De sista veckorna av sommarlovet har jag inte rest alls. Och det har varit så ofantligt skönt! Sommarlovsvardag hemma, där barnen och Jakob har kommit och gått, men jag har varit här och donat på. Haft mina små städ- och rensprojekt och däremellan vridit det härligaste ur ledigheten.

Långhåriga pojkar har spelat memory och ätit frukost i trädgården. Till skolstarten blir det kanske inte memoryfrukost. Men den äts med fördel fortfarande utomhus om vädret tillåter. Och en frisering ska vi väl unna oss.

Min frukost: kaffe och toast med smörstekta kantareller.

Vi har varit och badat varje dag. Ibland flera gånger per dag. På vägen till vår bästa badsjö räknade vi till 28 sorgmantlar som satt mitt på vägen och som vi kanske – eller kanske inte – mosade med bilen. Vilken sorgmantelexplosion det har varit. Men vet någon varför de sitter på vägen? Borde de inte sitta på en blomma eller ett träd eller något?

Öva på att simma med flytkorvar och brorsan som tålmodigt hejar på. Immiga cyklopansikten med tillknycklade näsor är bland det gulligaste jag vet.

Sedan hem igen och hänga badkläderna på tork.

Vissa övar på att simma med flytkorvar och andra övar på att ha jeans. Men who am I kidding? Jeansen åkte av kort efteråt. Saknas en peppande storebror i detta läge.

Säg en hemtrevligare detalj än en tvättlina mellan två träd? Det skulle väl vara en katt i en korgstol då. Eller en saftkanna på en broderad duk. Eller en vedspis som sprakar högt. Eller en broderad bonad ovanför en skänk. Eller ett ensamt ljus i ett nedsläckt hus, när man kommer in från en regnpromenad. Eller en…

Jaja.

En regnig förmiddag ägnades åt klädvård. Jag sydde bland annat trängre knapphål i en skjorta som knäpper upp sig själv. Fäste en ny knapp i en rutig kjol, lagade en dragkedja och nästade upp min lila favoritkjol som bara ramlar ner i fållen. Lyssnade på Maria Lang-deckare och hade det riktig trevligt.

Praktiskt sykitt med alla möjliga färger på trådarna, för att matcha min garderob. Tror Jakob köpte det på Amazon.

Mot eftermiddagen klarnade det upp och vi kunde sitta ute. Eller ligga, efter behag.

Men jag tycke att det såg hotfullt ut ändå.

Och mycket riktigt – snart kom regnet och åskan och det med besked. Älskar verandan i dessa stunder för regnsmattret hörs så tydligt mot plåttaket. Som att sitta i duschen. Men torr.

Barnens hade en långväga kompis på besök. Jag gick en kvällspromenad och när jag kom in hittade jag dem spelandes rollspel. Och Uffe hade somnat i hundbädden.

Jag har skött om mina pelargoner. Varannan vecka får de denna behandling som jag säkerligen berättat om åtminstone tre gånger för mycket. Terracottakrukorna får stå i diskhon i köket och suga åt sig vatten genom krukväggarna. En halvtimme ungefär. Sedan får de en skvätt blomsternäring och sedan får de rinna av innan nästa kruka tar plats.

Fler turer för att bada, med diverse olika kompisar till barnen i släptåg.

Över åkrar och över ängar.

Och en dag bestämde jag mig för att grilla. Det är egentligen Jakob som lagar all mat just nu men jag hittade entrecote med sista förbrukningsdag på affären och gjorde slag i saken. Gick dock först ut i trädgården för att skörda lite grönt.

Medan barnen plockade krusbär för att göra en kräm.

Trädgården är vackrast i augusti, så är det bara.

Vi åt på verandan

Sallad från gården, skrumpen potatis som förvandlades till goda klyftpotatisar, och sedan lite entrecote med vitlökssmör som jag svängde ihop.

-Å vad gott det var! sa barnen.

-Ät lagom för det! sa jag.

Det är min pappas stående skämtsamma kommentar och jag tröttnar aldrig på det. Särskilt inte när man har nya gäster på besök som hejdar sig en sekund och ser förfärade ut.

Eller min mormors anklagande kommentar:

-Ät nu ordentligt flickor så att ni inte säger som när ni var här sist.

-Vad sa vi då?! undrade jag och min syster oroat

-Att ni inte fick någon mat!

Varpå panik utbröt när vi försökte övertyga mormor om att vi aldrig någonsin hade påstått något så hemskt. Det tog ett tag innan vi förstod att hon drev med oss, på sitt vanliga tvära sätt. Så småningom lärde vi oss att svinga tillbaka.

-Nej det sa vi inte. Vi sa bara att du gav oss väldigt lite mat!

Efter maten vankades det bastu, som det görs varje torsdag. Alla Jakobs killkompisar är inbjudna. Och medan storpojkarna sysselsatte sig med svett, hade småpojkarna Bertil, Folke och Ulf fullt upp med att spela Minecraft.

Och jag? Jag tog en efterlängtad långpromenad. Plockade kantareller och beskådade utsikten. Upptäckte en brand två mil bort. Och när jag skulle gå hem igen hade det blivit så skumt i skogen att jag blev riktigt mörkrädd. Grannens gris höll dessutom på att skrämma ihjäl mig. Hade inte noterat att de flyttat hagen till skogen och jag trodde för en sekund att det var ett vildsvin som kom kutande mot mig. Men, nej det var en vanlig fredlig sugga bara.

Klockan var närmare tio, bastuklubben hade fortfarande sammanträde och jag gissade att jag skulle hitta Ulf sovandes när jag kom tillbaka. Men alla tre barn var vakna.

-Vill ni följa med och ta ett dopp?!

Jag stuvade in ungarna i bilen, ganska uppspelta över kvällsäventyret. Ulf satt på bryggan i sin morgonrock och frös men vi andra simmade runt i det bäcksvarta vattnet och skrek av skräckblandad förtjusning. Det var en av sommarens finaste minnen. Kvällsbadet med gossarna!

När vi kom hem tände jag fotogenlampan med sitt varma sken.

Alla bytte om till myskläder och dubbla strumpor. Nedkylda till märgen.

Jag kokade varm choklad

Och skar upp av det brödet som min vän Malin bakat.

Usch vad mysigt, man står nästan inte ut!

Så småningom tassade hela familjen ut i tältet, medan jag njöt tystnaden inomhus. Mig lurar de inte att sova ute i första taget!