Tänk att det skulle ta så många år av träning innan poletten trillade ner för mig:

Motståndet är grejen med träningen. Den blir aldrig lättare – jag blir bara starkare. Det kommer alltid vara jobbigt att springa, annars är det inte konditionsträning. Det kommer alltid kännas tungt när jag lyfter, annars får jag inte mer muskler.

Det är också det demokratiska med träning. Motståndet kan vara olika stort (vi springer olika långa sträckor och lyfter olika tungt) men samtidigt är motståndet exakt lika stort – för det ska ligga på gränsen till det vi klarar av. Bara för att Jakob är mer vältränad än mig betyder det inte att han upplever mindre motstånd när han tränar. För i sådana fall tränar han fel.

Men det som den vältränade framförallt är bättre på – det är att tåla motståndet. Att i någon mån tycka om motståndet. Att få kraft av motståndet. Att förstå att det är i motståndet som man utvecklas. Många av oss tycker att det är obehagligt att bli svettig, få höjd puls, kippa efter andan och känna mjölksyra. Det är helt enkelt ett tillstånd man behöver vänja sig vid. När man tränar ett pass är det lika mycket toleransen inför dessa tillstånd man övar upp – som att bli starkare i själva musklerna.

I bästa fall hitta man kanske en träningsform som är så rolig att man stundtals glömmer bort att man är andfådd och att svetten rinner. När jag tränar tabata glömmer jag det aldrig – det är konstant plåga. Men när jag tränar cirkelgympa och gör hoppsasteg till bra musik – då glömmer jag det ofta. Och när jag lyfter skrot kan jag också glömma av obehaget. Då fokuserar jag så mycket på teknik och utförande att jag faktiskt inte kan tänka på hur det suger i benmusklerna och hur armarna känns som cementblock.

Att se motståndet som själva poängen med allt – det är också en utmärkt metafor för livet. Det är inte meningen att vi ska flyta fram motståndslöst utan hinder, svårigheter och utmaningar. Tvärtom är det i motståndet vi utvecklas. Och lycka, tillfredsställelse och glädje kommer inte av att glida fram genom livet. Utan genom att möta hinder, klara sig igenom och komma ut på andra sidan. Lyckan efter att ha klarat sig igenom en pärs – överträffar med råge känslan av att helt ha undvikit den. Det gäller så väl vi livet som med träningen.