Som jag älskar min hemstad Umeå. Den är väl inte särskilt märkvärdig egentligen. Det finns både arkitektoniskt finare samhällen, naturskönare städer och platser där det händer betydligt mer. Men här har jag vuxit upp och i närheten av Umeå kommer jag att vilja bli gammal.
Lite extra älskar jag Umeå på hösten, när alla studenterna återvänder. 16 000 studenter som bor och studerar här och drygt 43 000 studenter på hela universitetet. Det gör Umeå till en ung stad med låg medelålder, med allt vad det innebär. Mest bara bra saker.
Gick en sväng nere vid Umeåälven. Beundrade snöbärsbuskarna i frosten.
De sista röda löven.
Husen som ligger så vackert vid älven.
Stadskyrkan som är pampig.
Och torget som var öde denna tidiga morgon.
Men man har alltid sällskap av Standing Man. Han får en att haja till och känna sig iakttagen. Ett tag hade han på sig en babybjörn med en docka på magen, som någon hängt dit. Ett feministiskt statement? Det gjorde mig glad i alla fall.
Och umesonen Stig Lindbergs fontän på Renmarkstorget. Ikonisk.
Umeå är en sån fin stad. Politisk och socialt medveten med ett rikt kulturliv. Designhögskolan, arkitekthögskolan, Norrlandsoperan…
Människor med spännande historier och från olika bakgrunder som söker sig hit. Hoppas att de alla känner sig riktigt välkomna!
3 svar
Vad fint att känna så för sin stad! Jag är från Stockholm, som jag älskar på sitt sätt, men jag delar den med så många andra att det liksom inte riktigt blir lika personligt.
Jag var i Umeå förra veckan för att föreläsa, och passar på att tacka för tipsen om Sandbergs pappershandel, som du ju skriver om ibland, köpte en massa ljuvligheter där, älskar den typen av butik! Gissar att de överlever bättre i mindre städer där en lokal på gågatan inte har stockholmshyror…
Så fint skrivet om Umeå. Jag har bott här drygt 20 år, känner inte riktigt igen mig i beskrivningen av hur bra det är. Men kanske man ser mindre av det fina när man bor i stan men sällan är i centrum- där det är fint- utan mer rör sig mellan praktiska ställen som Coop och ica maxi…
ååh så fint! Var just däruppe (gjorde författarsamtal kring min bok som utspelar sig där) och hoppas få orsak att resa upp igen. Tog långpromenad längs älven och förbi Bölesholmarna, njöt av hösten och tystnaden och tankar kring tiden som gått. väldigt fint är det!