I veckans avsnitt av Wollin & Clara har jag en intervention med Malin angående hennes nyårslöfte om att börja styrketräna. Vi diskuterar begreppet ”smalfet” och pekar ut drabbade kändisar och eventuellt också Malin Wollin. Och så lyfter jag trenden med sura träningsprofiler som skäller ut sina följare och dumförklarar dem.
Och så diskuterar vi psykologin i kommentarsfältet, poddlyssnare som tycker att Malin är elak mot mig och bloggläsare som skvallrar för mig när Malin är dum mot sina läsare. Vem av oss är god på riktigt? Borde jag ta Malin i uppsträckning?
Det för in oss på ett annat vanligt förekommande fenomen: Säg att jag har blivit utsatt för något obehagligt på jobbet. En kollega har sagt något misogynt till mig på ett möte, eller min chef har överträtt en gräns. Och efteråt kommer någon som var med och säger till mig ”Usch hans bemötande mot dig vittnar verkligen om misogyni” eller ”Jag blir så arg när chefen behandlar dig sådär förminskande”. Och så sitter jag där och har dels blivit utsatt för någonting kränkande. Och sedan ska jag också bära oket av att göra något av den här informationen som jag precis har fått i mitt knä. När någon säger så där till mig försöker jag alltid svara
-Tack för omtanken. Men säg inte det till mig, säg det gärna till kollegan. Eller chefen. Det är han som behöver höra det.
Ofta tenderar vi att gå och klaga på den som har varit dum – till den som har blivit utsatt! Av bekvämlighet, feghet eller bara missriktad välvilja. Det borde vi alla öva på att låta bli.
Jaja. Om det och mycket annat pratar vi i veckans poddavsnitt. Lyssna på dagens avsnitt och hela vårt digra arkiv kan du göra för 29 kr/månaden. Bli prenumerant här.
13 svar
Jag tänker att det är av omtanke man säger en sådan sak. För att bekräfta den som fick det dåliga bemötandet att man sett. Men du har ju helt rätt i att det är bättre att säga till den som varit dum. Svårt ju!
Man kan säga det till båda. De flesta av oss uppskattar väl en bekräftelse på att ens upplevelse av en situation är legitim:-)
Ja, det håller jag med om!
Törs jag säga att det är jag som är Agneta? Jag tyckte så himla synd om den här Karin när jag läste Malins blogg. Men efteråt har jag ändrat mig helt. Men för sent att pudla nu väl. Klart att Malin ska få skriva om klänningar utan att nån ska kritisera det.
Det kändes lite surrealistiskt när jag satt på tåget mellan London och Manchester och lyssnade på podden och Malin började prata om mig.
Fan vad jag tycker att du är modig som skriver igen! Och vad roligt att vi fick vara med dig på tåget 🤗
Jag vill också sitta på ett tåg mellan London och Manchester!
Jag tycker det är lika illa när jag inte alls blir kränkt, men någon annan blir kränkt å mina vägnar, speciellt om de mest blir arga för sin egen skull dvs de har något annat otalt med personen och använder mig som en förevändning att ilskna till.
Har en manlig kollega som jag jobbat ihop med i 18år, vi har näst intill vuxit upp tillsammans på jobbet. Han var den första som förstod att jag väntade mitt första barn och hjälpte mig smyga när jag ville hålla det hemligt. Jag vårdade hans dotter när hon blev sjuk… den relationen och så säger han ”men gumman hur är det med dig?” när han ser att jag var ledsen för något. Då ska en nyanställd 10år yngre tjej ta mig i försvar och skälla, eftersom hon anser att han förminskar mig. (När det mest handlar om att hon inte gillar honom som person).
Ja, du har rätt i att man nog oftast säger typ ”stackars dig” till den som har blivit illa behandlad i stället för att säga ”dumma dig” till den som behandlat personen i fråga illa. I första hand tänker jag att man vill bekräfta att man sett/hört att den personen blivit illa behandlad och att man tycker att det är fel. I andra hand tror jag att man tar den enkla utvägen då man kanske inte vill konfrontera den som behandlat personen illa för att man då är rädd för att starta en konflikt, att få mothugg. Detta var helt klart någonting tänkvärt, tack för det.
Clara. Du kanske skulle tänka på att du har påstått saker om Bianca Ingrosso och hennes mamma Pernilla. Du har gjort antagande om dom och dessutom känner du inte ens dom. Inte ok.
Hur menar du tänka på? Har det något att göra med detta avsnitt? Förstår inte riktigt kopplingen
Jag hajjar vad du menar men å andra sidan: varför stod du själv inte upp för dig? Jag som åhörare kanske blev lika överrumplad eller förstod först efteråt vad det var som hänt -precis som du. Då kanske jag vill visa att jag stöttar eller kan hjälpa och backa upp dig ifall du vill agera mot personen i efterhand.
Men ibland vill man faktiskt inte höra Vad synd det är om dig eller Vad dum hen var mot dig. Det blir bara sten på börda och man känner sig svag och kanske skäms just för att man inte kunnat stå upp för sig. Det beror på vem som säger det och hur det sägs. Om det ligger riktig omtanke bakom eller bara sensationslystnad eller att den som säger det visa sig i god dager. Vi har alla varit på båda sidor. Tänkvärt.
Åh, jag tycker det är jättefint att höra att någon sett att jag blivit illa behandlad (händer väldigt sällan dock). Hellre lite feg men bryr sig, än att vara helt obrydd! Men allra helst vill man såklart att personer både bekräftar och agerar.
Jag tycker att det är fint att man bekräftar att man har sett att någon har blivit illa behandlad. Det hade jag önskat mig när jag blev mobbad i skolan till exempel. Det är just att ingen såg mig i ögonen i den stunden och bekräftade mig på det sättet som är ett av de djupaste såren. Att jag var så ensam i det. Om någon sett mig och bekräftat mig då hade det nog gjort stor skillnad med tanke på vilka negativa berättelser jag började berätta för mig själv om mitt värde, något som jag ännu i vuxen ålder måste jobba mycket med.
Det är också det som Gabor Mate bland annat talar om är det som skapar trauma – ”the lack of an empathetic witness”. Så jag förstår din tanke och absolut ska man också säga till förövaren, men det är också viktigt att den som är utsatt (eller kanske inte ännu insett att den utsätts) får möta ett par ögon och en människa som visar att den ser det som händer och inte godkänner det. Det är också viktigt att få höra någon annan sätta ord på det, så att man själv får tillgång till de orden. Det är förstås viktigare ju grövre övertramp / övergrepp det handlar om men principen är ändå den samma tänker jag.