Vaknade helt pirrig imorse av tanken på att få påbörja en ny arbetsvecka och jobba vidare med min bok. Skrev som en dåre förra veckan och kände mig euforisk. Så där som man kan vara i början av ett projekt när det ännu inte börjat gå en emot och kännas övermäktigt.

Jag har ju haft någon slags mental låsning kring att skriva böcker under ett längre tag. Det har känts kravfyllt och jobbigt, men genom Underbara Vinter gick proppen ur. Först genom själva skrivandet och sedan av det fantastiska mottagandet. Och jag har bestämt mig för att skriva böcker är vad jag ska ägna mig åt de närmsta åren. Om lite drygt två år fyller jag fyrtio och jag har alltid föreställt mig att jag borde stå på höjden av mitt skapande mellan 40-50 års ålder. Och vill jag dit kan jag inte bara harva på i samma gamla hjulspår. Jag kan inte göra sponsrade samarbeten som äter all tid. Bokskrivandet måste få kliva fram ordentligt. Böcker och bloggen är vad jag brinner för!

Den här vårvintern har jag inte så mycket annat jobb inbokat och det är precis vad jag längtat efter. Jag behöver ARBETSRO. Vara ifred och få tänka långa tankar. Charlotte har rensat min kalender så att jag har halva tisdagarna, hela onsdagarna och hela fredagarna till skrivtid. Då jag inte blir störd utan kan fokusera på mitt. Måndagar och torsdagar gör jag mer utåtriktat arbete. Spelar in podd, gör intervjuer, samarbeten, har möten och fixar annat viktigt som behövs för att få ekonomin att snurra.

Januari, februari och mars kommer ägnas åt min nya bok och direkt jag har lämnat den kommer jag att börja på nästa. Och jag riktigt mysryser av tanken på att jag ska få vara hemma och skriva. Jag ska träna regelbundet. Jag ska åka skidor för att få ett avbrott i skrivandet. Jag ska äta bra mat. Jag ska tänka långa tankar. Jag ska sova i tid om kvällarna. Och jag ska försöka skapa på hög nivå. För att inget känns roligare eller mer meningsfullt just nu.