jag därför åt att vara tacksam över alla fantastiska kvinnor och män som genom åren i sin arbetsgärning stöttat och hjälpt mig och min familj på olika sätt, men jag sörjer även den situation som så många sitter i.
Håller helt med dig i att människor behöver en by. En engagerad grupp av varierande människor som tillsammans stöttar varandra och ställer varandra till svars vid behov <3
Du har så rätt! Makarna Myrdal blev någonslags gudar vars evangelium skulle vara hela folkets sanning. Vi har ett mycket onaturligt och omänskligt samhälle idag. Så långt från sunt mänskligt liv att många, många inte ens har en aning om att man kan leva på andra sätt. Övermedicnerade, slutstressade vuxna är djupt tragiskt och ett tydligt tecken på ett samhälle vars grundvalar är förvridna. Övermedicinerade slutsessade barn som tar livet av sig är ett tydligt tecken på ett samhälle som totalt har misslyckats och förlängesedan förlorat insikten om vad som egentligen är viktigt i världen. Vi lever i ett sönderfallande samhälle…Och jag håller med om att makarna Myrdals ideal var med och lade grunden för detta. Sen har annat kommit till såklart, det ena öppnar upp för det andra. Och i detta samhälle är det mycket svårt att välja ett annat liv, en annan väg. Bland annat får vi inte hemskola våra barn vilket är fruktansvärt tycker jag. I all synnerhet som den svenska skolan i dag är en på många ställen farlig miljö i absolut kris. Ja, det är mycket som kan sägas om många saker i detta land. Något ”folkhem” har vi i varje fall inte, det finns gott om ”styvbarn” och andra som lever i olika former utanförskap idag och jämlikheten är för många inte ens något man strävar efter längre.
Jag ser hur ni tänker och håller med till viss del. För våra barn och gamla var det helt klart bättre att bli omhändertagen av familj och nära och kära istället för av anställda med många krav. Dock föll det ju då på kvinnornas lott även då att göra allt det omhändertagandet, ta hand om sjuka svärmor samtidigt som att sköta hemmet, hemskola barn samtidigt som man sköter hem och hushåll. Utan vare sig valmöjlighet eller lön. I Sverige har det väl sällan heller varit den typ av storfamiljsamhälle som man menar när man önskar sig en bygemenskap i den meningen. Det blir lätt en romantiserad bild. Med det sagt håller jag med om att vi länge varit på väg åt fel håll.
Jag är ingen expert på paret Myrdal, men jag vet inte om jag tycker det är en dålig idé i sig att staten (eller ”det offentliga” i någon skepnad) tar över en del av ansvaret från individer och familjen. T.ex. vad gäller barnomsorg och äldrevård. Om detta sker rättvist, välfinansierat, med sunda principer i grunden. För att skapa så lika förutsättningar för alla, ett socialt skyddsnät osv. Nu har det tyvärr inte blivit så. Och det finns definitivt en svår balans att hitta, där vi fortfarande har ett starkt civilsamhälle, fungerande lokalsamhällen och familjer, osv. Där är vi inte heller. Men att kasta ut hela den idén tycker jag inte nödvändigtvis är svaret. Jag vet inte, det känns lite som att gå tillbaka istället för att blicka framåt – hur kan vi få välfärdssamhället att faktiskt fungera, att låta människor blomstra?
De tankar/det språkbruk som du beskriver att paret Myrdal hade var dock väldigt vanligt i samhället på den tiden, både i Sverige och andra västländer. Det blir lätt missvisande att ta fram citat från specifika personer om man inte ställer de citaten i relation till hur det generellt talades i ett samhälle under deras tid. Till exempel röstade ju alla partier, från höger till vänster, för tvångssteriliseringarna på 30-talet. Två personer i hela riksdagen, en socialdemokrat och en liberal, röstade nej. Moderaterna var emot rösträtt för arbetare då man menade att arbetare var av ”annan sort” än de som tillhörde de övre klasserna. Och ord som t ex ”sinnesslöa” användes vitt och brett.
.
Sverige har byggt ett av världens mest välfungerande samhällen till stor del tack vare att vi haft en välfärdsstat. Även om det skett vissa försämringar på senare år är Sverige jämförelsevis (dvs om man ser till hur det ser ut globalt) en stark välfärdsstat där alla har rätt till sjukvård, mediciner, kostnadsfri utbildning (t o m på universitetsnivå), förskola, föräldraledighet, äldreomsorg mm. Ifall man tittar på statistiken så känner sig t ex äldre mindre ensamma i Sverige/Skandinavien än i övriga Europa och mår bättre/är friskare generellt. I länder som Italien och Spanien känner sig betydligt fler äldre utsatta, ensamma och i beroendeställning till sina anhöriga – vilket de också är eftersom äldreomsorg är något bara vissa har råd med där. När äldre tillfrågas i studier vill de inte vara beroende av att deras barn ska komma hem till dem och städa, tvätta, laga deras mat, duscha dem och byta deras blöjor. De vill kunna umgås när de träffar barn och barnbarn. Fika, prata, göra utflykter. Det övriga (dvs deras omvårdnadsbehov) vill de få hjälp med från samhället/sjukvården/äldreomsorgen.
.
Det pratas ibland nostalgiskt om hur det var förr i Sverige, innan vi fick ett välfärdssamhälle, men faktum är att äldre generellt hade det fruktansvärt mycket sämre. Många hade inte kapacitet att ta hand om sina äldre släktingar vilket ledde till vanvård, en del hamnade på fattighus där det med dagens mått mätt rådde misär.
Tack, Maria. Jag ställer mig bakom dig här. I allt.
Helt rätt, många äldre som vårdas av anhöriga i länder där systemet är sådant far mycket illa.
Jag pratar inte i nostalgiska ordalag. Jag förstår att livet på stenåldern säkert mest handlade om att inte svälta ihjäl och att det var hemskt för kvinnor som kände sig kvävda av 1800-talets könsroller och att jag varken vill ha det ena eller det andra. Precis som du lyfter användes ett annat språkbruk i allmänhet då Myrdals skapade sin samhällsmodell, det är inte det jag vänder mig emot. Jag vill lyfta genomslaget de fick, grunden de byggde på och hur (vill jag tro) de flesta svenskar ser detta som något som uppstått naturligt i vårt land. Så är det inte. Det är en konstruktion som styrdes genom ett helt batteri politiska beslut på ganska kort tid. Så fort man styr någonstans Här blir det en effekt Där. Det går tyvärr sällan att besluta vad konsekvenserna av den typen av beslut blir. Flera av de problem som lyfts både av Clara och i flera kommentarer har uppstått när det nya systemet börjat leva sitt eget liv. Inte vet jag om fattighushjonen eller de gamla som ligger på hem där de får frätskador i baken av att blöjorna inte byts vinner ”det här är värst”-tävlingen. Jag vill fortfarande landa i att det finns en massa yrkesfolk som hjälpt mig och min familj på ett strålande sätt genom åren. Och att det är viktigt att vi har en by runt omkring oss, både här i Sverige och i andra länder.
Clara!
Vilken träffsäker och talande text om verkligen i Sverige idag.
Hatten av för Dig för en sådan sanningsenlig text!
Tania
Word! Jag blir såååå vansinnig varje gång en utmattad kvinna kallas ”duktig flicka”, ”prestationsprinsessa” och liknande!
Mitt i prick! 👏🏻👏🏻👏🏻
Håller med dig helt, Clara. Tack för en fantastisk blogg!
Tack för det du skriver, stämmer så väl.😣🌷
När först ”industrialiseringen” och sedan ”urbaniseringen” tog fart och ”byarna” med de mindre, då mer hållbara jordbruken, försvann från landsbygden. Då tog också ”Girigheten” sitt grepp över människan, som slår så hårt främst mot den hårt arbetande kvinnan, som du skriver om. Och de rika blir rikare, de fattiga blir fattigare. Den nuvarande arbetslinjen är inte hållbar, varken socialt, ekonomiskt eller ekologiskt.
Words!❤️❤️
Nu började jag gråta, träff mitt i prick. Så slut jag är ❤️
❤
Amen! Kloka ord, och så jävla viktigt att prata om. Tack för att du tar dig tiden att formulera det i text. Den här borde få vara en krönika i många tidningar.
Sätt in arbetslösa män. Har jobbat i åldringsvården 43 år.
Usch ja, jag är i läget att kasta mig ut och skola om mig!
Precis så är det Clara.
Själv ska jag ge mig ut och demonstrera idag, är så trött på all egoism och girighet.
Glad 1 maj alla!
Jag var lärare i år och ja, hann bli utmattad på den tiden och sjukskriven en del med av den tiden. Jag älskade elever och lärande men de andra bitarna tog långsamt slut på mig. Efter det så insåg jag att min hälsa är det viktigaste och ett jobb är bara ett jobb. Skolat om och går aldrig tillbaka. För oss som varit innanför skolvärlden vet vilket jävla slit det är. Och tro mig högre lön är absolut positivt men de skulle kunna ge mig jättehög lön och skulle fortfarande inte stanna om inte det runt ändras. Det administrativa, resurser osv. Nej, skulle aldrig rekommendera någon att bli en lärare efter mina år tyvärr. Jag hoppas innerligt på förändring för de som är kvar. Och för våra barns framtid där.
Jag är också lärare (sedan 10 år) och blev heltidssjukskriven efter nyår pga stress. Krävdes dock ett besök på akuten för att jag skulle förstå allvaret och dra i bromsen. Då hade jag haft flertalet både fysiska och psykiska symptom i två år.. men man vill ju inte vara jobbig typ 😔
Har insett att jag inte kan fortsätta som klass/ämneslärare utan ska studera till speciallärare i höst för att på sikt få en mer hanterbar arbetssituation.
Hoppas som du på förändringar för de som är kvar. Skolan måste få kosta pengar!
Jag vill tipsa er lärare om att söka jobb på komvux på distans. Det är helt underbart jämfört med att stå i klassrum och harva med folk som inte ens vill vara där. NTI-skolan jobbar jag på. Vårt största kontor ligger i Umeå men man kan jobba fr hela Sverige. Vi söker just nu sommarvikarier!
Åh vad jag hört från bekanta som är lärare på just såna distansskolor så är det ett riktigt skitjobb. Där resurser och personal dras ner allt för att ägarna inte gjort tillräckligt med vinst.
Lisa, har du funderat på att helt byta bransch? Att gå från ämnes- till speciallärare känns lite som att gå ur elden i askan. Blev själv tvungen att sluta efter 20 år som speciallärare, det är ett mycket krävande jobb.
Jag håller helt med dig, Mia. Tyvärr. Det här blir mitt sista läsår som lärare. Fem stycken orkade jag.
Det här är mina tankar….
Jag tycker svenska samhället har utvecklats till ett stressamhälle. Allt ska bara hinnas med. Generationer lever parallella liv. Min systers barnbarn känner sin förskolefröken mer än sin mormor.
Jag gillar när du visar konton på lugna livsstilar. Där livet försöks att levas istället för stt stressas igenom.
Jag hoppas vi skulle kunna leva mer så.
”Generationer lever parallellt liv”.
Precis så. Jag har flyttat mycket och flackat runt, studerat i olika städer, rest i världen och självförverkligat. Det skulle man ju? Har nu landat långt bort från där allt började. Har två barn och undrar var den här ”byn” är som alla säger behövs för att fostra ett barn. (It takes a village…) Inser med sorg och lite skam att jag själv kunde utgjort en del av den byn medan jag var ung, för andras barn, eller för mor och farföräldrar som suttit ensamma och längtat efter sällskap.
Generationerna lever parallella liv och jag är övertygad om att alla förlorar på det.
Så fin reflektion du gör av ditt eget ansvar tycker jag. Det är lätt att tycka att vi borde ha den där byn när man själv har behovet, men hur mycket har jag själv bidragit till att skapa de förutsättningarna för att det ska fungera?
Det är aldrig för sent att skaffa sin by. Jag har gjort det på tre olika ställen i USA och även här i Sverige, med och utan man/barn. Det finns en massa familjer (singlar, par, småbarnsfamiljer, pensionärer) som inte har någon by, men som vill vara med i en sådan gemenskap. Som du säger kräver det en viss insats, men om två personer hjälper varandra blir det mer effektiv tid om man t ex storstädar. Eller byter barnvakt. Eller har matlag som Clara. Eller låter tonåringen slänga pensionärgrannens återvinning och lyssna på hans berättelser om när han var skogshuggare i Norrland och fick suga råa ägg direkt ur skalet för att det var så sjukt mycket mygg.
❤️🔥❤️🔥❤️🔥
NÄR ger du dig in i politiken? Längtar till den dagen! Du är bäst.
Mm… jag funderar en del kring lobbyismen kring cancerforskning och cancerdrabbade som drar in väldigt mycket pengar. Många sjukdomar är helt förbisedda och det är stor skillnad på hur mycket som satsas på olika typer av sjukdomar och på att stötta människor beroende på vad de är drabbade av.
Men jag tänker – lobbyismen kring cancer – skulle vilja se det kring vården öht. Varför ska vi spara istället för att satsa på att utveckla världens bästa vård och världens mest hälsosamma samhälle?
Därför att sorgligt nog har svenskarna har blivit ett folk som röstar på dem som lovar skattesänkningar. I tron att samhället är någon annan, något annat än vi själva. Vi kan inte få mer än vi betalar för som kollektiv. Om vi inte tillhör de välbeställda som kan köpa oss det vi behöver. Då blir det ett samhälle där mycket finansieras genom välgörenhet, som i USA.
Instämmer helt!👍
Ja, därför vi behöver prata mer om vad vården betyder och att den behöver finansiering. Det är vi alla som bestämmer hur vårt samhälle ska vara
Så bra Clara 👏🏻👏🏻👏🏻tack❤️
Heja Clara!!
Tack Clara 🌹
Ja. Men Bra!
Oj vad mycket tankar din text satte igång.
Jag skulle kunna demonstrera i ett tåg utan partianknytning.
Partier må va bra på olika vis.
Men S med flera partier har tagit ifrån medel- och lågavlönade svenska kvinnor deras möjlighet och rätt att välja tid med sina barn. Och barnens rätt till tid med föräldrarna. Via Alva bland annat. Det är staten som ska fostra barnen, deras pigga tid, helst med obligatorisk förskola från 1 år. Bla en S-kvinno dröm på 2000-talet. Så att anknytningen till föräldrarna förvagas. En orsak till att jag aldrig engagerade mig. För vems fel är det när det går på tok för tonåringarna?
Död åt familjen var ett annat partis slogan när jag växte upp.
Inför tjänstemannaansvar igen så att tjänstemännen måste börja ta ansvar igen för sina handlingar. De som bestämmer mycket strukturer.
Det var väl det Palme skrotade.!?
Alltför många sitter kvar som borde ha avskedats eller bytt jobb för länge sedan. Eller skickats på utbildning.
De som kan jobben som tex undersköterskor, sköterskor och läkare borde få mer att säga till om.
Låt det bli möjligt med sambeskattning igen så att de som vill faktiskt kan sköta sina barn hemma när de är små och slippa dubbeljobba. Och dessutom slippa må dåligt av att måsta lämna dem. För så är det för en hel del vad jag förstår.
Att sköta ett hem och barn på heltid är en fantastisk skola för den som vill.
De skulle istället minska subventionerna i barnomsorgen så att man kan lägga pengarna där det passar ens egen familj, drömmar och mål bäst just då barnen är små.
Vad är det för valfrihet annars.?
Det är många unga föräldrar idag som tror att de inte kan ta hand om de egna barnen. För att samhället tutat i oss att pedagoger gör det bättre. Från 1år. Kanske i vissa fall men långt ifrån alla.
Endel är egenföretagare och för dem passar inte dagens modell med tvingande uppdelning av föräldrapengen.
Flexibilitet tack! Inga tvång.
Visst är det bra att männen tar mer tid med sina barn. Men som ammande mamma med hormoner i svaj så vill många vara hemma längre.
I början av 90 talet infördes tillfälligt en peng till de som ville vara hemma längre med barn. Vad hände.? Babyboom i Sverige! Det talar för sig självt!
Kvinnor och män skulle tro mer på sig själva och sin egen förmåga oavsett livsval.! Vi har väl aldrig varit så högt utbildade överlag som de sista 40 åren. Men samtidigt så idiotförklarade av staten när det gäller föräldraförmågan.
Vi behöver få leva våra drömmar. Lite fattigare blir man ibland eftersom samhället är uppbyggt som det är.
Samtidigt så har ju detta verkligen fått med männen in i att ta ansvar för barnen på bara några generationer. Så föräldraförmågan hos männen har åtminstone ”förbättrats” så att det inte enbart ses som kvinnans ansvar och att en man inte kan klara det.
Nu utgår du ju väldigt från dig och dina behov. Tycker systemet är fantastiskt i sin generositet men att föräldradagarna borde fördelas mer jämt så att kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärks. Om man vill vara hemma med sina barn mer än vad systemet idag medger är det väl bara att spara för att klara det. Jag själv har inte så stor lust att via skattsedeln finansiera hemmafruar.
Håller helt med!
Röstar vänster egentligen men önskar valfrihet i barnomsorg och ett eget val att styra över vår familj och vem som ska vara hemma.
Tack för att du lyfter detta ohållbara läge! ♥️ /Förskolläraren
Så mycket words på denna!
Själv jobbat inom vården tidigare men gör det inte längre. Precis så, man förväntades hinna med allt trots underbemannat och stressigt x 50.
Så otroligt viktigt ämne, bra att du tar upp det!
Instämmer helt i beskrivningen. Löner och arbetsvillkor för de som jobbar med vår gemensamma välfärd och samhällsservice är för dåliga. Gäller skola, vård, äldreomsorg, kollektivtrafik m.fl. yrken.
Mycket bra skrivet, viktig text.
Har det bättre än de grupper du nämner, i fråga om lön och status. Men även inom universitetsvärlden märks samma problem, särskilt inom undervisningen. Man ska göra mer mer mer, men på mindre tid. Och klagar man på stress får man höra att man måste bli bättre på att säga nej och sätta gränser. Ok så jag ska inte hjälpa studenter som inte fått någon handledare halvvägs in i terminen? Plocka upp uppgifter efter kollegor som blir sjukskrivna eller försvinner in i forskning på kort varsel? Ge betyg inom lagstadgad tid? Jobba på ansökningar varje helg så att jag kan få en paus från undervisningshelvetet? Visst, det är bara för att man är duktig flicka…
Det tråkiga är att det verkar vara på samma sätt på i stort sett alla arbetsplatser, inom alla yrken – om än säkert i varierande grad. Man slimmar, organiserar om, färre ska hinna mer på mindre tid. Jag funderar på att byta bana men förstår ärligt talat inte till vilken. Alla jag pratar med vittnar om samma sak. Det här känns som ett gigantiskt samhällsproblem. Folk jobbar mer och mer (för att alternativet att säga ”jag hinner/orkar inte” straffas), mår sämre och sämre. Med det sagt vill jag inte ta fokus från de lågavlönade kvinnoyrkena, som bär samhället på ett annat sätt än många andra. Men det får mig att fundera på vart samhället är på väg.
Ja, verkligen. Det är systematiskt – såklart allra värst i låglöneyrken, och där det går lättast att försämra villkoren (osäkra anställningar osv). Men det finns överallt, i alla fall överallt i offentlig sektor. Har familj som jobbar inom psykiatri och det verkar vara totalkaos. Vilket såklart skadar de allra mest utsatta, ännu mer än personalen. Nej fy, det måste till en radikal förändring, tyvärr ser den inte ut att vara på g.
Bästa jag läst idag ❤️
❤️
Ja ja ja! Tack.
Tack Clara! Du är klok som alltid. Kvinnor drar fortfarande i princip alltid det tyngsta lasset, vilket bl a syns på sjukskrivningar. Och vilket är en politisk fråga. (Låga skatter blir helt enkelt sämre välfärd, färre anställda, sämre arbetsmiljöer.)
Men så här på 1 maj blir jag fundersam över en del kommentarer.
Socialdemokratin (paret Myrdal och Olof Palme nämns) tycks vara det som har förstört för fr a kvinnor och barn.
Innan dess var det frid och fröjd?? Kvinnan/hemmafrun bunden till hemmet vare sig hon ville eller inte – eller t o m dubbelarbetande eftersom hon ofta tvingades ta jobb som man kunde utföra på kvällstid (städning expv). Kanske ha flera arbeten för att vara med att rädda familjens ekonomi.
Att skiljas av olika skäl blev omöjligt eftersom kvinnan var totalt beroende av makens inkomst, och även för att tidens moral krävde så.
Att föda barn utan att ha en man kunde bli en omöjlig ekvation. Hyresvärdar ville inte ha en ”lösaktig” kvinna.
Då fick mormödrarna rycka in. Är det säkert att de, efter att själva ha uppfostrat ett gäng barn, var beredd på det?
Innan förskolan blev så utbyggd och tillgänglig, fick alltför många kvinnor förbli vid sin läst. Ingen vidare utbildning, inga framtidsutsikter mer än att vara en god hustru och mamma – och få barn som aldrig gjorde några fel?! (Det är så underligt med den typen av moralism också.)
Mina barn har inte gått på förskola, vi delade lika, deltidsjobb båda två. Det betyder förstås att vi hade mindre pengar än ”alla andra”. Det betyder inte att vi var ”duktigare” än andra – men vi tänkte till hur just vi ville göra.
Men aldrig kommer jag att skylla på socialdemokratin! (Fastän jag är själv ett steg vänsterut.)
Tack för ett klokt inlägg Agneta!
Så Sant så Sant….håller HELT med!
Du är en sån Klok Människa-Gillar Dig🤩
Det är väl turligt att kvinnor klappar ihop istället för att organisera sig, så kan vi slussas runt hos psyk och FK med mössan i handen och med extra ”tur” träffar man på någon kåt gammal gubbe på landstinget som lever kvar i Freuds teorier och får livet ännu mer förstört.
True story ladies!
Känns som att det är dags att bli riktigt j-vla arg.
Tack för det här inlägget, jag känner mig arg – på ett bra sätt!
Så himla sant! Även om jag inte ingår i yrkena som omnämns så är allt med hus, matlagning, städning mm mitt ansvar. Fan va arg man blir, även på sig själv som accepterar situationen.
Ja, vad många män smiter ifrån ansvar, det hör man ofta (och har upplevt) vad ska man ha dem till egentligen, det blir bara extra arbete för en.
Män är bra och väldigt duktiga på många saker men relationer med kvinnor och delat ansvar är inte en av dem i många fall (finns såklart undantag.)
Man hör ofta lite nedsättande om dessa kvinnor med ett glas vin och sin katt men ärligt talat, i många fall lever de verkligen lajf medan vissa kvinnor känner sig tvungna att ge sin make en komplimang för att han rengjort efter sig själv på toaletten.
Lajf!
+1 på allt!
När ska svenskarna börja protestera att de har en av EUs största parliament sett till befolkning? Motsvarande länder klarar sig med 150 ledamöter. Sverige har 349 (!) Halvera Riksdagen och lägg pengarna direkt på kommunerna som numera har vård, skola och omsorg inom sin knappa budget medan statens budget svämmar över på pluskontot!
Så bra att du uppmärksammar dessa frågor och syftet med årets bästa dag, 1a maj
❤️❤️❤️👏💃❤️❤️❤️!!!
Ja många känner sig nog svikna. Och det är en jobbig känsla. Sverige kan bättre. Men ska krångla och sätta krokben istället för att göra arbetslivet bättre för många. Trist. Hoppas verkligen nästa generation ryter ifrån. Det behövs.
Tack för dina kloka ord och att du skriver om detta!
Fan va bra tänkt Clara. Så tänker jag ofta. I synnerhet sedan 2022 09 11.
/Janne