Vår lilla marsipangris fyller tio månader den här veckan! Så glad att jag får vara mamma till honom. Det är väldigt spännande att se på vilka sätt syskonen liknar varandra – och skiljer sig åt. Den ena är försiktig och rädd för vatten – den andra är sjövild och börjar inte gråta trots att han hamnar under ytan och får världens kallsup. Den ena är klok och eftertänksam – den andra verkar närmast sakna vett i skallen. Men båda två är trygga och självklara och sitter gärna hos precis vem som helst och suger på tummen. Vilken gåva <3
38 svar
Vad man kan reagera och tolka en text olika! Spännande! Jag tolkade Claras text som att hon beskrev sina egna barn . bland annat att de är trygga och självklara OCH sitter hos vem som helst och suger på tummen. Inte att just detta att de sitter hos vem som helst är beviset på att de är trygga. Inte heller läser jag i texten att barn som INTE sitter hos vem som helst är otrygga. Jag ser ingen beskrivning alls av några andra barn än hennes egna. Sen kan man ju alltid läsa in en generalisering om man vill. Det vill inte jag. jag läser bara texten som den är, som den ser ut för mig när jag läser innantill. Det blir enklare då. Tycker jag.
Barn är verkligen en gåva!<3
Tack Clara! Det är en fröjd att läsa dina reflektioner över vardag, samhälle, familjeliv och småpojkarna! Tack för att jag får läsa! Jag har själv tre små och det är verkligen spännande att iaktta och reflektera över deras likheter och skillnader. Jag förundras så! Livet är stort! <3
Ja, det är verkligen spännande att upptäcka hur olika syskon kan vara 🙂 fin bild!
Personligt är jag väldigt mycket imponerad om att du står ut med dessa elaka kommentarer, Clara. Antagligen har du fått de i flera år nu, så stor stor tack att du fortfarande delar med dig! Ditt agerande inspirerar och motiverar.
Jag tycker inte det.
Är kommenterar som inte enkom innehåller uppåtpuffar per definition elaka?
Men Marsipangrisen, så himla sött smeknamn! På en himla söt bebis 😀
Hej Clara
Verkar som hela texten inte kom med: Hej Clara 🙂 Skulle inte du kunna skriva ett inlägg hur man kombinerar färger i inredningen? Ditt hem är ju fullt av olika färger men allt passar så bra ihop och bidrar till hemtrevnad. Jag tycker det är så svårt att tänka utanför boxen när det gäller färg så det blir lätt att ett rum får grönt, det andra rött osv men det blir så tråkig!
Så fina barn du välsignats med.. Äpplen brukar ju dock inte falla långt från trädet..
Jag finner sådan ro i dina texter och bilder – du lever det liv jag drömt om sedan jag var 15 år och din blogg är en sådan inspiration! Försöker bygga upp ett downshiftat lantliv à la villaträdgård, strax söder om Stockholm. 🙂 odlingarna växer och vi hoppas på höns i sommar! Tack för en fin blogg och att du bjuder på dig själv, ditt liv och din familj!
Väldigt söt unge. Och väldigt fina strumpbyxor, eller kalasbyxor som vi kallar dem.
A
Härligt med barn som är trygga även med era vänner och övriga familjemedlemmar, för jag tror det är dem du menar, inte random människor ute på stan. Jag har två flickor i samma åldrar som dina och den ena är precis likadan som era gossar. Hon sträcker sig efter andra än oss föräldrar när vi är på kalas eller liknande, men sitter såklart även lika gärna (om inte hellre ibland såklart) hos oss. Jag ser det som ett tecken på trygga och sociala barn trots vad psykologstudenter och andra säger. Alla känner ju sina barn allra bäst. Tack för en mysig blogg!
Våra två barn är så olika att jag skoja om att brevbäraren är pappa till den äldsta, den yngsta är så lik sin pappa att hen kan han inte förneka
GRATTIS till lillen! så kul att få ”följa” honom :))
Vilka gåvor de är- våra barn! Jag förundras ännu över mina, och då är de 11 och 16!
Så söt han är!!
Kram Gunilla
Inget om detta inlägg men lyssnade precis på podavsnittet better bloggers som du var med i. Tack för att du är så klok och bra 🙂 har läst flera år men sämst på att kommentera ^^
Vad fin han är, tänk att det har gått 10 månader redan, tiden går verkligen hur snabbt som helst =)
http://www.diningandcooking.blogg.se
Ljuvligt!
Så fint skrivet! <3
Han är så oerhört lik dig!
Hemskt söt, med andra ord.
”Den ena är klok och eftertänksam – den andra verkar närmast sakna vett i skallen” Hahahahaha det där känns så väl igen för så är mina pojkar, så lika men ändå så otroligt olika. Den ena klättrar upp på högsta stenen han kan och hälsar glatt på alla som ser honom och den andre, som kan komma högre upp gör helst inte det om andra tittar på honom. Jag älskar att titta på mina pojkar, särskilt när de inte är medvetna om att jag tittar på de. Oj vilken lycka det är att få vara förälder till just dessa två underverk.
Att barn finner trygghet ”hos precis vem som helst” är absolut inte ett generellt tecken på trygghet. Barn med hög integritet som föredrar sina anknytningspersoner (föräldrar, förskolepersonal, mormor typ) signalerar mer trygghet för mig.
Därmed absolut inte sagt något om dina barn men det är som sagt snarare en signal på otrygghet och skadad anknytning när barn kan gå från famn till famn. Det säger mig att barnet söker trygghet hos vem som helst. Farfar är ju fullt naturligt att vara trygg hos, mammas kompis man träffat tre gånger är inte lika naturligt. Att barn finner trygghet hos allt och alla är alltså inte något självklart att eftersträva.
Jag vet hur Clara bor eftersom jag själv är från området – och tro mig, det är nog inte sååå många olika famnar dessa gossar behöver hoppa mellan
Precis, jag tycker mig läsa att Clara ofta känner att hon får vara en ofrivillig förebild. Att någon går in och nyanserar det hon skriver ser jag bara som att hon blir frånlyft det ofrivilliga ansvaret.
Huruvida hennes barn är trygga eller inte, har vi som bara känner henne genom bloggen eg ingen aning om. Förmodligen är de trygga eftersom de verkar ha trygga föräldrar.
Men jag tycker det är jättebra att någon sätter en nyans pålikhetstecknet mellan trygg och ”precis vilken famn som helst”, annars kanske det sitter någon förälder och blir ledsen och känner sig misslyckad för att ens eget barn inte vill vara i precis vilken famn som helst. På detta sätt anser jag alltså att Clara slipper ta ansvar för att någon blir ledsen 🙂 Å det är väl bra…
Men det var väl en jättebra kommentar! Claras blogg läses av så många med så olika erfarenheter att det är väl fint att nyansera lite!
Tycker inte alls att man behöver se det som ett ”nålstick” den här bloggens kommentarsfält är ju som en egen grej, ganska skild från inläggen
Det är väl jättebra att poängtera att det inte behöver vara ett likhetstecken mellan generell trygghet och att oblygt kunna umgås med vem som helst, och att det KAN vara ett tecken på att något är fel, men att påstå att det ÄR det känns lite väl magstarkt. Dels är det väl ändå skillnad på att VARA trygg hos olika människor, och att SÖKA trygghet hos vem som helst? Dels är väl barn lika olika och komplexa som vilka andra människor som helst? En del är sociala, trygga, nyfikna på andra och älskar att prata med alla de ser, andra är sociala och söker ständig bekräftelse i andra människor vilket grundar sig i osäkerhet, en del är blyga och osäkra, medan en del är trygga i sig själva men VILL helt enkelt inte umgås med människor de inte känner och har något gemensamt med.
Själv har jag varit blyg och osäker tidigare, nu känner jag mig trygg i mig själv men har i princip noll intresse av att umgås med människor som jag inte har något gemensamt med. När jag väl hittat människor som jag känner samhörighet med då kan jag utan problem ta kontakt och vara väldigt social. Det är ett personlighetsdrag som vilket annan, och är inget problem så länge inte jag själv, min omgivning, normen eller vad det nu kan vara, försöker göra tvinga in mig i en annan mall.
Man kan vara ”försiktig” utan att vara otrygg, och man kan vara avslappnad med andra människor utan att ha anknytningsproblem. Likaväl som man kan vara osäker även om man är klassens clown, eller gå genom livet och vara ”översocial” helt enkelt bara för att man är sån. Det är i alla fall min tro.
Men varför behöver ni ta detta som nålstick? Barns trygghet beror på så många saker, detta är endast en liten del. Folkes och Bertills trygghet har jag ingen aning om, men jag tycker mig känna Clara via bloggen och utgår från att de är trygga. För oss föräldrar som läser detta kommentarsfält är det intressant att veta att trygghet hos främlingar inte är något generellt trygghetstecken, något jag egentligen visste men mådde bra av att bli påmind om.
Jamen självklart skulle någon ta tillfället i akt att kritisera Clara och ändå låtsas att det inte är så genom att flika in ”därmed absolut inte sagt något om dina barn”. Hur många gånger ska vi behöva läsa liknande kommentarer? Och hur ska Clara orka dela med sig av någonting alls när den lilla snusförnuftiga skaran känner sig nödgad att kommentera allt?
Tack Clara för att du är så ärlig och sund och för att du delar med dig av ditt liv så frikostigt. Vi är många som läser och älskar och aldrig kommenterar, många fler än de som läser och ger små nålstick genom att alltid kommentera. Hoppas du känner vår kärlek mer!
”M”: För att lyfta frågan ett steg upp från den enskilda individen Clara så nej, jag tror inte alltid att föräldern vet bäst när det gäller de egna barnen. Vare sig det handlar om huruvida de är trygga eller hur man ska möta deras behov/tolka deras beteenden. Att de dock känner sina barn bäst är det oftast ingen tvekan om och självklart vill de allra allra flesta föräldrar göra vad de tror är bäst för sina telningar.
Jag har dock ödmjukhet nog att tillstå att människor med utbildning inom tex psykologi eller beteendevetenskap, faktiskt vet bättre än jag som har en strikt naturvetenskaplig utbildning, i frågor som berör just dessa områden. Det positiva i kråksången är ju att det kan ge mig möjlighet att reflektera över mitt eget föräldraskap och kanske tom lära mig något.
”M” – Enligt samma princip som du använder dig av när du påstår att Elin vill insinuera något om Claras barn, menar du då att Clara påstår att barn som INTE är nöjda hos vem som helst heller INTE är trygga? Eller?
Jag tycker faktiskt att det var skönt att läsa detta, för mina barn accepterar verkligen inte vem som helst och ibland tänker jag att jag har gjort något fel. Samtidigt så känns det lite sunt, att de är lite försiktiga med främlingar. De accepterar definitivt inte främlingar på stan eller avlägsna släktingar som de träffar 1 gg om året. Mamma och pappa är bäst, mormor, morfar, farmor och moster duger också bra, men de har fått kämpa lite för att vinna tilliten och just nu är min minsting som är 9 månader väldigt mammig, så då är det inte ens säkert att övriga familjen duger.
Tack Elin för att du kommenterar och nyanserar lite!
Hälsningar mamman som välsignats med barn med stor integritet, som noga valt famnar.
För övrigt tycker jag det är konstigt att det allmänt ses som positivt när små barn gosar med vem som helst. Det är ju knappast ett beteende som anses vara normalt för en vuxen, så varför ska barnen..
Det er bare drittprat at du ”absolut inte sagt något om dina barn” – når du som ”psykologstud på sista terminen” kommer med en sånn påstand, er det jo klart du vil insinuere noe om hennes barn, og det er utrolig falskt å late som noe annet. Dessuten er det vel ganske frekt å tro at ikke Clara selv er istand til å vite om hennes barn er trygge eller ikke.
Precis vad jag tänkte på! Sen inte sagt att inte Claras barn har en trygg anknytning.
Dina barn är så vansinnigt söta! 🙂
Tack Marianne <3