Var sÄ trött igÄr att jag la mig samtidigt som barnen och somnade strax efter nio. Vaknade vid halv sju imorse och kÀnde mig sÄ utvilad och glad. Cyklade med Ulf till förskolan och det behövdes bÄde vantar och mössor.

Men sĂ„ förbĂ„lt tjusigt det var! September Ă€r nĂ„got alldeles eget – och magen gjorde glĂ€djevolter nĂ€r jag tĂ€nkte pĂ„ att jag snart ska Ă„ka pĂ„ fiskevecka till stugan och bara vara utomhus i den höga, klara luften. Vittja nĂ€t, röka abborre, plocka lingon och trava ved.

Nu Àr den första frosten inte lÄngt borta.

Eftersom Jakob Àr bortrest fick jag ta Essas morgonpromenad direkt jag kom hem. Vi gick upp över Äkern och in i skogen.

Och jag kunde inte sluta le mot ljuset.

Glitterdroppar pillrade i den försiktiga vinden

Och jag stannade upp och doftade. Lyssnade pÄ skogsljuden, vinden och löven.

Förundran Àr en medicin för sjÀlen som jag doserar rikligt.

Jag promenerade och sorterade tankarna inför denna fullspÀckade dag. Gick igenom bokmötet jag ska ha med min förlÀggare och texten jag behöver fÄ klar. TÀnkte pÄ allt roligt som kommer den hÀr jobbhösten och hur jag ska skörda frukterna av arbetet.

Men mest tÀnkte jag ingenting alls utan var bara i stunden. KÀnde hjÀrtats snabba slag under jackan, svetten i nacken, den bitande kylan i nÀstippen. Och doften av vÄt mossa och multnande löv.

Vilken underbar onsdag. Jag ska ta vara pÄ den!