När barnen är på scouterna får jag roa mig själv i 90 minuter medan jag väntar på att kunna hämta. Förra veckan blev det på en älvspromenad med Uffe.

Vattnet brusade och luften var tät av höstdofter. Multnande löv, fuktig jord och lera. Naturen doftar som starkast nu när allt snart ska till att vissna. Och efterföljas av en lång, doftfri vinter som mest luktar snö. Tråkigt i april – men ganska skönt i november. Det blir liksom ett lugn när sinnena får vila.

Vi gick över hängbron som alltid får det att pirra i min mage.

Skylt som fick det att pirra i Ulfs.

Vi hoppade på stenar, kastade stenar, gick balansgång på räcken och hade det väldigt trevligt. Ända tills fingrarna tappade känseln i kylan.

Tycker mycket om att promenera längs forsen. Men skulle inte orka bo där tror jag – det dånar ju och brusar som vid den värsta E4a.

Stillheten på bild bedrar. Här är vilt och vackert! Och jag ser nu fram emot en vecka som avslutas med att jag åker norrut till stugan för att fiska, plocka lingon, ordna med ved och vinterställa huset. Som jag har längtat!