I söndags natt körde jag hem från en vän. Det var 25 minusgrader ute och jag mötte inte en bil på vägen. Jag älskar att köra på snöiga vägar om natten, då träden står som ett bergsmassiv vid vägkanten. Jag är aldrig rädd eller orolig i skogen. Jag kan gå rakt ut i mörkret och omslutas av tryggheten. Så var det inte när jag var liten. Jag minns hur jag följde mormor ut till vedboden i vinternatten och var alldeles livrädd. – HÖH, sa mormor stöddigt, sitter det någon idiot i skogen är det mest synd om stackarn, han fryser nog arselet av sig.












26 svar
Oj! Så mycket snö. Här i Skåne har vi ingen snö alls.
Haha, sjyst mormor! Me like
Tror jag behöver lite av ditt mod när jag ska köra till Umeå i mörkret om några dagar; det vill säga ensam i flera timmar genom läskig skog 😉
The woods are lovely, dark and deep,
But I have promises to keep,
And miles to go before I sleep….
I love this picture…
Vilken underbar kommentar av din mormor!
När jag var liten och blev rädd i vårat stora timmerhus i dalaskogen så gick jag alltid ut på gården, och så har det väl fortsatt. Skogen är så trygg.
kära vackra vinterklädda västerbottniska vägkanter. du fattas mig #norrlänning i exil.
Haha underbar mormor! Kul att du är tillbaka igen 🙂
De va mig en himla klok mormor du hade. Ska tänka på dom orden nästa gång jag är rädd för mörka skogen.
Älskar skogen men är ibland rädd i mörker. Aldrig för människor men för spöken och sådant.
Åh! Det ser vackert ut och låter underbart när du beskriver skogen och kylan! Här nere i Stockholm är det bara regn och ett kompakt mörker. Jag längtar hem till norr!
Precis, det är inte skogen eller mörkret en är rädd för. Själv är jag livrädd för zombies och varulvar. Framförallt varulvar. Väldigt barnsligt och fullständigt ologiskt, men det är de två saker som får mig att gå extra fort när jag är ute om kvällarna, och orsakade en massa ritualer om kvällarna när jag var yngre (lägga täcket på ett speciellt sätt, inte sätta fötterna på golvet vid sängen, aldrig gå genom släckta rum…)
Skogen är trygghet…!
Åh, det ska jag försöka komma ihåg när jag är livrädd i skogen. Men den funkar inte så bra på kolsvarta höstkvällar.. tro vad man då ska tänka på..
Kom ihåg att om det är så mörkt att du inte ser nåt/någon så ser inte det/de dig heller… 🙂
Vet inte om du såg på Luciafirandet i Svt men där iaf så lästes en dikt upp om just mörkret som jag tyckte var så himla fin. Lyssna på svtplay vettja, vid 52:12.
Klok mormor!
Jag fick höra samma sak första gången jag skulle dyka. ”Det finns inga läskiga djur där nere som bara ligger och väntar på att vi ska komma förbi så dom kan attackera oss.” Tyckte det var fint att höra. Och sant.
Sjöodjuren har nog bättre saker för sig än att vänta på mig. Precis som idioterna med kalla rumpor.
Jag älskar skogen men jag är alltid lite rädd när jag är i mörkret mitt ute i skogen, varför vet jag inte. Jag har nog kollat på för mkt läskiga filmer när jag var liten.. 😉 Underbar bild, känner visst avund när det bara regnar och slaskar här. Känns inte alls juligt på något sätt..
Hahaha… den härliga humorn sitter i släkten märker jag.
Haha åh vilken underbar mormor!
Har du inte hört talas om Rödluvan? Jag är för övrigt inte rädd att gå i skogen ensam i mörker utan ficklampa.
PS Du efterlyste manliga pysslare i radion. Titta in hos mig, så blir till och med du avundsjuk. Jag har pyssel som inte ens du skulle kunna hitta på! DS
Faktum är att de är rätt grymma, Sverkers pyssel. Väl värda ett besök!
Nu måste jag ju kolla bara för det! Känner mig dock tveksam 😉
Exakt! Det är inte skogen man är rädd för, det är människor 😉 Och de finns främst i staden… Är heller aldrig rädd för skogen, inte ens om natten, men det KAN vara lite kusligt en mörk, höstlig kväll då ingen snö reflekterar ens tankar…
Jaaaaa du är tillbaka! Skönt, nu ät allt som d ska vara.
Haha! Sån där var min mormor också, slängd i käften!