
Det är en sådan där ofin fråga i klass med vad någon har i månadslön. Men när Malin är ofin och frågar mig så är jag fin och svarar. I alla fall bakom betalvägg. Svaret får Malin att tappa hakan.
Veckans avsnitt handlar om evig bantning och ifall det är så fel egentligen? Malin försöker ge tips men får backa ut ur rummet. Vi diskuterar hur man bäst hanterar Jehovas vittnen vid sin ytterdörr och Armie Hammers religiösa mamma. Via ett sidospår hamnar vi i en fråga som verkligen engagerar mig och som ofta gjort mig ledsen. Nämligen kristna som tycker att andra kristna inte är tillräckligt kristna utan ska omvända dem till den rätta kristna läran. Plötsligt får man förbön av någon som man inte vill ska be för en. Som man upplever ser ner på en och tycker att hen själv står närmare gud.
Som ni förstår är det det bästa avsnitt vi gjort på länge. Bara för våra kära prenumeranter. 29 kronor bakom betalväggen hos underproduktion.se/wollinochclara
Tack förresten till er som lämnar så fina recensioner av vår podd! Vi blir glada!

53 svar
Tur för mig som har ett spring-pass inplanerat imorn och därför får lyssna på er. Låter som ett ljuvligt avsnitt! Jag gissar att Malin tappar hakan för att du väger mycket mer än hon tror – eftersom din kropp består av enormt vältränade muskler? Och så instämmer jag SÅ i det du skriver om att andra kristna tycker att de är bättre kristna. Kommer ha en ljuvlig springrunda framför mig imorn!
Hahahah! Vi är glada att få hänga med dig i löpspåret =)
Helt ärligt tyckte jag det var så befriande att höra om din vikt Clara för jag tycker du ser helt normal ut och framförallt stark. Jag har också länge kämpat med vikten men inser nu att jag nog haft lite orealistiska krav om jag även styrketränar samtidigt. Är längden mellan er båda (178,5) och väger typ mittemellan er två men har inte varit nöjd på länge. Jag ska börja bli lite mer realistisk kring både vikt och mått, men för den sakens skull inte sluta äta det som jag faktiskt mår allra bäst av. Tack!
Vad fint att du känner så! Kram
Jag har gjort det till en sport att fråga vad folk har i lön. Varför ska man hymla om sånt? 😊
Jag förstår inte heller det hymlandet..
Hej Amanda! Svaret på det du inte förstår har du i svaret till signaturen Ida. Lycka till du också med att skaffa dig hälsosammare saker att göra!
Hej Ida! Svaret på din fråga: Du kan av andra människor uppfattas som otillbörligt närgången, näsvis, ouppfostrad och rent av oförskämd. Du snokar i privata förhållanden som inte på något sätt är din business. Skaffa dig en annan mer hälsosam sport!
Här är jag på din sida, Ida. Att prata om lön är det enda sättet att höja lönerna. Nu är det ju kanske ingen fråga att börja ett samtal med på ett glöggmingel, men på en arbetsplats tjänar alla i en arbetsgrupp på att känna till kollegornas löneläge. Lyssnade så sent som igår på en debatt om detta.
Inför en löneförhandling är det viktigt att känna till löneläget i branschen, på arbetsmarknaden i stort och på arbetsplatsen, inte minst bland kollegor som har samma arbetsuppgifter. Det är inte så att din lön blir sämre för att dina kollegor får justerat lönen uppåt, tvärtom är det sådant som driver upp löneläget på en arbetsplats.
Så, slut på föreläsning! Men det är ett viktigt ämne. Jag för övrigt aldrig förstått varför det skulle vara fult att prata lön, den är ju inget betyg på din insats, utan satt utifrån premisserna på din arbetsplats eller i din bransch.
Det här håller jag faktiskt med om. Det är tex jättesvårt att vara i en bransch när man inte vet vad andra tar betalt för olika jobb. Tror det är anledningen till att många nya influencers (som är min bransch, usch jag lider av att skriva det) säljer sig på tok för billigt. De har ingen aning om vad som är rimligt att ta betalt. Och vet inte vem de ska fråga
Det förstår jag verkligen. Jag har själv varit egenföretagare och frilansat i en bransch där arvodena generellt ligger väldigt lågt. Det var otroligt hjälpsamt när kollegor var öppna med vad olika arbetsgivare brukade betala. Till skillnad från i influencerbranschen (föreställer jag mig, i alla fall) fanns det fackliga rekommendationer kring arvoden baserat på tidsåtgång, men dem var det ju ingen som följde i praktiken. Som anställd har man oftast ändå lite andra riktlinjer att gå efter, när man löneförhandlar.
Madame har en klockren åsikt i frågan om lön. Läs hennes svar till Ida. Och till Hanna vill jag säga att det är inget fel att jämföra sin lön med arbetskamrater som har liknande arbete som en själv. Det är helt ok. Men att fråga om lön hos andra bakanta… det anser jag att ingen annan har med att göra. Det behöver man inte svara på.
Vilken rolig debatt det blev! Jag förstår att man kan uppfatta det som oförskämt och har all respekt för att man inte vill svara på den frågan. Men är också av åsikten att den som tjänar på att sånt i luftas är arbetsgivaren, inte arbetstagaren och det är synd, som några andra här ovan också påpekade. 😊
Svar till Ida: Precis så tycker jag också. Våga fråga. Om en person inte vill svara är det upp till den personen. Jag har jobbat med fackliga frågor i många år och arbetsgivaren är så GLAD när personalen inte vill/inte vågar/inte får(!) säga vad de har i lön. Arbetstagarna är de som förlorar mest på detta. Tyvärr.
Jag tycker det här är ett jätteintressant ämne, så du får gärna förklara varför du tycker den här frågan är så förfärlig?
Jag kan förstå att det kan vara känsligt om man är egenföretagare, som Clara. Men för alla som är anställda finns det ju offentlig statistik och medellöner att tillgå. De flesta som är någorlunda intresserade av ämnet har säkert koll på ungefär var lönerna ligger för olika yrken och i olika roller. Man vet att en läkare tjänar betydligt mer än en lärare. Och att en lärare tjänar mer än en undersköterska. Och att den som jobbar deltid får ut mindre än den som jobbar heltid. (Sen kan det förstås slå på ett antal tusenlappar på individplan, beroende på olika faktorer.)
När jag diskuterat lön med bekanta, familj och vänner (ja, jag har frågat i en del fall när ämnet kommit på tal – med tillägget att man såklart inte behöver svara, och att en ungefärlig siffra räcker) så är det inte för att snoka i deras privatekonomi, utan av intresse för hur löner ligger i olika branscher och på olika arbetsplatser. Jag tycker att det är intressant att veta, för att förstå samhället bättre. Och för att sätta min egen lön i ett perspektiv. Jag är inte intresserad av vad privatpersonen Anna kommer att få i lönekuvertet i slutet av månaden, men jag kan tycka att det är intressant att veta vad en nyexad förskolelärare 35+ i Stockholm får i ingångslön. Eller vad den som jobbat 40 år inom banken tjänar. Till exempel.
(Det kan jag förstås googla, men i en diskussion kan det ju vara givande att prata om det rakt ut.)
Nu ska jag sluta kapa det här kommentarsfältet 🙂
Precis! Det är exakt därför det är viktigt att prata om. För att synliggöra och kunna kämpa mot orättvis och ojämlik lönesättning.
Fast där spelar ju facket en stor roll. Ok fråga arbetskamrater men när jag träffar nya vänner och dom frågar om lön tycker jag det är dumt.
Jo, det är ett betyg på din insats – också!
Håller med. Det är extra viktigt att fråga kollegor eller folk i samma bransch som en själv vad de tjänar. De enda som tjänar på att vi är tysta är arbetsgivarna.
Ja, det var ett riktigt bra avsnitt!! Älskar dessa öppna samtal om bantning, det är ju sånt här alla vill höra men inte vågar erkänna! Tänk att man kan vara så klok och rolig som ni är på samma gång
Så glad att du tycker det! Precis så resonerar vi också. Väldigt tröttsamt med alla som går som katten kring het gröt
Du väger jävligt tungt Clara! Och är mer än normalviktig – du är viktig som få.
Det hoppas jag att både du och alla andra vet, oavsett vad några siffror på en våg gör för anspråk på att försöka (och misslyckas) säga något om saken.
Detta var fint- att väga tungt och vara mer än normalviktig ❤️
Kanske fel att be om något mer under ett inlägg där du redan beskriver att du varit utlämnande.
Men OM det skulle vara möjligt så slulle det vara väldigt intressant att läsa mer om din tro. Vilken sorts kristendom är det? Vanliga Svenska Kyrkan eller frikyrkligt? Stöttar tron dig i existentiella frågor och hur i så fall? Brukar du be och i så fall i vilka situationer? Har du haft något sådant där tydligt ögonblick då du blev frälst? Vet att du beskrivit gymnasietiden (var det väl?) och hur du tog intryck av kristna vänner/tjejer i skolan.
I detta i en global kontext extrema och sekulariserade land är det så intressant att få veta mer om de människor som ändå har en tro och den gemenskapen det säkert ger? Men förstår om du inte vill dela med dig mer och känns nästan oförskämt att be dig ge mer när du redan ger så mycket. I så fall ber jag om ursäkt. Kanske finns redan sådana inlägg sedan tidigare också?
Tack i alla fall för en högkvalitativ blogg år efter år.
Vi tar med oss det! Tror det kan bli ett bra poddämne =)
Jag har inte fattat var man ska man lämna recension om podden – länka gärna. Tack!
Om du har apple podcaster i din mobil kan du lämna recension där! Gå in på vår podd och scrolla ner till recensionerna =)
Tack snälla!
Jag har inte hunnit lyssna på avsnittet än, men ser som vanligt fram emot den som en chokladpralin njuuuta av. Blir alltid genuint glad när jag lyssnar, och den känslan behöver sannerligen fyllas på ibland.
Hur som är er podd 5+, men jag lyckas inte hitta någonstans att lämna betyg. Kan någon kanske dela en länk, det vore också 5 +.
Snart ska jag premiärlägga ditt underbara vinterpussel Clara, som jag vann i er utlottning i början av året. <3
Om du har apple podcaster i din mobil kan du lämna recension där! Gå in på vår podd och scrolla ner till recensionerna =)
Vad roligt att vi får vara din chokladpralin! Hoppas du får en mysig stund med pusslet!
Jag håller verkligen med om att det var typ det klokaste Katrin Z sagt! Hittills är det du Clara (och så nu Katrin då) som säger hur det är på ett sätt som resonerar med mig. Det går liksom inte att ta till mig råd om så kallat intuitivt ätande och uppmaningar som ”släng ut vågen!” från en människa SOM ALLTID HAR VARIT SMAL.
Känner igen kroppstransformationen som tung styrketräning kan ge. Nio månader efter att jag börjat träna med PT var min kroppsvikt exakt samma men byxorna för stora. Och skinkorna hade så att säga flyttat upp en våning sett i profil. Så jävla snygg blev jag, och stark!
Vad roligt att höra om din träning. Snyggt jobbat!
Haha, jag vet faktiskt inte exakt vare sig vad jag väger eller vad jag har i lön 😀 Jag klarar mig och mitt liv på den lön jag har, och jag får plats i mina kläder. Det är jag mer intresserad av än exakta siffror. Jag vet på ett ungefär om nån frågar, men inte helt.
Om du däremot frågar vilka vikter jag lyfter, då vet jag 😛
Vet inte heller vad jag väger (har inte vägt mig sedan för fyra år sedan då jag var gravid och var tvungen att väga in på kontrollerna). Men vad jag har i lön har jag stenkoll på!! Har lite svårt att förstå hur någon inte kan ha koll på det?? 🙂
plättlätt att inte ha koll på hur mycket lön man har, här har du en till!
Det skulle vara mycket givande om du Clara skulle vilja dela din kristna tro med oss. Berätta om vilken kristen tradition du tillhör, om er teologi och hur du lever denna tro i vardagen. Vad gud är och vem gud är i er kyrka. Hur ni tolkar bibeln och tusen andra sådana saker. Vi lever i ett land och en tid då religiös tro inte är vanligt. Då och då nämner du din kristna tro men om du inte gjorde det så skulle i alla fall inte jag ens ana att du var kristet troende (men det säger måhända mer om mina fördomar rörande kristna människor än om dig…)
En liten fråga: tänkte ni innan sändning på era prenumeranter och följare som är ”Jehåva”, som ni kallar det. Visst, alla människor måste tåla satir, skämt och att bli skojad om, men jag uppfattade början av bloggen som barnslig och avslöjade att ni har noll koll på i alla fall att det finns mormoner i Sverige, att shakerrörelsen inte var politisk och att det inte heter ”Jehåååååva”. Snälla – lär er uttala det korrekt!! Alla andra rörelser (Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga, hinduer, buddhister, pingstvänner, baptister, Livets Ord-are, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Hare Krishna och andra svåra ord) uttalas som de heter. Vad är det som är så svårt? Som ”Jehåååva” själv så blir jag ganska trött. Senast också i Svenska Nyheter på TV som för ett par veckor sen rapporterade en massa nonsens som inte stämmer om ”Jehååvas, eller Jehovaaas Vittnen som de kallar sig”, som Messiah Hallberg sa. Visst, det är ett satirprogram och ja, jag skrattade gott! Men är det inte det som en grupp kallar sig som de egentligen heter? Så om Pingstkyrkans medlemmar kallar sig pingstvänner, ska jag då kalla dem Pingstisar, Pingstiiiisar, Pingpong, Pingeling, Pissepottor eller annat kul? Och ska de alltid kallas Pingeling el dyl i TV, nyheter, poddar osv? Bara för att, liksom? Bara för att det går att säga fel, för skojs skull? Visst kan de det, men själv känner jag inget behov av att notoriskt uttala andra människors namn, eller deras tros namn, fel. Jag gör mig inte rolig över andra människors tro heller, eller tycker att jag är förmer än någon annan, bättre än någon annan eller är mer älskansvärd av högre makter än någon annan.
Så innan man offentligt i en podd går ut och pratar om nåt kanske man skulle vara lite påläst så man kan prata rent, och dessutom ha i minnet att en del av ens följare faktiskt tillhör den grupp man ska tipsa om hur man snabbast och mest putslustigt blir av med.
Jag är uppriktigt ledsen att vi uttalade det fel. Det var sannerligen inte med mening, eller för att raljera. Jag hade ingen aning om att det inte uttalades så. Jag uttalar det som jag lärde mig det av mina två klasskompisar som var Jehovas vittnen. De sa jehovaaa. Kanske det var dialektalt? Det var i alla fall inte menat som någon kränkning. Ska inte göra om det.
Hej,
Jag är ett Jehovas vittne, ville bara förklara lite varför vi ”knackar dörr”.
Jesus sa till sina efterföljare: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matteus 28:19, 20) När han sände ut sina första lärjungar uppmanade han dem att besöka människor i deras hem. (Matteus 10:7, 11–13) Efter Jesus död fortsatte de kristna att sprida budskapet både ”offentligt och från hus till hus”. (Apostlagärningarna 5:42; 20:20) Vi följer de första kristnas exempel, och vi tycker att det här är ett bra sätt att nå ut till människor.
Självklart vill vi visa respekt om någon inte är intresserad och säger nej, att vi inte fortsätter att prata utan går därifrån. Vi har alla en fri vilja att välja vad vi vill tro på, ingen kan pracka på eller tvinga någon till det. Jag respekterar alla människor oavsett vilken tro och religion de väljer att tillhöra.
Det med att inte pracka på någon er tro stämmer verkligen inte. Vet inte hur många ”handskrivna” brev eller påhälsning vid dörren vi haft. Ber JV att notera att vi INTE vill ha några besök men det verkar tyvärr inte gå in. Har också på nära håll sett hur föräldrar förskjuter sina barn för JV tron, helt förfärligt.
Hej Lena! Har upplevt samma sak som du har gjort. Dörrknackningar tidigt på söndagen, handskrivna brev och överlämnande av tidningar. En gång hade vittnena släpat med sig ett litet barn som frågade om jag trodde på Gud. Det värsta var när jag såg ett TV program om sekter, där familjen aldrig mer träffade sin son pga att han var homosexuell.
Nu kanske det inte är så överallt i JW men jag har svåårt att ha respekt för folk som försvarar en rörelse som skadat många människor i många år och har såna tydliga sektistiska drag. Min sambo är uppvuxen i JW men blev utesluten i tonåren. Och därmed lämnad av sin familj. Föräldrarna bryter med sina barn pga de inte vill tro samma som dem.
”Guds vilja”.
Föräldrar vill inte att deras dödssjuka barn ska ta emot blod – även om det kan rädda deras liv? Pga ”Guds vilja”?
Hjärntvätt skulle jag kalla det, sorry om jag upplevs som respektlös men blir bara så sjukt provocerad.
Hej!
Han som som ringde på hos mig sa ”Vi är Jehovas vittnen som du kanske förstår?” och jag kan nästan svära på att han sa det med å. Kan det vara dialektalt?
Mina kusiner är Vittnen och säger Jehååvas. De är smålänningar, om det spelar något roll i sammanhanget.
Måste också tacka för er roliga podd! Jag gör strålbehandling just nu (efter bröstcancer) och tillbringar 4 timmar i buss per dag och ska så göra i totalt 15 dagar. Er podd förgyller verkligen bussåkandet. Tack!
Sofie ta hand om dej och kram. ❤️
Nämen tack! Din hälsning värmer.
Vill spela in femton gånger fyra timmars strålpodd bara till dig. Stor kram.
❣️
skulle ønske det var mer naturlig for dere kristne å tenke over hva Jesus ville gjort, prøve å ligne ham, for eksempel før man lager podcaster der man snakker drit om andre osv. Jeg ser her over at en skriver at hadde du ikke sagt det, så ville hun aldri trodd du var kristen. er ikke det egentlig litt trist? jeg trodde man som kristen skulle prøve være lys? spre godhet. prøve se andre med Jesu øyne. og la det prege orda sine også.
men det hadde kanskje ikke blitt en bra nok podcast.
Jag tycker att hela min blogg och allt jag skapar och skriver om är en reflektion av min tro och mina värderingar. Men jag har inget behov av att bevisa eller förklara det för den som inte förstår. Precis som jag säger i podden finns det alltid människor som tycker att jag är kristen på fel sätt. Och det är en stor sjuka inom alla religioner – det inbördes fördömandet av andra som otillräckliga troende.
Vilket bra avsnitt! Befriande prata om kropp, vikt och bantning. Jag var tonåring under 2010-talet och fick en rätt uppfuckad självbild av att bli mobbad under skoltiden och känna att det absolut enda som var bra eller åtråvärt med mig var att jag var smalast i klassen. Blev livrädd för att gå upp i vikt och tappa min enda tillgång i livet… Samtidigt har jag alltid varit feministiskt engagerad och OCKSÅ tagit del av kroppspositivism-rörelsen under typ hela min uppväxt så har fått med mig en vag känsla av att alla former av bantning/viktnedgång är typ livsfarligt (för man kan ju trigga ätstörningar), ändå ALDRIG funkar i längden, samt är typ allmänt ofeministiskt. Har därför i princip ALDRIG pratat vikt med folk, bara tänkt en jäkla massa själv. Har nu under 20-årsåldern följt det vanliga mönstret i befolkningen och gått upp något kilo per år och rört mig hela vägen från supersmal till att allt ytterligare eventuellt kroppsfett jag skulle lägga på mig i framtiden skulle utgöra någon slags begynnande övervikt. Det har inte känts helt lätt att handskas med alla gånger av ovan nämnda anledningar…
Men senaste åren har jag (delvis via universitetsstudier) lärt mig mycket mer om hur kroppen funkar, forskning, kost, vikt, hälsa osv. Känns som att jag delar både Claras åsikter och förutsättningar till stor del – om jag liksom bara existerar i denna värld av extremt överflöd av energirik och supergod mat kommer jag fortsätta gå upp något kilo per år. Det vill jag helst inte, av båda fåfänga och (på lång sikt) hälsoskäl. Så har typ börjat acceptera att jag nog kommer få banta lite några månader per år för att hålla mig viktstabil genom livet. Och det är ju lite trist och tråkigt, men hittills varken tragiskt eller ätstörningstriggande för just mig.
Så himla uppfriskande att höra er prata om vikt! Tycker det är så otroligt svårt att förhålla sig till vikt, man får liksom inte prata om det och allt ska vara kroppspositivt osv men samtidigt är det ett faktum att iaf jag plockar på mig ett kg här och där och behöver gå ner några kg emellanåt. Jag vill inte bli överviktig både för min hälsas skull och för att att kläder sitter sämre när magen är plufsig. Tyckte det var väldigt skönt när du Clara sa att det är så du tänker, att man måste kanske tänka att man kör VV ett par gånger om året för att inte vikten ska skena iväg. Jag har gått på VV ett par gånger och behöver definitivt göra det efter jul. Det känns som ett misslyckande att gå upp igen tycker jag, och det är kanske bättre att acceptera att det lätt blir så och ta tag i det igen efter ett halvår eller år än att känna sig misslyckad över att man gått upp de där kilona igen.
Ja, lite så tänker jag också! Avdramatisera det istället för att se det som något fruktansvärt hemskt som ingen borde utsätta sig för! Heja dig och puss!