En underbar fredag som ägnats åt att skriva och lämna ett nytt kapitel till boken. I bild en boktrave research och utanför bild fyra likadana travar till.

När jag skriver är det så här

Komma på ideer – älskar

Börja utföra ideer – älskar lite mindre

Fortsätta utföra ideer – nej nu är det riktigt hemskt

Avsluta ideer – nu anar jag ljusningen

Allt är klart – kort stund av tillfredsställelse innan allting börjar om igen.

Så när jag skriver varvar jag rent skrivhantverk (som är jobbigt) med att komma på ideer (som enbart är lustfyllt och roligt). Jag säger till mig själv: först måste du skriva färdigt den här delen, sedan får du belöna dig med att bara sitta och hitta på nya ideer. Sedan får du skriva skarpt på en idé. Sedan får du fira det med att komma på ideer. Och sådär mutar jag mig själv framåt steg för steg och det funkar ganska bra. Tills jag kommit så långt i bokprocessen att det bara är skrivhantverk och avslutande kvar och då är det ju så dödens tråkigt och framförallt laddat. Är det här tillräckligt bra verkligen? Men då har man ju en hemsk deadline så då är man så illa tvungen att se framåt och bara skriva.

Jag var i alla fall precis ute på lunchrasten och åkte skidor. Så vackert i skogen att man kan gråta åt’. Och nu har jag ätit lunch och druckit kaffe så nu ska belöna mig med att få kläcka roliga ideer. Dagen ska sedan avslutas med att gå igenom första kapitlet som min förläggare skickat i retur med kommentarer. Typiskt trist syssla – men jag lockar mig själv med tanken på att jag sedan får ta helg. Och det är ju en ganska god morot.