Nu ska jag berätta om hur omslaget till min bok kom till. Allt började ju egentligen för flera år sedan med några ord från Erica, som vetat om min bokidé länge och peppat mig hela vägen. Hon såg en bild framför sig när jag drog en kälke genom en snöig skogsglänta. Tyvärr hade jag ingen kälke vid den tiden och hade heller inte börjat arbeta skarpt med boken.

Men så för två somrar sedan ringde Erica från en loppis vid sin sommarstuga och sa att hon hittat en stor och skruttig kälke till mig och frågade om jag ville ha den.

-Det kan du hoppa upp och sätta dig på!

En snöig vinterdag packade jag den full med julklappar fint inslagna på gammaldags vis med makulatur, papperssnören och röda lacksigill. Precis som klappar alltid ser ut på gamla julkort av Jenny Nyström. Jag lassade också i ett fårskinn, packade en korg med lussekatter och juläpplen, en julkärve och en liten gran. Och så drog jag ut den i skogen. Tung som ett as!

På händerna hade jag ett par vackra vantar som en bloggläsares mamma stickat till mig. På ryggen en gammal skinnryggsäck med vävda band, som min farmor Beda sytt och som mina söner ärvt. På fötterna ett par näbbskinsstövlar och sedan en lite mer modern kappa från Zara med en gosig pälskrage.

Det tog en stund innan jag hittat den perfekta gläntan och den perfekta vinkeln. Mitt kamerabatteri höll på att ladda ur, uppkopplingen mot min telefon strulade så avtryckaren funkade bara var tredje gång ungefär. Däremellan fick jag rusa fram och tillbaka och trycka av. Det var fruktansvärt kallt och jag kämpade för att hinna fånga det sista ljuset samtidigt som jag svor över att jag aldrig lärt upp någon fotoassistent som kan hjälpa mig. Tappade känseln i fingrar och tår men var så fokuserad på uppgiften att jag knappt märkte det. När jag kom in igen kunde jag inte sluta skaka av köld däremot. Har aldrig varit med om något liknande – men jag liksom vibrerade utan att jag kunde göra något åt det. Allt för konsten osv.

Slutresultatet har ni ju redan sett och inspirationen kommer alltså från gamla, hederliga julkort. Gör man någonting riktigt omodernt så blir det ju samtidigt tidlöst – vilket jag hoppas att denna bok ska vara.

Det har också varit viktigt för mig att Underbara Vinter verkligen innehåller mycket natur och vinterbilder. Sommaren har en speciell plats i hjärtat på oss svenskar och det finns tusen böcker med sommarängar i motljus, spegelblanka sjöar och saftkalas i en bersåer. Men vintern är ju den verkligt unika årstiden för vårt land och jag tycker att den förtjänar samma vackra gestaltning och skildring i bild och text. Det var också viktigt att redan på omslaget slå fast att det här inte är någon pyssel eller receptbok med arrangerade julbilder från en fotostudio. Utan att den är The Ultimate Vinterbibel! Eller i alla fall mitt bästa försök till en sådan.

Samtidigt är det en väldigt personlig bok. Därför satte jag mig själv på omslaget – tittandes rakt in i kameran. Det första bokomslaget någonsin där jag gör det, för i min debutbok är det ju bara mina fötter på omslaget och på uppföljaren tittar jag åt sidan. Och i alla andra böcker har jag helt undvikit att figurera på omslaget. Men sedan dess har jag vuxit på mig och vill möta blick. Hela boken är liksom en enda inbjudan: Välkommen till min vintervärld!

Så, nu vet ni hur omslaget kom till. Om inspirationen till själva formgivningen har jag ju bloggat om förut.