Jag har totalt snöat in på sånt här. Handarbete alltså. Inte att göra men att köpa på loppis. Knypplade spetsar, virkade grytlappar, monogramprydda handdukar och broderade bordsdukar. Förspilld kvinnokraft alltså. Som det brukar kallas. Fast inte ett dugg förspilld tycker jag – för tänk så mycket vackert och funktionsdugligt dessa kvinnor skapat, som pryder våra hem idag. Kvalitet som håller i generationer.
Och ska vi ändå tala om förspilld kvinnokraft kanske moderna människor inte ska slå sig så för bröstet. För nu när vi inte längre producerar så mycket av detta slag i Sverige – så är det ju bara för att vi leasat ut klädsömnaden och textilproduktionen till låglöneländer. Där kvinnor och män jobbar för slavlöner för att vi ska kunna köpa billiga textilier och slippa förslösa vår tid på sådant onödigt. Jag vet inte vilket som är bättre. Jag vet bara att det känns fantastiskt att äga sådant här hantverk, vårda det ömt och pryda mitt hem med det.
43 svar
Jag förspiller min egen kraft med att sy en stor del av mina egna kläder 😉 Istället för att köpa på HM syr jag själv klänningar, toppar, linnen och t-shirts. Byxor är jag inte så bra på än…
Förspilld kvinär nokraft – Nej, min mamma satt o broderade fram till 1 på natten för hon tyckte så mycket om det o så mycket fint vi, hela släkten, har att se på nu. Mamma Helly i Vilhelmina blev 101,5 år, kanske tack vare det.
Så himla fint skrivet! själv önskar jag att jag kunde sticka/virka. Min mamma stickar/virkar lite allt möjligt, mössor, vantar, sockor, dukar ect, åt alla ungar. får fortfarande stickade strumpor i roliga färger av henne, det uppskattas mer när jag vet vem som ligger bakom handarbetet än när det köps ”färdigt” från en butik. just broderade handarbeten är så vackra även om det kan anses vara lite omodernt eller tantigt, men just dessa handarbeten ger en sån hemtrevlig och ombonad känsla hemma. synd att intresset har svalnat och just handarbetsyrken är förlagt till andra länder med dåliga arbetsvillkor.
Jag älskar min mammas broderade dukar och njuter av dem i fulla drag när jag tar ut dem ur skåpet men tyvärr tycker jag inte om att ha dem framme utom vid jul. Jag önskar jag kunde älska att ha dem framme mer men de känns mer som ett besvär då som ska tvättas och strykas. Jag gillar att stryka men med barn och heltidsjobb hinner jag knappt städa det värsta så strykning är prioritering 9997 av 10000 ungefär.
Här har du en som försöker överleva som textilhantverkare i Sverige idag.
Jag håller verkligen med dig! Det känns så speciellt och ännu roligare när den varit i någon annans hem innan också. Jag tänker alltid på vem som virkat/broderat, vem som med varsamma händer och metodiskt arbete skapat något så fint som innehåller så mkt kärlek och omtanke. Att få äga något så fint och hänga upp det i sitt hem är en ära tycker jag. Idag är det så mkt så slit och släng och jag går alldeles ont i magen. Det är ngt vackert med att ha samm soffa, samma bord och samma väggbonaden som för 10 20 eller tom 50 år sen. Som hos morfar, där det alltid sett likadant ut. <3 där man vet precis vem som gjort vad och mkt är "gammalt hederligt hantverk". <3
Kallar med det inte så för att detta är vad kvinnor fick göra medan de satt hemma och väntade på att den som skulle fria fick utbilda sig? Det var väl knappast fråga om att kvinnor i bondefamiljer hade tid och råd att sitta och brodera. Det här är ju arv från mer välbeställda familjer.
Ber om ursäkt att jag lånar ditt kommentatorsfält, men detta är en historia du inte får missa.
http://dammtussar.spotlife.se/2015/10/09/eilas-historia/
Hoppas du får en trevlig helg!
Jag har lyckan att ha fått ärva många fina handarbeten efter min mor, farmor och fastrar. Jag vårdar allt ömt och senast idag lade jag på en mycket vacker broderad duk som min mamma sytt på matsalsbordet. Den är så vacker och pryder verkligen matsalsbordet och gör mig glad. Tänker ofta på hur min mamma och hennes systrar satt och broderade på sin brudkista på kvällarna och pratade och hade trevligt. Jag tycker inte om att brodera men stickar mycket, det är vilsamt och skönt att ha något att syssla med medan jag ser på TV på kvällarna. Ser det inte som förspilld kvinnokraft för det är mitt val istället för att bara sitta på en stol och glo på TVn. Dessutom nyttigt att hålla igång hjärnan med att sticka mönster och koncentrera sig. Ni pratade om mangling och strykning. Jag har en gammal mangel i källaren och igår då jag tog in mina lakan från tvättlinan var de alldeles lagom torra för att mangla. Vad härligt att lägga sig i nymanglade lakan som doftar friskt. Har inget emot att stryka förutom byxor så tråkigt. Det är härligt att hänga in nystrukna kläder i garderoben. Kan inte tänka mig att lägga tid på att stryka underkläder, de blir så fina när man tumlar dem och viker dem så snart de är torra. Min man är en fena på att stryka, tar god tid på sig och sprejar på veck så det blir perfekt. Han stryker sina kläder och jag mina, en perfekt fördelning tycker jag.
Hoppas alla får en härlig helg med mycket frisk luft och god mat o samvaro.
Jag har också alltid älskat sådant här, precis som du, det blir så hemtrevligt och mysigt.
Det är så bra att någon tar hand om den skatt gammalt handarbete är. Tänk vad många timmar av kärleksfullt arbete den består av. Själv fastnar jag för dukar med hålsöm och vitbroderi:-)
Jomenvisst – och hur många är det som kallar mäns hantverkande för förspilld manskraft…? Täljande av träfigurer, snickrande av det ena eller det andra. Alla dessa män som tillbringar alla dessa timmar i sällskap med verktyg i garaget, källaren, snickarboden – min släkt har varit full av dem – vem ifrågasätter dem och vad den tiden egentligen leder till?
Det här är ju rena konstverk dessutom. Eller borde värderas som det, åtminstone.
Nu blev jag nyfiken, på vilket sätt är det mer ekonomiskt och miljövänligt att stryka? Eller menar du i jämförelse med torktumling?
(Jag gillar egentligen också att stryka – och ÄLSKAR att mangla – det är meditativt på något vis och doften av nytvättat är så vilsam, men har väldigt lite kläder som har behov av att strykas. Och ingen mangel tyvärr. Hade jag haft plats hade jag skaffat en bara just för den underbara känslan av att få lägga sig i manglade lakan. Och så mycket plats man sparar i skåpen!)
Ja, tänk om vi kunde återinföra alla dessa förlorade yrken, som till exempel sömmerskor och annat som måste gå på export i jakt på maximal vinst! Speciellt i dessa tider då vi har fler människor i Sverige, både nyanlända och etablerade, än det finns jobb! När fick man läsa Made in Sweden på ett plagg senast liksom!!
Det är så oerhört vackert och jag älskar känslan av att fundera över vem som ägt det vackra tidigare. Vad hade den personen sakerna till, tänk om ting kunde tala.
Vilka skatter det finns i skåp och lådor! Jag tar just hand om gammalt arvegods ända från min gammelmormors tid, hon föddes i mitten av 1800-talet. Handbroderade örngott och lakan, diskhanddukar med hennes initialer, dukar och gardiner och en trasmatta som hon vävde under förlovningstiden och hade med sig i boet som alldeles nygift! Vilken gåva att få torka disken med hennes vackra handdukar! Och att få hänga upp hennes underbara julbonad, broderad med så små utsökta stygn att det är osannolikt! Roligt att du också uppskattar detta arv från kvinnor som lagt ner så mycket av sig själva för att sprida värme och hemtrevnad omkring sig!
Ja det är ju fantastiskt vilka guldgruvor loppisar är för hantverk och handarbeten. Det är nästan omöjligt att få samma kvalité idag.
Är detta möjligen ett Blekinge-inspirerat broderi? Vi har ärvt många dukar och andra bonader med blombroderier i rosa, blå, gul och gröna-nyanser från mannens farmor och mormor. Han kommer från Ronneby och det ska tydligen vara Blekinges färger? Fint i alla fall 🙂
Håller så mycket med. Hittade en sån vacker bonad på loppis för 30 kr. Och blev sorgsen att den ligger kvar där månad efter månad. Måste nog köpa den snart och ge den ett hem. Själv samlar jag på grytlappar. Tycker varje en ger en viss inblick i någon annans liv och själ och de är så vackra och färgglada och kostar tyvärr inte mer än en femma. Den vackraste jag har gav jag 20 kronor för, och det är ett mästerverk i grytlappsform. Jättetråkigt att det inte uppskattas.
Såg att nån nämnde att stryka är förspilld kvinnokraft och vill poängtera att jag inte håller med om det. Jag stryker och manglar allt här hemma (ja även underkläder) och det gör jag av två skäl. Ett, jag är egoistisk och att spendera tid i tvättstugan med en bra bok, choklad och EGENTID är guld värt, och jag drar gärna ut på det med strykning. Sen gillar jag känslan av strukna kläder. Två, är mer miljövänligt och ekonomiskt då kläderna inte lika lätt går sönder.
Men så intressant! Det hade jag ingen aning om. Tack!
Vi strykning och mangling pressas textilfibrerna samman (färre ”lösa” fibrer) och därmed slits färre fibrer bort vid användningen. Motståndet mot fläckar blir också större. Detta är resultatet från en undersökning som gjordes för många år sedan (tror det var på textilingenjörsutbildningen som då fanns på Chalmers i Göteborg – min fantastiska textillärare berättade om den). Visst går det åt energi vid strykningen, men å andra leder den ökade hållbarheten till att textilierna håller längre och nyproduktionen är ju både energi- och materialkrävande.
Nu hamnade min kommentar helt tokigt, det var här den skulle vara:
Nu blev jag nyfiken, på vilket sätt är det mer ekonomiskt och miljövänligt att stryka? Eller menar du i jämförelse med torktumling?
(Jag gillar egentligen också att stryka – och ÄLSKAR att mangla – det är meditativt på något vis och doften av nytvättat är så vilsam, men har väldigt lite kläder som har behov av att strykas. Och ingen mangel tyvärr. Hade jag haft plats hade jag skaffat en bara just för den underbara känslan av att få lägga sig i manglade lakan. Och så mycket plats man sparar i skåpen!)
Vet du inte vilket som är bättre..?
Jag tycker att det är sämre att kvinnor och män jobbar för slavlöner för att vi ska kunna köpa billiga textilier och slippa förslösa vår tid på sådant onödigt.
vad tycker du?
Jag ser inte vackra broderier och hantverk som förspilld kvinnokraft. För mig är förspilld kvinnokraft t.ex manglade kökshanddukar och välstrukna underkläder – tid och kraft som kunnat användas till betydligt roligare saker 🙂
Jag värdesätter det men har det inte hemma så mycket. Däremot så blir jag lite ledsen varje gång jag ser ett jättejobb kosta 20 kr på second hand. Någon har lagt ner sin själ och flera timmar i det så egentligen är det värt mer men. Fast det är väl bra å andra sidan att andra får chansen att köpa det och ha det hemma fast det är otroligt billigt.
Heja Clara!
häftigt 😀
http://nouw.com/ackmark/handikappad-med-langa-nails-20849230
är ivägen för torkning
Jag trodde jag var ensam om att rota efter de finaste hantverken i de där högarna med lite unken garderobsdoft. Jag letar gärna efter vackra spetsgardiner (även dessa finns i massproducerade exemplar med fula svanar och sånt, men jag letar efter handgjorda, lite fumligt gjorda kanske, lite vimmelkantiga och lite asymetriska), eller vackra dukar som är vävda för hand. Det började med att jag behövde gardin och duk till mitt hem och gick på Hemtex och liknande och fullkomligt baxnade av priserna! En vit ”klassisk” duk för typ 500spänn? Gardiner som kostar skjortan om man envisas med att köpa två. Dessutom såg de inte ens ut som dem jag ville ha. Så jag börjde jaga på loppis och det är så kul att använda något man ser att någon verkligen jobbat med att skapa, för hand.
Min farmor var extremt duktig på hantverk. Hon födde 7 barn i en timmerstuga i den finska skogen och har gått igenom livet med ett bondmora-epitet jag inte skådat ett like till sedan dess. Tyvärr slängde min pappa och hans bröder ALLT hon hade. Eller de gav det till second hand. När vi som frågetecken undrade varför vi inte fått något istället så sa de att vi kunde åka dit och köpa. Jag vart så arg! Men det är väl det jag gör nu; letar efter farmor. I alla dessa bodar och högar och vrår.
Jag gör exakt samma sak! Bodde tyvärr utomlands när min farmor flyttade till ett äldreboende (och hennes hem sedan 50 år därmed rensades ut). Fick verkligen ingenting därifrån och nästintill allt skänktes eller såldes, trots att jag var enda barnbarnet med liknande intressen (sy, sticka, kläder, osv.). ”Oj, var det något du ville ha?!”
Så nu letar jag också efter farmor på loppisar och secondhand-affärer. Känner sådan vördnad för både henne och alla dessa andra kvinnor vars handarbete nu säljs för en femma.
Så sant.
Här hemma så är det likadant. När vi hade vår butik så fick kunderna ofta sina paket med äldre spetsband på.
/Carolina
Ja sådant är så vackert! Min farmor var så duktig på sådant. Tyvärr lämnade hon oss strax innan vi flyttade till USA, men glad att jag hann ta farväl av henne.
Kram
Anna tänker att det var min kommentar du syftade på:)
Ja kunderna uppskattade det verkligen, vi fick även äran att hålla föredrag och workshop om inslagning på Formex. Det var kul och samtidigt otroligt nervöst:)
/Carolina
Vilka lyxpaket!!! Hoppas verkligen att dina kunder förstod att uppskatta. Vi människor behöver det vackra. Elin Wägner talade ofta om detta. Sedan är ju smaken olika och vissa saker lär man sig uppskatta med åren.
Jag tänker att det kallas förspilld eftersom så få har vett att uppskatta det idag? Nog för att jag älskar att fynda dukar, men det är lite sorgligt att hantverk som någon lagt så mycket tid och omsorg på nästan skänks bort eller i värsta fall kastas.
Elin
Jepp har massor hemma använder aldrig!
Det har du alldeles rätt i. Bra skrivet!
Och visst är det vackert 🙂
Lite sorgligt är det att konstverk som någon lagt ner tio-tjugo timmar på säljs på loppis för en tia. Att det inte värderas högre är sorgligt menar jag.
Ja, det är så vackert med brodyr, både min farmor och mormor gjorde mycket sådant. Jag kan verkligen rekommendera boken ”Karin Larssons värld” (Carls Larssons fru) av Lena Rydin, där det finns mycket bilder från Karins produktion av textilier bla, också hennes fina brev som hon skrev till sin familj och Carl!
TV-tittande, datorspel och (onödig) shopping kanske är dagens förspillda människokraft….? 😉
Broderier är väl ungefär lika viktigt som tevetittande och datorspel – dvs viktigt och väl investerad tid om det gör den som håller på med det glad.
Det är ju liksom inte en livsnödvändighet att människor har broderade småblommor i fållen på sina lakan.
Håller med om att dagens tv-tittande, mobilanvändande, facebooka mm är mycket mer förspilld människokraft