Min farmors barndomshem. HÀr bodde 15 mÀnniskor i tvÄ smÄ rum.

Glad nationaldag! Idag tĂ€nker jag pĂ„ allt jag Ă€r tacksam över. Som att vara född i ett land som mĂ€nniskor flyr till istĂ€llet för ifrĂ„n. Jag Ă€r tacksam över att leva i ett fritt och fredligt land. Tacksam för vad generationerna innan oss byggt upp. Över mĂ€nniskorna som slet och kĂ€mpade i detta kĂ€rva klimat.

Tacksam över att vara född i ett land dÀr jag har röstrÀtt, rÀtt att bestÀmma över min egen kropp, tillgÄng till barnomsorg, sjukvÄrd och allemansrÀtt. Och tacksam över att bo pÄ en plats med tydliga Ärstider, ren luft och folk som vÄgar lÀmna cykelnyckeln i cykellÄset

För 150 Är sedan var Sverige ett av vÀrldens fattigaste lÀnder. Bara nÄgra generationer tillbaka i byarna hÀromkring svalt folk ihjÀl under nödÄren. Min farmors pappa satt i fÀngelse pÄ LÄngholmen för att han skjutit ett djur. Det gjorde han för att mÀtta munnarna pÄ sina tretton barn. Och hade han inte gjort det hade jag sannolikt inte suttit hÀr idag.

I Sverige lever vi idag i ett groteskt överflöd, sett ur ett globalt perspektiv. Ofta pÄ bekostnad av mÀnniskor i andra lÀnder. Av deras naturresurser och deras fattigdom. Och nÀr de försöker fly för att rÀdda sina barn frÄn svÀlt och frÄn effekterna av klimatförÀndringar sÄ sÀtter vi stopp. Hit kan ni inte komma! HÀr finns inte plats! Trots att vÄr livsstil bidrar till deras lidande. Och trots att de flesta svenskar sjÀlva har nÄgon i sin slÀkt som utvandrat. Av dem som var födda under senare hÀlften av 1800-talet lÀmnade ungefÀr 20 procent av mÀnnen och 15 procent av kvinnorna landet, i jakt pÄ ett bÀttre liv.

SĂ„ glad nationaldag, sĂ€ger jag. Med stolthet och med skuldkĂ€nsla. Över att Sverige gĂ„tt frĂ„n vĂ€rldens mest jĂ€mstĂ€llda land, med en framsynt miljöpolitik och humanism som ledstjĂ€rna – till att backa ut ur alla rum dĂ€r vi faktiskt skulle kunna göra skillnad.