Startar dagen med ett besök hos tandlÀkaren. Det slÄr mig hur mÄnga olika besök man mÄste göra nÀr man har tre barn. TvÄ har tandstÀllning vilket gör att vi Àr dÀr och justerar var och varannan vecka. Nu har det varit operation ocksÄ med förkontroller, efterkontroller och allt vad det innebÀr. Behöver man trÀffa en specialist Àr det till att ta ledigt en halvdag för att Äka in till stan och göra det. Ett barn behöver trÀffa optikern regelbundet vilket innebÀr att ta ledigt och Äka in till stan ytterligare en halvdag. Sedan gÄr glasögonen sönder och behöver repareras och för att de ska bli rÀtt instÀllda igen mÄste man upprepa proceduren.

Sedan utvecklingssamtal och förÀldramöten för alla barn. Fyra-fem per termin blir det ju. Och har man sedan barn med extra behov krÀvs ju fler möten för utredningar osv. DÀrutöver alla egna kontroller jag gÄr pÄ. TandlÀkaren, kolla mina sköldkörtelvÀrden regelbundet, mammografi, cellprov. Och sÄklart vabben ovanpÄ det. Och dÄ har jag inte rÀknat in att jag sjÀlv ocksÄ blir sjuk mellan varven.

Tacksam till tusen förstÄs över sjukvÄrd, skola och allting sÄntdÀr livsviktigt. Men ibland undrar jag nÀr det Àr meningen att man ska hinna jobba med tanke pÄ att varje dag bryts upp av nÄgot möte och inbokad tid som inte Àr jobbrelaterat? KÀnner vÀldigt stor respekt för alla som har barn som behöver assistans, regelbunden medicinering eller annan omfattande specialhjÀlp som innebÀr att förÀldrarna har konstant jour. Det Àr ju som att ha ett helt extra heltidsarbete, men oavlönat och med oreglerad arbetstid.

Nu ska jag i alla fall sent omsider dra igĂ„ng min arbetsdag. Susanne kommer hit och vi har ett roligt jobb vi ska göra. Är sĂ„ glad Ă„t att fĂ„ jobba med mina vĂ€nner. BĂ€ttre kan man inte ha det!