– Jag viiiiill inte åka hem

Var det enda som hördes imorse när vi packade ihop. Själv svor jag över snön som vräkte ner och gjorde tanken på hemresan extra motbjudande. Iväg kom vi i alla fall – med nöd och näppe – men hann inte köra fullt tio minuter innan det tog tvärstopp. En tankbil hade vält över vägbanan, på grund av det dåliga föret.

Vi stod en halvtimme och väntade och jag såg batteriet på elbilen (som redan var lite snålt laddat) ticka ner. Vi skulle inte lyckas ta oss fram till vårt laddstopp om det fortsatte på det här sättet. Samtidigt rasade det ner så mycket snö att jag knappt såg tre meter framför mig. Skulle vi försöka köra en annan väg hem skulle det innebära en omväg på närmare 26 mil. I fruktansvärt före.

Så jag tog mitt förnuft till fånga, vände bilen och krypkörde tillbaka till stugan. Låste upp, slog på vatten och element. Gjorde upp eld, tände lampor och tog på mig tjocksockar. Sedan messade jag fröknarna om att barnen blir borta imorgon, messade Malin om att vi måste skjuta upp poddinspelningen och sedan messade jag min PR-ansvariga Jenny för att meddela att jag inte hinner hem för att medverka i SVT som planerat.

När allt sådant var ombesörjt kändes det plötsligt enormt lyxigt och skönt att få en bonusdag helt utan att det var meningen. Vi har legat i vardagsrummet med tända ljus och lyssnat på Harry Potter och fången från Azkaban. Jag slumrade en stund och sedan la vi pussel. Ikväll ska vi äta grillchios och se på Sveriges Historia som har premiär.

Imorgon hoppas vi på framkomliga vägar och uppehåll.