Jag tycker att det är spännande att fundera på vilka människor som haft störst inverkan på ens liv. Sådär att det tagit en riktning det annars inte skulle ha tagit. Och då tänker jag inte på den närmsta ursprungsfamiljen – utan på de personer man lär känna längs vägen. Som man först efteråt inser har präglat en på ett alldeles särskilt vis.

Elina. Jag minns henne från första dagen i gymnasiet. Hon hade en energi, en utstrålning och en grundmurad självkänsla som liksom INGEN annan har när de är sexton år. Och allt jag ville var att hennes sol skulle lysa på mig! Elina besatt redan då den unika egenskapen att vara 100 procent genuin – även när det gör henne obekväm. Även när det gör att hon går i klinch med coola killar och sånt. Elina var klok, mogen och jättekonstig jämfört med alla jag kände i samma ålder. Hennes pappa var pingstpastor, medan hela min släkt är full av är ateister längst ut på vänsterskalan. Jag var ofta provocerad av hennes tro och syn på världen. Och kanske var hon provocerad av min?

Vi var så olika varandra – samtidigt som vi förstod oss på varandra på ett helt unikt sätt. Och under åren har vi jämkat ihop oss och möts nu på mitten i de flesta frågor. Med Elina kan jag prata om allt och hon kommer alltid med de klokaste råden. Hon har en liknande effekt på mig som en mamma kan ha. Någon som beskyddar och kan ge tråkiga, men viktiga förmaningar när man håller på att spåra ur. Idag handlar vår vänskap mycket om att totalt kunna spegla sig i varandra, men också om att få hjälp att se på sig själv ur ett nytt perspektiv. Och tack vare Elinas vänskap har jag fått så många andra fina relationer. Hennes lillasyster Stina och hennes familj. Elinas storebror Josef och hans fru Charlotte som jag jobbar med och som också är mina goda vänner. Deras dotter Dahlia är dessutom bästis med Folke och jag brukar kalla henne för vår sjätte familjemedlem! Men en av de allra viktigaste sakerna Elina visat mig? Jo att man kan satsa på kärleken tidigt i livet. Hon är själv gift med sin tonårskärlek och hade inte hon visat vägen hade jag nog aldrig satsat så seriöst och tidigt på…

Jakob. Alla parrelationer präglar en förstås, men det blir på ett särskilt sätt när man varit ihop sedan man var tonåringar. Man är så formativ i den åldern. Och sedan har man blivit vuxna tillsammans och är till slut så sammanflätade att man inte riktigt minns vem man var innan. Jag minns precis vad jag fastnade för med Jakob – och det var hans originella hjärna. Han säger sällan det jag tror att han ska säga – inte ens efter att vi varit ihop i 20 år! Han håller aldrig med bara med för att skapa god stämning. Från Jakob får man sanningen utan socker vilket kan leda till hetsiga diskussioner mellan oss. Jakob har lärt mig jättemycket just genom att han är så olik mig. Han har gjort mig modigare och utvecklat mitt sätt att tänka. Och dessutom har han gett mig hela sin underbara ursprungsfamilj! Som verkligen inte är någon dussinfamilj utan ett matriarkat med tongivande kvinnor. Av hans familj – och framförallt mamma – har jag lärt mig mycket om livet, världen, barn och vad som är viktigt. Det är en gåva som verkligen satt spår i mig!

Erica lärde jag känna 2008, när hon intervjuade mig till tidningen Amos. Jag älskade Erica direkt! Hon var så rolig, tjusig och karismatisk. Snart lockade hon mig till att ta en plats på henne frilanskontor, där det var fest när Erica var i rummet! Vi skrattade fruktansvärt mycket runt fikabordet och snart kläckte Erica idén till vårt första program Pikant i P4 Västerbotten. Sedan dess har vi fortsatt jobba tillsammans. Gjort En underbar pod och Husmorsskolan i P1. Erica har varit min webbredaktör och producerat mitt Sommar och Vinter i P1. Vi har föreläst ihop och skrivit en bok om utmattning och tja, gjort allt möjligt tillsammans.

Nu jobbar vi dock inte ihop, eftersom Erica bestämt sig för att helt byta yrkesbana. Men min vän kommer hon vara för alltid. Erica tänker på saker ur ett annat perspektiv – och när jag har vrålångest över något så ringer jag till henne. Hon är så krass och syrlig att hon petar hål på min oro och får mig att skratta åt mig själv. Och hon har också varit en stor mentor i mitt arbete. Visat hur man levererar, är proffsig och genomtänkt. Att man alltid ska försöka skruva lite till på materialet. Att man ska vara modig. Erica har gett många råd som jag tänker på i mitt skapande: Ju smalare spets desto vassare udd och Håll inte på att titta bakåt på klungan i skidspåret. Titta bara framåt och staka. Erica har hjälpt mig att förstå vad som är “grejen” med mig och vad jag ska göra mer av. Dessutom har hon lyft in mig i professionella sammanhang och hjälpt mig fram. Precis den typ av vän man behöver vid sin sida när man är ung och ny i branschen!

Utan dessa tre personer hade jag varit en helt annan människa, på en helt annan plats. Och det är läskigt att tänka på hur vi råkade träffas men precis lika gärna hade kunnat missa varandra. Usch. Står inte ut med den tanken!