Jag är otroligt skeptisk mot den bojkott av ICA och Coop som pågår den här veckan. Jag förstår att ekonomin under de senaste åren blivit pressad för många människor, men jag tycker att själva problemformuleringen är fel. För det första är det långt ifrån alla ICA-butiker som har stora marginaler och gör en stor vinst. Vi har en liten lanthandel i vår by som tillhör ICA-koncernen. Jag vet att de har haft otroligt tuffa år när det blivit dyrare för dem att köpa in varor, samtidigt som köpkraften minskat hos kunderna och allt fler väljer att storhandla i stan. Det har gjort ett redan pressat läge allt svårare. I vår familj har vi ändå fortsatt att fortsätta storhandla på vår lokala ICA eftersom vi värdesätter den så mycket. Och skulle den läggas ner tror jag inte att någon skulle våga starta upp igen. Dessutom har jag insett att en liten butik med enklare utbud ofta är billigare att handla i. ICA Kvantum i stan har visserligen lägre priser – men där okynnerhandlar jag alltid fler saker. På vår lilla ICA köper jag det som behövs.

Men sedan är jag också väldigt irriterad på den här inställningen att mat inte får kosta någonting. Mat är väl ändå en av de viktigaste saker vi kan köpa för våra pengar? Men enligt statistik från SCB spendera svenska hushåll idag i genomsnitt cirka 13 procent av sina totala utgifter på livsmedel och alkoholfria drycker. Det motsvarar ungefär 55 000 kronor per hushåll och år. Denna andel har minskat avsevärt över tid. År 1952 utgjorde livsmedelskostnader 33 procent av hushållens inkomster, och i början av förra seklet var andelen hela 44 procent. Så nej – vi står inte inför några historiskt höga matkostnader idag, även om matpriserna höjts de senaste åren.

Problemet är inte att maten är för dyr i Sverige. Problemet är att vi har vant oss vid att den är alldeles för billig. Och även om det finns en grupp människor som har så små marginaler att de inte kan äta sig mätta – så upplever jag inte att det är dessa som klagar. Och dessa människor som har det svårt ska förstås bli hjälpta. Men det genom höjda bostadsbidrag, höjd a-kassa, höjd garantipension och mer pengar från försäkringskassan. Deras utsatthet handlar ju om att vi monterat ner våra tryghetssystem och försämrat livsvillkoren för de fattigaste.

Det är inte en mänsklig rättighet att få dricka billigt kaffe eller äta obegränsat med billig frukt från andra sidan jorden

Och om vi ska vara helt ärliga kan nog alla vi som inte tillhör denna mest utsatta grupp erkänna att mycket som ligger i våra kundvagnar inte är absolut nödvändig mat. Tvärtom är en hel del den en typ av livsmedelsskräp som varken ger mättnad eller näring. Och om man väljer rena enkla råvaror så blir matkassarna betydligt billigare i inköp, om än tråkigare. Men jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att få dricka billigt kaffe eller äta obegränsat med billig frukt från andra sidan jorden. Det är trevligt att ha möjligheten. Men det är ingen rättighet.

Klimatforskare och dagligvaruhandel larmar just nu om att dessa höjda matpriser bara är början. Mat kommer att bli allt dyrare i takt med klimatförändringar och ökad förekomst av extremväder. Och i Sverige, som är gynnsamt för mycket odling, har vi idag tyvärr en historiskt låg självförsörjningsgrad. Det enda vi egentligen är självförsörjande på är socker, spannmål och morötter. Och mängden småbruk har sedan sjuttiotalet minskat drastiskt. Det har inte skett av en slump. utan beror i sin tur på en väldigt medveten politisk strategi kring centralisering. Folk ska bo i städerna och arbeta! Men nu börjar vi se att detta kanske var förhastat. Det är kanske inte så klokt att koncentrera livsmedelsproduktionen till några få stora gårdar, och sedan låta enorma arealer bara växa igen? Särskilt inte med tanke på krig och klimatförändringar.

Det är idag otroligt svårt att vara lönsam som småskalig svensk bonde. Det vet jag efter att vi drev det ekologiska jordbruket Marstorps Mat i närmare ett decennium. Den tyska vitkålen på vår lokala ICA var billigare än vår vitkål från åkern utanför affären. Det säger sig självt att det är OMÖJLIGT att mat som fraktats hit med lastbilar från Tyskland kan vara billigare än det som odlas här. Bara frakten borde göra det omöjligt. Men med dagens subventioner och bidrag är det bättre att handla grönsaker från kontinenten än att odla det i vår egen by. Det är oerhört skevt.

Och så vill jag slänga in ytterligae en pinne i den här brasan. Och det handlar om att kunskapsnivån om matlagning och råvaruhantering idag är så låg. Tidigare generationer hade i alla fall en beredskap och en kunskap för att klara av fattigare tider. Men idag står många handfallna. En liten del av befolkningen är nördigt intresserad och har matlagning som specialintresse. Medan en stor del av befolkningen baserar sin kost på stora mängder halvfabrikat, har ett stort matsvinn och verkar sakna grundläggande färdigheter inom hemkunskap. Inte heller det har skett av en slump – utan är konsekvensen av att praktiska ämnen som hemkunskap värderas så lågt i skolan.

Med allt det sagt så tycker jag ändå att det finns någonting osmakligt och ohederligt i att stora koncerner gör enorm vinst på att leverera livsnödvändiga matvaror till människor. Men de som borde få en del av de här pengarna är inte kunderna – utan producenterna. Det är de som verkligen sugs ut av systemet.