Jag lÀser om lÀget pÄ Gazaremsan och ser bilder omöjliga att fÄ ur huvudet. Upplever total maktlöshet inför den ondska som uppvisas. Och stor oro över hur det som sker dÀr kommer drabba mÀnniskor som Àr helt oskyldiga. Som upplever förföljelse pÄ grund av att de Àr judar. Jag tÀnker pÄ Ukraina och kriget som Àr inne pÄ tredje Äret. Hur en befolkning decimeras och ett land bombas sönder. PÄ en bekant frÄn Ukraina som snart tagit hit hela sin familj, för att hon inte vill offra sina yngre bröder i kriget. Jag tÀnker pÄ att vi snart kommer ha Donald Trump som president igen. Och hur det kommer pÄverka Rysslands med en sÄdan vÀnligt instÀlld vÀrldsledare. Jag tÀnker pÄ vÄr regering som inte gör nÄgonting för klimatet, som varje dag bedriver en politik jag skÀms över att kalla svensk. PanikkÀnslan över att ingen gör nÄgot Ät klimatet. Ingen som sitter pÄ verklig makt! Och jag ryser av hur fÄ politiker i toppen som har en karaktÀr som jag kan respektera. Som har en egen tro och övertygelse och inte vÀnder kappan efter vinden för att vinna opinionen. Jag tÀnker pÄ klyftorna som ökar mellan fattiga och rika i Sverige och spÀnningarna som ökar i ett samhÀlle med stor ojÀmlikhet. I ett kommentarsfÀlt pÄ instagram, till ett inlÀgg om samernas nationaldag, ser jag sÄdant oförblommerat hat att jag blir mÄllös.

Jag ser reels frĂ„n profiler pĂ„ instagram som pratar hĂ€lsa, trĂ€ning och dieter. Ingenting Ă€r underbyggt – allt Ă€r hittepĂ„ gjort för att skrĂ€mmas och tjĂ€na pengar. Och Ă€ndĂ„ vĂ€nner och bekanta som likear. Som verkar tro pĂ„ vad som helst? Som Ă€r vĂ€lutbildade och intelligenta men som köper det rakt av. Det sprids sĂ„ mycket desinformation och sĂ„ mĂ„nga som delar den som saknar kritiskt tĂ€nkande. Hur man trĂ€nar och Ă€ter kan tyckas vara en liten frĂ„ga. Men det skrĂ€mmer mig vad okunskapen i det lilla tyder pĂ„.

Jag tĂ€nker ocksĂ„ pĂ„ de flickor som jag och Bertil trĂ€ffade i Addis. Som under de mĂ„nader sedan vi var dĂ€r – medan vi firat jul, haft fredagsmys och Ă„kt skridskor – fortfarande bara bĂ€r sina eukalyptusgrenar. Upp och ner frĂ„n Entoto. Nio timmar om dagen, sju dagar i veckan. Utan mat i magen. De bĂ€r och bĂ€r tills de gĂ„r sönder och sĂ„ Ă€r livet för miljarder mĂ€nniskor runtom i vĂ€rlden.

Och jag tÀnker pÄ hur sjukt det Àr att ett inlÀgg som det hÀr kan tolkas som det minsta kontroversiellt. Eller klassas som naivt godhetsknarkande. Att försvara mÀnskliga rÀttigheter, kÀnna oro för miljön och önska redbarhet i politiken. Att det kan anses som ett konfliktsökande positionerande. Jag skÀms över att vi hamnat hÀr.