Skalan mellan frisk och sjuk är just det. En skala. Det är inte svart eller vitt. Jag har insett att jag ligger åt det maniska hållet och att jag visserligen inte är sjuk, men ändå lite mer manisk än vad som är ”normalt”. Jag kan så totalt gå upp i saker att jag glömmer bort att både äta och gå på toaletten på en hel dag. Jag kan börja jobba vid åtta och sedan sluta fjorton timmar senare för att inse att jag inte ätit en matbit sedan morgonen, inte heller gått på toa. Faktiskt inte ens tagit en rast. Jag gör det inte varje dag. Absolut inte. Oftast är jag rätt så balanserad och jag tänker medvetet på att försöka vara det. Men när jag gör någonting kreativt som jag älskar har jag den där maniska växeln som jag lägger i då jag bara fullkomligt jobbar ifrån alla andra. Jag tror att det maniska är en egenhet som många konstnärliga och kreativa personer delar.
Jag minns när jag började som journalist och en kollega, vit i ansiktet, frågade hur jag kunde vara så snabb? Jag vet inte. Jag vet bara att jag oftast är normalsnabb men att jag också har den där växeln, den där sjuka växeln att lägga i som inte är riktigt mänsklig men på något sätt funkar ändå. Men den är luststyrd. Jag har aldrig kunnat bli manisk när det gäller matteläxan eller någon annans hittepå-uppgifter till mig. Det maniska kommer när jag har som roligast och är som mest inspirerad. Samtidigt är det maniska inte bara positivt. När man hamnar i det här flowet kan man faktiskt tappa balansen lite.
När jag var gravid eskalerade det maniska och jag kunde stiga upp mitt i natten och sätta igång och baka bröd eller skriva krönikor. Många av mina pysselprojekt kommer också till på det viset. Att jag plötsligt inte kan sova utan måste gå upp och skapa något. Den maniska sidan är häftig. Det är lite som att få superkrafter. Men man kan inte vara hur energisk som helst utan att så småningom betala priset. Därför behöver jag också dagar av lugn och stillhet. Dagar när jag har riktigt låg energinivå och mest går omkring och drar fötterna efter mig.
Det fina med att analysera sig själv är att man kan sluta försöka motarbeta den man är och istället hitta sätt att bejaka och utnyttja sina olika sidor. Jag tror att jag börjar lära mig att leva med att vara lite mer manisk än vad som är normalt.
61 svar
Jag älskar det fenomen som Clara beskriver (vad det än må kallas), det finns inget roligare! Kreativiteten flödar och man får så mycket gjort av egen kraft och energi. Efter ett sådant tillstånd måste man dock vila och ta igen sig, men ack vad det är värt det.
Jag måste också medge att jag först reagerade på ordvalet manisk som ofta är långt ifrån kreativitet och lust. En riktig mani kan liknas vid att ta amfetamin och att sedan tända av. Man varken sover, äter eller sköter sin hygien. Allt som är AoO i livet försvinner och slutar ofta med polishandräckning och lpt. Den maniske har många planer men de slutar ofta ”på halva vägen”. Om det vill sig riktigt illa tillkommer även olika former av hallucinationer och vanföreställningar.
Bipolär sjukdom har sedan länge romantiserats och dess maniska tillstånd eftersträvats vilket jag tycker är ett hån mot de människor som lider av sjukdomen. Visst har många kreativa människor varit bipolära, författare, konstnärer, men många av de har även begått självmord.
Det är ett långt och påfrestande arbete att komma tillbaka till ett vanligt liv efter en mani, vilket jag väldigt oturligt fick erfara för några år sedan. Hypomanierna får en att sväva i det blå men manierna är ofta bara ett kaotiskt mörker blandat med eurfori.
Instämmer till fullo! Bejaka den personligheten man har och bli mer tillfreds!
Jag känner igen mig, särskilt i det där att fastna och jobba i många timmar.
Så kan det vara när jag ritar.
Jag har en specialare som jag ritar
och säljer (alla är dock i olika i unika mönster).
Dem tar ca 13-20 timmar att göra.
Ibland kan jag sitta helt manisk och bara rita
från start tills att den är färdig.
Då kan jag säga att min hand gör ont, haha!
En bekant till mig som jobbar med projektledning av festivaler och andra stora evenemang sa vid något tillfälle att man måste ha en släng av ADHD för att vara en bra projektledare. (För personer med ADHD brukar ju vara väldigt bra på att fokusera på en sak och koppla bort omvärlden.) Tror det där med en släng av ADHD stämmer väldigt bra in på många områden där det handlar om att koncentrerat jobba med ett kreativt projekt.
Jag har ADHD, haha!
Clara, har för mig att du sagt att du känner igen dig i HSP (Highly sensitive personalities) eller stark-skör som det kallas på svenska. Ett av särdragen är att man kan jobba på fort och effektivt och på ett maniskt sätt. Och få sjukt mycket gjort på kort tid. Det är den starka, oövervinnerliga delen. Sedan är man skör och behöver lugn och ro och får inte särskilt mycket gjort. Är man stark-skör så håller man genomsnittligt samma hastighet eller nivå som andra, men man jobbar maniskt eller extremt lugnt många gånger. Det är extra vanligt inom kreativa, givande områden där man kan gå igång och stänga ute världen.
Läs på mer om din personlihet- om du nu är HSP. Det är givande och hjälper i analysarbetet av hur man funkar som individ. Jag är en extrem stark-skör person och har måst lära mig att leva med mina toppar och dalar.
Tack Jools! Jag har aldrig tidigare hört talas om HSP och stark-skör och kommer definitivt att läsa på mer om det. Och tack Clara för att du delar med dig. Sista stycket slog an i mig, att man ska acceptera och bejaka sin personlighet.
Jag känner att just detta måste jag ge min synpunkt på.
Om man har fått diagnosen Bipolaritet 1 där det ingår maniska faser i dess mest plågsamma form,då tycker man inte om när halva befolkningen helt plötsligt också är ”maniska”Alla känner igen sig och ropar glatt:Oh så bra,oh så känner jag med,du e bäst Clara..
Hmm..
Något är fel här,väldigt fel.Och du använder begreppet manisk på ett missvisande sätt Clara,likaså alla som håller med och är maniska de med.
Att vara manisk är att tappa kontrollen totalt.Verklighetsuppfattning,sjukdomsinsikt-rubbet!
Man lägger inte ner bara för att det gått 14 h och man inte varit på dass eller ätit och druckit lite.Man kör så det ryker ända in i väggen,oftast med en inläggning och medicinering och ibland tvångsvård.Man kan inte stänga av och på en mani.För man har inte den kollen,för man är sjuk,väldigt sjuk.
Så till alla er som koketterar och är ”lite maniska”och gärna berättar det också,tänk om och tänk på hur ni använder ert språkbruk.Det är som att vara ”lite diabetisk”på morgonen men helt plötsligt vara besvärsfri när du går förbi godisaffären.Alltså felaktigt val av er kreativitet,skaparglädje,flow-kalla det vad ni vill,men mani är det inte.
Marie.
Fick en klump i magen av att läsa inägget och hade tänkt skriva samma sak som du, Marie. Tack för välformulerade ord.
Och till Clara, om du fortfarande vidhåller att det handlar om Mani så kanske det är läge att uppsöka en psykiatriker, för det är inte direkt en lättsam och kontrollerbar sjukdom.
Läs om första meningen i mitt blogginlägg och försök förstå vad jag menar och hur
Det är märkligt hur man kan läsa saker på så olika sätt. Ibland tror jag det bara handlar om välvilja eller inte. Vill man förstå så gör man det. Är man inte välvilligt inställd mot texten/författaren så kan man förstå texten på ett annat sätt, gärna helt på tvärs mot vad som faktiskt står i texten tydligen.
Hej Marie!
Det kanske blivit något missförstånd här, jag skrev inget om att svälja allt med hull och hår eller att smickra någon. Där håller jag helt med dig, man ska vara kritisk och inte svälja allt som påstås. Kanske var det någon annans inlägg du ville svara på som handlade om de sakerna?
Eller så missförstod du mig, och då var jag inte tydlig nog och ber om ursäkt. Det jag menade med att läsa välvilligt var att ta sig tid att läsa texten, hela texten, och vilja förstå vad skribenten menar. Sen behöver man absolut inte hålla med, men av vissa kommentarer att döma får jag känslan av att vissa inte läst hela texten och frågat sig – vad ville författaren (Clara) säga här egentligen – utan istället dragit på egna växlar på basis av, ja jag vet inte, saker som inte står i texten.
Kanske var ”välvilligt” ett dåligt ordval, kom gärna med förslag på något annat ord som passar bättre i sammanhanget!
Ledsen som sagt om jag var otydlig! (Och ingen fara om du länkat fel inlägg och avsett något annat som handlade om smicker.)
Jenny
Till Jenny:
Att läsa en text med välvilja och smicker och svälja allt med hull och hår är helt upp till dig.Jag har inte en aning om du vet något om psykisk ohälsa och maniska tillstånd.Att vara manisk på riktigt är ett svårt psykiskt sjukdomstillstånd som är oerhört komplicerat att ta sig ur.Väldigt många har en felaktig bild av att det mest är kreativa,konstnärliga personligheter som drabbas av lite mani.Så skapar dom och donar i sin lilla konstnärslya och helt plötsligt är verket fullbordat och man vaknar upp och går och lagar en god stärkande middag…Men kära nån,hallå.
Det är dax att förstå att verkligheten inte ser ut så.Merparten som har diagnostiserats med mani är inte mer konstnärliga än gemene man.Man har en psykisk sjukdom som drabbar en mycket hårt,så också sin omgivning och familj.
Just nu i många sjukvårdsdistrikt i vårt land pågår psykiatriveckor som är till för att sprida rätt kunskap bland drabbade,anhöriga och övrig befolkning.
Mitt råd är att söka lite information där så ser du kanske hur vardagen för psykiskt sjuka kan se ut.
Men läs vänligt och med välvilja…som sagt.
Marie.
Det handlar inte om att läsa en text med smicker. Det handlar om att överhuvudtaget läsa den. Har du ens gjort det? Det första jag skriver är ”Skalan mellan frisk och sjuk är just det. En skala. Det är inte svart eller vitt. Jag har insett att jag ligger åt det maniska hållet och att jag visserligen inte är sjuk, men ändå lite mer manisk än vad som är ”normalt”.” Jag hävdar varken att jag är bipolär eller någonting annat. Jag vet mycket väl vad det innebär att vara sjukligt manisk då jag har sådana människor i min närhet. Det enda jag säger är att jag är mer manisk än alla andra ”friska”jag känner. Fortfarande fult frisk men ändå åt det maniska hållet. Jag tycker att det är en intressant iakttagelse med tanke på hur stigmatiserade bipolära personer är.
Håller med fullkomligt. Hade tänkt skriva ett längre inlägg själv, men du har redan sagt det jag ville få fram.
Jag är manisk men inte bipolär, däremot är jag begåvad med tillgångar som ADHD bland annat.
Usch jag har också haft det där maniska, eller vad man säger… Lite för mycket upphöjjt till tusen. Känner att jag håller på landa med fötterna på jorden. (Medicin, läkarvård, psykolog, stöttande familj) Mer realistisk och närvarande. Men samtidigt känner jag att jag har tråkigt. Men som min psykolog sa- Vad gör det? Men för mig är det panik att tycka det är tråkigt. Äkta panik.
Egentligen ganska glasklart att det låg nån mani o spökade bakom alla kakbak o klänningar utan gränser.
Känner precis igen mig! Kan bli helt uppslukad av något pyssel och helt glömma bort att äta…Tror också på att det är kroppen som styr när det är dags att vila för att sedan ta tag i nästa projekt. Kör hårt!!!
Oj, vad många som kände igen sig i det här. Det gör verkligen inte jag men kul ändå att läsa om hur du fungerar Clara
/Lina
Återkommer i detta ämne, var glad för det maniska, åh vad det går undan då! Hormoner!!!!!!!!
Jag med, jag med. Precis så.
Jag känner också igen din typ av mani men min infaller i regel bara när jag ska organisera eller t.ex. rensa ur källaren. Istället för att ta lite pö om pö tar jag allt på en gång och håller på in på sena natten om det behövs, äter inte eller någonting annat. Men det är som du säger att man måste begränsa den biten av sig själv lite. Framför allt för sina närmastes skull.
Känner som många andra helt igen mig! Jag mår som bäst när jag får vara så där ”manisk” och inte tvingas in i samhällets stöpta form, jag är nog inte riktigt skapt för det. Jag blev skapad kreativ, och då är det det jag ska vara med! Tack för en finfin blogg!
Det här är ev 31a kommentaren, lite förvånad över att siffran inte är högre. Ordet manisk har två begrepp/innebörder: Det första är ett ord man använder i vardagsprat kring hur mega energisk man är. Det andra är ett sjukdomstillstånd. Jag älskar dig, Clara:) ja, det är klart jag gör. Du ligger ju bakom den här bloggen, som har gett mig så mycket:)
Som många vet är biolaritet otroligt vanligt. 10%? 20%? Varför jag tar upp ordet bipolaritet är att den psykiatriska innebörden av manisk hör till den hemska sjukdomen bipolaritet. Googlar man, hittar man dessutom många varianter av bipolaritet. Det är helt rätt det du skriver, Clara, och du skriver INTE om bipolaritet, ser jag, är att man ”kan försökasluta motarbeta den man är”.
Vad gäller förekomst av bipolaritet så tar du i för mycket. Det ligger snarare runt 2 % i befolkningen. Personer som drabbas av återkommande depressioner kan vara oupptäckta bipolära tillstånd, då manierna kan vara så korta att depressionerna överskuggar allt. Långt från bilden av det skapande geniet alltså.
Jag är också manisk! Läste din bok idag, sen var det kört. Har helt glömt bort att jag skulle äta middag och suttit och pysslat i 5 timmar :S.
Jag blir också lite irriterad över att du använder just begreppet manisk. Det finns fina nyanser i vårt språk som det ibland kan löna sig att reflektera över. Håller med er som tycker att det är bättre att kalla det ”flow” eller helt enkelt kreativitet. Det kan annars vara värt att fundera över vad den s.k. maniskheten innebär för dem man har runt sig. Mani+egocentrering=sant!
Men jag syftar inte på flow eller kreativitet. Jag syftar på det där tillståndet som faktiskt balanserar på gränsen till ”galenskap”. Ren hälsosam Kreativitet har jag också men det yttrar sig på ett annat sätt.
Åh, vad skönt att det finns fler. Verkar dessutom vara ganska många. Känns inte som folk förstår i min närhet riktigt, men jag är nog ganska normal ändå då:)
Tack för en bra blogg, med bra innehåll!
Hej Clara! Det kan vara väldigt svårt att känna själv var gränsen mellan skönt flow och energi går i förhållande till när det blir destruktivt och osunt. Du är enormt klok, så det är säkert ingen fara med det, men ibland räcker det inte att vara klok, är man inne i det ser man inte alltid när det går över styr. Är det så att du är deprimerad ibland? I så fall kan det vara någon bipolär variant (finns ju flera olika, som någon skrev kallas lindrigare manier för hypomani och det ingår bland annat i bipolär typ II). MEN missförstå INTE, jag har verkligen ingen aning, jag känner ju inte dig. Alltså, det är säkert bara så som du är som person, Behöver ju givetvis inte vara någon diagnos för att man är på ett visst sätt. Kände bara att jag ville skriva lite om det då något väcks i mig när du skriver om maniskt tillstånd. Jag upplever bipolaritet nära inpå (en i familjen) och jag går just nu en anhörigkurs om bipolaritet, därför gick min hjärna in i de tankebanorna när jag läste detta inlägg. Du driver den i särklass bästa bloggen jag vet, så stort tack för det. Och hoppas att du inte tar illa vid dig över min kommentar. Jag ville bara skriva lite om mina tankar kring det.
Jag har bipolär sjukdom typ 2 och känner igen mig till stora delar. Jag blir inte manisk utan hypomanisk, dvs, jag gör inte ”galna” saker utan blir istället oerhört kreativ när jag är hypomanisk och mår som allra bäst. Tyvärr dominerar den depressiva sidan av sjukdomen hos mig och då blir jag istället trött och har svårt för att komma igång.
Om man är manisk, i ordets rätta bemärkelse, kan man göra helt vansinniga saker som t.ex. köpa en flock hästar för att man har tänkt starta en ridskola men sedan tog den maniska fasen slut och hästarna står i grannens trädgård och äter i dennes prisbelönta visningsträdgård. Jag skulle gissa att väldigt många musiker, konstnärer, författare, skådespelare m.fl. är bipolära men kanske inte har fått en diagnos.
Men vem har bestämt vad som är normalt?
Vem som bestämmer vad som är normalt är en väldigt bra fråga. Jag tycker inte alls att man är onormal för att man är sjuk eller har en diagnos. Även om den diagnosen går ”mot normen” så är man inte konstig. Bipolaritet är en sjukdom, diabetes en annan. Men jag tänker även en del kring diagnostik, huruvida det är positivt eller inte. Jag tycker ofta att det är det. Att få veta att en person i min allra närmsta närhet har bipolär (typ I) är i någon mening skönt. Jag förstod, vi förstod, fick liksom ihop bilden. Claras inlägg handlar om att känna sig manisk, jag tror att man ska vara på sin vakt så att det inte går över styr, att glömma att äta och gå på toa kan väl vara en måttstock 🙂 Däremot kan jag verkligen förstå den sköna känslan av att vara väldigt kreativ, igång och känna sig levande. Nu blev detta ett inlägg om ditten och datten, men jag vill lägga till en sak till. Jag tror att det är jättebra om vi alla pratar mer om psykisk ohälsa (för att dra en parrallell till bipolaritet) för att försöka bryta tabun och arbeta mot stereotyper. Alla är vi individer med unika och fina egenskaper, oavsett diagnos eller ej.
Åh vad jag känner igen mig! Just nu har jag ett jobb som hindrar mig att vara så där extremt manisk, men ibland kommer det och då vill jag inte sluta pyssla, snickra eller vad jag nu gör, för jag är rädd att den härliga känslan ska försvinna. Leder oftast till att jag är uppe i nästan ett dygn och ramlar i säng med yrsel av sömn- och matbrist. Men då är man riktigt lycklig banne mig!
Kom ner på jorden all ni som kommenterar som om ni vore papegojor! Det kan ju inte finnas sådär många som stiger upp mitt i natten och börjar skapa med maniska krafter. Man måste inte alltid jama med. De flesta av oss jobbar på dagarna och sover på natten trots allt.
Linda, du låter arg och nästan avundsjuk på de ”maniska”. Kan det inte vara så att många hobbykreativa eller proffskreativa läser just Clasar blogg och känner igen sig, helt enkelt?
Min man som går 05.20 varje dag och arbetar tio timmar – skulle duka under om han gick omkring och var kreativ på nätterna. Men jag, frilansskribent, hobbybakare m.m. kan komma i sånt flow som Clara beskriver.
Dock betalar det sig ofta med trötthet dagen efter, eftersom jag numera inte kan sova till tio och sedan börja flowa igen, som förr. Nu finns det småbarn som väcker mamma halv sju-sju, oavsett om hon har skrivit klart artiklar eller format marsipannallar.
Jag brottas ständigt med detta att komma i säng i tid och inte se ut som en zoombie dagen efter.
Clara, blir du inte zoombie när det kreativa snott sömnen från dig tillräckligt ofta eller länge? Hur gör du nu när du har Bertil? Turas ni om att gå upp tidigt?
Tack för tänkvärt inlägg!
Kram
jag är oerhört snabb i det jag gör. har snart skrivit klart min bok på endast några veckor. jag spottar ur mig 🙂
kritiken låter dock sällan vänta på sig: att det skulle vara mindre seriöst när man är kvickjobbad!
Tänkvärt i lägg! Och jag känner igen mig i det kreativa som du beskriver. Många estetiska själar gör nog det, för i skapandets lust finns ingen hejd när man väl börjat=) Jag pluggar själv till danslärare, det bästa av två världar, att dansa och att få lära ut. Toppen!
Åh vad jag känner igen mig. Jag har nyligen upptäckt liknande sidor hos mig själv och insett att det är betydligt mer effektivt att ”vänta i”n den maniska lusten och liksom rida på den vågen än att jobba i motvind eftersom jag ”borde”. När man ser och accepterar sina olika sidor och lär sig att använda dem till sin fördel blir livet så mycket lättare. Det gäller bara att vara lika accepterande när växellådan ligger i nolläge. På och av, aktivitet och vila, yin och yang. 🙂
Nej, det har ingenting med maniskhet att göra! Det handlar om att när man gör nånting kreativt som att måla t.ex. så stänger man av den vänstra hjärnhalvan och använder den högra hjärnhalvan som är kreativ och inte förstår sig på tid och sånt. Därför kan det gå flera timmar utan att man märker det. Jag har själv kunnat måla i tio timmar i sträck utan att äta eller gå på toa och har alltid trott att det gått bara ca 3-4 timmar.
Det finns böcker som handlar om det här t.ex boken: Teckna med högra hjärnhalvan av Betty Edwards.
Jag skulle vilja kalla det för ”flow” istället! Tycker att det klingar mycket mer positivt än manisk. Flow är något jag har läst om i min utbildning och då man kommer in i ett tillstånd där tid och rum försvinner. Flow är ett väldigt kreativt och positivt tillstånd av total koncentration då men går helt in i det man håller på med. Detta är ett tillstånd de flesta kan komma i då de gör något de finner riktigt intressant och lustfyllt!
Oj vad jag känner igen mig. Tack för att du sätter ord på det. När jag gör något jag gillar eller måste göra glömmer jag både tid och rum, och bara jag kör…tills någon/något kommer och avbryter mig. Oftast känns det positivt men inte alltid helt sunt. Tack för fin blogg och mycket inspiration.
Ja, är man kreativt lagd är det nog ett ganska vanligt livsmönster. Jag brukar säga att vissa människors liv är som Skaraslätten lugnt och fint, andras är mer då som ett alplandskap, där jag själv känner igen mej. Har man inga dalar får man inte heller se utsikten på bergets topp. Det viktiga är bara att gå och dra nere i dalen ett bra tag innan det är dags för nästa topptur.
Maria
Så jag känner också ibland, men för mig har det börjat bli svårare att hantera. Det känns inte längre som en kraftkälla att kunna stänga av världen och jobba med ett kreativt projekt på ett näst intill maniskt vis. Det är bara jobbigt. Jag slutar sova för att jag är så glad, så inspirerad osv. Det blir heller inte ngt kreativt gjort, alla gånger, för jag har så mycket energi i kroppen att jag inte kan sitta still eller focusera på det jag vill. Tankarna flyger omkring och det pirrar i kroppen. Önskar att jag kunde omvända energin, eller vad jag ska kalla det för, till ngt konstruktivt, men det blir lixom inget.
Känner också igen mig på pricken 😉 och eftersom vi verkar vara fler som fungerar på det viset så är det kanske inte så ovanligt? Jag tänker att vi är precis som en del andra djur som ger sig ut på intensiv jakt av något slag och sedan behöver ordentlig vila och återhämtning. Jag älskar när jag är inne i ett skaparflow och har tid till att gå in i det med full kraft. Dessvärre har man (jag) inte den tiden och orken när jag samtidigt jobbar på ett ”vanligt” jobb. Skaparlusten som blir näst intill manisk, känner jag när jag har mycket tid och lite måsten. Därför tänker att fler av oss skulle må bättre av att arbeta som du..för oss själva och ha möjlighet till att jobba intensivt och sedan VILA ordentligt! 😉 Tycker du är toppen som har ordnat skapat liv på det viset! 😉 Kram
Hej Clara
Ja jisses det där känner jag igen,,,,,,men det är bra att ha barn då¨..för då måste man ha vissa rutiner…
så miss nu inte ….
P
A
R
T
Y
T
passar bra om man e lite manisk 🙂
kramkram
Håkan
Vi verkar ju vara några stycken som känner igen oss. Det känns bra i hjärtat att veta att det finns fler än jag som har liknande erfarenheter. Jag fick en utmattningsdepression för några år sedan och det fick mig att lära känna mig själv lite bättre. Nu vet jag att jag måste vila ibland också, trots att jag tycker att det är så tråkigt.
Var glad att du känner dig själv så väl att du vet din kropp och hjärna fungerar!
Allt gott!
Nej, Clara. Det är inte att vara manisk. Mani är inget positivt alls och jag tror ingen vinner på att du vill få det att låta normalt eller kontrollerbart. En person som faktiskt är manisk kan inte kontrollera sitt beteende. Kalla det inspiration och skaparglädje, men inte mani.
Jo, jag kallar det mani. För det är inte bara inspiration och skaparglädje. Det är en kraft som går utanför det ”normala” och faktiskt också kan bli destruktiv. Det finns olika grader av maniskhet och tack och lov är jag inte ”sjuk”. Jag har vänner som är manodepressiva och jag vet att det finns en stor skillnad mellan dem och mig. Ändå är det väldigt mycket som är likt
Min mening var att mani är något man inte råder över och att det är något som inte är positivt, men du kan själv bestämma när det är nog och ditt inspirationsflöde är mest positivt. Sedan håller jag med dig om att det kan vara mycket destruktivt om man låter bli att vila mellan varven. Då går man nog rakt i den ökända sk väggen.
Hypomani kallas det lindrigare stadiet av manisk och kan också bli destruktivt som du beskriver. Mani i den psykiatriska meningen är vanligen ett rätt mycket värre tillstånd där personen oftast inte klarar sig utan inneliggande vård. Men jag tolkar inte ditt inlägg som att det var den psykiatriska meningen du var ute efter, men kanske Marie?
Älskar din blogg och dina bilder, kram!
Jag blir alltid både väldigt lugn och väldigt inspirerad av dig! Du har så kloka, sunda tankar, jag surfar alltid vidare från din blogg med en skön känsla i kroppen. Tack! Jag har alltid mått dåligt över att vara annorlunda, försökt ändra mig i så många år, energi som jag istället hade kunnat lägga på att hitta en vardag som fungerar för mig, för den jag är. Jag är så trött på att sträva efter något jag vet inte fungerar för mig! Tack för dina kloka ord, för att du alltid styr in tankarna på rätt spår när man inte klarar det själv! Kram från en trogen läsare
Är också precis sådan… det jag märker är att när jag inte får tillfälle till att gå in i det maniska arbetet så mår jag dåligt och går ner mig åt andra hållet istället… och får ingenting gjort. Jag mår som bäst när jag har mycket att göra och då får jag mest gjort också.
Tack för inspiration både genom blogg och bok! Manisk kan jag även bli när jag läser nått bra och då bara sträckläsa… så var det med din bok och besvikelsen var stor när den plötsligt var slut!
//Anna
Så är jag med! =) Tror att det ligger i många människor och ofta de som är konstärliga och kreativa som du skriver. Brukar säga att jag ”djupdyker” i något. Det är så roligt med all underbar kreativitet och att få vara i det flödet!!! Det är att få luft under vingarna för mig, jag är fri och lycklig och känner mig hemma. Hi, hi ja nästan så att man blir barnslig i mångas ögon men det får man väl ta då. Trevlig lördag Clara!
Kanner ocksa igen mig valdigt val. Skont att hora nagon annan beskriva det har! Jag har borjat lara mig att inte vara sa hard mot mig sjalv nar jag har langsamma och mindre produktiva dagar. Och sa ar det bra att ha en partner (eller nagon annan) som kan paminna om hur duktig och flitig man har varit och saga ”nu tycker jag du ska ha en ledig dag”, nar man sjalv egentligen tycker att man ”borde” jobba pa annu mer! Och sa en blogg-onskan: Skulle vara jatteroligt att se mer ”bakom kulisserna” nar du bygger grejer och fixar och renoverar, med smarta tips och byggnadsvardsinspiration…
Åh så väl jag känner igen mig! Ena dagen helt sjukt effektiv, jag hinner brodera, safta, sylta och baka. En annan dag helt normaleffektiv och så en tredje dag måste jag bara ta det lugn, bara göra det allra nödvändigaste typ som att ära och gå på toaletten. Så bra beskrivet! Å så många gånger jag försökt tvinga mig att bli mera ”jämn” men det är lönlöst. Bättre att låta sig vara som man är. Det är ju det som ger en personlighet.
Det skulle kunna varit skrivet av mig. Är precis likadan.
Där satt du huvudet på spiken som vanligt! Det är jag i ett nötskal… och börjar sakteligen försöka hitta den där balansen mellan maniskt och gå och dra fötterna efter mig. För att må bra som människa.
Det viktigaste och svåraste när man gör något som är galet kul är att inse att även det är jobb och försöka hitta en balans som kroppen mår bra av.
Det krävs att man går på en hel del nitar för att ta sig dit, men jag är nog snart där… hoppas jag. Himla kul på vägen dit är det i allafall 🙂
Kram
Helena
Känner igen mig väldigt mycket, i båda sidorna du beskriver! Både känslan av att få superkrafter, och den riktigt låga energinivån. Jag hoppas att det blir ett ännu mer distinkt karaktärsdrag ju äldre jag blir (utan att gå överstyr såklart, utan att bli okontrollerbart) för jag känner att jag gillar båda sidorna väldigt mycket, om man bara kan se fördelarna i det.
Känner så väl igen mig, det är oftast det maniska som jag är ute efter när jag sysslar med konst. Ibland kommer den och jag glömmer precis allt omkring mig, även mina enkla behov som att äta. Det är magiskt när det blir så!
Och nu när jag studerar på Konstskola och har mer möjlighet än vad jag någonsin haft till att komma in i ett sånt ”flow” som min rektor kallar det så mår jag bättre än vad jag någonsin gjort på många år. Så jag tror att man som kreativ person måste få tillåtas att ha det där maniska annars blir man sjuk på riktigt
Flow!