Jag tror att jag går på semester på torsdag. I vanliga fall brukar jag ha stenkoll på vilken dag det ska ske, för i vanliga fall räknar jag ner. Alltid helt slut efter att ha betat av inför semestern. Tusen samarbeten att få iväg och en miljard säckar att knyta ihop. Just innan jag ska bli ledig känner jag en våg av panik. Hur ska jag hinna och orka?

Men den här våren har varit annorlunda. Jag är inte utarbetad i desperat behov av semester utan mest lite kreativt matt efter att ha skapat väldigt mycket. Jag har arbetat hårt – men i mina egna projekt och inte i någon annans. Det är en spännande förändring. Med en svikande annonsmarknad har jag sett mina intäkter smälta ihop den här våren, men i samma takt också sett min kreativiteten blomma ut. Jag har äntligen gjort den bok jag gått och burit på i tio års tid. Det behövdes luft i schemat för att göra den. Visst hade jag kunnat skapa mig luft tidigare men det är svårt att tacka nej till säkra inkomster idag – till förmån för potentiella inkomster längre fram. Jag har inte vågat. Men nu när jag blivit tvungen har jag upptäckt hur bra det får mig att må.

Jag tycker verkligen att det är kul att jobba med annonsörer, för jag har ju haft förmånen att kunna plocka dem som russinen ur en kaka. Men den här våren har jag fått smak på att göra färre samarbeten. För att frigöra mer tid till mina böcker och alla andra projekt som jag drömmer om. Under de senaste fyra åren har jag nämligen gjort precis tvärtom. Och det har varit väldigt lukrativt men inte alltid så kreativt utmanande.

Jag kommer givetvis fortsätta att göra samarbeten. Men de får inte ta lika mycket utrymme som de gjort hittills. För om tre år fyller jag 40 och då känns det viktigt för mig att ha nått en ny verkshöjd i mitt skapande. Och för att komma dit måste jag utmana mig själv mer och göra svårare saker. Inte bara tacka ja till det som erbjuds mig, utan våga sträcka mig efter det jag verkligen vill ha.

Jag går på semester med ett lugn i kroppen och en förväntan inför allt som stundar i höst. Boklansering, tankar på ytterligare en bok jag vill skriva samt planer på ett projekt jag vill göra med Erica. Känns hoppfullt och roligt och alldeles lagom. Som att jag är på väg in i en kreativ och produktiv fas där jag ska skapa saker med ett bestående värde.

Men först: semester och vila.