Det kom så många intressanta kommentarer i gårdagens inlägg om städning. Jag fastnade särskilt för den här av Marie, med efterföljande kommentarstråd.
Det här tycker jag var så intressant. Att vi idag inte bryr oss så mycket om våra hem annat än när det gäller att renovera eller konsumera nya prylar till det. Men inte när det handlar om att vårda, sköta och laga det vi redan har. Och sedan står vi där med våra dammiga, smutsiga och röriga hem och undrar varför vi vantrivs?
Förvånansvärt många människor vet idag inte hur man gör vardagliga saker som hör till allmänbildningen. Som hur man avfrostar en frys, plantorkar en tröja, får bort envisa fläckar från en bordsduk eller hänger tvätt på lina så att den inte skrynklar.
Och detta är visserligen ett högst anekdotiskt exempel: men när min syster tog sin kandidat i modedesign för femton år sedan, var det vanligt att studenternas mammor kom till skolan och hjälpte till att sy. Idag kommer ingen mamma till skolan, för ingen mamma kan sy. Att sy har gått ifrån att vara en allmän kvinnlig kunskap till ett särintresse. Trots att både kvinnor och män skulle ha stor nytta av att kunna enkel sömnad och att laga sina egna kläder. Samtidigt får skolämnen som slöjd och hemkunskap allt lägre status – trots att det är en typ av kunskap som vi alla borde besitta.
Det är en massa viktiga erfarenheter som har gått förlorade senaste åren. Som traditionellt sett har överförts från mor till dotter, men som nu inte överförs mellan någon alls. Kanske för att det i ett kapitalistiskt samhälle inte finns några pengar på att tjäna på att människor vårdar vad de har istället för att köpa nytt? Och att bry sig om städning och vård av hemmet anses mossigt och ofeministiskt. Men jag vill påstå att det ofeministiska är att låtsas som att sådan kunskap (oftast buren av kvinnor) inte har något värde. För vi märker ju dagligen vilket oerhört värde det har. Inte minst för klimatet!
Städning och hemvård är osynlig kunskap som märks först när den uteblir. Och jag tycker förstås inte att det ska ligga på kvinnor att ensamma utföra sysslorna eller överföra all kunskap till nästa generation. Det sorgliga är att kompetensen värderas så lågt. För att vårda det man har och vara rädd om sina saker – det är helt central för den som vill leva ett hållbart liv.
121 svar
Helt rätt. Underbart!
För två år sedan var jag på Textilhögskolan och hjälpte min son att sy färdigt sin avslutningskollektion.
Så välskrivet! Det är verkligen sorgligt. Jag tänker att det också ryms kultur i en del av detta och att den också går förlorad.
Tänkvärt! Idag storstädade jag medan min man klöv-och staplade ved. Jag skötte även matlagningen och tvätten. Barnen (10 och 12) fick ansvar att cykla till affären för att handla till middagen och den äldsta hjälpte även till med veden. Vi försöker uppmuntra och involvera barnen så mycket det går för att så småningom kunna föra över lämpliga sysslor och öka deras självständighet. Det ingår även i månadspengen att hjälpa till med hushållet, men frågan är hur vanligt det är idag? Jag vill iaf att mina pojkar ska kunna städa, tvätta och laga mat innan de flyttar hemifrån.
Det är SÅ viktigt. Jag dejtade flitigt under mina singellåtar, och det var skrämmande att se hur många män (ålder va 25-40) fortfarande fick ”hjälp” av mamma att städa hemma. Tomt skafferi, ett badrum som på bild hade sett rent ut men i själva verket inte sett sen toalettborste eller rengöringsmedel sen mamsen hälsade på senast. Tack och lov har min svärmor uppfostrat min sambo annorlunda, men jag har också gjort klart för honom att jag aldrig kommer ge honom en lista på saker som behöver fixas i vårat hem – det ska han se själv och agera på utan mig. Har en syster vars sambo efter 10 år fortfarande frågan henne ”om han kan hjälpa henne med något” istället för att bara göra det han vid det här laget borde veta måste göras. Snälla pojkmammor (och pappor) lär era barn tidigt!
Ja har efter ca 12 års frustration förstått att min man och jag funkar väldigt olika. Han har otroligt svårt för att initiera och driva aktiviteter som han inte är intresserad av. Så om jag vill slippa att tjata ihjäl mig (och äktenskapet), vara arg eller behöva göra ALLT själv (vilket han är uppvuxen med, en mamma som gör allt inomhusligt hushållsarbete, inkl långkok varje dag, klorinstädade badrum ca varannan dag, strukna t-shirtar osv) så har jag landat i att en metod som passar oss är att jag gör tydliga avbockningsbara listor. Ibland är det sånt båda ska göra, ibland bara han. T ex Gå ut med soporna, rengöra toalett och handfat, sopa i köket, tömma diskmaskinen… Då följer han listan och gör det och vi behöver inte tjafsa om det. Ibland skriver jag: du gör detta så gör jag detta senare. (Han utför oftast listuppgifterna under sin paus mitt på dagen, han har delade turer).
Nåja, alla måste hitta ett sätt som passar dem och deras relation. Detta passar oss just nu. Och jag är glad att jag började analysera oss utifrån hur vi fungerar, inte enbart utifrån kön och frustration över megapatriarkal uppfostran.
Sen vår son.. ja, hur tar jag tag i att lära honom? Han fyller snart 8. Goda råd mottages tacksamt!
Tack Tove, för ditt konstruktiva och på egna erfarenheter grundade inlägg!
Jag är övertygad att du med hjälp av din kloka problemlösningsförmåga, som lyhört utgår från den särskilda situationens möjligheter kommer att uppmuntra din son att utveckla nödvändiga färdigheter för att kunna leva ett hållbart och ansvarsfullt liv.
Åh, tack Karin! Vad fint skrivet! 🙂
Det är verkligen skrämmande med kvinnor och män som inte lär sina barn det mest grundläggande i hemmet. Hade i mina unga år en relation med en man som inte ville göra någonting alls i hemmet, inte ens de ”traditionellt manliga” sysslorna. Hans farmor kom förbi med matlådor åt honom när jag arbetade och inte hade tid att laga mat och hans mor tvättade hans kläder trots att vi hade tvättmaskin. Hans far var så curlad att han valde inte ens kläder själv utan det gjorde hans mor åt honom. Bedrövligt minst sagt.
Att kvinnor vägrar ge listor eller säga till vad som behöver göras är så synd. Att ge listor och skriva upp de sysslor som behöver göras har nog räddat mitt äktenskap och fått min man att växa mycket. Det är väl när man är två och har barn som man måste lära sig på allvar. Att då inte ha något tålamod eller förståelse för att det är en inlärningskurva är inte konstruktivt.
Skriv listor. Det är roligare, mer begripligt, belönande och jobbet blir troligare gjort än om man tyst väntar på att han ska fatta själv.
Tack för din bekräftelse, Flundran!
Min poäng är att föräldrar ska uppfostra och lära sina söner att göra sakerna utan att hans fru skriver en lista. Är skadan redan skedd får du göra som du vill, det är ditt förhållande, inte mitt. Jag skrev att JAG vägrar skriva en lista, eftersom jag inte vill vara mamma till min partner. Att behöva mamma min partner hade gjort att jag varit sur och stresssd, inte känt att vi var ett team, hade absolut inte velat ha barn tillsammans och förmodligen hade sexlusten varit noll. JAG har valt att ha höga krav på min partner för att det är min PARTNER och inte min undersåte, arbetskraft eller freeloader som bara behöver hjälpa till när jag behöver hjälp. Nu tar jag i med ordvalen men du förstår min poäng?
Så bra tänkt. Man har ju ett ansvar som förälder att lära sina barn för livet. Med det sagt så är det ju långt i från alla föräldrar som gör det. Jag och min man försöker lära vår 13-åriga son så mycket vi bara kan. Ibland fuskas det dock och jag eller maken gör saker själva utan att blanda in sonen, eftersom det blir enklast så just i stunden.
Min mamma lärde mej inte baka. Hon ville vara ensam då. Det känns tråkigt och precis som man var i vägen. Tyvärr var hon en sträng mamma.
Det är väl någonstans detta som är en av föräldraskapets viktigaste uppgift. Att rusta sina barn inför vuxenlivet så att de klarar sig själva den dagen som de lämnar barndomshemmet. Hos oss får man vara med i allt som pågår i hemmet redan i småbarnsåren. Även en tvååring kan damma och dammsuga, sortera tvätt, bära ved och mata gårdens djur. Plocka bär, baka, snickra och byta däck går fint det också.
Genusforskning Fanny Ambjörnsson har skrivit en intressant och tänkvärd bok om kvinnors städning ur ett historisk perspektiv. Den är väl värd att läsa för att få ytterligare förståelse för de kulturella mekanismer som omger denna typ av hushållsarbete.
Boken heter ”Tid att städa” och finns på vanlig e-bokhandel.
https://www.bokus.com/bok/9789177750024/tid-att-stada-om-vardagsstadningens-praktik-och-politik/?srsltid=AfmBOoqVvqqzOeKgcgwcD7viRLhCbHY3VZ37IJehy2dgknii4YfG6CJt
Strålande om man klarar att städa själv och få sitt hem rent och snyggt. Ännu bättre om man kan och har talang nog att samtidigt göra vardagsbestyr till någon form av affärsidé. Det kan du, Clara och har visat det på många olika sätt genom åren. Alltså dubbelarbetar du varje städlördag dels med hemarbete, dels i ditt företag vilket utmynnar i intressanta blogginlägg. – Många kvinnor anser sig inte ha råd med städhjälp. Män har det ofta pga högre löner, men också för att en liten gumma redan gnor därhemma, frun eller sambon! Semesterresor, streamingtjänster, gym-kort, restaurangbesök, onödigt dyr mat, kostsamma hobbies etc, det har man däremot råd med. Arbeta heltid, ha barn, jobbresor varje dag, tjänsteresor på det – vem klarar sådan tillvaro utan gnissel? Prioritera om, överväg städhjälp under de jobbigaste åren, fall inte i deltidsfällan för att hinna med därhemma. Tänk ibland som en man! Kvinnors situation ser olika ut, lång akademisk utbildning är en investering för livet, inget man slänger bort i någon deltid. Annat blir det om man har kort utbildning, kanske tungt jobb, då har man inte investerat på samma sätt och har 0 studieskulder. Det gäller att se sin situation och utgå från den för att kunna spendera tid, kraft och pengar på bästa sätt.
”Fall inte i deltidsfällan”, jag resonerar tvärtom. Fall inte för fällan att jobba 100% om du inte verkligen måste pga ekonomin. Livet är inte till för att jobba. Gå ner i tid om du kan, umgås med nära och kära och se till att du kan njuta av vardagen istället för att stressa för att hinna med jobbet.
Visst kan man göra som du föreslår, Madeleine. Vilka kvinnor tjänar så mycket att de kan försörja sig på en deltid? En man kan det, men gör det inte. Vilka är det som gråter idag för att de inte kan leva på pensionen? Knappast männen, däremot kvinnor som resonerat som du, Madeleine. Förr fanns inte barnomsorg på samma sätt som idag, mammorna tvungna stanna hemma eller arbeta deltid. Det straffar sig på ålderns höst, män dör ofta före kvinnorna eller så kan relationen ha gått i kras, så att kvinnan måste kunna försörja sig alldeles själv. Kan du försörja dig och lägga undan till pensionen, kör på deltid då. Men du missar även roligt och intressant arbetsliv! Har du inte det utan sitter fast i tråkjobb, skaffa annat arbete eller utbilda dig, så att du kan ta för dig på arbetslivets smörgåsbord. Tänker på fabeln om myran och syrsan som spelade, chillade och roade sig dagen lång. Myran däremot, arbetade flitigt. Vem tror du klarade sig bäst? Vem tror du förr eller senare behöver samhällets stöd i form av bidrag från skattepengar som vi myror jobbat ihop?
Jag förstår ditt resonemang, men samtidigt är det ju ganska klart att det nutida ”systemet” med två helarbetande vuxna i en barnfamilj fungerar dåligt. Sedan tampas vi med stress, utbrändhet och psykisk ohälsa både hos barn och vuxna. Jag har också många gånger funderat på varför en lön för heltidsarbete är just den rätta mängden, oberoende av om heltidslöben är 30 000 eller 80 000 per månad.
Exakt! Våga vägra att ses som en produktionsenhet som ska jobba så mycket det bara går och som ska köpa alla de tjänster som hen inte har tid att utföra pga allt jobb som måste utföras; vare sig det är byta däck på bilen, läsa läxor med barnen eller städa. Och därtill ska allt effektiviseras så långt det går. Helt galen syn, om du frågar mig!
Eller 13000 per månad som pensionär. Jag är akademiker men hade oturen att bli allvarligt sjuk tidigt i livet och blev sjukpensionär och fick därmed en låg ålderspension plus studieskulder.
Jag har varit en myra i hela mitt liv. Höga betyg, lång universitetsutbildning direkt efter gymnasiet. Fick två barn ganska tätt, men såg till att göra nytta och vidareutbildade mig samtidigt som jag var föräldraledig. Jag har vägrat deltid just på grund av argumenten drabbad pension och kvinnofälla. Och jag har städat, bytt däck, lagat mat från grunden på grund av att jag har velat visa mina döttrar att man kan göra både karriär och sköta hem – även de trationellt manliga sysslorna. Äktenskapet har fortlöpt, tror att jag ibland har slitit mitt hår över att han har varit som ett extra barn. Jag har velat ge mina barn den kärnfamilj jag aldrig fick. Och jag älskar ju honom, trots att jag har varit så trött på att vara familjens projektledare.
I 20 år orkade jag. För snart ett år sedan gick jag sönder. Totalt. Kroppen kollapsade, och min hjärna är totalt mos. Rehabiliteringen går långsamt framåt, men jag är på riktigt rädd för att jag aldrig kommer att kunna fungera igen. Ingen pension i hela världen kommer att vara värd det här.
Om jag hade fått göra om allt hade jag inte köpt städ och andra hushållsnära tjänster. Då hade jag jobbat mindre och satt ned foten en gång för alla vad gäller arbetsfördelningen mellan oss vuxna.
❤
Så sorgligt. Jag känner igen mig i delar av det du skriver. Önskar att du får må bättre igen och har många friska och lugna år framför dig. Tack för att du delade!
Åh H, din kommentar gick rakt i hjärtat på mig 😥❤️ det är alltid så lätt att vara efterklok, men kom ihåg att det kommer ett efter även efter detta som du nu går igenom. Var inte för hård mot dig själv, och tack för att du delar med dig! Det kommer aldrig bli som innan men det kommer bli bättre, ta hand om dig ❤️
Det är lätt att säga att byta sitt tråkjobb och plugga. Inte lika lätt att göra. Klassamhället lever och det är alltid lättare att vara rik och frisk än fattig och sjuk. Lätt att plugga med rika föräldrar. Jobbigt om man inte har det.
Och öve jobb med lång utbildning ger ganska låga löner o. De är kvinnodominerade samtidigt som det oftast inte är så lätt att klämma sig in i mansdominerade jobb. Och där får vi kvinnor ofta lägsta lönen bara för att.
Hela detta resonemang andas förakt. Om du tror att vanliga heltidsarbetande väljer mellan dyra prylar och städhjälp så är di verklighet långt ifrån mångas tex min. Jag jobbar heltid har en lång universitetsutbildning och svälter inte men städhjälp och det andra du nämner finns inte på kartan.
Anna-Lena, din kommentar synliggör ett perspektiv för mig där det blir uppenbart hur städtjänster genom RUT avdrag är en del av
omfördelningen av inkomster i Sverige och mellan offentlig och privat konsumtion. De välavlönade och / eller rika får behålla mer av sina inkomster och förmögenheter för privat bruk. Det sker på bekostnad av att grundläggande behov hos alla invånare i form av trygg barnomsorg, bostadsförsörjning, hälsovård, skolgång och äldrevård inte kan tillgodoses. De arbeten, som enligt mina värderingar, bidrar till största samhällsnyttan är oftast de lägst betalda.
Den växande ojämlikheten, individualismen och osynliggörandet av den solidaritet som finns har sitt pris vilket gängbrottsligheten bland barn och ungdomar manifesterar. Enligt min uppfattning speglar dessa brott kapitalismens syn på kortsiktiga vinster till vilket pris som helst oavsett vem som drabbas..
Vilken tänkvärd och bra kommentar! Vi har städhjälp varannan vecka och vi sparar så mycket tid. Vi är i småbarnsåren. Även om man försöker lära män att städa så upplever jag dom flesta som slarvigare alltså faller mycket på kvinnan ändå i slutändan. Att köpa sig fri från vissa saker gör att vi mår bättre. I vårat fall började vi med denna typ av städning när äldre dottern var 2 och ett halvt och bebis 6 månader. Det var en otrolig majdag och vi skulle åka på utflykt men jag ville hinna få städat då det var helg och mannen jobbar på vardag. Någon måste vakta barnen. Jag städade och städade, timmarna gick och vi åkte först iväg vid 16. Dagen hade gått. Mannen tittade på mig och sa ”Är det inte dags nu med städhjälp?” ”Jo” sa jag. Nu har vi haft det i 1 och ett halvt år, det bästa vi gjort angående hemmet! Det blir mycket plock och städ ändå såklart men att slippa grovjobbet och få ett skinande hem och mer tid till annat gör så mycket för välbefinnandet. Och som kommentaren sa ovan i se flesta familjer läggs det mycket pengar på annat ändå. Detta är något vi prioriterar.
Förstår dig i den situation ni är just nu. Men ett tips till när barnen blir äldre; låt dem inte tro att städning är nåt andra gör, glöm inte att visa dem att städning är nåt man måste göra o sätta av tid för. Involvera dem i städ o tvätt så at de inte blir de där vuxna som helt missat hur man tar hand om ett hem. Vi hade städhjälp när barnen var små, när de kom upp i 10-12 årsåldern insåg jag att vi iom det gjorde dem en björntjänst så då började vi i familjen att städa själva. Nu när de flyttat hemifrån funderar vi på att anlita städhjälp igen.
Exakt detta har jag reflekterat över på sistone. Främst som ett resultat av att jag raderade Instagram och Facebook apparna. Oj vad mycket tid det blev över helt plötsligt- till att putsa skorna, sy i en knapp, skura duschen och många andra sysslor som innebär att vårda mina ägodelar. Och oj så tillfredställande det visade sig vara. Helt plötsligt inte lika svårt att få in i vardagen när jag gjorde plats för det och dessutom blev av med döscrollandet som inte gav mig något.
Yes! Jag har knappt tänkt på alla små knep min mamma (40-talist, arbetarklass) lärt mig. Som att: sätta klädnyporna i armhålan på kläder så syns inga märken, skaka ur och släta till det man hänger på strecket så slipper man stryka, hänga mot solen om någon liten fläck behöver blekas och tusen andra små knep om tvätt, städning, matlagning och bakning. Hon sa det bara i förbifarten men jag sög i mig. Oklart varför 😊 Nu inser jag att jag inte fört det vidare till mina barn (tre söner). Men jag har lärt dem städa, tvätta och laga mat. Ingen tjej skulle gör det åt dem när de flyttade hemifrån. Vore intressant att veta om vi gör olika som förälder åt pojkar/flickor.
Jag känner att städning är väldigt trendigt nu. Finns galet många städinfluencers t ex. Det har gått i vågor… från att normalisera stökiga hem till att omfamna deep clean som nöje, intresse mm. Jag växte upp i ett rörigt hem och kände att det var väldigt jobbigt psykiskt. Sen när jag städat har jag blivit skammad för det. Idealet var att inte vara påverkad av stök och inte städa ”bara för att man skulle få besök”. Nu känns det som att det finns mer kunskap om hur röriga hem kan vara väldigt deprimerande och ångestframkallande.
Just det – innan alla dagens städinfluencers kom ju Marie kondo och andra som tog upp kampen mot vår hoarding.
Vi har levt i tider då idealen kretsade kring frihet från hushållssysslor och att kunna konsumera obegränsat. Nu är det tid att städa upp! 😅
Spelar väll ingen roll om det är trendigt. Jag städar själv och är nöjd med det. Man får motion och det är bra.
Den försvunna kunskapen om städning handlar om att kvinnor slutade ”hemmafru-städa” och män inte tog över i motsvarande grad. Det var ju både gammaldags och kvinnogöra.
Mammorna i min mammas generation, 40-talister, visste hur deras mamma städade, men gjorde det inte själva. Papporna visste det inte, men kunde i alla fall hantera dammsugaren. (Och det lärde sig även många män i den äldre generation, det var ju en maskin bevars.) Så städningen kom att handla om att ta bort damm och smuts från ytorna, bara.
Jag vet inte vilket ben jag ska stå på! Det här är ett motstridigt ämne för mig! Jag håller med om att det är kunskap som går förlorad rent generellt. Inte hos oss – mormor har lärt båda barnen att sy. Jag har lärt dem att baka och laga mat. De viker tvätt, städar, rastar hundar.
Det är nog det där med överklass i i lägger som gnager lite. Det är en minoritet av kvinnorna som kommer från överklass eller akademikerhem under 40-80 tal. Mina föräldrar kommer från arbetarklassen, det gör mina kamrater från uppväxten oxkså. Alla kunde städa. Studera var dock mindre möjligt, kanske inte av ekonomiska skäl utan för att man levde kvar i tankesättet att det inte var för ”alla”. Jag värdesätter möjligheten vi alla verkligen har i dag att kunna studera och röra oss mer fritt i arbetslivet. Samtidigt är det klart vi behöver kunna städa våra hem men det ena utesluter ju inte det andra.
En ögonöppnare att läsa kommentarerna och din analys. Uppskattar verkligen kommentarsfältet
Så intressant och viktigt! Min mamma som alltså inte lärt sig städa valde alltid att läsa böcker i stället vilket jag tog efter. Under småbarnsåren med akademikerjobb städade vi hemma hos oss alltså inte alls lika mycket och ofta som mina kollegor som var trötta och slitna efter att varje kväll städat och gott för att ha ett skinande hem. Jag kände mig glad , piggare och nöjd med min prioritering. Tror inte kollegornas män delade på jobbet hemma. Detta var på 80-talet.
När barnen blev äldre drev jag igenom städning varje lördag där vi alla i familjen deltog och lärde oss städa.
Det gällde för mig att förstå att städning och att ta hand om /vårda är en del av livet. Nu som pensionär tycker jag det är roligt att städa, laga kläder osv. Nu har jag tiden som behövs. Städar, läser, tränar osv.
Intressant inlägg och kommentarer! Mitt första jobb var på en mansdominerad fabrik vid 80talets slut. Jag sa att jag inte visste hur man bryggde kaffe. Intuitivt förstod jag att om jag gått med på att göra kaffe första dagen hade det blivit min uppgift framöver. Att inte kunna städa eller laga mat var en strategi för att killar i min omgivning skulle ta lika stor del av traditionellt kvinnliga sysslor. Detta fungerade ganska bra.
Mycken kunskap gick förlorad om hur man vårdar sina saker och det är viktigt att ta tillbaka den. Men jag kan också se hur det då kunde vara en väg till jämställdhet. Fortfarande curlar föräldrar sina söner mer än döttrarna och kvinnor är de som skuldbeläggs för ett stökigt hem. Men kanske hade det varit ännu svårare att tro att ”män kan” om alla kvinnor fortfarande hade varit superbra på städning. Kanske hade vi då ställt ännu lägre krav på män när det gäller sk kvinnliga kunskaper. Och högre på kvinnor.
Jag måste återigen SKRIKA: LÄS RIANE EISLER!!!!!!! För allt i världen!!!!
The real wealth of nations
Jag har varit något så ovanligt som hemmafru i tio år med våra barn och hur många gånger har jag inte tänkt att varför har detta inget värde enligt samhället, det är ju det viktigaste jobbet av alla?!
Att ta hand om barnen, familjen, hemmet borde värderas högst av allt och vara öppet för båda könen. Basta.
Bra gjort!
Hemmafru och hemmamamma är det finaste en kvinna kan vara och det absolut bästa för barnen!
Den som lämnar bort barnen till andra att ta hand om hela dagarna vet inte vad det innebär att vara mamma på riktigt.
Ursäkta men vad skriver du? Det måste vara skönt att känna sig som en av ett fåtal som är ’en riktigt mamma’. Ödmjukhet är annars en trevlig egenskap.
Du kanske tycker det är ödmjukt att ljuga men det tycker inte jag.
Jag tycker att ödmjukhet är att se att alla har olika förutsättningar och att inte nödvändigtvis hävda att det bara är en själv som har viktiga poänger. Vad tycker du att det innebär?
Fast hon skrev ”vet inte vad det innebär att vara mamma på riktigt”
inte ”riktig mamma”.
Så om jag inte är hemmafru så vet jag inte hur det är att vara mamma på riktigt menar du?
Vad bra, då vet jag att jag bara är mamma på låtsas.
Haha, detta ”att lämna barnen till andra” är ett så skrattretande argument. Hur tror du mänskligheten uppfostrat barn genom tiderna? Inte är det i små isolerade kärnfamiljer, med en (1) mamma som dragit hela det tunga lasset. Nej, det har gjorts med hjälp av släkt och annan gemenskap i byn. Det är inte konstigt att kvinnor går sönder idag när vi ska ha alla dessa roller och förväntningar på oss.
Du jämställer alltså att lämna barn till kompletta främlingar på dagHEM med att ens föräldrar eller far/mor-föräldrar ser efter barna någon stund ibland? JISSES!
Vad som är bäst för ett barn är inte bäst för alla. Jag växte upp i ett familj med en hemmavarande mamma och gick aldrig på dagis, för mig blev det en chock att börja skolan och jag kände mig liksom socialt efter i stort sett hela min skoltid. Först i vuxen ålder känner jag att har började komma ikapp. Har precis fått mitt första barn nu och för mig är det viktigt att det barnet får gå på förskola, eftersom jag känner en så stor sorg över att jag själv inte fick det.
Det är trist behöva läsa din kommentar Kvinnor i min generation har fått kämpa till sig självständighet arbete förskola och fritids.Då kommer sådana kommentarer från unga kvinnor. Vad de ser framför sig är att trippar runt i rosa kläder med ett spetsförkläde om magen. En mor som arbetar lär sina barn respekt för arbetet och att alla ska vara delaktiga i ett hem. De ser inte sin mor som en passion. Den dagen de tackar för chokladen och omvårdnaden kan man som mor besöka deras toa och med glädje se är det rent. Badlakan är upphängda. Inga kläder slängda på golvet. En förälder har en uppgift och det är att ge barnen redskap till ett eget liv som vuxen utan en mor som är där och städar och tvättar. Det ger oberoende och självständighet. Det är det viktigt ge barnen. Jag hoppas dagens unga kvinnor tänker om..Kärlek varar inte alltid livet ut.Det är endast i kärleksroman det står. Bättre läsa om de kvinnor som kämpade för kvinnlig rösträtt och att kvinnor blev myndiga och fick sin självständighet. självst
Du kan väl knappast kalla dig för självständig när du är beroende av att andra kvinnor (och ibland män) ska ta hand om dina barn på dagis hela dagarna?!
Hur självständig skulle du vara om du är beroende av din mans lön och samhället för att kunna få ut någon pension överhuvudtaget?
Jag är inte tacksam att det numera är norm att så mycket sker utanför familjen och storfamiljen. Det finns knappt ngn frihet att välja att ta hand om familj och hem så som pension- och skattesystem är upplagt. Visst har vi generösa allmänna försäkringar men de ”tillåter” bara att arbeta i hemmet under några få år och på deltid. Det är inte frihet utan ett annats sorts tvång.
Det stämmer att alla ska vara delaktiga i ett hem och inte servas av varje sig en hemmaförälder eller annat. Det beror helt på familjekulturen om det är så, inte om mamman är hemma eller ej. Att ta hand om barn och hem är hårt arbete även om det inte är lönearbete.
Dagens system skapar kanske fristående individer men så är vi inte gjorda för att leva. Vi ska ingå i ett organiskt sammanhang.
Tack Ingrid Bäck för din kloka, mogna, förnuftiga kommentar. Den sammanfattar ungefär allt det jag menade.
Hälsar Sara som varit hemmamamma i tio år
Jag är född 1962. Min mamma var hemma, hon städade alltid. När hon inte strök eller lagade mat. Hon hade alltid en grönblommig städrock på sig. MEN jag fick aldrig vara med och hjälpa till. Varken med den ständigt pågående städningen eller att hjälpa till i köket. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 och då var första gången jag startade en egen tvättmaskin. Jag hade aldrig fått röra tvättmaskinen i källaren där jag växte upp. Gissa om jag jag involverat mina egna barn i alla sysslor! Ja, självklart.
Mamma gick lanthushållsskola när hon tagit realen och lärde sig allt man behöver kunna i ett hem. Hon blev sedan mentalsköterska, men var mycket hemma med oss (så småningom) sju barn eftersom hon jobbade natt. Det var ofta stökigt i köket, vi lärde oss brodera, sy, ta tillvara på och laga mat. Mammas tvillingsyster var hemma någon gång och klagade över hur mamma kunde låta barnen stöka till så. När tvillingsyrrans barn sedan blev större erkände hon att det hade visat sig att mammas barn, jag och mina syskon, hade lärt sig mycket och dessutom hjälpte till hemma, medan våra kusiner aldrig hade getts en chans eftersom de inte ens fick vara i köket när moster jobbade där. Jag har tänkt mycket på det där. Vi lär oss genom att vara med, genom att själva testa och få ansvar efter förmåga från tidig ålder.
När det gäller synen på familj och hushållsarbete är det en skam att det anses vara något som ska skötas när det eventuellt finns tid över och att det nedvärderas så fruktansvärt i så mångas ögon. Och som flera har sagt – inte konstigt att vi inte har tid till viktiga saker i livet när vi tillbringar så många timmar med telefoner, plattor och datorer.
Känner igen mig i detta. Jag är född 1964. Min mamma jobbade (deltid) och var alltid superstressad. Min pappa gjorde massor av ”typiska kvinnojobb” hemma, men ingen av dem lät oss barn vara med och lära oss. Tvärtom fick vi inte vara i köket och störa när mamma lagade mat. Jag fick inte lära mig nånting praktiskt över huvud taget, vare sig inomhus eller utomhus. Därför har det varit extra viktigt för mig att mina barn lärt sig. Och självklart ingen skillnad på söner/döttrar. Alla skall ha vett att skura en toalett eller pumpa en cykel.
Din kommentar fick mig att fundera på om min 16-, snart 17- åring och 14-åring någonsin skurat en toalett? Nehej minsann, men snart så.. ! (De gör annat hushålls- och trädgårdsarbete här hemma, men toan, nope…)
Håller med om att slöjd och hemkunskap är viktiga ämnen. Där lär man sig sånt som är bra att kunna i sitt vardagsliv. Ska man spetsa till det är det såna kunskaper man behöver för att överleva om det blir en riktig kris: själv laga mat från grunden, laga kläder och annat som gått sönder, vårda sina saker så de inte går sönder/slits så fort. Därför blir jag frustrerad när grupperna i skolan i dessa ämnen blir större för att frigöra resurser. Det blir så lite tid för varje enskild elev, och det är tid som behövs för mig som lärare för att visa och för eleven att fråga och sen förstå.
Kanske ett uppslag för en serie inlägg på bloggen, ”så lagar du ett hål i kläderna” etc? Apropå att föra över basic hushållskunskaper till sina barn så är det förvänansvärt många av mina vänner som säger att ”nej, jag lärde aldrig mina barn att tvätta/städa/laga mat. Det fick de lära sig när de flyttade hemifrån, hehe.” Jättemärkligt tycker jag, Jag tycker det är superviktigt att barn får lära sig dessa kunskaper (särskilt pojkar!) och lär sig att ta ansvar i hemmet. Alla som bor i ett hem ska hjälpa till att sköta det, liksom. Mamma och pappa är inte betjänter och hemhjälp. Men det är tydligen en gammaldags inställning.
Det man inte känner till saknar man inte heller. Tror det är många som kommer från stökiga / ovårdade hem där det var noll fokus på sådant och därav inte känner till (eller håller med om) värdet i ett städat, välvårdat hem, (tex torka smulorna av matbordet efter man har ätit färdigt eller ställa tillbaka prylar på dess plats, eller som du nämnt, vårda kläder). Det går ju emot deras uppväxt att erkänna det då. Istället för att erkänna så fortsätter cykeln. I min erfarenhet så skymfs det på ”trevliga städade hem” och på dem som prioriterar det, som om man överdriver när man plockar bort efter sig eller väljer att prioritera att stanna hemma en eftermiddag eftersom det behövs vårdas/laga/städa/organisera något. (Men efteråt så är det till allas förtjänst att det finns en plats åt alla prylar..nåväl) Istället så flänger de sina grejer i en hög i hörnet (eller kanske på en stol) ställer sin kopp på det överfyllda soffbordet fullt med gamla tidningar och prylar som inte har någon plats eller förvaring och sätter sig sen i sin ”aldrig blivit dammsugen” soffa så dammet virvlar och kollar tv…. Och cykeln Fortsätter.
Jag tror att det är synnerligen individuellt 🙂 Jag växte upp i ett superstökigt hem, av mina sju syskon har några blivit jätteprydliga och andra lika stökiga. Min mamma och pappa i sin tur växte upp i superprydliga hem- och av deras syskon har några blivit lika prydliga och andra jättestökiga. Oavsett kön, kan tilläggas. Jag är jätteprydlig, men förstår absolut varför andra prioriterar sin tid annorlunda! Så länge det typ inte handlar om ren kapitalförstöring (lämna verktyg ute på gården under snön, spilla vatten på träytor utan att torka upp det så de förstörs osv) ser jag absolut inga problem varför nån annan skulle vilja sitta i en dammig soffa och se på TV. Trots att min soffa är odammig.
Otroligt bra!
Det här är ett så intressant ämne. Jag är en kvinna 30+ utan barn och har städhjälp. Jag bor i ett annat europeiskt land där det är vanligare än i Sverige. Hon kommer fyra timmar varannan vecka och hinner då gå igenom hela lägenheten. Det tog dock lång tid innan jag vågade berätta för familj och vänner i Sverige. För det kändes lite skamligt att jag som var fullt kapabel till att städa betalade någon annan för att komma och skura mitt dass. När jag däremot hade eget företag och betalade någon för att hjälpa mig med bokföringen kändes det inte skamligt alls. Bokföring är ingen särskilt svår uppgift egentligen det är bara så satans tråkigt, men det har mycket högre status och väldigt mycket högre timlön än hjälp med städning.
Intressant! Jag bearbetade också skam mycket innan vi skaffade städhjälp. Växte upp med stolt lokalvårdare till mamma och har lärt mig allt av henne. En städa sin egen skit ska man ju kunna göra själv – tänkte jag. Men allt blev ohållbart men små barn, allt sämre rygg, renoveringshus, man med krävande jobb, långa dagar. Är så glad för detta, var fjortonde dag, men har lärt mina barn städa ändå, vägrar att de ska bli några som inte kan sköta ett hem, även om vi kunde vara bättre på att lära ut mer. Men vi ”mellanstädar” de veckor städhjälpen inte är här med mera.
Väldigt fint att du jämförde med bokföring, att köpa in andr tjänster.
Vår städhjälp kommer till ett ovanligt (har de sagt) undanplockat hem, för vi skalar alla mattor, kuddar, filtar, lyfter upp och flyttar bort kvällen innan. Min man brukar säga: men ska vi städa innan städningen? 😂 Men jag skulle skämmas annars, plus att själva plocket är det som hemmets ägare måste sköta själv..
Däremot känner jag att när man kan bra själv blir man en rätt krävande arbetsgivare. Genom åren har vi sett flera som verkligen inte städar bra trots att de är anställda har fått en grundutbildning av firman. Då har vi bytt. Varför ska vi betala för ngt som jag gör bättre..?
Tror Kunskapen sjunker generellt som Clara säger, man får större tillit till det tekniska/medlen, produkter, skrapor av alla slag, sprayer ochbjag vet inte allt. När det kommer till städning handlar ju faktiskt om att hårt arbete/gnugg/när/piska/köra/ skrapa osv i grunden, det som ingen sprejflaska i världen kan ersätta.
Och då kommer ibland pudelns kärna: latmasken biter, det är jobbigt att jobba, helt enkelt.
För andra handlar det om tiden, många av oss har krav på att det ska vara rent och snyggt men inte tiden. eller karaktären och då skapas krocken som Clara skriver om – varför kan vi a l d r i g hålla efter detta?!
Vi pratade om precis detta i helgen. Att en del (för vissa självklara) ”husmorstips” blir så hypade nu. Ättika och vatten blir fönsterputs, solen bleker tomatfläckar och mattor skuras i snö. Det är sånt som tidigare varit självklart att lära sig men nu blir sensationella nyheter när någon publicerar dem på sociala medier. Intressant!!
Bra skrivet och mycket tankeväckande. Hantverk som halvt förlorad kvinnlig kunskap känns superviktigt – men hemvård (vilket verkligen alla borde kunna) sitter ju mest också i generationer av kvinnors kunskapsbank. Ja, vore bra att vända båten!
Så bra och intressant inlägg och så många bra kommentarer! Som född i slutet av 1940-talet fick jag och min syster tidigt lära oss att sköta ett hem med allt vad det innebär och det är jag evigt tacksam för. Vi fick lära oss att städa, baka, sy, sticka, virka och tvätta och att ta hand om småsyskon. Våra bröder gick däremot helt miste om den kunskapen. Det finns fler dimensioner i det här med städning förutom att hemmet är rent och städat. Jag tänker på kärlek och omtanke. Minns hur lycklig jag var när jag kom hem från skolan på lördagar och mamma hade städat och bakat bröd. Det doftade så gott och helgkänslan infann sig direkt. Som vuxen med egen familj fortsatte jag i samma anda, men då på fredagskvällar efter heltidsjobbet. Min make som aldrig ens lyft en dammtrasa ansåg att jag städade onödigt mycket. Åren gick, vi separerade och en dag bodde han ensam och frågade mig om jag kunde städa och tvätta hos honom. Han fick anlita en städfirma.
Självklart anser jag att alla i en familj ska ta ansvar och delta i städandet och barn ska inte ens behöva få betalt för att delta.
”Det är en massa viktiga erfarenheter som har gått förlorade senaste åren. Som traditionellt sett har överförts från mor till dotter, men som nu inte överförs mellan någon alls. Kanske för att det i ett kapitalistiskt samhälle inte finns några pengar på att tjäna på att…”
Det är helt och hållet nerprioriterat av dagens mödrar och fäder. Barna uppfostras på dagis och skola 8 timmar per dag där de gott får lov att umgås med andra än sina käraste (mamma och pappa) som borde vart den trygga famn som tröstar och lär.
Men numera är vi ju så moderna och så mycket mer ähum ”medvetna” som vissa säger.
Men det finns ju alltid en massa ursäkter…
Hej!
Men den här kommentaren behöver vi väl ändå problematisera kring?
Jag avskyr att lämna mina barn 8 timmar/ dag på förskolan eftersom jag älskar att vara med dem. Men jag är också väldigt glad över att kvinnor före mig skapat de möjligheter och självklarheter som vi har idag. Att jag som kvinna kan vara oberoende min man, så att jag, om det hade behövts hade kunnat försörja mig och min familj själv. Att jag kan visa både min son och min dotter att de har alla möjligheter att arbeta med det de vill. Att kvinnorollen kan vara mer och innefatta annat än enbart hushåll och familj. Sen är det problematiskt att det (för både mammor och pappor) är utmanade att kombinera många tjänster med deltid. Men det är ju en samhällsförändring som behöver drivas av oss som kollektiv inte ett problem som skall tynga enskilda kvinnor. Jag är så oerhört tacksam över att min mormor och min mamma med sitt agerande har givit mig självförtroendet att våga ha ett utmanade och roligt jobb och gjort det självklart för mig att kräva (någorlunda) jämställdhet hemma. Den jämställdheten hade aldrig kommit om vi inte kvinnor hade börjat lönearbetar.
Låt oss gärna diskutera samhällsstruktur men lägg det ansvaret på både män och kvinnor! Låt oss gärna diskutera utifrån ett barn-perspektiv (för förskolan har också fantastiska fördelar.) Låt oss prata om varför vi inte lever mer i kollektiv. Varför varje generation klarar sig själv. Varför 8 timmar arbetsdag är norm. Låt oss prata om varför vi höjt vår standard (hem resor etc) så att vi har större krav kring inkomst
Men alla fantastiska kvinnor här inne som lämnar sina barn fler timmar än vi/ni vill, -heja er och heja oss för att vi trots allt gör vårt allra bästa!
Äsch det där är bara skitsnack!
Det finns inga fördelar med dagHEMMEN, bara nackdelar.
Vi delar inte åsikt. Jag menar att förskolan har många fantastisk sidor och att det rustar våra barn inför skolan (socialt samspel, vänta på sin tur osv). Att välutbildade pedagoger har förmåga att lära ut saker på ett sätt som genomsnittliga föräldern inte kan. Min åsikt är att förskola och hemmet är en fin kombination och till gagn för barnens utveckling. Sen har jag redan sagt att även jag kan ställa mig kritisk till dagens generella upplägg med två heltidsarbetande föräldrar men det är en annan diskussion. En diskussion som jag tycker att man kan föra på ett respektfullt och nyfiket sätt, men det förutsätter att man tar helikoptern upp och inte diskuterar det på ett sätt som värderar enskilda individers val/nödvändiga val eller ännu värre skammar varandra.
Men alltså du måste lugna ned dig lite. Vi hör vad du säger, du får tycka så, gå vidare med dagen nu och sluta utmåla barnomsorgen som nån slags plågerifabrik. Jag har inte ens barn men t.o.m jag blir irriterad på din stil.
Tack för din kommentar C! Jag håller helt med dig. Laddade för att skriva något liknande men du formulerade det bättre än jag kan.
Bara för att förskolan har nackdelar betyder det inte att den bara är av ondo. Och att problematisera vilka normer som råder i vårt samhälle är mycket bättre än att skuldbelägga enskilda föräldrar. Dessutom är alla familjer olika och har olika behov och förutsättningar.
Det är ju också ett faktum att det är enklare att vara hemma med barn när det finns andra daglediga föräldrar i närheten.
<3
OK Anya vi förstår att du är kritisk till kvinnlig frigörelse i största allmänhet och förskola. Jag hoppas du är ett nättroll. Om du inte är det så hoppas jag att du inte går runt och är sådär arg på alla kvinnor som arbetar som du verkar vara i samtliga av dina kommentarer här (verkar ju lite som ett lost cause skulle jag säga). You do you, så sköter jag/vi oss ska du se.
Eller så kanske jag inte sköter mig pga gått på dagis. Hehe.
Man kan tycka allt möjligt om det. Men det vill jag säga: Min bror har inte lärt sig städa, för att det var kvinnosyssla hos oss. Han fick titta på tv medan jag fick städa runt omkring honom. Sådant glömmer jag inte bort. Eller när min äldre kusin berättar, hur hon kom på besök till sin brors studentbostad och de andra manliga studenterna bad henne att städa, hon var ju kvinna och visste. Förödmjukande. För mig är det den del av historien, i vilken en kvinna ska tjäna. Men helt riktigt: Vissa saker måste helt enkelt göras. Fönsterputsare åt alla 😉
Jag är av den åsikten att en stor orsak till att städning känns/är jobbigt att vi helt enkelt har alldeles för mycket grejer. Att dammsuga ett några rum tar inte länge, eller torka av en yta. Det är plockandet och flyttande av saker som tar mest tid, och som orsakar ”högar” på stolar, bord och golv. Om man äger 40 st tröjor är det mycket lättare att orsaka ett klädkaos i sovrummet än om man äger 4 st.
Jag håller helt med! Det eviga plockandet och flyttandet av grejer man inte riktigt vet var de hör hemma tar SÅ mycket tid jämfört med att skura av handfatet, skölja disk eller dra ett varv med dammsugaren.
Håller med! Mitt hem är ganska minimalistiskt och att städa går lätt. Och all städtid äts inte upp av att plocka undan, organisera, flytta saker mm. Jag gör också ”lite men oftare” så hinner det inte bli till stora projekt och smutsen går lätt att få bort. Storstädning behövs typ aldrig….
I detta inlägg kan du gott och väl länka till den utmärkta texten Hur du botar en mansbebis!
https://underbaraclaras.se/2011/10/11/hur-man-botar-en-jattebebis/
Jag skulle gärna ha rent hemma och vara bättre på att både baka, laga mat och kunna sy. Men jag lägger mycket hellre den tiden på att umgås med mina barn efter jobbet.
Jag tänker också att tiden är en viktig faktor. När något läggs till (i kvinnors fall yrkesarbete utanför hemmet och heltidsarbete) måste något bort. För de flesta. Min mamma gjorde allt det här och mycket därtill men hon var hemma med oss tills min yngsta syster började skolan. Nu gör hon det också, som pensionär. Jag önskar jag kunde ägna tid åt samma saker, men jag har inte hunnit i den omfattning jag velat vid sidan av arbete och resten i livet – och nu är jag helt originellt i en sjukskrivning för utmattning. Det säger väl något inte bara om mig, utan också om vår tid.
Helt ooriginellt skulle det förstås stå!
Bra inlägg! Tycker generellt at dt borde vara en självklarhet att involvera barnen i hushållsuppgifter. De lär sig och så länge de är små har tycker de det är kul också. Tycker de inte det är kul när de är äldre blir det också ett sätt att lära sig ta ansvar. Men tycker inte bara det handlar om typiskt kvinnliga uppgifter utan även de manliga. Man bör lära barn hantera verktyg, vara med o ta hand om ved mm.. finns många uppgifter i ett hushåll och man behöver inte va expert på dem men man bör känna till dem och kunna hantera.
Jag reflekterar särskilt över detta att lappa, laga och överlag göra saker med händerna. Det är en kunskap som gått förlorad, och en förmåga som är väldigt nedvärderad. Men som är så bra för oss! Att göra saker med händerna, vare sig det är att sy eller snickra eller sticka eller måla (eller för den delen laga mat), är så bra för vårt mentala välmående! Det sänker blodtrycket och pulsen, det ger en djup tillfredsställelse av att se ett konkret resultat av ens arbete. Jag undrar ibland om det skulle finnas lite mindre mental ohälsa (obs jag påstår verkligen inte att det skulle bota allt, på något vis) om folk stickade lite mer och scrollade mindre på TikTok.
Det är så svårt att hinna med allt när man jobbar heltid. Har redan dåligt samvete för långa dagar på fsk. Sen ska man ev ha dåligt samvete för att man inte hinner vara med barnen för att det är mkt som ska skötas i hemmet med städningen och matlagningen.
Precis detsamma gäller matlagning. Människor kan inte laga mat. Det är lika bortprioriterat som städning. Antagligen på samma grunder, tex kvinnofälla eller, det går att köpa. Ännu mer sorgligt egentligen…barn och vackert hem ska man ha men man kan inte laga egen mat eller sköta sitt eget hem. Snacka om fälla…
En annan konsekvens av borttappad kunskap på detta område är att en hel del ung personal på äldreboende/inom hemtjänst har noll koll på klädvård.
Jag och många andra anhöriga ser med fasa hur man blandar färger, tvättar i fel gradantal o därmed förstör kläder. I klädskåpet knölar man in nytvättat o vet ej ens hur man viker en t-shirt…
Mina fem söner fick all städutrustning tänkas kan när de flyttade hemifrån, förhoppningsvis har de lärt sig hemifrån vad som är viktigast att hålla rent(kök,toan ) . Lite stök får de väl leva med….tills de tar hem tjejer 😉 De som bor med sina tjejer får finna sig i vad de bestämmer tillsammans angående städning. Men oj vad de lagar mat mina söner,det tycker jag är väldigt roligt höra från deras sambos. Kanske för att jag släppte dem lösa i köket när de bodde hemma,även om det mest blev kladdkaka o chokladbollar…! 😅 Singlarna pikar jag med att ge bort damm prylar. Själv uppvuxen i ett hem där pappa fick piska mattor medans mamma tvättade golven mm alltid med städklänning på sig.Så gjorde de flesta i det 50-tals område jag växte upp i på denna tidsera.Vet inte om jag tillför något speciellt med detta inlägg,lite kul bara. Skriver sällan. Tack för en trevlig blogg.🌻🌞🦋
Många barn lär sig överhuvudtaget inte att vara rädda om sina saker. De kastar ifrån sig cyklar och kläder hur som helst. Det är liksom nästa nivå i det här med att inte kunna städa.
Det stämmer. Vi har många mindre barn som bor på vår gård och man kan ofta se allt från kläder, skor, leksaker & cyklar ligga slängda lite hur som helst ute på gården. Vi i vår familj har dock varit noga med att man ska vara rädd om det man har och ta väl
hand om det. Det har hänt ytterst få gånger att vår nu 13-åriga son tappat bort något eller att något har gått sönder för honom för att
han har varit vårdslös. Vanligt normalt slitage är ju en helt annan sak.
Så intressant, en sak som varit otroligt viktig för mig är att lära min barn ”allt jag kan” eftersom mina egna föräldrar inte lärde mig tillräckligt för att kunna klara mig själv.
Du har så rätt i det du skriver Clara. Det är dock ett svårt dilemma att vi nu lever i den tid vi gör. Även om det finns mycket kvar att kämpa för när det gäller jämställdhet så lever vi ju i ett betydligt mer jämställt samhälle nu än säg två generationer tillbaka. Det som en gång var kvinnans uppgift, nämligen att sköta hemmet på heltid är inte längre det. Även om kvinnor ofta ändå gör många hushållssysslor som mannen lika väl skulle kunna göra. Det där med dubbelarbete kvinnor… Den kunskap som du skriver om Clara är så klart jätteviktig och skulle värderas långt mycket högre. Den kunskapen skulle både killar och tjejer må bra av att få ta del av på samma villkor.
Man kan ju välja att vara hemmafru och låta mannen försörja familjen, dra ner på överkonsumtion mm. Skulle hela samhället må gott av. Då skulle alla priser gå ner, bostäder bli billigare och mänskligheten harmoniskare. Istället för status- och pryljakten…
Vilket underbart upplyftande litet troll du är Anya. Du njuter uppenbarligen av att dela med dig av den livsvisdom du skaffat dig genom ditt liv under en sten.
Jag skrattar högt åt den här kommentaren varje gång, tack, Peela Green! 😀
Skulle det fungera att mannen är hemmaman eller vore det alldeles uppåt väggarna galet?
Bra skrivet! Du sätter så ofta ord på sånt jag tänker men inte får fram i fina ord.
Ämnet engagerar! Många intressanta kommentarer.
En tanke om att vårda sina ägodelar. Snart har vi ju inga ägodelar kvar att vårda? Gamla saker av otrolig kvalitet värdesätts inte, så det kastas. Och det ersätts av sådant som inte alltid kan vårdas.
Exempel fönster: i vårt gamla hus har vi parkopplade fönsterbågar, troligtvis över hundra år gamla. Dessa har vi grundligt, ner i minsta beståndsdel, renoverat under tre hela somrar. Med rätt vård och försorg kommer dessa fönsterbågar leva i minst hundra år till! Bra för miljön, huset får behålla sin själ och vi får känna oss kapabla som kan totalrenovera fönster!
Alternativet hade varit ”underhållsfria” fönster. Det är alltså fönster som INTE GÅR att renovera, det är bara att kasta skiten efter 30 år. Och har man en gång ersatt gamla hantverksfönster som fått åka till tippen, ja då står man där med sina moderna fönster som inte ens låter sig renoveras.
Vi kastar otroligt och genomtänkt hantverk, det får brinna i något fjärrvärmeverk och köper istället sådant som är av sådan usel kvalitet att vi måste kasta det i förtid.
Det låter jättebra att ta tillvara på det man kan. Bra jobbat av er att ni lyckades renovera dom gamla fönstren. Det är dock inte alla som har kunskapen, tiden eller orken som krävs för att renovera någonting gammalt. Vi har alla olika förutsättningar. Fast det gamla slitna uttrycket ingen kan göra allt, men alla kan göra något är ju så bra och så sant.
Principen är applicerbart på allt som håller god kvalitet: ett rejält träbord som man kan putsa upp med polish, ett tjockt bomullslakan vars lilla hål kan lagas eller en rejäl känga som kan sulas om.
Kontentan är att sådant som håller god kvalitet låter sig vårdas. Men grejerna av just god kvalitet värdesätts inte alltid och försvinner ur kretsloppet. Kvar står vi med ett sladdrigt lakan som inte kan lagas eller skruttiga skor som får möta sitt öde i soporna.
Något jag tänkt på i förlängningen till detta är också hur lite vi värderar nya ”billiga” prylar! Om man köpt en kruka för en tia på ikea är incitamentet att laga den när den spruckit så sjuuuukt mycket lägre än den där dyra vintagekrukan. Båda gör sitt jobb, men vi har liksom bestämt oss för att bara saker med ”värde” ska omvårdas, så vi slipar inte billiga saxar eller byter dragkedja i billiga jackor eller putsar upp och byter skosnören på billiga skor. Även om såna grejer har sämre kvalitét så påverkas ju inte livslängden negativt av att vi visar respekt för även de sakerna! 🙂
Jag driver hårt hemma att barnen är med och städar, sorterar tvätt osv hemma. De är väl inte så effektiva alltid men ändå. Jag vill ha ork till annat än min del av hushållsarbete förutom jobbet och dom måste barnen hjälpa till. Jag tänker att de ska kunna städa, laga mat och tvätta när de flyttar hemifrån och samtidigt för jag tid över att läsa bloggar och skriva en kommentar då och då 🙂 Det här krävts en del konflikter med barnen för att komma hit men det får väl vara en investering i framtiden
Paradoxalt, som denna kommentar ”Ännu bättre om man kan och har talang nog att samtidigt göra vardagsbestyr till någon form av affärsidé. Det kan du, Clara och har visat det på många olika sätt genom åren. Alltså dubbelarbetar du varje städlördag dels med hemarbete, dels i ditt företag vilket utmynnar i intressanta blogginlägg.”
Du kan skriva om städning på det här sättet, för du gör business på det. Så enkelt är det.
Städning är en syssla som professionaliserats på grund av kapitalismen. Varken mer eller mindre. De som är svagare i samhället, dvs kvinnor, invandrare, etc, kan jobba med det som finfolket inte har tid med. Män behöver inte bemöda sig. Inte heller kvinnor som tar sig upp i samhället. Jag brukar beställa fönstertvätt pga orka bry mig, det sparar tid som jag kan ägna mig åt annat, som läsa bloggar och glo på Netflix!
Jag tackar min lyckliga stjärna att de män jag haft i mitt liv faktiskt alla varit fenomenala på att städa. Jag tror jag har städat badrummet sammanlagt tre gånger sen jag flyttade ihop med min sambo för tio år sedan. Men jag kan bli så förvånad över hur smutsigt en del vänner har det hemma – det är som om de inte ens kan använda en disktrasa. Så nog ligger det något i Claras spaning.
Å ena sidan är det så sant, å andra sidan gnager det i mig. Det är så fruktansvärt jävla mycket att lära barnen. De stiger upp 6:45 för att hinna till skolan till start 08:15, de går till 15:15, ibland 15:40. Buss hem, äta så är klockan 16:40. 2h fritid sen pluggar vi 1h varje kväll från 19-20, tränar varannan kväll eller går en promenad varannan för att må bra, sen duscha. Klockan är förbi 21, ta en macka och lägg dig 22.00…
När i hela friden ska vi lära oss tvätta svåra fläckar eller skura toaletter? Ska jag ta hans sista 2h av dagen, eller blir det helgens sysselsättning? Snart simprov, vi måste öva några gånger så det sitter igen. Vill gärna prioritera viktiga samtal med tonåringen, egen tid med 12-åringen, läsa någon bok för 3-åringen. Lära ur pastakok med vänster hand, förklara USA:s val för en fundersam och försöka lirka bort en napp från en liiite för gammal.
Allt ska man. Inklusive lära upp, lära ut och rigga för framtiden. Just nu riggar jag för akademiska studier, så får han köpa sitt städ i värsta fall.
Tror att vi rör oss mot ett samhälle där omsorg om hus, hem och saker kommer att tillåtas ta mer av vår tid. Vi kommer att minska vår konsumtion, dels för att klara klimatet, dels för att ekonomin krymper, köpkraften à la 2018 kommer nog inte att hämta sig under överskådlig tid. Upplever även att idealen har svängt mot någon slags downshifting light.
Fritid före läxor!! Tvärtom ska det väl vara? Och vad har du, kära mamma Ewi, i läxorna att göra? Assistera vid behov räcker. Du ska väl inte funktionshindra
barnet. Risk för mansbebis här! Kvinnobebisar finns också, ungdomar som aldrig städat en toalett, men använt den har de! Mamma-betjänten igen. Ja, det finns allt pappa-butlers också. Att alltid behövas som mamma, är det något att stå efter? Ser framför mig mammor som fram till 100-årsdagen sliter som städtanter, kokerskor, hushållerskor åt de egna barnen. Vi ska ju jobba längre …
Hallå där! Jag tror inte alls att det var det som menades här ovanför. Jag tror bara att det liksom var ett konstaterade över att det ofta är svårt att få tiden att räcka till. Så kan vi nog alla känna.
Ibland längtar jag efter att klassbegreppet ska bli modernt igen. Kan ingen se att det är klasskillnader som det handlar om. Överklassen har råd att köpa städhjälp, hantverkare, reparatörer med mera. Arbetarklassen har alltid städat, reparerat, lagat och fixat. Och de som har råd att köpa detta ska dessutom få statliga bidrag till det genom RUT och ROT. Ja, staten förlorar miljarder varje år som kunnat användas till välfärd. Jo, men det skapar jobb säger du. Möjligtvis att det skapar jobb men varför bara inom dessa yrken? Varför är det just dessa arbetsuppgifter överklassen vill slippa göra själv? Varför subventionerar vi inte yrken som bidrar till ett cirkulär samhälle som skomakare, mobilreparatörer, sömmerskor m.m.? Jobb som oftast utförs av invandrade eftersom den kunskapen inte finns i Sverige längre. Jo, men det är ju så bra för stressade småbarnsföräldrar och yrkesarbetande kvinnor säger du. Hur många hårt arbetande, stressade arbetarklasskvinnor känner du som nyttjar RUT och ROT? Nej, inkomstpröva detta statliga bidrag precis som högern vill med alla andra bidrag. Då skulle enbart de som verkligen inte hade råd kunna få hjälp medan överklassen får betala sina egna kostnader när de inte vill städa. Klasskillnaderna syns också i hur mycket tid vi har att disponera. Överklassen har tid att spela paddel, gå på brunch och hämta tidigt på förskolan. Men idag är klassbegreppet så oanvänt att om du frågar så identifierar sig alla som medelklass. Men det är ju inte rimligt eller?
Håller med dig. Klassbegreppet är det viktigaste verktyget för att förstå och förändra hur vårt samhälle är organiserat vilken klass som utför det nödvändiga samhälleliga arbetet. Det blev tydligt under pandemin vilka arbeten som måste utföras för att samhället skulle fungera.
Jag tror att individuell lönesättning har varit ett sätt att urholka klasskänslan och den gemensamma kampen för ökat inflytande över arbete, arbetsförhållande och lön samt bidragit till att fler identifierar sig som medelklass där val av livsstil blir en markör frikopplad från makt att påverka samhället.
Bästa sättet bli utbränd som kvinna: Skaffa barn, ju fler dess bättre, se till ha en mans-bebis dessutom, hemmafru-städa, hemmafru-matlaga, hemma-fru baka livligt, arbeta heltid, resor till jobbet och du är snart hemma dvs utbränd. Något måste utgå, det ser väl var och en, men troligen inte de som är mitt i bonanzan. De vill oftast varken höra eller förstå utan styr blint rakt in i väggen, många flera gånger. Skaffa hjälp är en möjlighet t ex städ eller annan hjälp. Många bor stort, alltför stort, stor trädgård, flera bilar, har sällskapsdjur mm. Det har man råd med, men inte
städhjälp. Var sak har sin tid. Man kan inte göra allt samtidigt.
Jag ryste flera gånger när jag läste inlägget. EXAKT så är det och herregud vad sorgligt det är.
Jag har jobbat på olika arbetsplatser och ofta inskolat yngre praktikanter eller nyanställda inom lokalvård. I början blev jag chockad över hur många 18-20-åringar det fanns som inte visste hur man använder en dammsugare och som aldrig skurat en toalett. Och det tog tid att lära upp dem.
Efter några år så var det nästan så att jag förutsatte att ungdomar idag aldrig städat. Det var så att man blev positivt överraskad vid de tillfällen man hade en ungdom som faktiskt klarade av att städa.
Jag lärde mig att använda diskmaskinen när jag var sju och tvättmaskinen kunde jag hantera när jag var elva. jag städade mitt eget rum helt utan hjälp av vuxen när jag var tio. Dagens barn och ungdomar har uppenbarligen inga problem att lära sig hantera smartphones, surfplattor och datorer så det går inte att använda ursäkten att det är för teknologiskt komplicerat.
Sen bör alla även få lära sig att diska och tvätta för hand. Man ska inte förlita sig på att teknologin alltid kommer finnas tillgänglig.
ElinaE, du säger precis det jag fruktar, föräldrarna ha inte lärt barnen basala färdigheter. Nej , de väljer att lägga tiden på att ”umgås med sina barn”. Umgås, vad är det? Baka och laga mat tillsammans, är det inte att umgås? Det där mystiska ”umgås” har jag svårt förstå. Kan man inte samtala om kommande presidentval i
USA medan man dammar, putsar
fönster, städar sitt rum, viker tvätt mm. Bort med alla björntjänster som välmenande mamma passoppar och mähäiga pappa-fjantar står för. In med barnen tidigt i hushållssysslorna i familjen – eller riskera bli utbränd.
Du har nog rätt där. Jag tror att många ser det som ett straff att vara tvungna att göra hushållssysslor och då är det inte konstigt att de skyr det som pesten.
När jag var liten var städning något lika självklart som att göra läxorna. Vad pinsamt att komma till skolan och inte kunna lämna in sitt arbete, då får man konsekvenser. Samma sak med städning, vad pinsamt om kompisarna kommer hem till en och det ligger smutstvätt i en enda röra på golvet.
En gång hade jag en praktikant som på fullt allvar inte förstod vad ”skura golvet” innebar. Och han fattade inte vad syftet var och hur man visste att man var klar, skulle verkligen moppen vara blöt, varför då, och varför ska man städa om det inte är stora synliga fläckar på golvet?
Till slut kände jag mig tvungen att fråga om han aldrig skurat tidigare. Svaret jag fick var ”nej, min mamma litar inte på att jag gör ett ordentligt jobb så hon gör det åt mig”. Denna kille var fullt myndig. Han blev liksom kränkt över att ha fått jobb som lokalvårdare, han kände sig alldeles för fin för såna ”skitjobb” och trodde aldrig att han skulle behöva ”sänka sig till den nivån”. Jag tror ärligt talat att han hellre hade gått hemma med mamman som passade upp på honom än att ha en egen inkomst, för det var ju uppenbarligen alldeles för mödosamt.
Den dagen jag blir mamma ska jag se till att inkludera mina barn i hushållssysslor.
Sarah Nej, det vet du inte. Dina barn är borta hela dagarna så du missar väldigt mycket tid med dem, vad de gör, säger, tankar, funderingar, upptäckter, utveckling mm. Främlingar (personalen) lär dina barn en himla massa saker som du inte tar ansvar för själv och som du inte är närvarande då det sker. Dina barn är borta från hemmet och det blir således inte i närheten lika mycket stök, disk mm som om de vore hemma hela tiden. Främlingar lagar och ger flera måltider om dagen till Dina barn (om de är riktigt små blir de dessutom matade där också). Främlingar byter blöja eller torkar efter toalettbesök, torkar snuviga näsor, tröstar när barnet är ledset osv. Det finns hur mycket som helst som du missar av att vara mamma och som du ersatt med ett gäng ”stand in-mammor” under alla de timmar du är frånvarande ur ditt barns liv varje dag. För att inte tala om uppfostran. Främlingar uppfostrar dina barn stora delar av dagen, får tjata på dina barn osv. Ja du ser ju, det finns hur mycket som helst. Och hur mycket som helst mer att fundera på innan man bara reagerar och försvarar sig. Så nej, du vet inte vad det innebär att vara mamma på riktigt. Tänk större!
Främlingar? Det låter som att du aldrig satt sin fot på en förskola. Mina barns fröknar är inga främlingar. Tvärtom är det viktiga, kärleksfulla vuxna som de kommer minnas för resten av livet. Precis som jag minns Karin, Camilla och Gudrun som tog hand om mig på dagis.
Att mammor är ensamma hemma med sina barn är en ultramodern företeelse. Förr var mammorna tvungna att arbeta i jordbruk och liknande och då var det andra som tog hand om barnen. Äldre släktingar, äldre barn, grannfruar etc. Det du framhäver som det mest naturliga, ursprungliga och bästa är en modern konstruktion.
Jag antar att dina barn inte går i skolan eller har egna vänner? För då kan ju du inte ha kontroll över vad barnen lär sig eller tänker eller känner?
Jag tänker sluta diskussionen där. Grattis till att du känner dig nöjd med dina livsval.
Anya…känner medlidande med dina barn om de tvingas umgås hela dagarna med en morsa som har en så nedsättande syn på andra människor. Tänk större Anya. Större😊
”Enligt studier tillbringar dagens yrkesarbetande kvinnor
lika mycket tid med sina barn som en hemmafru på 70-talet.”
——————————————————————-
Baraattläsadenmeningensättersakeriettpersoektiv