Jag är i stugan sedan en dryg vecka tillbaka. Och det som händer i stugan är att jag känner mig ledig som aldrig annars, plus att täckningen är i princip obefintlig. Dessutom har jag varit här med min och syrrans barn vilket gör att dagarna är så fulla med umgänge, ungar och stök att jag knappt hinner med någonting annat.

Så jag har inte bloggat på en hel vecka. Extremt sällsynt. Inte ens när jag födde Ulf hade jag så långt uppehåll från bloggen. Sist det hände var sommaren 2018 när ett datorhaveri, camping på Öland och min systers bröllop sammanstrålade. Att inte blogga känns konstigt, tomt och vilsamt.

Men jag kommer liksom inte ihåg att ta fram datorn här. Och mobilen ligger kvar på nattygsbordet hela dagen, precis som den borde göra när jag är ledig. Jag hinner inte heller läsa bok ordentligt, för på kvällarna somnar jag direkt efter att ha nattsuddat med min syrra, moster och min kusin som också är här. Ingen kväll har jag somnat innan ett, men flera kvällar har vi suttit uppe till tretiden på natten och pratat.

Det är semester det! Men nu har min syster och hennes barn åkt hem så nu är vi några färre på plats. Och följaktligen har jag hittat en lucka i tiden, så att jag kan öppna datorn och skriva

-Hej, jag är snart tillbaka igen. Ska bara njuta färdigt först!