Bland utkasten här på bloggen hittade jag en gammal påbörjad lista som inte blev något blogginlägg. Från 2023 eller 2022. Skriven sådär i början av december någon gång. Den kastade mig tillbaka till vad som känns som en helt annan tid. Blir varm och lite sorgsen på samma gång, över tidens gång och allt det där...

Det som gör mig glad

När jag sitter vid mitt skrivbord i skymningen och hör tre klara barnröster långt borta sjunga ”vi komma vi komma från pepparkakeland”. Bertil, Folke och Dahlia som sjunger på hemväg från skolan.

När barnen försvinner ner i källaren och jag hör dem klä på sig och hjälpa sin lillebror och sedan det hårda smället från dörren när de går ut och gräver snögrottor.

När den unga killen som kör traktor kliver ur och säger att de kan fortsätta leka och gräva grottor för han kan skotta på sidan istället.

När Bertil tar med sig Ulf ut för att hugga ved och de kommer in med knallröda kalla kinder och en överfull vedbärare.

När jag kommer ner från mitt arbetsrum och det är knäpptyst och barnen sitter och ritar efter skolan och jämför teckningar.

När jag kommer hem och de har dukat upp rollspel på matbordet, tärningar och ljus och satt på medeltidsmusik.

När de flänger iväg på sparkar, till skolan på mornarna. Med ryggsäcken på styret och öronlapparna till mössan fladdrande i vinden.