Nu ska jag berÀtta om hur omslaget till min bok kom till. Allt började ju egentligen för flera Är sedan med nÄgra ord frÄn Erica, som vetat om min bokidé lÀnge och peppat mig hela vÀgen. Hon sÄg en bild framför sig nÀr jag drog en kÀlke genom en snöig skogsglÀnta. TyvÀrr hade jag ingen kÀlke vid den tiden och hade heller inte börjat arbeta skarpt med boken.

Men sÄ för tvÄ somrar sedan ringde Erica frÄn en loppis vid sin sommarstuga och sa att hon hittat en stor och skruttig kÀlke till mig och frÄgade om jag ville ha den.

-Det kan du hoppa upp och sÀtta dig pÄ!

En snöig vinterdag packade jag den full med julklappar fint inslagna pÄ gammaldags vis med makulatur, papperssnören och röda lacksigill. Precis som klappar alltid ser ut pÄ gamla julkort av Jenny Nyström. Jag lassade ocksÄ i ett fÄrskinn, packade en korg med lussekatter och julÀpplen, en julkÀrve och en liten gran. Och sÄ drog jag ut den i skogen. Tung som ett as!

PÄ hÀnderna hade jag ett par vackra vantar som en blogglÀsares mamma stickat till mig. PÄ ryggen en gammal skinnryggsÀck med vÀvda band, som min farmor Beda sytt och som mina söner Àrvt. PÄ fötterna ett par nÀbbskinsstövlar och sedan en lite mer modern kappa frÄn Zara med en gosig pÀlskrage.

Det tog en stund innan jag hittat den perfekta glĂ€ntan och den perfekta vinkeln. Mitt kamerabatteri höll pĂ„ att ladda ur, uppkopplingen mot min telefon strulade sĂ„ avtryckaren funkade bara var tredje gĂ„ng ungefĂ€r. DĂ€remellan fick jag rusa fram och tillbaka och trycka av. Det var fruktansvĂ€rt kallt och jag kĂ€mpade för att hinna fĂ„nga det sista ljuset samtidigt som jag svor över att jag aldrig lĂ€rt upp nĂ„gon fotoassistent som kan hjĂ€lpa mig. Tappade kĂ€nseln i fingrar och tĂ„r men var sĂ„ fokuserad pĂ„ uppgiften att jag knappt mĂ€rkte det. NĂ€r jag kom in igen kunde jag inte sluta skaka av köld dĂ€remot. Har aldrig varit med om nĂ„got liknande – men jag liksom vibrerade utan att jag kunde göra nĂ„got Ă„t det. Allt för konsten osv.

Slutresultatet har ni ju redan sett och inspirationen kommer alltsĂ„ frĂ„n gamla, hederliga julkort. Gör man nĂ„gonting riktigt omodernt sĂ„ blir det ju samtidigt tidlöst – vilket jag hoppas att denna bok ska vara.

Det har ocksÄ varit viktigt för mig att Underbara Vinter verkligen innehÄller mycket natur och vinterbilder. Sommaren har en speciell plats i hjÀrtat pÄ oss svenskar och det finns tusen böcker med sommarÀngar i motljus, spegelblanka sjöar och saftkalas i en bersÄer. Men vintern Àr ju den verkligt unika Ärstiden för vÄrt land och jag tycker att den förtjÀnar samma vackra gestaltning och skildring i bild och text. Det var ocksÄ viktigt att redan pÄ omslaget slÄ fast att det hÀr inte Àr nÄgon pyssel eller receptbok med arrangerade julbilder frÄn en fotostudio. Utan att den Àr The Ultimate Vinterbibel! Eller i alla fall mitt bÀsta försök till en sÄdan.

Samtidigt Ă€r det en vĂ€ldigt personlig bok. DĂ€rför satte jag mig sjĂ€lv pĂ„ omslaget – tittandes rakt in i kameran. Det första bokomslaget nĂ„gonsin dĂ€r jag gör det, för i min debutbok Ă€r det ju bara mina fötter pĂ„ omslaget och pĂ„ uppföljaren tittar jag Ă„t sidan. Och i alla andra böcker har jag helt undvikit att figurera pĂ„ omslaget. Men sedan dess har jag vuxit pĂ„ mig och vill möta blick. Hela boken Ă€r liksom en enda inbjudan: VĂ€lkommen till min vintervĂ€rld!

SÄ, nu vet ni hur omslaget kom till. Om inspirationen till sjÀlva formgivningen har jag ju bloggat om förut.