Kanske är det för att jag sov för lite inatt. Kanske är det för att november är så särdeles mörk och svart och för att oroligheterna runtom i världen tränger sig på. Eller så är det bara utgången av det amerikanska presidentvalet som gör att jag har ett tryck över bröstet idag, tårar bakom ögonlocken och misströstar om mänskligheten. Man kan tycka olika om politiska reformer och förslag. Men att så många människor verkligen inte bryr sig om personlig etik och moral – det är nedslående. En man kan vara kriminell, dömd våldtäktsman, prata om att skjuta politiska motståndare och journalister, ta kvinnor på könet och vara allmänt misogyn och rasistisk. Och folk kan ändå tycka att denna man är lämpad att leda världens största demokrati. Eftersom han företräder just de reformer som man själv önskar.

Jag känner en hopplöshet som jag inte vet om jag någonsin känt tidigare. Inför klimatet, inför demokrati, inför krigen som rasar i så väl Europa som utanför dess gränser. Inte på grund av den som har vunnit – utan på grund av de miljoner människor som röstade fram honom. Som inte tvekade att ge makten till någon som företräder deras egna intressen – oavsett hur olämplig han har visat sig vara som människa. För han är verkligen en usel människa, helt utan etisk och moralisk kompass. Och det förnekar inte ens hans egna supportrar. Den amerikanska väljaren som i en intervju säger ”Ja, han är en skurk men han har bra ekonomisk politik”. Hur kan man ens säga båda dessa saker i samma mening? Hur kan inte benämningen skurk omöjliggöra alla andra positiva egenskaper?

Jag tänker mycket på det underskott av etik som finns i samhället. På hur vi förväntar oss så lite av de som leder och har makten. På hur vi går med på räv- och rackarspel hos de som styr, så länge det gynnar våra egna intressen. När ens egna politiska företrädare beter sig olämpligt ser vi genom fingrarna, för att de trots sin bristande moral och etik ändå företräder våra egna intressen.

Men hur kan någonting gott komma från någonting ont? ”Fisken ruttnar från huvudet” säger ordspråket. En rutten ledare sprider förruttnelse.

Det finns tusentals intressanta politiska analyser att göra kring ett presidentval, och jag gör inte anspråk på att sitta här och ha någon smart take. Jag känner bara förtvivlan.