Hittade den här bilden från förra sommaren och blev helt varm i hjärtat. Jag och Bertil var ute i trädgården en kväll och höll på med vårsådden. Hans säkra hand kring räfsan, hans självklara vilja att vara med överallt och testa allting. Jag är så glad att jag får ge honom det här. Vad han än väljer att göra i livet och var han än väljer att bo har han med sig detta. En självklar känsla av att man kan odla sin egen mat. Att maten på tallriken är ett resultat av vad man själv har gjort. Att en potatis inte behöver ha besprutats sju gånger innan den hamnar på middagsbordet. Att djur faktiskt kan leva värdiga liv innan de blir till mat. Att det inte är ett dugg konstigt eller främmande eller ens särskilt svårt.  Att man kan göra annorlunda. Och att det som är annorlunda idag var norm för bara några generationer sedan.