Vi har fått så många blommor och brev och mail från alla som sörjer min mamma och beklagar sorgen. Eftersom att jag inte orkat svara på ett enda tänkte jag tacka här. Med den den vackraste beskrivning av döden som jag läst.
Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som bereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du någon vid din sida säga "Nu har hon lämnat oss"
Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och tillslut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg på stranden! Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.
45 svar
LÄNGRE VERSION
”Jag står vid havet. Ett skepp har lämnat kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på havet. Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder.
Länge betraktar jag det ståtliga skeppet, hennes fladdrande segel och hennes vackra skrov. Ju längre tiden går, desto mindre blir skeppet. Till slut syns bara en prick där hav och himmel möts. Precis när skeppet försvinner vid horisonten hör jag någon vid min sida säga”Nu är hon borta”.
Men skeppet är inte borta, det har bara försvunnit ur vårt synfält sett. Skeppet är lika mäktigt och ståtligt, lika mycket på väg mot sin slutgiltiga destination som det var när det lämnade den trygga hamnen.
Det är ur vårt perspektiv skeppet förminskats, inget annat. För just när vi säger ”Nu är hon borta”, så finns det andra som ser skeppet komma och som med glada röster ropar — ”Nu kommer hon”.
Den texten fanns i broschyr på sjukhuset min Mamma gick vidare från. Jättefin. Gråter varje gång jag läser den <3
Bra skrivet tycker jag faktiskt
tycker synd om dig.. att du ska köpa kamera. tror nog det måste va nästan det svårast köpet.
Jag började gråta när jag läste det där om fartyget. Tänkte på min kära morfar som gick bort i december. Må din mamma vila i frid.
Och jag är helt övertygad om att Gud håller min morfar och din mamma i sin famn nu.
så vackra ord att tårarna inte kan hålla sig borta. Mina tankar flyger bort till dig.
Fytusan vad vackert,
du ska veta att jag tänker på dig
Jag hoppas att ni mår bättre snart
och att sorgen så småningom lättar
och de fina minnena blir allt tydligare
Stora kramar
vackert som tusen , ta hand om dig . lev för din mor .
vacker liknelse är det enda jag kan säga. varma kramar!
Mycket vacker text där! En liten tanke från en hyfsat okänd Smartasmia. Må gott i allt det onda.
oj vilken fin bild!
I´m so sorry about you and your lost. Learn to live without someone you love is the hardest work in life. Be strong
jag måste skriva något det går bara inte att strunta i och klicka sig bort. min mamma sa en klok sak när min kompis mamma gick bort i cancer. hon sa ”när sjukdom blott är givet är döden skönare än livet”. dock tror jag inte att livet och döden är åtskiljda, utan att döden är en del av livet. det känns skönare att tänka så.
Där finns fördold en stjärnebro
till rymd som ej vi vet
men anas kan i stund av tro
på Guds barmhärtighet
Som anas kan i blomst och strå
i varje jordat frö
Allt levande ska slutet nå
men livet kan ej dö
– del ur dikt av Birger Franzén
jag tänker på dig, ber för dig och hoppas att du har många människor runtomkring dig som kramar dig och ger dig kärlek.
du finns i min varma tanke
KRAM /Ida
Sköt om dig!!! Så vacker text. Hoppas verkligen du härdar ut. Kram!
sänder en tanke.
låt det ta sin tid.
ta hand om dig.
du är bra.
gör precis vad som känns rätt.
ingen förstår riktigt. (fast det är fint att alla försöker.)
du är inte ensam.
din mamma springer nu omkring under äppelträden i Nagijala.
hon mår nog bra där hon är.
Tänker på dig. Har varit helt borta från bloggvärlden ett tag men har uppdaterat mig nu. Kan bara säga att jag tänker på dig, och att jag vet att hon har det bra nu.
”Med vår jordesol i ryggen, över kvällens sista dyning, tog du kurs mot horisonten och evighetens gryning.”
(Skrev den till farfar, som dessutom var fiskare…)
Det var så märkligt när han dog. Det skedde ganska oväntat, men pappa var hos honom. När jag väcktes morgonen därpå och fick veta så grät jag, men mest av själva beskedet och för min egen skull. På något sätt var jag ändå lugn. Omänskligt lugn i förhållande till vad han betytt för mig.
Som jag kände det så var det som om han, på väg ifrån jordelivet, stannat till och viskat till mitt sovande jag att det inte var någon fara. Så känns det än. (Begravningen var självklart jobbig eftersom det var så definitivt men grät gjorde jag inte. Jag var inte ledsen, jag bara saknade.) Han, och alla hans syskon, var synska och jag tror att han förstod att jag behövde ”få veta” att det inte var någon fara. Att han hade det bra.
Det vet jag att din mamma också har…
beklagar verkligen.min mamma gick bort i cancer när jag var 15 år..vet inte vad jag ska skriva mer än att jag tänker på dig och din familj!kramar Sara
Otroligt vackert…
You´re in my mind.
Jag tänker på dig och din familj och beklagar sorgen.
Varma styrkekramar Linda Vera
Wow… Vad kommer texten ifrån?
Jag beklagar verkligen er sorg och att din mamma försvann från er så tidigt. Finns inga ord som kan trösta egentligen, eller hur?
Men i alla fall, vet du vad? Man lever aldrig ett halvt liv, alla lever hela liv. Jag hade en mattelärare en gång, och hon förklarade så fint att ingen lever bara två tredjedelar av ett liv, eller ett halvt. Alla liv är fulla. En hel, liksom.
kram på dig.
i have yet discovered your fabulous blog! You look nice, I could understand any word in your language but i will follow you!!!
congratulations again!
Ta hand om dig!
jag blir tårögd. ingen ska behöva gå igenom detta.
kunde bara inte gå förbi bloggen utan att skriva något. tänker på dig, du verkar fin!
ta hand om dig underbara fina clara.
värme och kärlek och kramar till dig och din familj.
ta hand om dig. verkligen.
Jag beklagar verkligen att din mamma inte finns hos oss längre. Att bara läsa dety gjorde att min hjärta krypte ihop och jag kände den där känslan av förlusten, den som tar andan ur en.
Jag kan inte mer än att hålla med dig om den där tomheten som håller en i handen. Min tomhet efter min son kommer alltid att vara en följeslagare, men den har numera blivit en vän som för all framtid kommer finnas med mig.
Jag skickar dig min tanke och mitt stöd för jag vet hur ont det gör i hjärtat när man sörjer.
Kram//T
Kära Clara, tänker på dig väldigt mycket faktiskt och känner så väl igen mig i det du skrev för några dagar sedan om hur kan folk leva livet där ute när någon man älskar är borta. I sorgen går det inte ihop. Min mormor dog när jag var 19 år, endast 56 år gammal. Vi stod varandra extremt nära. Jag mådde så dåligt att sorgen, ibland även i dag. Den dikt som vi hade i hennes dödsannons tycker jag är så vacker. Det känns som att hon talade till oss. Jag skickar den till dig här för kanske kan den även hjälpa dig?
Miljoner kramar
Dikten:
Den dagen jag går för att ej vända åter jag vill att ni minns mig precis som jag var.
Det blir bara värre mina kära om ni gråter för ingen kan ändra det öde vi har.
Den dagen ni står där och kanske mig saknar, jag vill att ni lever och livslusten har.
Mina älskade kära jag vill att ni vaknar och lever de dagar den tid ni har kvar.
Så sårt og så vakkert…
Clara, jag tänker på dig och din familj.
Ta hand om dig!
Kramar /Eva
vilken otroligt vacker bild! Jag beklagar verkligen det som hänt din mamma. Ro om dig! Kram.
Så vackert och tänkvärt…
De vi älskar kommer för alltid att finnas kvar inom oss, på mer än ett sätt.
Var rädd om Dej & de Dina Clara…
Varmaste Kramar ”Nettolina & Company”
Anette
****************************************************
Så tror jag också. Det är inget fult eller hemskt i döden, med döden (däremot är det ofta väldigt sorgligt). Jag tror din mamma lever vidare, på många olika sätt.
tack, det var så fint. min mamma dog i cancer när jag var två år, det hemskaste som kunde hända vår familj.
men dimman lättar så småningom, och jag hoppas du inte låter sorgen kväva dej.
idag dog min älskade farmor. det hjälpte att föreställa sej hur hon seglade iväg mot evigheten, kändes så vackert. jag undrar om jag får låna din text som beskriver döden?
hoppas du har många fina minnen av din mamma.
kram
Så vackert 🙂 Tänker på dig och ger dig en stor kram! Din mamma är nog väldigt stolt över dig på andra sidan horisonten 🙂
Din text och det du upplever nu, såsom du beskriver det i bloggen, kastar mig tillbaks i tiden 12 år, när min mamma dog. Det är något så stort och vackert och smärtsamt med döden. Som du skrev någonstans att det är som en tomhet man håller i sin hand. Jag minns att trots att det var så hemskt så var det också väldigt vackert. Tack för att du skriver så att jag minns.
hoppas hoppas att allt snart ska kännas bättre för dig. jag vet lite hur det känns. när jag var 12 seglade min pappa iväg med det vackra skeppet. tänker på dig. kram Lina
Det var en riktigt bra och vacker text! Den berör verkligen. Ta hand om dig Clara, känn ingen press på att du måste skriva massa svar på brev. Sorg måste få ta tid, var med dina nära runt omkring. Jag tänker på dig och din familj mycket! Kämpa på! Kram
går rysningar i hela kroppen. den får en att rikitgt tänka efter. mycket fint.
otroligt vackert clara. vi är verkligen otroligt många som tänker på dig och din familj och kommer stå vid din sida genom denna mörka tid i ditt liv och hoppas att du låter oss stå vid dig längre fram i livet vid ljusa och mörka stunder.
Du är en fin människa, utav vad jag förstår av din blogg. Glöm aldrig att du är fin! Clara du är stark!
Åh, ja ta hand om dig. Du skriver så underbart. Har nyss läst Västerbottens Folkblad och jag inser att är det någon som kan bli starkare av motgångar och saker som detta så är det du. Jag hoppas att det stämmer. Ta hand om dig nu! Kram
Jag tänker på dig, Clara. Det var fantastiskt skrivet, väldigt vackert och ta hand om dig nu. Din mamma måste vara jättestolt.
Det var så vackert. Jag gråter. Ta hand om dig Clara och låt sorgen ta sin tid. Mina tankar går till dig.
Kram Karin
det var jättevackert skrivet.