Så otroligt surrealistisk verkligheten är. Idag var vi på begravningsbyrån och skrev dödsannons och valde kista. Jag bara satt där. Totalt nollställd, som om det handlade om någon annan och inte min mamma. Efter att det var gjort träffade vi mammas fina fina läkare en sista gång. Dagen avslutades med en tur till kupan och myrorna. Inget skingrar tankar bättre än att rota bland skrot. Hittade en fin klänning i krossad sammet med jättedjup rygg. Om jag orkar duscha kanske jag tar på mig den och fotar åt er. Men bara att kliva in i duschen är ett jätteprojekt. Det känns som att fem års totala trötthet kommit störtande över mig. Jag skulle gärna sova dagarna i ända, men vi försöker hålla igång. Ikväll ska jag pappa, syster, kusin och älsklingen spela hockey. Vi har flyttat hem tillfälligt så att familjen får vara samlad.
Det kliar i fingrarna att göra något. Fota, pyssla, skriva. Men jag orkar inte någonting. Sorg tar mycket energi.
Kram på er!
41 svar
Keep us update for more information. Thank you!
Tack så mycket för att dela informationen med oss.
Hej, min mamma dog för fyra månader sedan i cancer. jag har inte hittat någon att prata med som har upplevt samma sak. idag fick jag din sida av en vän till mig. snälla, kan jag få din mejladress så vi kan prata och dela känslor och tankar? om du vill. kram
Jag brukar titta in här i bland och ”tjyvtitta” lite. Tycker det är så spännande att titta på dina fina bilder! 🙂 Nu känns det ofint att bara kika in utan att lämna en liten hälsning.
Jag beklagar sorgen. En stor, varm kram till dej!
Tårarna droppar försiktigt ner på min kind av medkänsla för det fruktansvärda du behövt gå igenom, samt rädsla för att samma sak skulle likväl kunna hända mig. Jag vill bara skicka ett litet hjärta och hoppas att om vi är många nog som tänker på dig och att det gör saker och ting lite, lite, lite lättare! Bamsekram!
Jag minns den gången jag läste en liten kommentar du lämnat i min blogg under det inlägg då jag skrev om min fars bortgång. Jag minns att du skrev att din mor hade cancer, och jag började gråta, för trots att jag inte känner dig, så vill jag inte att någon ska behöva uppleva den hemska känslan av att mista en förälder.
Jag tror inte att detta hjälper dig överhuvudtaget, men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig, och jag hoppas verkligen att du och din familj snart mår bättre! Spendera tid med dem och gråt en miljon tårar, så kommer det mycket sakta men säkert att kännas lite, lite bättre. Och precis som du skrev till mig, så går livet vidare trots att det värsta tänkbara inträffat. Ta hand om dig. Många stor kramar till dig!
Söta du, man gör det man orkar. Och orkar man inte är det också OK. Fast man måste äta och dricka varmt. Stor kram!
”Han täcker dig med sina vingar,
under dem finner du tillflykt.”
Ps 91:4
Tänker på dig och din familj…
/Sofia (vän till Elina)
Eftersom intresset, unga mammor faktiskt verkar att öka tänkte jag också passa på att öka acceptansen också. Dett kan också funka som en blogg för att läsa om andra unga mammor. Tänkte bland annat Länka till olika mammors hemmasidor. Och om någon är intresserad kan man gäss tblogga. Jag ska bland annat skriv om hur det är att vara ung mamma för dem som är intresserade. Kanske lite om mitt eget liv också. Alla unga mammor från 13-22 är välkomna att skriva sina länkar så lägger jag upp dem. Om man har lust kan man även skriva en lite om sig själv. Hoppas många unga mammor vill medverka! Kontakata mig på ViUngaMammor.Blogg.se. PS glöm inte skriva med så jag kan få tag i er! =) PS: Gravida också välkomna!!!
Kram Maja
usch vad jag tykcer synd om dej, ingen förtjänar att förlora sin mamma
Jag känner igen mig så otroligt mycket! Jag minns så väl båda gångerna jag och min bror skulle sitta och välja kistor till våra föräldrar (ena gången levde mamma och var med). Man blir som nollställd. Det är overkligt och otroligt konstigt. Jag bodde mycket hemma hos mamma efter pappas död. Vi pratade, pratade, pratade och grät, grät och grät och så skrattade vi lite emellanåt – konstigt nog. Tänker på dig Clara och hoppas du orkar ta dig in i duschen. Jättejobbigt jag vet, men man känner sig skön efteråt. Kram!
Kjære skjønne gode Clara
Jeg leser bloggen din hver eneste dag, men har aldri lagt inn kommentar.. Likevel føler jeg at jeg kjenner deg og hjertet sank i meg da jeg leste om moren din. Tenker på deg og føler med deg i sorgen.
Stor klem fra Marianne i Norge
jobbigt.. hoppas du mår bättre..
Söta, fina du. Jag tänker på dig.
En stor kram tillbaka.
Kram!
Jag kan inte ens börja förstå hur det är, mina närstående som dött var i alla fall gamla. Men jag tycker i alla fall att du ska strunta i att vara stark, i alla fall ibland, man måste få vara riktigt svag också.
Ta hand om dig själv och familjen.. Jag tänker på er..
det är som att försöka hålla sig kvar på en liten tunn kvist. det gör lixom ont-barken skaver i handflatan- och är jobbigt, och jag ser hur skör grenen är. men ändå så håller jag mig kvar. lite till.
Ta hand om dig och familjen. Kram.
tankar hos dig.
det sterkeste er å møte sorgen. det er godt gjort å våge.
Hej Clara!
Jag var i din sits för snart 2 år sen så jag vet på ett ungefär hur du känner. Att vara med familjen är nog som sagt det bästa man kan göra.
Nåt som jag har känt är att den kärleken som min pappa fick av mig medan han levde, går nu till de andra som jag älskar så mycket. Jag tycker att det känns så bra på nåt sätt, som en gåva ifrån pappa.
Många kramar till dig!
Oj Clara, du skriver mycket vackert om allt det som är så svårt att förstå. Som även känns surrealistiskt. Det vill jag säga att det är en lycka att ni, resten av familjen, får vara samlad. Må bra och kramar!
grace k, finland
Kram, ta hand om dig
Jag sörjer med dig/er och ber för er i allt det svåra.
Kramar Charlotte(Elinas svägerska i England)
åh, tillbaka 🙂
det är en fruktansvärd känsla att gå till en begravningsbyrå och behöva ta alla de där besluten … som känns helt vansinniga, surrealistiska. det är så märkligt att bestämma om någon man älskar ska ligga i en vit eller brun kista, vilka blommor man ska använda, hur dödsrunan ska utformas. det är inte sådant som hör till verkligheten.
sorg är nog det som tär allra mest på kroppen. jag är så glad för din skull, att du har din familj omkring dig. det är verkligen guld värt i ett sådant sammanhang. en stor kram tillbaka!
Jättebra! Var kreativ och låt dig själv skapa saker. Det är tankarna som gör ont och en del av skiten kan du skingra genom att göra saker. Önskar dig allt gott, och tänker på dig hela tiden.
Livet är inte rättvist.Livet ger inga garantier.
Jag önskar så att du fått ha din mamma kvar länge till.
Men ett löfte ger livet, löftet om kärleken. Kärleken kan aldrig tas ifrån oss, all kärlek som getts till oss stannar hos oss. För alltid.
Din mamma kommer alltid att älska dig! Och du henne…
/ Annika
kram på dig clara!
Tänker på dig!
Sänder över så mkt positiv energi och kärlek jag bara hinner och kan *KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM*
//Nelli i Gbg
Hej Clara!
Jag är egentligen en av dem som bara läser bloggar utan att kommentera något vidare,..
Nu har jag dock suttit här och funderat och skrivit och raderat ut kommentarer jag vill skicka, men det är så svårt att formulera sig rätt..
så nu får det helt enkelt bli så här kort..
Jag tänker på dig och din familj!
Jag tänker ofta på dig. Fast jag inte känner dig. Fast det TYCKER jag ju att jag gör litegrann. Jag blev glad när jag såg att ni flyttat hem, det är nog det vettigaste ni kunde göra. Att vara tillsammans är det bästa.
Kram!
och kram till dig, lång och varm!
Kreativiteten får ta plats när det är tid för det. Klart att sorgen behöver ett otroligt utrymme!! Inga av dina idéer kommer försvinna, de finns kvar och kommer fram när de behövs.
Underbart att hela din familj kan vara tillsammans. Jag tror på dig!
Tänker På Dej…..
Kramiz Bananiz Clementin
”Nettolin & Company”
***************************************************
sorg tar verkligen fram mycket känslor som vill komma ut, jag blir jättekreativ men känner precis som du att man samtidigt inte orkar. nu har jag inte förlorat en förälder men jag har förlorat många förföräldrar och då har jag båda haft en fantastiskt kreativ hjärna men kroppen vill inte med. skriv ner allt du kommer på i en bok eller så och så gör du det sen när kroppen orkar med. vi väntar på dig
För ett par månader sedan lyssnade jag på ditt program som du gjorde för SR och fick då känslan av att du är en väldigt stark och klok människa – så jag hoppas och vet att du klarar dig igenom allt det tunga, jobbiga, ledsamma och hemska som du går igenom just nu. Jag hejar på dig! Kram.
och kram tillbaka! tänker ofta på dig.
kära, fina du.
jag är övertygad om att det kommer bli bättre alldeles snart, för du är så stark och cool. jag beklagar sorgen.
stor kram!
Clara, jag tänker och ber för dig och din familj.