
Dagens poddavsnitt ligger bakom betalvägg. Och det är ju synd för då missar ni som inte är prenumeranter när jag rankar de sexigaste manliga yrkena och i en handvändning löser alla incelmäns problem med att få kvinnor!
Vad gör man inte på en gala? Vem var snyggast och hur får man folk att gå hem i äckel? Malin minglade med Aftonbladet och sa som hon verkligen känner. Sedan minglade hon vidare på Feminas gala och sa andra saker hon också verkligen känner. Och sedan jag hört allt detta hade jag också en känsla: Skam.
Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.
7 svar
En fråga..
Du skrev barnen leker ofta efter skolan med sina vänner. Jag har ett barn som nu gått ut skolan efter sitt första låsår och märker att hen inte alls har något behov att hänga med sina vänner nu. Hen har flera vänner i skolan men nu vill mitt barn endast leka med sitt syskon. De är nära i ålder och har roligr tillsammans. Men jag hör hur alla andra leker tillsammans och tänker ändå på det.. vill inte att mitt barn blir utanför. Samtidigt som barnen inte är så gamla och säkert hinner med kompishäng somrarna igenom sen.
Hej Nina, hoppas det är okej att jag lämnar en kommentar. Jag tänker precis som du skriver att ditt barn inte är så stort än, och har kompisar i skolan så jag tycker inte att du ska oroa dig alls som det är nu. Det kommer hända så mycket nytt framåt; barnen är ju konstant i utveckling.
Själv har jag fyra barn, det äldsta är 20 år och oj, vad kompisgäng, skifte av vänner osv gått i perioder.
Och tidvis, för några av barnen funnits bekymmer. Har skrivit om det hos mig i dag, väldigt aktuellt nu, då min ena dotter tar studenten i morgon.
Med vänner och strålande betyg🙏Så njut av ditt barns reda, gulligt att hon vill vara med syskon, och fint att du är en uppmärksam förälder☺️
Nu gick jag inte in och betalade någon lösning på min egen värdiga ensamhet (betalar inte för sådana tjänster!), utan sökte mig vidare bland andras artiklar om just slagordet incel. Den manliga motsvarigheten till tidigare gammfröknars (ett snällare alternativord) olika öknamn.
Det är inte mera humor i det, för att vi hunnit nå nutid? Obalans och brist på samhörighet.
”De allra flesta incels är inte onda, bara hjärtskärande ensamma. Många ligger någonstans på autismspektrumet, andra har blivit (förblir) mobbade, en del lider av förlamande brist på självförtroende, andra har bara haft ackumulerad dejtingotur.” -Hämtades ur det så seriösa Aftonbladet… 😉 https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/7dVky3/empatisk-bok-om-de-ratade-incelmannen
Små byskolor är bra på många sätt. Framför allt slipper barnen långa skolresor. Men som en med erfarenhet av byskola som både barn och förälder stämmer jag inte in i bullerbyhyllningskören helt. Nu talar jag inte om mobbning, som ju kan förekomma var som helst, utan mer
att om man inte passar in bland de få barn som går i skolan kan det bli en seg skolgång. Likaså tror jag det spelar roll om man har högstatusföräldrar eller inte- vilket på landet inte alltid behöver betyda rika föräldrar, utan mer som förmögen i socialt kapital och som nån som liksom räknas i bygden, kanske rentav beundras. Barn känner av sånt!! Många familjer på landsbygden känner sig ensamma, de har kanske inte hittat nåt sammanhang och inte heller bjuds samma möjligheter som i stan att hitta nya sociala kontakter. Sen kom jag på ytterligare en sak som kan vara både ett plus och ett minus (men som för oss känts som ett minus), det att alla dessa pedagoger som tagit hand om eller undervisat barnen lever i samma kretsar och jag tänker ofta att de där vet för mycket om mitt barn. Jag är glad för alla som trivts i sina byaskolor men jag tycker ändå att man måste få lyfta fram det andra sidan av myntet. Jag tycker inte heller att 1000-eleverskolosser är något att ha, det bästa är säkert nåt mittemellan.
Tack för detta! Jag är själv uppväxt på landet på 80-90-talet och det hemskt. Jag var inte på något sätt mobbad men det var otrolig stark social kontroll, mkt homofobi och rasism, och väldigt svårt om man stack ut på något sätt överhuvudtaget. Jag längtade till storstan från tidig ålder- bor numera i Stockholm och trivs väldigt bra (även om jag saknar naturen). Jag hoppas att det har blivit bättre på landet sen jag växte upp?
Jag tror man kan prata om ”landet” lika lite eller mycket generaliserande som man kan prata om stan. Olika byar och olika städer (och för den delen också stadsdelar och skolor) är olika
Snälla, snälla, snälla Clara! Ge oss receptet på rabarberbullarna och rabarberbutterkakan, tack! Ber för andra gången!❤️