Det här huset tillhörde min farmor en gång i tiden. Så såldes det och en annan familj tog över. Nu står det ensamt igenvuxet och öde. I trappan har farmor målat blåa blommor och i trädgården växer sådant hon planterade för sjuttio år sedan. Vägen till huset finns inte ens kvar längre.
En kaffekopp står kvar på diskbänken. Men den har stått där längre än jag funnits till. Det ser ut som att någon bara rest sig upp och lämnat allt. Och som av en händelse aldrig återvänt.
Undra om någon ens minns att de äger det? Om de vet att det finns ett hus där i norrlands inland som tillhör dem? Med barnleksaker och järnsängar och spegeldörrar och vindskamrar. Jag hoppas det. Jag hoppas att någon en dag väcker huset ur sin slumrande törnrosadröm.
Axlarna sjunker när jag kliver in i farmors hus
23 svar
Hej Clara! Jag googlade fram ett inlägg om din trädgård från 2015 (för att få inspiration till att hugga tag i min egen trädgård) och i det inlägget fanns en länk till detta fantastiska inlägg. Så otroligt sorgligt och samtidigt mystiskt! Vet du hur det har gått med huset, är det någon som har tagit sig an det? Tack för en ständigt intressant blogg!
Åh, det skär i hjärtat att de sånt..
Åh .. det gör ont i hjärtat när jag ser såna hus. Som ett barn utan föräldrar.. man vill bara kliva in och rädda huset från ensamheten.
Hus mår inte bra av ensamhet tror jag.
Det finns ett sånt sommarhus som min farmor bodde i när hon var lite.. nu är det köpt och bortglömt av ägaren.
Hoppas att någon en dag ska komma och rädda den från förfallet.
Tur att det finns fler som också tycker synd om alla dessa övergivna hus! Det ska ju faktiskt komma en bok om det snart, det stod om författarna (som jag naturligtvis inte kommer ihåg vad de hette) i DN för någon vecka sen. De hade iallafall åkt runti hela Sverige och fotat och tagit reda på bakgrunden om olika gamla hus och byggnader. Väldigt bra tycker jag! Dina bilder skulle kunna vara med;)
jeg håper også en person i den familien finner glede i huset og hagen en dag. I alle fall før det faller fra hverandre. Man burde nesten være kvalifisert for å eie gamle hus 😉 Super blogg, forresten!
Min pappa läser många spännande och annorlunda böcker tex om olika träd och myter kring dessa. Det skulle vara kul att läsa en bok om gamla överigvna hus där man har tagit reda på hur och varför de blev övergivna. Tips till dig som är duktig på att skriva, jag och min far skulle läsa!
Men du kan ju ta reda på vem som äger det via lantmäteriets hemsida: http://www.hamtplats.lm.se/fsok_alla/start.jsp
Det är gratis.
Vad fint! Men hur har det kunnat få stå orört så länge? Hur kom du in?
Lantligt och härligt. Ett hus med möjligheter…
Åh, jag älskar när det är så där mystiskt och vackert på samma gång! Älskar gamla hus och deras mysterier!
Samma sak händer med min bästa väns familjetorp. Hennes föräldrar sålde det, de somäger det har varit där en eller kanske två gånger den senaste fyra åren. Det borde vara krav på att du ska spendera åtminstone 2 veckor/år i ett hus du äger.
Cynisk som jag är så tycker jag att det är fantastiskt att ett hus kan stå tomt och obebott utan att någon brutit sig in för att sno hela möblemanget. Och eftersom jag bor i sthlm där bostadsbrisen alltid är det givna samtalsämnet så är ju ett tomt hus en nästan absurd tanke. Finns det alltså någon som bara lämnar ett stort hus och glömmer bort det? Sådana vackra hus ska bebos, inte glömmas bort och förfalla, det är ju sorgligt.
Här i Ö-götland fick det också alltför många bortglömda hus, vissa mycket förfallna, andra har bara stått tomma i några år (men inte satts ut till försäljning). En lösning vore att låta folk bo i husen mot symbolisk hyra + att de tog hand om huset.
Vackert!
Fint!
Ledsamt!
Leta upp ägaren och fråga om du inte kan få köpa tillbaka huset. Det är ju här dina barn ska växa upp, ju!
Tack förresten, för en himla fina blogg. Jag gillar dig och det du skriver!
Finn eierne, og kjøp huset! Kanskje det kan bli den selvforsørgende gården du skal bo på i fremtiden, om tomten er stor nok og om du jobber hardt nok.
Jag tycker det är sorgligt att gamla hus glöms bort så lätt. Kommer från en by i västerbottens inland och vet ett flertal gamla vackra hus som sakta men säkert håller på att förfalla eftersom ingen vill veta av dom eller folk som är för gamla för att bo kvar. Om jag bara hade obegränsat med pengar skulle jag köpa upp husen, rusta upp dom i fint skick och sen inreda dom i tidsenlig stil och sen försöka få folk att inse att det är inte så dumt att bo i byar i alla fall.
det är ju jättevackert hur kan man bara lämna det sådär??? :S
Men gud vad underbart! Du måste ju kunna ta reda på vem som äger huset och prata med dom. Du borde köpa tillbaka det från dom som inte änns bryr sig om det fina huset! Sälj det till mig vetja.
Åh, jag har någon slags förkärlek för bortglömda hus. Jag önskar så att jag bara kunde ta hand om alla små hus och fixa iordning dem igen. Så de slipper förfalla. När jag och pappa åkte med bil genom Norge såg jag bortglömda hus överallt och varje gång så gav jag irfån mig ett litet suckande; åhhh…
Hur ska jag lyckas rädda detta hus som bara lämnats för att dö? (det är så det känns ungefär) åhh..
Hej!
Precis som många andra läsare måste jag berömma dig för din fantastiska blogg. Kanske den friskaste fläkt som kommit från VF på evigheter. Utöver loppisannonserna är det bara dig och Henrik Lång jag läser i tidningen. Keep up the good work!
Så merkelig! Det ligger jo stoff til en hel roman her.
åh vad vackert. så fint och sorgligt. hur kan någon glömma bort det där? clara kan inte du flytta in?
Oj, sånt där är ju så skumt!
Men det ser väldigt mysigt och fint ut, tråkigt att de bara övergav huset. Finns det många såna hus däruppe i det stora Norr?