De sista veckorna av sommarlovet har jag inte rest alls. Och det har varit så ofantligt skönt! Sommarlovsvardag hemma, där barnen och Jakob har kommit och gått, men jag har varit här och donat på. Haft mina små städ- och rensprojekt och däremellan vridit det härligaste ur ledigheten.
Långhåriga pojkar har spelat memory och ätit frukost i trädgården. Till skolstarten blir det kanske inte memoryfrukost. Men den äts med fördel fortfarande utomhus om vädret tillåter. Och en frisering ska vi väl unna oss.
Min frukost: kaffe och toast med smörstekta kantareller.
Vi har varit och badat varje dag. Ibland flera gånger per dag. På vägen till vår bästa badsjö räknade vi till 28 sorgmantlar som satt mitt på vägen och som vi kanske – eller kanske inte – mosade med bilen. Vilken sorgmantelexplosion det har varit. Men vet någon varför de sitter på vägen? Borde de inte sitta på en blomma eller ett träd eller något?
Öva på att simma med flytkorvar och brorsan som tålmodigt hejar på. Immiga cyklopansikten med tillknycklade näsor är bland det gulligaste jag vet.
Sedan hem igen och hänga badkläderna på tork.
Vissa övar på att simma med flytkorvar och andra övar på att ha jeans. Men who am I kidding? Jeansen åkte av kort efteråt. Saknas en peppande storebror i detta läge.
Säg en hemtrevligare detalj än en tvättlina mellan två träd? Det skulle väl vara en katt i en korgstol då. Eller en saftkanna på en broderad duk. Eller en vedspis som sprakar högt. Eller en broderad bonad ovanför en skänk. Eller ett ensamt ljus i ett nedsläckt hus, när man kommer in från en regnpromenad. Eller en…
Jaja.
En regnig förmiddag ägnades åt klädvård. Jag sydde bland annat trängre knapphål i en skjorta som knäpper upp sig själv. Fäste en ny knapp i en rutig kjol, lagade en dragkedja och nästade upp min lila favoritkjol som bara ramlar ner i fållen. Lyssnade på Maria Lang-deckare och hade det riktig trevligt.
Praktiskt sykitt med alla möjliga färger på trådarna, för att matcha min garderob. Tror Jakob köpte det på Amazon.
Mot eftermiddagen klarnade det upp och vi kunde sitta ute. Eller ligga, efter behag.
Men jag tycke att det såg hotfullt ut ändå.
Och mycket riktigt – snart kom regnet och åskan och det med besked. Älskar verandan i dessa stunder för regnsmattret hörs så tydligt mot plåttaket. Som att sitta i duschen. Men torr.
Barnens hade en långväga kompis på besök. Jag gick en kvällspromenad och när jag kom in hittade jag dem spelandes rollspel. Och Uffe hade somnat i hundbädden.
Jag har skött om mina pelargoner. Varannan vecka får de denna behandling som jag säkerligen berättat om åtminstone tre gånger för mycket. Terracottakrukorna får stå i diskhon i köket och suga åt sig vatten genom krukväggarna. En halvtimme ungefär. Sedan får de en skvätt blomsternäring och sedan får de rinna av innan nästa kruka tar plats.
Fler turer för att bada, med diverse olika kompisar till barnen i släptåg.
Över åkrar och över ängar.
Och en dag bestämde jag mig för att grilla. Det är egentligen Jakob som lagar all mat just nu men jag hittade entrecote med sista förbrukningsdag på affären och gjorde slag i saken. Gick dock först ut i trädgården för att skörda lite grönt.
Medan barnen plockade krusbär för att göra en kräm.
Trädgården är vackrast i augusti, så är det bara.
Vi åt på verandan
Sallad från gården, skrumpen potatis som förvandlades till goda klyftpotatisar, och sedan lite entrecote med vitlökssmör som jag svängde ihop.
-Å vad gott det var! sa barnen.
-Ät lagom för det! sa jag.
Det är min pappas stående skämtsamma kommentar och jag tröttnar aldrig på det. Särskilt inte när man har nya gäster på besök som hejdar sig en sekund och ser förfärade ut.
Eller min mormors anklagande kommentar:
-Ät nu ordentligt flickor så att ni inte säger som när ni var här sist.
-Vad sa vi då?! undrade jag och min syster oroat
-Att ni inte fick någon mat!
Varpå panik utbröt när vi försökte övertyga mormor om att vi aldrig någonsin hade påstått något så hemskt. Det tog ett tag innan vi förstod att hon drev med oss, på sitt vanliga tvära sätt. Så småningom lärde vi oss att svinga tillbaka.
-Nej det sa vi inte. Vi sa bara att du gav oss väldigt lite mat!
Efter maten vankades det bastu, som det görs varje torsdag. Alla Jakobs killkompisar är inbjudna. Och medan storpojkarna sysselsatte sig med svett, hade småpojkarna Bertil, Folke och Ulf fullt upp med att spela Minecraft.
Och jag? Jag tog en efterlängtad långpromenad. Plockade kantareller och beskådade utsikten. Upptäckte en brand två mil bort. Och när jag skulle gå hem igen hade det blivit så skumt i skogen att jag blev riktigt mörkrädd. Grannens gris höll dessutom på att skrämma ihjäl mig. Hade inte noterat att de flyttat hagen till skogen och jag trodde för en sekund att det var ett vildsvin som kom kutande mot mig. Men, nej det var en vanlig fredlig sugga bara.
Klockan var närmare tio, bastuklubben hade fortfarande sammanträde och jag gissade att jag skulle hitta Ulf sovandes när jag kom tillbaka. Men alla tre barn var vakna.
-Vill ni följa med och ta ett dopp?!
Jag stuvade in ungarna i bilen, ganska uppspelta över kvällsäventyret. Ulf satt på bryggan i sin morgonrock och frös men vi andra simmade runt i det bäcksvarta vattnet och skrek av skräckblandad förtjusning. Det var en av sommarens finaste minnen. Kvällsbadet med gossarna!
När vi kom hem tände jag fotogenlampan med sitt varma sken.
Alla bytte om till myskläder och dubbla strumpor. Nedkylda till märgen.
Jag kokade varm choklad
Och skar upp av det brödet som min vän Malin bakat.
Usch vad mysigt, man står nästan inte ut!
Så småningom tassade hela familjen ut i tältet, medan jag njöt tystnaden inomhus. Mig lurar de inte att sova ute i första taget!
50 svar
Tack för all härlig sommar du delar med dig. Bullerbyn, Saltkråkan och Maria Lang, minus morden i en salig blandning är känslan jag får av bilder och beskrivningar.
Det var inget dåligt beröm, det =) Tusen tack för de fina orden! Roligt att du läser och uppskattar
Det är just det här härliga i din blogg som jag älskar och som gör att jag också vill leva i byn: med att vara vuxen och ändå ta ansvar och göra saker som handling, matlagning och hänga tvätt, samtidigt som man kan skippa regler och rutiner för att exempelvis bada i mörkt vatten. Säkerligen nåt av sommaren höjdpunkter.
Vad fint skrivet! Jag tror att det är viktigt att behålla sin lekfullhet =) och bjuda barnen på den
Oj sån magi!
Själv har jag precis lämnat glesbygden i Västerbotten mot tätorten i Stockholm.
Är det någon som vet var skämtet kommer ifrån? (Ät ordentligt så att ni inte säger som sist….)
Min mans familj säger också så.
Kommer det från någon sketch eller bok?
Jag vet inte men hade också en äldre släkting som sade så ☺️
Min mormor (från Glommersträsk) sa också alltid så! Samt “det är ingen som räknar, så ta du din tredje kaka!” 😆
På tal om Glommerträsk så budade min man hem några fiskebett på Tradera. När paketet kom visade sig vara en oöppnad förpackning med “Två bra Gäddbett” från AB Lidmans Fiskeredskap i Glommerträsk. De var visst köpta på Domus för 26 kronor och 50 öre. Det är så roligt när man får ett sådant paket och direkt känner att även om jag som bor här nere i söder inte har någon relation till orten, affären, företaget så har jag ändå en liten bit historia i min hand som är betydelsefull och nostalgisk för någon annan.
Åh vad mysigt! Jag fattar precis känslan Tabitao!
Haha, vad roligt att höra att fler säger så. Kan det varit från någon känd sketch på den tiden alla såg samma sak på teve? Typ Hyland?
Hur står det till med Essa ?
Hon mår mycket bättre!
Vilken perfekt liten kastrull att koka varm choklad i!
Åh kantarelltoast!
Svårslaget <3
Igen ett mysigt inslag, när man läser det är det som man själv sku få vara med. Din blogg är den bästa jag nånsin läst. Väntar ivrigt på följande inslag.
Tack Ulla för de fina orden! KRam
I vår familj trugade man och sa: “Ta lite mer, ni har det väl inte så fett hemma!”
Ursprunget var att mina föräldrar i sin ungdom, under tidiga femtio-talet, bjöd hem en god vän med fru/fästmö på en festmåltid och sa ovanstående, varvid frun/fästmön blev jättesur och genast bröt upp från måltiden, tog med sig mannen och gick hem. Hon förstod inte att det var ett skämt!
Haha, så snöpligt! Det är ju risken när man driver sådär. Vi blev ju tex väldigt förskräckta av det mormor sa =)
Du är grymt fin i jeansen! Mera jeans!
Och det ser grymt mysigt ut i tältet. Testa, vetja!
Jag har också svårt för jeans, jag blir så himla varm nu för tiden. Har inte haft det sen valborg och hoppas slippa ett bra tag till.
Intressant att höra att din man sköter matlagningen. Här har vi uppdelat att jag lagar all mat och min man tvättar och städar. Vi trivs med vår uppdelning.
Dina tre gossar, så fin bild 🥰
Låååång äldsting, längre än dig? I vilket fall är de gulliga alla tre.
Ja inom kort =)
Vilken feel-good blogg du har Clara!
Sambons ingifta farbror sa alltid ”Nu hade du tur som fick följa med” till sin fru när de var på trevligheter i hennes släkt 🙂
hahaha
Jättemånga sorgmantlar denna sommar. Bor i utkanten av Umeå och det va flera mantlar som följde mig igår när jag cyklade. Dom satte sig sedan på grusvägen framför mig, flyttade sig mär jag närmade mig och flög sedan runtom mig. Oklart även för mig varför dom är och fladdrar så oskyddat och inte myser på en vacker blomma.
Vad intressant att höra att fler noterat detta!
Läste att sorgmanteln suger fukt från grusvägen.
Du har en veldig trivelig blogg. Elsker å lese dine betraktninger. 🌿
Quilteteppet på noen av bildene var nydelig. Jeg har quilting/lappeteknikk
som min store hobby.🪡
Det finns så mycket att kommentera på det här inlägget. Så mycket vackert och tänkvärt och fullt av njut men jag sammanfattar det med:
Så himla fint. Dessa inlägg är mumma för själen.
Och..! Att även vi som bär jeans i normala fall har mycket svårt för plagget så här post-semestern. Självplågeri, är vad det är.
Men nu blev jag helt besatt av att skaffa en fotogenlampa!! 😍 kan du inte berätta mer om den? Är det besvärligt fylla på med fotogen, luktar den mycket, vars köper man ens fotogen, är det ett fladdrande ljus eller ska man ha en med öppet glas? Snälla förresten kan man få önska ett helt inlägg om alla dina lampor!?! 😄
Jodå. Kan göra ett inlägg. Har ju ett antal fotogenlampor faktiskt =)
Ja önskeinlägg! 😍
Pappa sa alltid:
”Hellre äter jag än ser mina barn svälta”!
Så såg vi den sista biten på fatet flyga in i hans mun 😅
…jag undrar fortfarande logiken i detta 😁
Min pappa sa/säger: ”Ät ni, jag svälter.” Tror att hans mamma sagt så (min farmor). Så trött jag var på den kommentaren, och som jag kommer sakna den när han inte längre finns…
Åh, jag skulle vilja vara 10 år och komma hem till er i en vecka eller två. Bättre uppväxt än vad era grabbar får kan inte uppbringas på 2000-talet !
Kramar 😉
Kram och tack för de fina orden Lena!
Underbart inlägg, älskar allt. Du fångar verkligen sommaren, nu, och vilket härligt team ni är, du och din man.
Sjukt, vi har exakt samma skämt i min mammas släkt om “ät nu så att du inte säger som förra gången”. Mormor körde alltid den på oss barnbarn.
Sorgmantlar sitter på grusvägen för att få i sig mineraler från gruset. Om du tänker har du säkert sett även fåglar sitta på vägen. Av samma anledning
Åh! Så roligt att få veta. Detta ska jag berätta för barnen som också undrade.
Tack för den sommarläsningen!
Så underbart inlägg! Just sådana här inlägg älskar jag! Det känns så mysigt och välkomnande att få läsa om vad ni gör 🥰!
“Nä, det var väl inte gott förstås..”
– Farmor
Efter att vi tackat nej till den typ fjortonde våfflan
Hahah!
Jag har tre söner (4, 2 och 2) och tiden sedan de yngsta kom har varit så fruktansvärt tuff. Ju större de blir desto lättare blir det förstås och på sistone har skymten av fina syskonstunder synts. Sedan dess blir jag så otroligt rörd och börjar böla på en sekund när du lägger upp bilder på dina tre tillsammans. Det blir som en framtidsvision och ett löfte om vad jag kan få om jag bara fortsätter att kämpa. Tack snälla du för det.
Jag förstår det Clara. Det ÄR tufft och det är helt i sin ordning. Vore konstigt om det gick lätt och smärtfritt med så många barn tätt. Men jag lovar att bättre dagar kommer. Håll ut. Stor kram och heja dig