De tre första dagarna i Etiopien spenderade vi med LÀkarmissionen, men istÀllet för att bara Äka hem efterÄt stannade jag och Bertil kvar. Man Äker ju inte gÀrna över halva jordklotet utan att göra det mesta möjliga av resan! Min vÀn Nicola som jag och Anna drev Yawama of Sweden med i flera Är, bor numera i Addis med sin familj och jobbar pÄ UD. Hennes son hade skollov just den hÀr veckan sÄ vi hade planerat in en resa tillsammans!

Nicola hÀmtade mig och Bertil pÄ hotellet pÄ fredagkvÀllen och sedan Äkte vi hem till hennes hus. DÀr vÀntade en supergod grillmiddag pÄ oss. Och efter att ha suttit uppe en lÄng stund och surrat om allt vi upplevt de senaste dagarna (behövde debriefa en hel del om man sÀger sÄ) sÄ kraschade vi i sÀng.

NÀsta morgon Ät vi frukost, packade ihop vÄr vandringsutrustning och gick ut i trÀdgÄrden.

DĂ€r vĂ„r chaufför vĂ€ntade pĂ„ oss i en bil. Vi klĂ€mde in oss alla sex i bilen – Bertil Ă„kte i skuffen – och sedan bar det ivĂ€g.

Bara att ta sig ut ur Addis morgontrafik tog 1 1/2 timme men sedan var vi pÄ landsbygden. DÀr körde vi ytterligare nÄgra timmar innan vi stannade och plockade upp vÄr engelsktalande guide Sami. Han kommer frÄn regionen Gurage söder om Addis och kan sprÄket pÄ den plats vi skulle till. I Etiopien talas över Ättio olika sprÄk, sÄ det gÀller att hitta nÄgon som kan översÀtta!

Vi körde högre och högre upp, tills vi kom fram till en liten bergsby. DÀr gjorde bilen plötsligt halt och vi steg ur. HÀlsade pÄ packÄsnan som skulle göra oss sÀllskap

Och tog en lunch. Ljummen lÀsk. Alltid ljummen lÀsk.

Och injera pÄ ett stort fat att dela allihop.

Efter att vi Àtit en sen lunch provianterade vi med lite snacks och en himla massa blÀckpennor. Pennor Àr alltid bra att ta med som present till barn. Funkade lika bra i New Delhi som hÀr!

Vi introducerades sedan för ytterligare en guide som var den som skulle visa oss vĂ€gen genom bergen. Vi hade bokat en sĂ„ kallad community walk – dĂ€r man gĂ„r mellan byar och bor med byborna och fĂ„r se deras traditionella livsstil. Ekoturism i dess finaste form. Men just den hĂ€r rutten var vi de första turisterna som gick. Pirrigt för samtliga! Sami var den som kunde prata bĂ„de gurage och engelska och tolka Ă„t oss vad vĂ€gvisaren berĂ€ttade.

Snart började promenaden. Uppför, hela tiden uppför.

För vissa var det mer uppför Àn för andra.

Vi passerade genom en rar liten by och överallt dÀr vi gick kom byborna ut och vinkade och hÀlsade. Jag slogs av att det var sÄ likt Sverige pÄ nÄgot sÀtt. TÀnker pÄ Gallejaur eller HÀngengÄrden i Glommers. Fast timringen Àr pÄ andra ledden dÀr. Men samma prydliga gÄrdar, trÀrena fasad och likadana illröda pelargoner utanför.

Ju lÀngre vi gick desto mer tung-andat blev det. Uppe pÄ 3000 meters höjd.

Men det var sÄ slÄende vackert överallt med de traditionella husen i den smÄ, otillgÀngliga byarna. Det enda moderna i den hÀr bilden Àr en liten solpanel pÄ taket som ger ström till en lampa nattetid.

Vi fick se flera sorters apor lĂ€ngs vĂ€gen – och stora rovfĂ„glar som cirklade över skogarna. Overkligt vackert och skönt. HĂ€r i trakten finns ocksĂ„ leoparder och hyenor, men de slapp vi dock stöta pĂ„!

Vi gick ner genom regnskogsliknande terrÀng och svalkade oss i en flod. Och sedan gick vi upp igen genom sÄ tÀt vegetation att klÀderna hakade i och fastnade.

Men till slut kom vi fram till den första by dÀr vi skulle bo.

Byborna fĂ„r alltsĂ„ betalt för att man kommer och hĂ€lsar pĂ„. Ett vĂ€lkommet ekonomiskt tillskott för hĂ€r uppe i bergen Ă€r pengar sĂ€llsynt. Alla Ă€r sjĂ€lvförsörjande smĂ„bönder och det enda de egentligen har att sĂ€lja Ă€r kat (som alla tuggar oavbrutet) och enset – ett traditionellt bröd gjort pĂ„ falsk bananplanta. PĂ„ det blir man inte sĂ€rskilt rik.

Vi blev inbjudna till byns finaste hem och fick uppleva en traditionell etiopisk kaffeceremoni. NÀr bönorna rostas i stekpanna, alla fÄr insupa aromerna och kaffet sedan bjuds runt. Att dricka tretÄr krÀvs för att vara maximalt artig.

NĂ€r mörkret föll över byn kĂ€nde jag tröttheten komma krypande. Men först fick vi en balja vatten och gick ivĂ€g bakom ett skynke i skogen och tvĂ€ttade av oss dagens svett och lort. Jag fĂ„r alltid ont i magen nĂ€r jag Ă€r ute och reser och inte kan sköta toalettbestyren i lugn och ro. “Tur att man inte har mens i alla fall” sa jag till Nicola nĂ€r vi stod dĂ€r och försökte blaska oss rena efter att ha utrĂ€ttat behov i ett hĂ„l i marken.

Och sedan var det dags att Àta middag! En riktig festmÄltid. Den traditionella mattan rullades ut pÄ golvet och maten placerades ovanpÄ. Injera och enset.

Och en kÄlröra med fermenterat smör som serverades i bananblad.

Tillsammans med den traditionella osten som smakar som en syrligare keso. Vi Ă„t allt vad vi orkade och först nĂ€r vi gĂ€ster Ă€tit fĂ€rdigt börja husfolket att Ă€ta – en ganska obekvĂ€m vana för en svensk.

Snart samlades mÀnnen i byn bredvid oss och Ät och drack araki, tuggade kat och lyssnade pÄ etiopisk musik.

Det var tydligt att vi blivit inbjudna till byns allra finaste hus. Porslinet prydligt uppstÀllt lÀngs de turkosa vÀggarna och lergolvet tÀckt av fÀrgglada mattor. Somnade gjorde vi sedan i sovsÀckar pÄ madrasser pÄ golvet. Fast jag lÄg vaken en lÄng stund och lyssnade pÄ allas andetag och pÄ vinden som slet i taket och tÀnkte att jag verkligen befann mig mitt ute i ingenstans. Och att ingen skulle kunna komma och hjÀlpa mig om det hÀnde nÄgot. Och det Àr bÄde lÀskigt och mysigt pÄ samma gÄng.

Jag vaknade sedan vid 03.30 av böneutroparen i byn. Vi bodde hemma hos den ortodoxe prÀsten och han hade tydligen morgonjour. Inom den ortodoxa etiopiska kyrkan sker regelbundna böneutrop och till skillnad frÄn muslimernas ganska koncisa utrop pÄgÄr dessa i timmar. Jag gav upp vid sju och steg ut i den soliga morgonen.

Helt overkligt att vakna till den hÀr utsikten och apor fulla trÀden.

Jag, Bertil och vÄr guide Sami tog en morgonpromenad upp till kyrkan.

Sjuhundra Är gammal Àr den och dÀr pÄgick morgonens gudstjÀnst. En stilla morgon med en sÄdan otrolig frid. Kommer aldrig att glömma!

Till frukost serverades mer injera men nu ocksÄ lite vanligt vitt bröd, Àggröra och Ànnu mer enset.

Jag som knappt kan Àta svensk frukost hade svÄrt att fÄ i mig nÄgot överhuvud taget. Men det söta teet var ljuvligt och jag drack i stora klunkar.

Efter maten skulle det kraftmÀtas

och sedan tackade vi för oss och vandrade vidare.

VÄr vÀgvisare ser ni i den stiliga tredelade kostymen, med kÀpp. Snacka om att bergsvandra med stil!

Vi kom ivÀg tidigt pÄ morgonen nÀr luften fortfarande var sval och skön. VÄrt första stopp var en flod med heligt vatten. DÀr badade jag fötterna och blötte min sjal att vira kring huvudet.

BlÄtt, klart vatten som slutade i ett vattenfall pÄ 100 meter.

Vi vandrade vidare pÄ smÄ stigar och hÀlsade pÄ kor, Äsnor, getter och deras herdar. Bertil hade en faslig fart och sprang lÄngt före oss andra. Han Àr som gjord för denna terrÀng och detta klimat.

Vart vi gick orsakade vi stor uppmĂ€rksamhet – sĂ€rskilt bland barnen som ropade forenji, forejni och skrattade Ă„t oss. Vi överlĂ€mnade blĂ€ckpennor och bjöd pĂ„ kakor.

Efter timmar av vandring som bara gick upp, upp, upp kom vi slutligen fram till nĂ€sta by. Även hĂ€r hade de stĂ€llt iordning byns finaste hus Ă„t oss. Vi var trötta och svettiga och jag klĂ€dde av mig mina klistriga klĂ€der och la mig tillrĂ€tta pĂ„ en madrass i det svala lerhuset. DĂ€r lĂ„g vi och vilade middag till fridfullt flugsurr och rökelse.

Den hÀr bilden tog jag nÀr jag vaknat upp efter tuppluren, fortfarande loj och trött. Jag tog den för jag tÀnkte att jag ska skulle minnas den hÀr stunden för alltid. KÀnslan jag hade just dÄ av att vara pÄ Àventyr. Hundra procent levande, lycklig och fri!

NÀr vi piggnat till lite mer tog vi en promenad ner till floden för att bada. Alla hoppade i och lÀt strömmen suga med dem nedströms i vattnet. NÄgra yngre pojkar frÄn byn följde med oss, kastade sig i frÄn nedhÀngande kvistar. Men riktigt sÄ modiga var inte vi.

NÀr vi kom tillbakaa till huset igen la jag mig pÄ en filt i eftermiddagssolen och lÀste Arne Naess och lyssnade pÄ pratet frÄn byborna som samlats pÄ gÄrden.

De hade slaktat en get dagen till Àra och jag följde med intresse kvinnornas arbete nÀr de styckade djuret och tog rÀtt pÄ varje liten del. Alla arbetade sittande pÄ huk pÄ golvet, givetvis utan rinnande vatten eller elektricitet. Kött hackades till fÀrs genom idogt arbete och sedan hackades magsÀcken ocksÄ ner fint i fÀrsen och fick koka med. Allting lagades i kastruller över öppen eld.

KvĂ€llarna Ă€r kyliga pĂ„ höga höjder och vi trĂ€ngde ihop oss runt brasan medan vi vĂ€ntade pĂ„ middagen. Än en gĂ„ng rullades festmattan fram pĂ„ golven och maten serverades. Injera, enset, gomen och getfĂ€rs med getmage drĂ€nkt i rikliga mĂ€ngder fermenterat smör.

Sedan hÀnde det som absolut INTE fÄr hÀnda nÀr man Àr ute i ingenstans, flera mil frÄn nÀrmsta affÀr. Jag fick helt oförberett min mens. DÄ ville jag bara lÀgga mig ner och grina. Jag hade redan ont i magen och fick panik av tanken pÄ att blöda som en gris i flera dagar, nÀr jag inte ens hade mensskydd med med mig och skulle vandra lÄngt i hettan utan möjlighet att tvÀtta mig ordentligt. Som tur var hade Nicola packat bÀttre och kunde avhjÀlpa problemet.

TĂ€nkte dock mycket pĂ„ hur det Ă€r för kvinnorna som bor hĂ€r jĂ€mt och hur kĂ€mpigt det mĂ„ste vara kring mensen – men Ă€ven efter barnafödandet. Avslaget, smĂ€rtan, svĂ„righeterna att hĂ„lla sig ren och hitta bra mensskydd.

Även denna natt somnade jag gott, sov tungt och vaknade av morgonbönen som ekade över dalen.

Kroppen kÀndes varm och klistrig efter natten och jag gick lÀttad ut i den svala morgonen. Svepte en filt om kroppen och en sjal om huvudet och satt och spanade ut över berget dÀr solen lÄngsamt steg. Det var en sÄn oerhört vacker morgon.

Efter frukosten packade vi ihop och vandrade vidare. Först fick vi gÄ över floden via en hÀngbro tillverkad av gamla elkablar. Högt upp i luften gick den och jag som har svindel hade hjÀrtat i halsgropen. Min apa till son dÀremot sprang fram och tillbaka och parerade hÄlen i hÀngbron som ingenting.

Efter en lÄng vandring uppÄt med vÄr nya vÀgvisare stannade vi till pÄ en gÄrd med den mest hÀnförande utsikten. Bergen lÀngst borta Àr vulkaner.

Bertil klÀttrade upp i skuggan i ett avokadotrÀd

Och vi blev bjudna pÄ kaffe av den Àldre kvinna som bodde i huset. Men inte förrÀn hon först skÀllt ut sin unge slÀkting som tagit med sig gÀster utan att förvarna. Hon hade ju inget att bjuda pÄ och hade inte hunnit klÀ pÄ sig! Skrattade för mig sjÀlv eftersom det Àr exakt hur min mormor hade reagerat om jag kommit förbi hennes gÄrd med oanmÀlda gÀster. GÀstfrihet Àr det viktigaste och skam den som inte har nÄgot att bjuda pÄ.

Kaffe finns dock alltid och de tog ocksĂ„ fram finglasen och bjöd pĂ„ tej – etiopiskt honungsvin.

Cool mormor i en sweatshirt med MTV-tryck pÄ.

Kanske var detta en av de ljuvligaste stunderna pĂ„ hela resan. Jag lĂ„g i akaciatrĂ€dets skugga och blickade över den milsvida utsikten. Hörde det trevliga smĂ„pratet, knaprade pĂ„ en ingefĂ€rskaka och sĂ„g en stor rovfĂ„gel cirkla högt ovanför oss. Vi bjöd tillbaka – pĂ„ hallonbĂ„tar och sötsyrliga persikorgodisar frĂ„n Sverige – och det var vĂ€ldigt oklart om de gillade smaken.

NÀr vi tackat för oss vandrade vi vidare.

SÄ mÄnga fina lerhus. Rolig lösning med att utelÀmna lera och göra ett kors i fasaden.

Vi passerade diverse byar och luktade pÄ rosenbuskar som vÀxte vid staket.

Stannade till en stund hos en smed som satt och tillverkade diverse knivar.

Tillslut kom vi fram till den sista byn vi skulle besöka. DÀr vÀntade de nyfiket pÄ oss!

De hade gjort sÄ fint och prydligt vid eldstaden i huset dÀr vi skulle sova. Det som ser ut som krukor eller kastruller Àr i sjÀlva verket bara hÄllare för grytan som man sÀtter ovanpÄ elden. TÀnk att skapa sÄ vackra saker som bara fyller den funktionen? Otroligt fint!

Kaffeceremoni som vÀlkomnande. Med honungsvin till den hÄgade.

Bakom en halvhög vÀgg i huset bodde djuren.

Kor, getter, höns och kycklingar. Nattetid Àr djuren inomhus för att skyddas frÄn rovdjur.

Nicola lutade sig tillbaka och njöt doften av nyrostat kaffe.

Den underbara unga kvinna som bodde i huset med sin familj förberedde drycken Ät oss.

Hon hade en flicka som var vild som ett yrvÀder och pÄminde mig starkt om Ulf. VÀlte koppar, klÀttrade runt och hittade pÄ hyss. Mitt i maten smet dessutom en höna med kycklingar in och rusade runt bland injeran, vilket verkligen bröt isen. Jag kunde inte sluta fnittra.

Av alla familjer vi hÀlsade pÄ var nog det hÀr den den allra trevligaste. Jag hade sÄ gÀrna velat stanna lÀngre och fÄtt prata mer med de unga förÀldrarna till flickan. VÄr guide översatte sÄ gott han kunde vÄra vÀnskapliga försök och de ville verkligen prata och berÀtta!

Men vi behövde sÄ smÄningom vandra vidare. Vi vinkade hejdÄ!

Och alla barn flockades och ville bli fotograferade. HĂ€r bĂ€r mammorna sina smĂ„barn i sjal – precis som jag gjort med mina. Men jag har nog aldrig sett en femĂ„ring bĂ€ra en bebis pĂ„ det hĂ€r viset. SĂ„g vĂ€ldigt gulligt ut!

Nu var den sista, branta vandringen kvar. Vi passerade en get som hade precis samma frisyr som jag har. Tja, snygging!

Och jag fÄngade en pampig fÄgel pÄ bild.

Det blev brantare för varje steg och andningen blev allt tyngre.

Snart var vi uppe pÄ 3600 meters höjd och blickade ut över landskapet.

Stolta, nöjda och lortiga personer som vandrat i flera dagar och nu var framme vid slutmÄlet! SÄ lycklig över alla möten, all vacker natur och alla roliga samtal. BÄde med byborna och guiden och med Nicola och hennes familj. Nicola kan sÄ mycket om kulturen och hennes man Mattias kan allt om naturen och det var som att vi hade tvÄ extra guider med oss pÄ resan. Vilket minne för livet!

Innan vi reste hem skrev vi i gĂ€stböckerna som ska placeras i de olika hus dĂ€r vi hĂ€lsat pĂ„. Vi var de första som skrev i dem – men definitivt inte de sista! Hoppas mĂ„nga, mĂ„nga fler tar sig hit och vandrar. Landskapet Ă€r fantastiskt och lokalbefolkningen behöver verkligen intĂ€kterna som ekoturismen ger. Vi bokade resan genom Tesfa Tours och dĂ€r kan man lĂ€sa mer om hur upplĂ€gget ser ut. SĂ„klart inte ett dugg sponsrat utan bara ett genuint tips till den som planerar en resa till Etiopien nĂ„gon gĂ„ng i livet.