Idag var en stor dag för mig. För idag har jag kunnat ta min första riktiga promenad sedan i december. Och viktigaste av allt – min första promenad utan att känna smärta. Jag har kämpat på med korta promenader hela graviditeten eftersom jag inte stått ut med att inte få gå. Men på slutet har ”promenaderna” sällan varit längre än 200 meter. Men idag tog jag alltså på mig mina träningskläder och gick min första promenad och jag var så glad att jag var tvungen att dokumentera det hela när jag kom hem. För jag hade inte ens ont! Inte ens lite. Och jag är så tacksam att jag får känna så.
Men även om jag längtar efter att börja jogga tänker jag vänta tills i vår med att göra det så att kroppen får återhämta sig ordentligt. Istället ska jag börja med att ta lugna promenader. Så småningom börja simma, i vinter åka skidor och så parallellt med detta träna yoga. Ska be Jakob sätta ihop ett program åt mig (något ska man ju få för att man är gift med en man som är både sjukgymnast, yogalärare och personlig tränare) så att min stackars mammakropp får sig lite kärlek.
När jag bestämde mig för att börja träna förra våren var målbilden att jag ville bli gravid under hösten och därför vara i toppform inför det (på grund av hur dåligt min kropp mår av att framställa barn). Men nu får jag sätta upp ett nytt mål för nästa år. Kanske att springa tjejmilen? Det vore roligt! Men just nu är jag bara så tacksam över att kunna gå igen så det räcker långt för mig.
44 svar
whoa! you look awesome! definitely look like you could take on a marathon or something!
Nej nu jäklar blev jag peppad! Dags att ta tag i livet på denna fronten. Läste detta inlägg igår kväll, sittandes i soffan, tittandes på ”Maten som gör dig fet” på SVT samt tuggandes på en chokladkaka. Hmm… Nåt i den ekvationen känns sådär.
Fick barn för sex månader sen (och för 2,5 år sen), men konstigt nog har kroppen åldrats ca 20 år på den tiden. What’s up with that, liksom..? Tack för peppen, nu kör vi!
Stark mamma är en pigg och glad mamma!! Tack för peppen, kämpar med att få till MER träning i småbarns-och-heltidsjobbslivet! Du ser pigg ut! Så himla klokt att ta det lugnt. Oavsett om du vill vara en förebild så ÄR du det Clara, en bra en! Guld att läsa ett helt inlägg om post-gravidträning utan att vikt nämns, bara det liksom – heja dig!
Så smart att ta det försiktigt:) Inte dumt att ha en karlslok att nyttja på bästa sätt:) http://www.esterii.blogg.se
Heja heja!! Du är en stor inspiration för mig, försöker också ta tag i min kropp för kondition och välmåendes skull. Du inspirerar mig också att klä mig efter min kroppsform och inte bara efter mode, för det är ju verkligen så att klär man sig efter kroppsformen så blir det ju så mycket snyggare, både jag och kläderna 😉 Stort grattis till ert lilla knyte också! 🙂
Heja! Jag fick mitt andra barn i slutet av oktober och på lördag ska jag springa Midnattsloppet. Har mest sprungit 5-8 km men hoppas kirra milen ändå. Underbart när kroppen håller för träning igen.
Låter helt fantastiskt!
http://skogsrusset.se
Du ser så fräsch ut Clara!
Härligt att kunna komma igång igen!:)
Ha en bra dag!
http://formana.se
Glad för din skull att foglossningen verkar bli bättre 🙂
Kommer så väl ihåg lyckan av att kunna dammsuga ett rum utan att få ont efter nästan 30 veckor av foglossning… Att kunna göra saker utan smärta, så underbart! Är så tacksam att den försvann (peppar, peppar).
Kram Elin
mellanskogochgard.blogspot.se
Tips! Olga Rönnebergs bok träning för nyblivna mammor. Hjälpt mig mycket med att stärka upp kroppen.
Tänk om Jakob kunde sätta ihop ett yoga pass för värkbrutna kroppar! Jag skulle köpa den videon direkt!
Vad roligt, grattis Clara! Skönt att det gick så bra, och så fort, att påbörja rörelseresan som du längtat så efter.
Hurra för dig Clara! Förstår att det känns fantastiskt, blir glad för din skull. Vad kul också om du skulle välja att springa ett lopp. Jag springer en massa lopp själv, började med 5 km för flera år sedan och trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag idag skulle springa marathon, jag som svskydda att springa 🙂 det är en grym morot! Om du väljer att springa ett lopp så kan du väl fundera på om du inte ska välja ett lopp som är öppet för både män och kvinnor? Första gången kvinnor ens fick starta ett marathon i os var så sent som 1984 och då hade starka kvinnor kämpat ett bra tag för att få springa och mot fördomar som att ”kvinnor inte kan springa så långt för att livmodern trillar ut”. Därför väljer jag att springa jämlika lopp som är öppna för alla.Lycka till med din träning nu! Så himla härligt!
Då vill jag slå ett slag för Blodomloppet, öppet för alla, finns i två distanser och lyfter fram en bra sak! Brukar gå i rätt många städer dessutom.
Killmilen ska också va ett roligt mål har jag hört. Den är både längre och tuffare och man måste ha blå skor på sig! 😉
Det finns faktiskt ett tjejmarathon också, för den som tycker att tjejmilen är för kort. Skofärg är valfri, och herrar är också välkomna. Men eftersom tjejer är så bra så är det 50 km istället för 42, och intäkterna går till Panzisjukhuset i Congo. http://tjejmarathon.wordpress.com/
Varför heter det då Tjejmarathon? Vad vill man bevisa med namnet? Varför inte öppna för alla – även i namnet! – och döpa om loppet till nåt som har med det goda syftet att göra?
Av den enkla anledningen att allt ”tjej-igt” oftast är kortare, lägre, mindre än motsvarande ”normal” dito. Hur många har inte fått frågan ”Men hur långt är Tjejmilen då?” Jaa, hur lång är en mil? D’oh.
Jag gissar att det är en reaktion på tjej-vättern, tjej-vasan, etc, som är en tredjedel av de normala distanserna. Det är åtminstone något jag retar mig på! Kalla det kort-distans, om det är det skall vara, och öppna upp loppen för alla!
Jag brukar tänka att det viktigaste med träning är just rutinen. Det spelar mindre roll vad man gör för att komma igång (om man ens vill göra något annat än att promenera – det är ju jättebra träning i sig). Om man vänjer sig vid att sätta av tid för att ta en promenad ett par gånger i veckan så är steget inte så stort till att sätta av tid för att springa. Och så har man alltid promenaden att falla tillbaka på så att rutinen inte bryts om man skulle bli förkyld, känna sig trött eller komma på någon annan ursäkt för att inte vilja träna…
Bästa känslan! Måste tipsa om appen mammamage (finns för android och iphone) som duktiga Katarina Woxnerud skapat! Jag är själv välutbildad inom träning men det är lätt att skynda. Appen ger dig ett bra tränubgsprogram med progression för de viktiga inre magmusklerna. Det handlar inte om att få snygg platt mage (trevlig bieffekt dock) utan att bli på riktigt stark i sin core! Undvik tunga plankövningar och kör mammamage – återhämtad och starkare än innan, 4 mån senare! Grattis till bebisen också, ljuvlig!
Håller med! Hade tänkt att tipsa om MammaMage-appen själv eftersom jag jobbar med att hjälpa kvinnor hitta sina djupa magmuskler efter graviditet.
Grattis till bebisen Clara!
Jag håller med! Bästa appen!
Grymt bra jobbat Clara! Jag blir inspirerad av ditt inlägg!
Åh, vad härligt! Och för mig som är gravid med foglossningsskit och knappt kan gå är det en tröst att höra att det blir bättre sen! Kunde du träna något alls under graviditeten? Typ vattengympa/gravidyoga? Tycker bara sjukgymnasten tjatar om träning, vilket inte är så lockande när allt gör ont. Var på vattengympa och tog det väldigt lugnt i måndags kväll, men igår fick jag skitont i fogarna och var tvungen att ligga ner hela kvällen. Idag känns det lite bättre tack och lov, så jag tar mig väl iväg till jobbet i alla fall. Vet inte om det var vattengympan som utlöste det eller att jag satt på jobbet nästan hela dagen. Det vore hemskt skönt att träna lite i alla fall, så jag ska nog försöka mig på vattengympan igen. Kan ju vara träningsvärk också, eftersom bäckenet är så himla svagt. Hoppas du kommer igång med träningen så du fixar att springa tjejmilen sen 🙂
http://mejline.blogspot.se
Hoppas att jag kan ge dig ett bra tips här! Jag hade enorm foglossning och kunde inte gå alls tills jag började med gravidyoga, jag köpte en app som hette beautiful belly.
Jag har tränat en hel del yoga innan så det var kanske därför det funkade för mig, men kanske värt ett försök? Det finns säkert andra appar som är bra men jag körde den där…
Lycka till!!!
Det vore jättekul att få läsa mer om träning och speciellt om din man kan ta fram inspirerande yogapass!
Vad härligt med första promenaden!
http://hannafialotta.blogg.se
Det är konstigt att man alltid ska behöva nå den gränsen att man blir begränsad innan man verkligen uppskattar sin kropp och vad den kan prestera.
Så skönt att kunna gå utan smärta! Jag börjar precis komma igång nu 4 månader efter min dotter föddes. Jag blev tvungen att göra urakut snitt så det har tagit ett tag att bli återställd men nu kan jag äntligen gå längre promenader igen, så härligt det är!
https://kalifornienmamman.wordpress.com/
Gud vad skönt. Visst är det jobbigt att vara begränsad! Hoppas det bara går bättre och bättre tills du kan springa 320 kilometer om du så skulle vilja!
http://teorier.blogg.se/
Härligt Clara!
Åhh, grattis till rörelseglädjen! Den är ju så underbar att få känna:-)
Om Tjejmilen skulle kännas som ett för stort mål (som för mig) så kan VårRuset vara ett alternativ. Väldigt trevligt och upplyftande arrangemang, i alla fall här i Värmland:-)
Jag känner igen mig. Jag har iofs inte varit gravid men jag genomgick en operation i juli. En operation i magen. Efter det har jag också fått ta det ganska lugnt. I början gick jag korta promenader men nu är jag nästan helt återställd. Fast konditionen är dålig och ärren är lite känsliga ännu så jag promenerar mest. Jag följer din blogg och ska se hur det går för dej. 🙂
Jag förstår din glädje och är uppriktigt glad för din skull. Jag lever med värk efter min tvillinggraviditet för drygt två år sen. Har man aldrig haft problem med värk innan är det svårt att acceptera att kroppen inte längre fungerar som man vill. Jag har provat det mesta (akupunktur, kiropraktik, yoga, sjukgymnastik) och är nu äntligen under utredning hos läkare för att försöka få hjälp. För min del har eftervården efter graviditeten och förlossningen varit obefintlig och jag har träffat flera läkare och sjukgymnaster som avfärdat mig med kommentarer som ”du har fått tvillingar, klart det känns, det får du acceptera” utan att så mycket som att undersöka mig. Det kan jag så klart inte acceptera. Det är otroligt sorgligt att inte kunna bära sina egna barn eller komma ner på golvet för att sitta tillsammans och leka. Jag är övertygad om att jag hade kunnat må betydligt bättre idag om jag bara fått rätt hjälp från början. Så, med det sagt, kan jag verkligen förstå din glädje, det är underbart att kunna använda sin kropp utan smärta!
Nu vet jag inte hur din problematik ser ut, men kolla gärna på mammamage.se där det finns lista på terapeuter som gått kurs i återträning efter graviditet, det kanske finna nån i närheten av där du bor. Det hjälper ju såklart inte mot allt som kan komma efter en graviditet, men mycket. Lycka till!
(Vill poängtera att jag inte är sponsrad, men att jag sen jag själv fick barn inser hur lite kunskap det finns inom sjukvården om vad som händer med kroppen i samband med graviditet, samt att jag i mitt yrke som naprapat träffat en hel del kvinnor som inte fått adekvat hjälp)
Ja, så ledsen man blir av att läsa detta! Att det ska vara så svårt att ta människor på allvar! Grrr! Jag önskar verkligen att du ska få hjälp mot din värk! <3 Allt gott från mig!
Stå på dig!!! Ge dig inte!!!
Tyvärr var jag själv för vek gentemot sjukvården och gick på mantrat ”graviditet är ingen sjukdom”. Nej, det är det förvisso inte, men graviditetskomplikationer är sjukdom. Maken fick axelproblem efter idrottande, men se de problemen blev han sjukskriven för och fick betydligt mer stöd och hjälp än jag (lärdom: idrottsskador tas uppenbarligen på större allvar av sjukvården än graviditetsskador).
Läget idag:
a/ Makens axel mår alldeles utmärkt.
b/ Mina höfter är drabbade av rejäl artros efter de skador som uppkom när jag med kraftig foglossning var blev tvingad till arbetet – ett arbete där jag inte hade en chans att sitta, utan var tvungen att stå, gå, smålyfta och finnas tillhands hela dagarna.
Så, kräv vård – det blir dessutom billigare för hela samhället med att ta itu med problemen nu istället för dyra operationer längre fram.
Jag blir så ledsen över att läsa om din värk – ledsen över att du inte fått hjälp och självklart är det inget som du skall ska behöva acceptera. Hoppas att allt blir bättre <3
Jag har inte fött barn själv och kan inte förstå hur hemskt det måste kännas. Jag hoppas att du kommer få hjälp med dina problem och det stöd du behöver! Det gör mig så fruktansvärt ont att inte samhället finns där för de som behöver det och som gör något så otroligt viktig som att sätta barn till världen.
Det har dragits igång en del initiativ på sista tiden, upplever att problem efter förlossningar har fått mer mediautrymme, men det behövs ju en faktisk förändring! Tänker på detta varje dag och på hur man kan påverka för att förbättra förlossnings- och eftervården. Mer resurser till vården hade väl varit en start. Vilken politiker har detta som hjärtefråga?
Jag önskar dig all lycka till!
Jag blir GALEN av ilska när jag läser sådant här. För det är ingen hemlighet att kvinnor får sämre vård än män och heller ingen hemlighet att kvinnors besvär kring graviditet och förlossning sällan tas på allvar. Och det gör mig så fruktansvärt frustrerad – samhället är beroende av att kvinnor vill föda barn – men om samhället inte tänker hjälpa oss innan under och efteråt så att våra kroppar kan förbli hela – vem fan kommer vilja föda barn tillslut? Hoppas att du ska få den hjälp du har rätt till och att det snart blir bättre <3
Tjejmilen är ett perfekt mål! Sprang ett par gånger innan jag fick barn, så efter tre barn bestämde jag mig för att komma i form och slå mitt rekord på tjejmilen..blir nog i år 🙂
Din lycka glittrar i ögonen! Förstår att det måste vara skönt att kunna röra sig ordentligt igen! och förresten, Stort Grattis till bebisen! Har inte kommenterat om det tidigare 🙂
kram /iris